Nej, det går inte att förutsäga framtiden! | RikaTillsammans

Nej, det går inte att förutsäga framtiden!

En sammanfattning av varför jag INTE tror på att man kan förutspå nästa vinnare eller i längden vinna på aktiv förvaltning

En av de vanligaste frågorna som jag får är frågan huruvida det är smart att köpa fond, aktie eller tillgång X idag eller om man ska vänta till imorgon eftersom priset idag är si eller så (dyrt eller billigt). Grejen är att jag har inte en susning!

Jag är dessutom också helt övertygad om att ingen annan har en susning heller. Hade analytiker (eller jag) kunna förutsäga framtiden så hade det ju inte funnits någon risk eftersom alla hade vetat allt i förväg. Dessutom hade de ju inte behövt vara analytiker eller ens gå till jobbet eller hur?

Sagan om att där finns en hemlighet

Problemet är att finansbranschen inklusive journalister och finansmedia har lyckats med konststycket skapa en myt som går ut på att de vet något som  vi andra inte vet. Myten om att det handlar om kunskap och om man bara förstår de komplexa skeendena så kommer man kunna förutsäga nästa vinnare. Saken är den att det är struntprat. Det är en myt. Det är en saga.

Det är en saga som de berättar så att vi människor ska fortsätta ge dem våra pengar så att de kan plocka ut hutlösa ersättningar (i vilket annat yrke tar man betalt i procent?!). För om det är komplext, svårt och krångligt då tror vi nämligen inte att vi kan göra det själva. Jag skulle säga att det i dagsläget inte är någon skillnad på finansanalytiker och de orakel, spågummor och gubbar vi hade för hundratals år sedan. Det är samma sak, bara klätt på ett annat sätt.

Ja, jag fattar att jag är hård och kanske till och med till viss del orättvis. Men jag blir så upprörd över att det här får fortgå och ingen säger ifrån. Det är därför jag blev så glad förra året när Eugene Fama fick nobelpriset i ekonomi. För han säger samma sak som jag. Han går ju till och med så långt att han kallar alla dessa tidningar såsom ”Veckans Affärer”, ”Dagens Industri”, ”Börsveckan” m.fl. för finansporr. :-)

Så, om du inte har sett videoklippet överst än, gör det!

Det enda vi kan lära av historien är att vi inte lär oss något av historien

Jag påstår att där är få meningar eller påståenden som har kostat oss människor så mycket pengar som meningen ”Det är annorlunda nu…”. Nej, det är tyvärr inte annorlunda nu.

Vi människor är ur ett psykologiskt perspektiv exakt likadana som vi var både 100, 1 000 och 10 000 år sedan. Vi är fortfarande vi styrs fortfarande av våra känslor, vi är fortfarande vidskepliga och vi har fortfarande exakt samma drivkrafter. Det är bara sätten, verktygen och metoderna som har förändrats. För 500 år sedan letade alkemisterna efter den heliga graalen kring hur man kunde tillverka guld, idag letar vi efter den perfekta investeringen, hedgefonden eller placeringen.

Min tes är således att så länge vi människor är som vi människor är så kommer vi inte lära något av historien. Vi blir tyvärr inte särskilt mycket klokare (iaf. inte ur ett ekonomiskt perspektiv) och vi styrs fortfarande av rädslan och girigheten i området pengar.

Därför betyder det att vi kommer att ställa till det för oss själva med kriser med jämna mellanrum. Heter det inte oljekris, så heter det ”krig mot terrorism”, ”kalla kriget”, ”vietnam kriget”, ”finanskrisen”, ”tulpanbubblan”, ”it-bubblan”, ”fastighetsbubblan” eller något motsvarande.

Långa och korta ekonomiska vågor

Där finns till och med forskning som visar att dessa nedgångar och uppgångar följer vissa ganska förutsägbara mönster som på bilden nedan. Även om de så kallade långa (Kondratieff) vågorna ä omdebatterade så är de korta vågorna ett ganska okontroversiella. Den 3–4 år långa vanliga konjunkturcykeln (Kichincykeln) och den 7–11 år långa investeringscykeln (Juglarcykeln) är båda ganska allmänt accepterade.

Min poäng är således att kriser kommer att komma och de kommer att gå. Även om det med ganska stor sannolikhet går att förutspå var nästa kris kommer att inträffa är det i princip helt omöjligt att gissa när krisen kommer att ske. Jag har skrivit ganska mycket om det i mitt resonemang om bubblors uppgång, olika faser och krascher. Samma sak gäller naturligtvis för perioder av högkonjunktur och försöka förutspå när en lågkonjunktur vänder.

Du kan ha rätt men fel ändå

Det finns otaliga exempel på rådgivare, banker och förstå-sig-påare som bara veckorna innan finanskrisen slog till med full kraft 2008 sade att allt var lugnt. Jag själv har trillat i fällan kring den svenska bostadsbubblan. Jag har sedan 2005 påstått att vi har en bubbla – vilket jag fortfarande tror – men jag har haft fel om timingen i snart 10 år. Så det spelar ingen roll att man har rätt i sak eftersom man kan ha fel i timing och då spelar det ingen som helst roll att du har rätt.

Markets can remain irrational a lot longer than you and I can remain solvent. John Maynard Keynes

Fritt översatt betyder det att marknaden kan ha fel betydligt längre än jag har råd att ha rätt. Sannolikheten för att både ha rätt och dessutom ha rätt timing är väldigt, väldigt svårt.

En god vän till mig sa vid ett tillfälle:

Antingen försöker du ha rätt på aktiemarknaden eller så försöker du tjäna pengar. Både och går inte.

Det är verkligen något jag har tagit till mig och det har tagit mig nästan 20 år på aktiemarknaden att inse det. Tyvärr. Eller tack och lov att jag faktiskt insåg det efter bara 20 år, många har inte insett det än.

Vårt beteende ställer till det för oss

Ytterligare ett problem är att vi själva blir våra egna största motståndare. Vi gillar inte var medelmåttor. Fråga vilken man som helst om hans bilkörning. 80 % av oss män är ju bättre än medel. På motorvägen är inte konsekvenserna särskilt uppenbara men i plånboken blir det.

De flesta investerare vill slå index. Ingen vill vara eller erkänner att de är medelmåttor. Men tittar vi på statistiken så visar det sig att majoriteten av alla investerares avkastning är lägre än deras investeringars avkastning. Årliga undersökningar sedan 1994 har konsekvent visat att en genomsnittlig investerare aldrig uppnår samma avkastning som själva investeringen gör över tid. I genomsnitt är en investerare ca 50 % sämre än den genomsnittliga avkastningen. De psykologiska faktorerna står för 45 % – 55 % av förlusten.

We adults seem to buy into the excpectation that our active manager is really good, so we will be among the few who beat the market. of course, if my manager is so good that he can beat all the other managers, then why isn’t he working for the billion-dollar investors? Alan Sharpe, nobelpristagare i ekonomi

Det blir värre…

Som om det inte räckte, låt oss titta på fakta:

  • De flesta Sverigefonder slår inte börsindex
  • SVT Rapport visade den 17:e oktober 2011 ett inslag kring Nordea där de visade inte bara att 9 av 10 fonder inte slog sitt index, utan dessutom visade att nästan hälften av fonderna gick minus. Jämförde man det med index som då låg på 86 % på 10 år, så betyder det att 6 av 10 generationsfonder gick mer än 86 % sämre än indexet.

Det och många andra undersökningar ledde till det berömda uttalandet i boken ”Random walk down wall street” av professor Burton Malkiel vid Princeton universitet i USA:

A blindfolded monkey throwing darts at a newspaper’s financial pages could select a portfolio that would do just as well as one carefully selected by experts.

Det här uttalandet kompletterades förra året av Robert D. Arnott i hans vetenskapliga artikel ”The Surprising Alpha from Malkiel’s Monkey and Upside-Down Strategies”, där han sa:

Malkiel was wrong. The monkeys have done a much better job than both the experts and the stock market.

Eugene Fama, nobelpristagare i ekonomi säger i videon överst på sidan att till och med de gånger som experterna hade rätt, så var det så sällan att man inte kunde utesluta att det berodde på ren och skär tur.

Exempel – jämförelse av aktivt förvaltad fond och en indexfond

Låt oss ta ett sista resonemang baserat på statistik och siffror . Om vi tar exemplet att jag kastar en krona så har jag 50 % sannolikhet att det kommer upp en krona. Inget konstigt. Sannolikheten att kasta två kronor i rad är däremot bara 25 % (0.5 x 0,5), att kasta 3 kronor i rad händer bara 12.5 % av gångerna, 4 gånger 6.25 % också vidare. Det vill säga för varje kast som jag gör så minskar sannolikheten.

Allan Roth, som är pappa till många av resonemanget i den här artikeln har visat med en (Monte Carlo) datorsimulation som bygger på jämförelser av passivt förvaltade fonder mot aktivt förvaltade fonder över flera år så ger det en statistik som ser ut som följer. Antagandet är en index fond med TER på 0.23 % och en aktivt förvaltad på 2.00 %.

Antal år Sannolikhet att en aktiv fond slår en passiv
1 43 %
5 29 %
10 23 %
25 12 %

Nu börjar det bli spännande igen, det visar att sannolikheten minskar ju längre tid du äger de aktiva fonderna, precis på samma sätt som när du kastar krona eller klave.

MEN, det blir till och med värre än så, för ovanstående modell bygger på att du äger en aktivt förvaltad fond och en index-fond. Men så ser inte verkligheten ut, de flesta svenskar är flera stycken fonder, ibland till och med fler än 10 fonder om man räknar in pengarna i PPM, tjänstepensioner, individuellt pensionssparande och sina depåer.

Om tabellen ovan uppdateras med att du äger fler fonder blir sannolikheten för att dina aktiva fonder slår dina passiva fonder enligt den:

Antal fonder 1 5 10
År 1 42 % 32 % 25 %
År 5 30 % 18 % 9 %
År 10 23 % 11 % 6 %
År 25 12 % 3 % 1 %

Från ovan kan vi dra framförallt två slutsatser:

  • Desto fler fonder du äger, desto sämre är dina odds
  • Desto längre du spelar spelet och äger dina fonder, desto sämre blir dina odds.

Det är dessutom inte slut än… och dessutom blir det värre. Även om vi bortser från kostnaderna som en aktivt förvaltad fond drar på sig genom att de köper och säljer investeringar så kommer vi drabbas av ytterligare en dålig grej som handlar om timing.

Vi investerare har en tendens att köpa fonder och investeringar EFTER att de redan har gått bra. Det vill säga att när vi läser om fonden i tidning och hört att den redan har gått bra i flera månader. På samma sätt har vi en tendens att sälja först efter flera månader när fonden har gått dåligt. Jason Zweig har skrivit om det här fenomenet i bl.a. Wall Street Journal. Det här beteendet kan simuleras av 1.5 % i ”timingstraffavgift”.

Lägger vi på denna 1.5 % i timingstraffavgift så kommer resultatet i Monte Carlo simulationen ovan att bli ännu mer deprimerande.

Antal fonder 1 5 10
År 1 38 % 20 % 12 %
År 5 22 % 7 % 2 %
År 10 3 % 1 % 0 %
År 25 1 % 0 % 0 %

Resultatet ovan visar att sannolikheten för att slå en index-fond med en avgift på 0.23 % genom äga 10 st aktivt förvaltade fonder med en avgift på 2 % i 10 år är extremt, extremt osannolikt. Det är ungefär lika sannolikt som att vinna på Lotto. Det märkliga är att de flesta investerare (inkl. jag själv i många år) tar sina pengar, förvaltar dem aktivt och spelar spelet trots att vi i princip inte har någon chans att vinna!

På kort sikt är marknaden nästan slumpmässig

Nedanstående bild visar avkastningen för Stockholmsbörsen (SIXRX) på ett års sikt. Som syns så är den väldigt ”slagig”. Det är inte slumpmässigt, men det är väldigt svårt att få en jämn avkastning med en så kort tidsperiod.

Genomsnisttsavkastningen för Stockholmsbörsen (SIXRX) på 1 års sikt baserat på olika startår

Tittar man på samma bild istället fast på 10 års sikt så ser det ju helt annorlunda ut. Under perioden 1919-2012 fanns det ingen 10-års period med negativt resultat.

Genomsnisttsavkastningen för Stockholmsbörsen (SIXRX) på 10 års sikt baserat på olika startår

Jag har skrivit ett längre och mer utförligt resonemang om det här i artikeln: ”Undvik singla slant och tjäna mer pengar än proffsen”.

Vad är då slutsatsen?

Jag tycker alla ska dra sin egen slutsats. Den slutsatsen som jag har dragit är att jag har förlorat i princip all respekt för kapitalförvaltare, analytiker och ekonomijournalister – eller rättare sagt om alla som försöker sia om framtiden. De har ingen aning om vad som komma ska, än värre är att de ibland inte ens har självinsikt nog att inse det själva.

Det gör att jag idag inte förvaltar mina pengar aktivt. Den absoluta majoriteten av mina pengar är passivt placerade i indexfonder eller motsvarande. Jag har en liten tradingportfölj, men den är på mindre än 5 % av hela portföljen och syftet med den är inte att tjäna pengar utan att ha roligt (läs resonemanget här). I den kan man leka och spekulera, som t.ex. att i skrivande stund köpa Rysslandsfonder som backat med 40 % på 12 månader.

Däremot finns det ingen som helst garanti för att man ett enskilt år ska kunna överträffa index. Det händer från tid till annan för de flesta men grejen är att det är nästan omöjligt att i dessa fall utesluta slumpen – det vill säga att man bara hade tur.

Det som däremot fungerar är att ha en långsiktig strategi, mer än 5 år. Börjar man nämligen titta på mer än 5 år, kanske uppemot 10 eller till och med 20 år, då är läget annorlunda. Då har man nämligen plockat bort ”timing”-faktorn och man kan gå mer grundläggande fundamenta. Under en så lång period kommer man uppleva uppgång och fall, man kommer uppleva bubblor som blåses upp och bubblor som pyser.

Allvädersportföljen – En långsiktig strategi som fungerar oavsett vilket

Men för majoriteten av mina egna och familjens pengar har jag försökt skapa en strategi där jag inte behöver utsätta mig för situationer där jag måste förutsäga framtiden. För jag vet att jag inte kan det. Sedan är jag tillräckligt pragmatisk för att försöka lista ut ett annat sätt att lösa problemet. Den bästa lösningen jag har kommit fram till är en variant på Harry Brownes permanent portfölj i form av RikaTillsammans-portföljen.

Det är en portfölj som är långsiktig i sin konstruktion, den innehåller och fokuserar på olika typer av tillgångar som fungerar i olika ekonomiska klimat. Det är kontanter som mår bra i tider av deflation, det är guld, silver och andra råvaror som mår bra i tider av inflation, det är obligationsfonder som mår bra i tider av recession och den innehåller aktier och fonder som mår bra vid tillväxt.

Genom att placera i dessa olika tillgångar behöver jag inte oroa mig om mina breda indexfonder är dyra eller billiga just nu. Jag behöver inte tänka hur guldpriset ligger eller att oljan i skrivande stund är nere med 40 %. För jag vet att min allvädersstrategi fungerar för min tidshorisont på 5-20 år.

Jag kommer skriva mer om den inom kort men som jämförelse så har den under perioden 1972 – 2013 gjort ca 8.9 % i genomsnitt per år med en standardavvikelse på 7.9 %. Det sämsta året backade den med 5.17 % och det bästa året gick den upp 39.3 %. Det är för mig extremt bra siffror med tanke på att jag inte behöver tänka eller fatta några beslut.

Därför kan jag inte svara på många läsarfrågor

I princip alla mina artiklar här på bloggen bygger på det här resonemanget. Det är därför jag inte kan uttala mig eller svara på frågor i skrivande stund som är av typen:

  • Oljepriset har sjunkit med 40 %, betyder det att man ska köpa?
  • Ryssland har fallit med 50 % på 12 månader, är det dags att investera i Ryssland?
  • Fonden eller aktien X har gått upp med Y procent, ska man sälja nu? Eller ska man köpa nu?
  • Finanskrisen är inte över, borde man inte vänta och köpa billigare när det kraschat?

Jag önskar att jag hade svar på dessa frågor själv. Verkligen – det hade underlättat många saker… :-)

Komplettering 141214

En vanlig invändning som jag har fått är: ”Titta det finns t.ex. Warren Buffet, han har slagit marknaden i 50 år”. Ja, det är sant. Men det betyder inte att ovanstående inte gäller. Även om vi tittar på en sannolikhet på så liten som 0.001 % så betyder det att på 100 000 människor så finns det en person. På 1 000 000 så finns det 10 och så vidare. Rent statistiskt kommer det alltså att finnas människor som kommer att kunna slå index år efter år. man skulle kunna säga att det är undantaget som bekräftar regeln.

Jag inser dock att jag inte är en av dem och jag vill inte heller bygga en strategi på det resonemanget. Jag har inte slått index konsekvent de senaste 20 åren, långt ifrån. Jag tillhör tyvärr en av dem som inte slagit index över tid – som de flesta andra enligt ovan. Skillnaden är att jag erkänner det – både för mig själv (främst) och andra…

Relaterade artiklar

Relaterade etiketter och ämnen

indexfonder, Nybörjarportföljen, rikatillsammans-portföljen

Kommentera

23 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Första året är sannolikheten 40% att slå index, beroende på hur mkt kan väl det vara helt ok?

    Bara man alltid säljer sin fond efter ett år :)

    Erik
  2. Så här är det gott folk…

    Antingen spelar ni det här spelet som amatörer och förlorar pengar, eller så gör ni det som ett företag och blir och agerar professionellt i marknaden. Vilket kan ta lite tid eftersom att ni bokstavligt talat tävlar mot några av världens klipskaste, mest kapitalstarka och mest motiverade proffs.

    Marknaden är över huvud taget inte slumpmässig. Det är nog det dummaste jag har hört idag.

    Däremot finns det krafter i marknaden som är betydligt smartare än er och som vet exakt hur ni kommer att reagera vid olika händelser och de har så pass mycket mer kapital än er att om ni inte har rätt verktyg att se vad de håller på med så kommer ni att reagera väldigt förutsägbart, vilket de kommer att utnyttja till max.

    Hela den här artikeln, är skriven av någon som vill väl, men inte förstår hela bilden.

    Jag är en professionell trader åt en prop firm i Chicago, och sannigen är, oavsett om det gäller futures, equities, options, eller svenska fonder, att där det finns pengar att tjäna, finns det proffs som kommer att tjäna pengar.

    Har ni märkt att marknaden reagerar precis tvärtom mot för vad den ”borde” när allt ser katastrof ut eller när allt ser fantastiskt ut?

    Brexit… någon? ;-) FTSE tog tillbaka hela förlusten plus lite mer och gick bäst av alla index? Hallå? Anybody home?

    THANK YOU FOR THE LIQUIDITY!!!!! WE ALL HAD A GOOD LAUGH!!!

    Nu tänker jag dock inte bara vara en dryg jävel här men jag vill även ge ett gott råd.

    En bra början är att läsa boken ”Trading in the shadow of the smart money” av Gavin Holmes samt ”Master the Markets” av Tom Williams. Det är inte varje dag en syndicate trader berättar hur det går till.

    There is nothing new on Wall Street… or stureplan… the same game has been played for centuries.

    Dumb money. V.s. Smart Money.

    Smart money ALWAYS wins.

    Läs på, annars kan jag bara säga… Lycka till…

    Jakob
    1. Det som jag tycker är mest spännande med din kommentar är att det finns i princip inga som helst belägg (läs: oberoende forskning) som visar att dessa smartaste och mest kapitalstarka personer överpresterar mot en så enkel grej som index över tid. Tvärtom minskar sannolikheten att slå index för varje år som går och på 20 års sikt är den i princip obefintlig. Till och med LTCM-fonden som bestod av det absolut smartaste – flera nobelpristagare – kraschade ju för ett antal år sedan och höll på att dra med sig hela finansmarknaden.

      Så jag väljer att tro på siffror, statistik och forskning så kan du köra ditt race och så ser vi om 10-20 år vem som skrattar bäst. Lycka till! :-)

      Jan Bolmeson
    2. Nykter och snäll nu. Ber om ursäkt för tonfallet. Så kan det gå.

      Dock…

      Så om jag förstår dig rätt – du tror att ” försöka slå index” är vad de smartare traders, market makers, investmentbanker, centralbanker via firmor som Citadel och andra HFT-firmor håller på med?

      Fonder som inte har något annat alternativ än att vara nästan fullt investerade hela tiden, javisst men de är bara en liten del.

      Ett index är ingen måttstock på hur bra det har gått för ens handel eller något som man måste förhålla sig till för att det är allt som man kan handla på och dessutom räknas bara sådant som går uppåt?

      Du kan helt omöjligt kan föra relevant statistik över hur bra det går för olika spelare eftersom att jag garanterar att du helt omöjligt kan lista dem spelare och än mindre deras resultat eftersom att ju mer pengar du tjänar desto noggrannare är du med att hålla det så hemligt som möjligt.

      Relevant statistik över den här saken är även irrelevant. Det räcker med att förstå att så här har det alltid varit, så lär det alltid förbli.

      Vill man förhålla sig till index – leta upp aktier som går bättre än index eller sämre än index…and trade accordingly long or short … men att försöka ”slå index” är helt meningslöst i mina ögon.

      Om man baserar sitt investeringsbeslut enbart på hur olika fonders traders har slagit index eller inte kommer man att missa nästan alla bra investeringsmöjligheter som finns.

      Här är en idé: Ta fram en robust metod för att ta i genomsnitt två punkter om dagen ur S&P500-futures och gör absolut ingenting annat och lägg på mer kontrakt allt eftersom kapitalet växer… 1 kontrakt är $100 per dag, 20 kontrakt är $2000 per dag. För ännu roligare resultat, automatisera hela skiten. Vem bryr sig då om S&P500 går upp eller ner?

      mvh

      Jakob
  3. Vad tror du om en aktiv strategi där man konsekvent köper och säljer c:a 1 gång per vecka och köper de fonder som minskat mest senaste veckan enligt principen ”det som sjunker snabbt ökar som regel snabbt igen”?

    Låt oss säga att en fond minskat 7% senaste veckan, jag köper den och säljer den efter en vecka när den tex gått upp 2%.
    Viktigt är nog att inte bli girig, för den kan ju falla igen veckan därpå!

    Hans
    1. Statistiskt finns det inga belägg för sådant. Tvärtom brukar vinnare fortsätta vara vinnare och förlorare brukar statistiskt fortsätta vara förlorare. Så jag skulle direkt avråda från en sådan strategi.

      Jan Bolmeson
    2. Exeptionellt finurligt sätt att bli fattig på.

      There is the dumb money and there is the smart money…

      Det där var en solklar ”dumb money” strategi… även om det är så att styrka i marknaden först sker i en nedgång eftersom att det intelligentare kapitalet har så stora positioner att de måste köpa när marknaden faller för att inte pressa priset uppåt och förlora på sitt köp.

      Jakob
  4. Jag tror att det är så som du säger Jan, dvs att bostaden stiger likt inflationen över tid. Bostaden är en real tillgång, lika bra eller dålig som järnklumpen! Jag försökte få fram det i mitt tidigare inlägg, men det är lättare sagt än gjort att utrycka sig tydligt :). Jag tar ett exempel:

    För min egen del har jag merparten av min förmögenhet i reala tillgångar i form av min bostad och marken den står på. Om jag då placerar enligt principerna i allvädersportföljen så kommer jag föralltid vara överviktad mot just inflationsskydd, såvida jag inte aktivt jobbar med att övervikta de andra typerna av tillgångsslag. Är det då så att jag, liksom många andra svenskar med vila/bostadsrätt, borde sträva efter en högre andel aktier och räntor när jag månadssparar? Jämfört med en person i hyresrätt som kanske redan från början har en jämnare fördelning mellan tillgångsslagen?

    Christoffer Clarin
  5. Hej. tack för en intressant artikel, mycket vettig fakta som så att säga bevisar många funderingar.

    Däremot måste jag ifrågasätta allvädersportföljen. Jag kommer inte krångla in mig i några krångliga tekniska detaljer utan presentera ett par simpla resonemang.

    Aktier, Aktiefonder, Långa derivat: (Bra investering)
    Detta är en utmärkt investering. Genom delägande i företag så får vi sköra frukten av människors arbete. Arbete bidrar till mervärde och ett företag är inte detsamma efter 10-20 år, det har utvecklats. Även vid konstanta aktiekurser så kommer utdelningar att bidra till värdestegring (på sikt). Aktierna förlorar inte hela sitt värde. Om de mot förmodan skulle göra det så beror det på att världen står i brand och då har vi garanterat andra problem att tänka på… typ överlevnad :).

    Fysiskt guld, silver, råvaror, reala tillgångar (Dålig investering):
    En järnklump är en järnklump. Om 10 år är det fortfarande en järnklump. Den producerar inget mervärde och har ingen utvecklingspotential. Jag ser det mer som ”spekulation” än ”investering”, då man i princip spelar spel om järnmalmspriset utveckling. Järnmalmspriset kan vi såklart inte förutspå och timingeffekten blir avgörande!
    (Järn är ett hypotetiskt exempel för att illustrera hur jag tänkter, principen gäller även guld, vete, kaffe eller andra råvaror)

    Kontanter, korta obligationer, räntefonder (Bra investering):
    Vid ett högt ränteläge är det såklart ett bra investeringsalternativ. Avkastning till låg risk är alltid trevligt. I lågräntetider är det pengar som ”inte jobbar”, så i dagsläget ser jag ingen mening med att äga räntefonder. Det finns såklart dåliga tider för räntor, precis som det finns dåliga tider för aktier, så i grunder är jag trots allt possitiv till denna investeringsform.

    Som du ser så gäller mitt ifrågasättande speciellt råvaror då jag anser att det är spel, inte en investering. Kommentera gärna om du har tid. Det vore helt klart intressant att få höra ett annat perspektiv på det hela.
    Det skulle också vara intressant att höra hur du ställer dig till boende som investering, för merparten av svenskarnas % tillgångar finns ju just i form av boende. För min del ligger över 3/4 av tillgångarna i väggarna, även om jag hoppas få ner andelen på sikt!

    Med vänlig hälsning

    Christoffer
    1. Jag har tänkt på din kommentar som en framtida artikel – för det är det vanligaste argumentet mot en allvädersportfölj. Särskilt kring att guld (och andra råvaror) inte är en investering då det inte ger någon direktavkastning, inte bidrar till att föra mänskligheten framåt, inte har något underliggande värde och såvidare. Jag håller med – det bestäms bara av tillgång och efterfrågan, där finns inget fundamentalt värde (men så är det iof. med ett företags varor och tjänster egentligen också).

      MEN – den stora skillnaden ligger i hur dessa portföljer beter sig över tid. Med risk för tekniska detaljer. Antagande vi kör en portfölj från 1973 fram till 2013 (dvs 30 år), den historik jag har och så jämför vi A en ren aktieportfölj, B en 60/40-portfölj och C en allvädersportfölj.

      Så ser resultaten ut så här:
      A) Ren aktieportfölj – avkastning: 10.7 %, std. avvikelse: 18.76 %, största förlust: -40.6 %, största vinst: +44.41%
      B) 60/40-portfölj – avkastning: 9.66 %, std. avvikelse: 11.80 %, största förlust: -20.2 %, största vinst:+ 28.75 %
      C) Allväder – avkastning: 8.89 %, std. avvikelse: 7.87 %, största förlust: -5.17 %, största vinst: +39.3 %

      Det betyder att avkastningen är ungefär lika på 8 %, där aktier är bäst – MEN tittar vi på den riskjusterade avkastning så slår allvädersportföljen de andra mest hästlängder med mer än halva standardavvikelsen och en sämsta år på abra 5.17 %. Det betyder att det är mycket större sannolikhet att man håller sig till en sådan portfölj än en ren aktieportfölj som är svår att hålla när den ett enskilt år har backat med -40 %.

      Angående det med svenska bostäder – det har jag nästan gett upp att försöka berätta för folk. Kolla bara min artiklar under etiketten bostadsbubblan.

      Jan Bolmeson
    2. Jan.

      Samtidigt kan man aktivt sänka den snittprocentuella utvecklingen i aktier (eller andra tillgångar) genom att helt sonika köpa på sig mer vid fallande kurser. Då kan man över tid komma ner på samma låga, negativa procentutveckling som allvädersportföljen erbjuder. Rentav lägre i många fall. Detta är enkelt bevisbart. Replikerbart.

      Mathias
    3. Ja, det stämmer teoretiskt. Problemet är att jag och de flesta andra (inkl. förvaltare) tenderar aldrig att lyckas med det. Att köpa aktier i en nedåtgående trend misslyckas statistiskt sett de flesta gånger. I teorin är det ingen skillnad på teori och praktik. Men i praktiken så är det. :-D

      Jan Bolmeson
    4. Jan: inköp enbart på nedgång stämmer lika mycket i praktiken som i teorin. Det är enkelt att bevisa och dessutom matematiskt trovärdigt. Det finns också en anledning till varför bara ett fåtalet aktiva förvaltare lyckas med att tjäna pengar på att handla på nedåtgående trender och det har att göra med att de antingen ”blankar” (d v s säljer med trenden, inte emot den) eller att de inte alls köper konsistent när trenden faktiskt faller. Alternativ tre, de köper av rena direktavkastningsskäl inte av spekulativa (d v s man köper vid olika snittkurser oavsett upp eller ned).

      När man tittar på statistiken måste man fråga sig vilket underlag statistiken bygger på. Statistik är, som du vet Jan, väldigt anpasslig för allt man vill bevisa. Med all respekt.

      Mathias
    5. Jag ser fram emot att läsa artikeln!
      På det stora hela köper jag dina argument, även om jag personligen strävar efter en högre andel aktier eller fonder.

      När det gäller boende så menar jag att bostadet menar jag dock att bostäderna har ett reellt värde (alla vill ju bo) och människor torde även i framtiden vara villiga att lägga samma andel av inkomsten på boendet. Om man då antar konstant ränta, konstant efterfrågan och en inflationen om 2% per år (med motsvarande löneökningar), då borde bostäderna rimligen stiga med cirka 22 % per årtionde. Varken inflation, efterfrågan, utbud, eller hushållens köpkraft är ju däremot konstanta i praktiken, så det är möjligt (till och med troligt) att du har helt rätt i att det just nu är ett dåligt läge att kasta sig in på bostadsmarknaden om syftet är att investera! Min poäng var dock att ett boende i GENOMSNITT över lång tid borde vara en bra sparform, även om vi naturligtvis kommer tvingas genomlida bubblor/krasher – precis som på råvaru- och aktiemarknaden,

      Christoffer
    6. @Mathias – ja. Som jag skrev, jag håller med dig. Men jag påstår att det gäller en väldigt liten andel av alla investerare. De flesta privatpersoner (icke-proffs) fegar ut när det dyker och lämnar marknaden och säljer billigt och köper dyrt. Det har bevisats varje år sedan 1994 – att investerare i genomsnitt har lägre avkastning än investeringen de investerar i.

      De flesta fondförvaltare som vet vad de borde göra – köpa i nedgång, blanka etc. får inte lov att göra det på grund fondernas regler och som i regel drabbas de av stora utflöden på grund av anledningen ovan. Då återstår i princip bara förmögna investerare som investerar eget kapital – läs: Warren Buffet, Jim Rogers, Peter Lynch, Templeton etc som gör sig en förmögenhet för de vet vad de ska göra och har kapitalet att göra det – och några få privatinvesterare, du inräknad. :-D
      —-
      @Christoffer – har du möjlighet att kolla om det finns belägg för det över lång historia? Jag vill minnas att jag läste någon artikel som har följt huspriserna i Amsterdam sedan 1600-talet och grejen är att de är inte värda särskilt mycket mer än inflationen över tid. Ett boende är ju inte mer tillgång än järnklumpen, jag skulle nästan säga sämre faktiskt… Järnklumpen slits ju åtminstone inte över tid.

      Jan Bolmeson
  6. Hej Jan

    Tack för ett för mig högaktuellt ämne som du tar upp i detta inlägg, min ekonomiske rådgivares vara eller icka vara.
    I mailkonversation tidigare i veckan fick jag till svar av honom: ”Hos oss så har du en aktiv förvaltning och inte en passiv som du har idag. All akademisk forskning tyder på att det är av största vikt att ständigt hålla koll på den strategiska allokeringen (förhållandet mellan aktier och räntor) och det gör vi varje dag. Den statiska portfölj kan gå som en raket vissa perioder men kommer också att tappa stort när börsen sjukner. Det är dessa svängningar som vi minimerar”. (Den passiva förvaltningen han nämner är min portfölj på Avanza).
    Som den novis jag själv är i ämnet så är det klart att jag tvekar när jag läser en sådan kommentar som denna. Men ditt inlägg har gett mig råg i ryggen :-). Nu tar jag mina pensions-besparingar och flyttar över allt till Avanza. Och avslutar samarbetet med min rådgivare.
    Gokväll
    Pia

    Pia Gustavsson
    1. Lycka till! Ett annat förslag skulle kunna vara att ge honom hälften och gör hälften själv och sedan ser du efter 5 år vem som har gjort bäst… Då blir det ganska tydligt… Han behöver ju överprestera då han dessutom tar avgift… :-D

      Jan Bolmeson
  7. Inte sällan verkar aktivt förvaltade fonder göra samma misstag som många andra spekulanter d v s man köper med trenden. Förvaltarna betalar mer och mer istället för att betala mindre och mindre för inköp. Likadant blankar de med en nedåttrend istället för att göra det motsatta, d v s ”gå långa” (köpa).

    Jag håller helt med om att det är totalt slöseri att försöka gissa riktkurser, men där emot kan man vara hyffsat säker på att folk kommer att sälja stigande trender samt köpa fallande trender (så länge underliggande tillgång inte är konkursfärdig) förr eller senare. Detta har med ”mättnadsgrad” att göra eller tillgång och efterfrågan som man också brukar säga. Det finns inte oändligt med köpare eller säljare i något enskilt värdepapper (gäller för övrigt även andra marknadsstyrda tillgångar). Detta betyder att trenden är förutbestämd att skifta riktning förr eller senare. Att då köpa med trenden är lite som att spela ”vem blir utan en stol?”.

    Att positionera sig mot trenden (utan belåning) är något jag själv gör och inte bara jag själv. Miljardären Jim Rogers (en av medgrundarna till det legendariska Quantum Fund. Dennes partner var mångmiljardären George Soros som spekulerade mot trenden i brittiska pundet för en herrans massa år sedan. Soros är ingen korkad man, inte heller är Rogers en korkad man. Båda är legendarstämplade av många) är notorisk för sitt sätt att positionera sig mot trenderna. Det finns en logisk anledning till detta. Man måste förstå dynamiken bakom spelet annars spelar man i blindo. Aktiva förvaltare är riskabla eftersom de inte verkar ha en basmässig förståelse för hur man spekulerar på ett sunt sätt.

    Mathias
    1. Jag gillar Jim Rogers själv – han är ju alltid anti-allt. Nu när allt rasar i Ryssland så hör man honom i intervju efter intervju hur han är helt uppspelt över att rubeln har fallit och att ingen gillar Ryssland. Å andra sidan – det som man bara hör i en bisats – är hans perspektiv 20 år eller mer. Tro fan att Ryssland kommer att stiga på ett 20 års perspektiv. Frågan är bara om man själv kan vara solvent lika länge…

      Jan Bolmeson
  8. Nothing left to say!

    Jag känner mig ganska övertygad nu.
    Om man har gått i pension, och har en stor förmögenhet, som man vill lägga på ett tryggt ställe, och bara njuta medans man lever gott på avkastningen, tills det är dags att kliva av hästen, och låta arvet gå vidare, då är det allvädersportföljen som gäller.

    Jag fick en id’e i natt om att starta en business, och be min gamla VD om hjälp med finansieringen, kanske oddsen blir bättre om jag först ger honom ett bra tips som får hans förmögenhet att växa på allvar.
    Då har jag ju använt mig av principen som Jan förespråkar vid förhandling, att först ge för att sedan få. :-)

    Det här tål att tänkas på!
    Skulle det sedan visa sig att han själv har en bättre strategi, som funkar ännu bättre (vilket jag tvivlar på) så lovar jag att dela med mig av den här. : ))

    Spännande tider nu!

    GlobalFred

    Fredrik