Mental bokföring | RikaTillsammans

Mental bokföring

Varför smarta människor gör dumma saker i sin privatekonomi

I helgen höll jag två stora föreläsningar i Stockholm med Balansekonomi och ett ämne jag brukar beröra är mental bokföring. Det vill säga hur vår hjärna ställer till det för oss – särskilt i området pengar.

På föreläsningen ställde jag nämligen följande tre frågor och bad deltagarna att räcka upp händerna:

  • Hur många här inne har ett boende som är mer värt än vad det finns skulder på det?
  • Hur många av er skulle få 1 000 000 kr eller mer om ni sålde boendet och betalade alla skulder på det?
  • Hur många av er som räckte upp handen på förra fråga, relaterar till dig själv till vardags som miljonärer?

Det slår aldrig fel. En majoritet räcker upp handen på den första frågan. Nästan alla som räckte upp handen på första frågan, räcker upp handen på fråga nummer två. Men när jag kommer till den tredje frågan så är det kanske 2-3 % av de som räckte upp handen på fråga två som räcker upp handen nu. Det vill säga att flera av dem är miljonärer men relaterar inte till sig själva som det.

Det här är ett klassiskt exempel på vad som inom den finansiella beteendevetenskapen kallas för mental bokföring. Det vill säga att vi inte förhåller oss objektivt till olika situationer eller pengar – alla pengar är helt enkelt inte lika mycket värda.

Daniel Kahneman, nobelpristagare i ekonomi, har skrivit en fantastisk bok på ämnet som heter ”Tänka snabbt, tänka långsamt”. Det finns ytterligare en bok som är lite mer lättläst som heter ”Why Smart People Make Big Money Mistakes” av Gary Belsky. Om jag ska försöka sammanfatta det så skulle jag säga att de följande delarna är de viktigaste att hålla koll på i sin privatekonomi:

  • Mental bokföring
  • Olika ursprung, olika värde

Inom kort kommer jag skriva om den andra delen som handlar om ”prospect theory” som mer handlar om hur vi låter vår uppfattning om risk påverka våra beslut.

Mental bokföring – problemet med olika mentala konton

Det första stora problemet är att vi mentalt ”bokför” våra nuvarande och framtida pengar på olika sätt. Vi tillskriver dem olika värde och särskiljer dem således från varandra vilket gör att vi inte behandlar dem lika och fattar olika beslut kring nyttan och användandet av dem. Det förklarar till exempel beteendet där människor – istället för att titta rationellt på varje krona och att den har samma värde – kan dela upp sina pengar i ”säkra”-pengar som man beter sig med på ett sätt och ”risk”-pengar som man beter sig med på andra sätt.

Ett exempel är scenariot med ett värde i huset på 1 000 000 kr som man relaterar till på ett helt annat sätt än om man skulle ha 1 000 000 kr stående på kontot. Andra klassiska exempel är:

  • Personer handlar mer när kreditkort används än när kontanter används.
  • Pengar på buffertkonto som inte används för att betala av en skuld
  • Personer säger att de inte har några pengar trots att det finns pengar på kontot avsett för X

Ska man sammanfatta det så handlar det om att vi lägger ett personligt värde på vissa typer av pengar eller tillgångar. Om man t.ex. sparar till barnen eller till insatsen till ett nytt boende så värderar man det sparandet högt. De pengarna blir för ”viktiga” för att spenderas. Det i sin tur ger att dessa ”viktiga” pengar, eller detta viktiga konto inte får röras överhuvudtaget – även om det i sak skulle ge en finansiell fördel.

En annan ganska intressant följd är att ibland hör jag människor berätta för mig hur smart de har delat upp sina pengar i två portföljer – en säker och en med lite mer riskfyllda placeringar. Jag brukar ibland tänka, att trots deras arbete med dessa två portföljer och separeringar av placeringar, så är ju deras förmögenhet fortfarande summan av de båda. Det vill säga att det är ju faktiskt ingen skillnad på om de hade haft alltihop i en enda portfölj.

Olika ursprung, olika värde

Det andra närliggande scenariot handlar om att vi tillskriver pengar olika värde beroende på deras ursprung. Nedan följer två vanliga exempel:

  • Det tar emot att betala en elräkning med pengar som fås i gåva
  • En skatteåterbäring relateras till som en ”bonus” istället för att man har betalat in för mycket skatt och att det egentligen är lön.
  • Det är lättare att bortse från en förlust om det är vinstpengar som man har förlorat.

Det vill säga att vi generellt sett lättare att spendera ”hittade”-, ”avkastnings”- eller ”bonus”-pengar än vad vi har att spendera intjänade pengar som vi har fått som lön.

Ett exempel från mitt eget liv för ca 20 år sedan – förutom ovan nämnda – var t.ex. när min far dog och jag fick ut lite pengar i livförsäkring. Dessa pengar var ju pengar efter pappa och var inte som andra pengar. För om jag t.ex. investerade dem och jag förlorade tio procent, så var det pappas pengar som förlorades. Motsvarande historier har jag hört från andra kring t.ex. arv som man tar helt andra beslut kring än om det vore som resten av ens pengar.

Känner du igen dig i de här exemplen?

Semesterpengar och lån

Låt oss säga att du har sparat ihop 50 000 kr som ska användas till semester om ett halvår. Samtidigt så har du även ett lån på banken på 250 000 kr.

  1. Du köper semesterresan och behåller ditt lån.
  2. Du betalar av 50 000 kr på lånet, har 200 000 kr i lån och om 6 månader lånar du 50 000 kr för att åka på semester.

Upplever du någon skillnad på 1) och 2)? Om du är som de flesta människor så känns det jättekonstigt att låna 50 000 kr för att åka på semester – även om 2) är det rationella alternativet att göra. Du slipper ju betala räntan under tiden…

Trisslott – vinst och förlust

  1. Du köper en trisslott för 30 kr och vinner 30 kr. Du köper en ny trisslott och förlorar.
  2. Du köper en trisslott för 30 kr och förlorar.

Upplever du någon skillnad mellan 1) och 2)? Om du är som de flesta människor så är förlusten i 2) lite surare än den i 1) eftersom i det första alternativen så ”förlorade” du en vinst och det gör inte så mycket. Förlusten är ju dock 30 kr i båda fallen…

Du förväntar dig böter …

Du kommer fram till bilen, sen som tusan, och förväntar dig att hitta en parkeringsbot men den finns inte där. Om du är som de flesta så upplevs det nästan som att man har ”tjänat” en 500 kr…

Skatteåterbäring är bonuspengar

De flesta personer upplever skatteåterbäringen vid midsommar som bonuspengar, när det egentligen är pengar som du har lånat ut till staten gratis i flera månader… Det är ju faktiskt dina surt förvärvade jobbpengar.

Exemplet med bilen och lampan

Låt oss ponera att du ska köpa en lampa i en affär för 1 000 kr. Din kompis berättar att samma lampa finns 10 minuter bort med bil för bara 750 kr. Skulle du åkt till den andra affären?

Låt oss ta exempel 2, du ska köpa en bil för 100 000 kr. Din kompis berättar att samma bil finns 10 minuter bort med bil för bara 99 750 kr. Skulle du åkt till den andra affären?

Om du svarade ja på den första frågan men inte den andra så är du som de flesta andra, där du tillskriver de 250 kr olika värde…

Vad är problemet med mental bokföring?

Först och främst tror jag att det är viktigt att erkänna för sig själv att man från tid till annan trillar i diket och att det är okej. Samtidigt gäller det att försöka fånga det, oftast är det enklast med hjälp av andra människor. Konsekvenserna av mental bokföring kan tyvärr bli väldigt stora.

Ett av problemen som jag från tid till annan brottas med är att jag värderar avkastning och passiv inkomst lägre än min vanliga lön. Det är ju ”bonus”-pengar vilket gör att jag har en tendens att lättare spendera dem. Det gör att jag sätter krokben för mig själv och skjuter upp min ekonomiska frihet längre fram i tiden. Något jag tror att jag inte är ensam om.

Människor som kategoriserar sina pengar olika, jag tänker framförallt på värdet i sitt boende annorlunda än resten av sitt sparande hamnar omedvetet i en situation där de tar betydligt större ekonomiska risker än vad de tror. Jag har tagit upp exemplet flera gånger där människor har placerat 50 000 kr i fonder och arbetar jättehårt med att sprida riskerna och är oroliga för dem. Sedan att de har 2 000 000 kr stående i huset och att 50 000 i förhållande till 2 000 000 kr knappt är 2.5 % har helt gått dem förbi. Istället för att de tror att de har spridit äggen i flera korgar har de egentligen ett par pytteägg i ett par olika korgar, men det stora feta mastodontägget ligger i en enda.

Relaterade artiklar

Relaterade etiketter och ämnen

Balansekonomi, misstag, personlig utveckling

Kommentera

12 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Tack för en bra blogg som gick mig att åter omplacera våra pengar i fonder mm. Jag undrar i vilken korg du anser att den egna bostadens värde hamnar i en allvädersportfölj. Skall det klassas som reella tillgångar eller likvida medel? Spelar ju roll hur man skall fördela pengarna i 25% delar om man som exemplet ovan har t.ex. Skuldfritt värde på 1 Mkr. Hur ser du på amortering på bostaden utifrån detta? Tack igen.

    Magnus
    1. Oj, vilken svår fråga! Ingen aning faktiskt – jag hade nog hållt bostaden utanför allvädersportföljen helt och hållet. Eventuellt så skulle jag gissa att den hamnar i kategorin för tillväxt.

      Jan Bolmeson
    2. Bostaden är nog att betrakta som real tillgång (fastighet) även om det rör sig om en bostadsrätt. Som rika-tillsammans-portföljen är viktad så ingår väl inte fastigheter i den.

      Det finns andra allokeringsstrategier där man inkluderar fastigheter och där bör man ju betrakta bostaden som del av fastighetsdelen. Mina efterforskningar angående lämplig fördelning indikerar att man bör vara ungefär lika fördelad mellan aktier och fastigheter och hur mycket beror på vilken risknivå man vill ligga på.

      En sak att tänka på när man har lån på bostaden så kommer ens position i räntebärande vara kapital i räntefonder, räntesparande (och evt direkta obligationer och skuldväxlar) minus de skulder man har – det kan göra att man ligger kort i räntebärande.

      skyking
    3. Skall man då enligt den senare modellen tänka att man för att ändra fördelningen på räntebärande antingen spara mer i dessa poster eller amortera? I boken ”så kan alla svenskar bli miljonärer” förespråkar t.ex. Författaren att man inte skall spara i räntefonder och obligationsfonder/långa räntefonder om man har huslån utan istället amortera. Finns ju en poäng i det om skall se till pengarnas funktion och värdet olika poster.

      Magnus
    4. Jag kan bara se två rimliga skäl till att räntespara samtidigt som man har lån/skulder.

      Den ena är ifall man kan få högre ränta än man betalar på lånet utan att ta onödig risk. Ett exempel kan vara att man låter pengarna sitta på högräntekonto hos någon nischbank (vet ej om det funkar längre), ett annat exempel kan vara att man nyttjar kreditkort och nyttjar det utrymme till räntesparande.

      Den andra är för att fullfylla behovet av en buffert. Har du pengarna i räntesparande så kan de snabbt fås loss ifall det skulle uppstå behov. Man kan visserligen tänka sig att man kan få loss amorteringspengarna genom att ta nya lån, men man vill ju inte stå med mössan i handen på bankkontoret och be om att få öka sit bostadslån när något rasat i huset.

      Om man inte uppfyller någon av dessa vilkor så bör man ju i första hand amortera – du får ju låneräntan i avkastning på amortering, men bara inlåningsräntan vid räntesparande.

      skyking
  2. Till viss mån finns det dock ibland rationella skäl till endel av beteendena. Man bör skilja på en tillgångs värde (dvs nyttan man har av tillgången) och dess pris (dvs de pengar man kan få genom att sälja tillgången) och även gäller det reda pengar.

    Enklaste exemplet är ju bostaden som rimligen är värd mer än de pengar man får loss genom att sälja den – det visar sig genom att folk tenderar att välja att behålla bostaden istället för att få loss pengarna. I exemplet så blir bostaden alltså värd mer än en mille på banken (som är dess pris).

    Det andra exemplet som inte nämns här (utan i en av länkarna) är fenomenet att man man värderar en förlust på en kursnedgång från 100kr till 85kr värre än en nedgång från 120kr till 105kr (efter en uppgång till 100kr). Det rationella häri ligger det faktum att en nedgång från 100kr till 85kr är en nedgång på 15% jämfört med den sistnämnda som bara är 12.5%. Anledningen till att jag tar nedgången relativt är att pengarnas värde tenderar att vara variabelt beroende på hur stor förmögenheten är (Kellykriteriet är t.ex. ekvivalent med att värdet på pengar är proportinellt till hur stor andel av förmögenheten de är). En konsekvens av detta är att man skall ha en buffert som man förvaltar försiktig som grund i sitt sparande (och att försiktigheten med bufferten blir mindre viktig ju större sparande man har).

    Notera också att det inte nödvändigtvis är fel att ägna sig åt ”humbug” som att ha separata konton för särskilda ändamål. Det kan vara frågan om att man kan råda bot på bristande disciplin att ha pengar undanstoppade som man inte skall röra (Jan nämnde t.ex. bristande disciplin att låta avkastningen av sparandet gå till sparande). Sen kan det finnas verkliga skäl till att separera konton som att man sprider risker mellan olika banker eller att ISK och KF ger vissa fördelar som gör det rationellt att ha dessa.

    skyking
    1. Tack för dina intressanta artiklar.

      En sak som slog mig är att jag har två ISK, där den ena har låg risk (räntefonder för pengar jag har som buffert, samt kommer att använda inom 6-12 månader framåt) och den andra är mitt pensionssparande (som har högre risk genom satsningar i aktiefonder eftersom det är så lång tid framåt i tiden).
      Dessa pengar ser jag lite olika på, det är sant och även om jag kan komma åt mina pensionspengar så är ju inte tanken att jag ska sätta sprätt på dem nu.

      Hur går det med dina husplaner förresten? Skulle vara kul att se hur du lägger upp allting när du själv köpt hus.

      Fredrik
    2. Spännande exempel på mental bokföring med två ISK-konton. :-) Än så länge inget hus i sikte, återkommer när det blir aktuellt.

      Jan Bolmeson
    3. Jag håller med – jag återkommer inom kort med en artikel om just ”prospect theory” som handlar om att vi värderar vinst och förlust väldigt olika.

      Jan Bolmeson
  3. Du har givetvis helt rätt. Bra inlägg som vanligt.

    Funderade lite på om du inte talar emot dig själv i och med din allvädersportfölj. Varför är pengarna placerade i räntor värda mindre risk än dom som är placerade i aktier?

    Själv försöker jag vara näst intill fullinvesterad i aktier. Jag vet att det medför en högre risk och större svängningar, men är inte en aktie värd att lägga alla sina pengar i är den heller inte värd att lägga en kr i.

    //Fredrik

    Fredrik
    1. Det är klart att han säger emot sig själv lite, men kanske inte på den punkten du pekar på.

      Som jag påpekat så är det helt rimligt att man agerar på ett sätt så att man genom diversifiering minskar risken i sin portfölj. Att sträva efter att minska risken är ett utslag för att alla pengar inte är lika mycket värda – eller rättare sagt att pengarna är olika värda beroende på hur mycket pengar man har (ju rikare man är destu mindre marginalnytta har man av samma summa).

      Ett exempel på hur han säger emot sig själv är hans artikel om att strukturera sitt sparande. Där man mentalt bokför buffert, målsparande och penningmaskin som separat – i konsekvensens namn borde man ju kunna lägga alla dessa pengar i ett och samma konto. Å andra sidan om man gör så och gör en korrekt riskanalys av sparandet så torde det resultera i att man borde ha ganska stor del räntesparande ifall man har litet sparkapital och kan kosta på sig mer risk ju större sparkapital man har. Att lägga upp sparandet på det sättet att man delar upp det i ett buffertsparande med låg risk och ett målsparande och penningmaskin med successivt högre risk kan innebära en rimlig approximation.

      skyking