En av de mest värdefulla gåvorna är gratis... | RikaTillsammans

En av de mest värdefulla gåvorna är gratis…

Några tankar om att värdera den tiden man faktiskt har kvar...
En av de mest värdefulla gåvorna är gratis…

I närheten av där jag bor finns ett Fonus-kontor där jag för några månader sedan tog följande foto. Jag tycker att deras slogan är ganska rolig med tanke på, att det i alla fall för mig inte känns som, att deras tjänst är valfri så att säga… :-)

Jag hörde också vid tillfälle en kompis säga något i stil med:

Jag vet inte om du har tänkt på det Jan, men vi har ju bara 960 månader på oss, och nu, nu har ju snart december gått…

Min reaktion på det blev något i stil med ”shit pommes frites” och en lätt reaktion av ångest. För precis som de flesta andra lever jag, till vardags, lite i tron om att jag kommer att vara här för alltid, vilket ju inte är sant. För ett par dagar sedan läste jag en artikel på nätet, på min favoritblogg Wait But Why, som illustrerade det här på ett ypperligt sätt och som verkligen fick polletten att klonka ner för mig.

Tiden vi har här på jorden högst begränsad, för oss män i Sverige brukar den i genomsnitt vara 80.1 år. Jag som är 34 har snart förbrukat hälften eller 42.5 %. Räknar man om det på veckobasis så blir det följande bild där varje kvadrat motsvarar en vecka.

151221-4160-boxar

Jag vet inte hur det är för dig, men det här synliggör väldigt tydligt att tiden vi har inte är oändlig. Man kan fortsätta räkna vidare på det här sättet om man tycker är roligt. Jag är 34 så det betyder att jag har upplevt ungefär 8 val och att jag har ungefär 11 st val kvar, samma sak med olympiska spel och så vidare. Det som däremot fick mig studsa till var ett liknande resonemang kring relationer och människor man tycker om och högtider som t.ex. jul som det är i skrivande stund.

Föräldrar, juletider och tiden man har kvar

Vi kommer att spendera julen hos min mor i år som snart är i 65-års åldern. Under de första 18 åren man levde så spenderade man tid med sina föräldrar i alla fall 90 % av alla dagar. Sedan började jag studera på LTH i Lund och flyttade till korridor, träffade Caroline och flyttade tillbaka till Malmö. Jag reser en del i jobbet med Balansekonomi och säg att man träffas med kvalitetstid en till två gånger i månaden. Det blir 12 – 24 gånger per år, säg 15 dagar för enkelhetens skull.

Räknar man vidare på det här så blir det ungefär 4.1 % av den tiden som man spenderade med dem ett vanligt år innan man var 18 år gammal. Säg att jag är av de fåtal lyckliga människor som har min mor i livet när jag är 60 år gammal, så ger det oss 30 år kvar tillsammans. Med samma antagande som innan om 15 dagar per år, så blir det ungefär 450 dagar – lite mer än ett år – tillsammans.

Min poäng är att även om man inte är i slutet av sitt eget liv, så kan man mycket väl vara i slutet av tiden som man har med några av de viktigaste personerna som man har i sitt liv. Fortsätter man fylla i kvadraterna (tack och lov för copy-paste) för varje dag jag har spenderat med min mor – och under förutsättning att jag har tur – så blir det väldigt tydligt:

Dagar kvar tillsammans

Enligt Eurostat så flyttar vi svenskar hemifrån tidigast i Europa, redan vid 19,6 års ålder. Det betyder att man redan då har använt upp ungefär 90 % av all sin tid med sina föräldrar…

Sammanfattning

Kom inte till min begravning, kom och hälsa på idag istället!

Jag tror det var Clare, en vän till mig på korridoren i Lund som stod för det ovanstående citatet och jag gillar det jättemycket. Vi människor kan åka långa sträckor för att visa vår respekt vid en annan persons bortgång, men då är det ju för sent. Varför inte göra det innan?

Det andra som jag tror är att tiden vi har är det mest värdefulla som vi har. Det är lätt att glömma bort det i vardagen, men tar man sig tiden att stanna upp så kommer många tillbaka till det. Så här i julhetsen kan det också vara lätt att glömma bort just det att tiden och inte presenterna är bland det bästa man kan ge bort. Den är dessutom gratis att ge bort.

Den sista poängen som jag tar med mig från ovanstående resonemang är att, om man är på upploppet och bara har mindre än 10 % kvar av tiden med en person man tycker om, då blir det också enklare att värdera tiden. Det blir enklare att se hur värdefull den tiden faktiskt är.

Relaterade etiketter och ämnen

personligt

Kommentera

5 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Notera att den vanligen publicerade nedellivslävslångden längden är specialfallet i dag levande födda barn.. Den generella återstående medellivslängden är beroende av uppnådd ålder.
    Tack för alla kloka synpunkter. Hoppas att få ta del av många i framtiden.

    Stig Hertze
  2. Tänkvärd artikel.
    Två synpunkter dock: Att tiden är utmätt är ju helt sant, däremot blir det konstigt att utgå från medellivslängden när man begrundar detta eftersom man inte vet om den gäller en själv. Känns som ett naturvetenskapligt sätt att belysa och illustrera en existentiell fråga.
    En annan reflektion är att Fonus tjänster är i allra högsta grad valfria – även den marknaden är konkurrensutsatt även om Fonus dominerar.
    Tack för en bra blogg!

    Johan
    1. Tack själv! Jag delar din uppfattning, det var en miss av mig – jag skrev om det i en version men sedan kom det inte med vid publiceringen. Nu är det korrigerat.

      Kul att fler gillar hans blogg – har du läst artiklarna om AI, Musk och Fermi-paradoxen?

      Jan Bolmeson