Spara rättvist till barn i ett stort åldersspann | RikaTillsammans

Spara rättvist till barn i ett stort åldersspann

Hur sparar man rättvist till barnen när åldersspannet kan vara upp till 10 år?

Läsarfråga: Tack för bra och klargörande resonemang kring långsiktigt sparande (såväl i TV4 som på din hemsida). Jag har en fundering avseende din rekommendation om att spara gemensamt för barnen i familjen.

Du vill undvika att ett syskon gynnas. Men om man har fyra barn inom ett spann på 10 år faller det sig naturligt att de får tillgång till sparade pengar vid olika tillfällen. (Tex om man vill hjälpa dem att köpa en lägenhet.) Då får de ju ändå olika ingång/utgång på börsen resp fastighetsmarknaden. Detta kommer man väl inte ifrån?

För dig som inte har bakgrunden till min åsikt om att spara till barnen gemensamt, rekommenderar jag först att läsa följande två artiklar:

Jag ska vara helt ärlig, när jag skrev artikeln ovan så tänkte jag inte på scenariot med en så pass stor åldersskillnad. Mitt resonemang fungerar bra i teorin men inte särskilt väl i praktiken. Det är jag den första att skriva under på. Det fungerar nämligen mycket bättre om barnen t.ex. är inom ett relativt kort åldersspann. Mina två bästa resonemang är som följer.

Ändå dela upp pengarna enligt artikeln

Det första sättet är ju att även trots att det är ett stort åldersspann hålla fast vid att man delar upp pengarna när det sista barnet fyller år. Då har man nämligen alla utfallen på plats och kan göra en fullständigt rättvis fördelning. Det som talar för det här är ju att det blir rättvist och man lägger inte grunden för någon tråkighet syskonen mellan i framtiden. Jag själv har några dåliga exempel från släkter där pengar och arv tagit fram det sämsta bland syskon.

Det som talar emot är ju frågan som ovan om man vill hjälpa dem med en lägenhet. Jag tror att man behöver kolla på den enskilda situationen, men man kanske kan hjälpa barnen på det sättet som andra föräldrar gör som inte har sparat till barnen hela livet. T.ex. genom att ställa upp med borgen eller låna upp på sitt eget boende eller motsvarande. Då kan man nämligen också hålla det rättvist till alla barnen, för när det yngsta hamnar i den situationen så kanske man kan hjälpa till på samma sätt.

Sedan förstår jag att alla inte har den möjligheten, men det kanske kan vara ett alternativ. Om det inte är ett alternativ, då skulle jag resonera som följer.

Gör en överenskommelse

Det andra sättet är ju att göra en överenskommelse med barnet eller barnen. Den kan ju se ut hur som helst, t.ex. att barnet lovat att kompensera, eller att man ser det som ett lån eller helt enkelt att man tar ut pengarna. Oavsett vilket tror jag att det är viktigt med en överenskommelse. Om man har lyckats föra över sunda ekonomiska förhållningssätt, så borde barnet också kunna se vinsten med att låta pengarna vara ett par år till. Det är ju då den stora vinsten kommer och det är alltid vanskligt att avsluta en investering ett enskilt slumpmässigt år.

Betänk att det finns mängder av människor som inte har ett stort kapital sparat till sig av sina föräldrar och deras liv brukar ju också fungerar ganska väl.

Orättvisan drabbar ju eventuellt det yngsta barnet

Problemet i resonemanget om att man avslutar placeringen är ju att det ”drabbar” det yngsta barnet mest. Det går nämligen att göra en överenskommelse med det äldsta barnet eftersom där är utfallet känt. Det går att säga: ”Det här är de pengarna du får, vill du ha dem eller ska vi investera dem lite till?” Men det yngsta barnet har ju inte den möjligheten. Sedan kan det vara så att det yngsta barnets pengar växer mer men det kan bli mindre och då kommer problemet med orättvisan.

10 års skillnad bör ändå jämna ut det

Det sista som jag tänker är att om där är 10 års skillnad så rent statistiskt så borde det ändå kunna jämnas ut. Statistiskt sätt så hamnar ju avkastningen närmare genomsnittsavkastningen ju fler år som man investerar. 10 år är en ganska lång tidsperiod och man borde nämligen kunna argumentera för att det är rimligt att plocka ut pengarna till det äldsta syskonet eftersom det yngsta barnets portfölj bör på en 10 års period komma ifatt genomsnittet. Skulle det inte göra det, då kan man låta det vänta ut ett par år eller så. Men det är, som sagt inte 100 % rättvist.

Relaterade artiklar

Relaterade etiketter och ämnen

barn och ekonomi, barnsparande, läsarfråga, spara till barnen, video

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Jag tycker att man kan se det på två olika sätt:

    1. Man ger barnet en gåva när det fyller 18. Då är det så klart viktigt att alla får en lika stor gåva (möjligtvis justerat för inflation). Då sparar man i föräldrarnas namn på valfritt sätt fram till att barnet är 18.
    Denna metod är rättvis så tillvida att alla får lika mycket i 18-årspresent. Men om inte summan spenderas utan investeras utav 18-åringen kommer det så klart bli orättvist mellan syskonen. Om storebror får sina pengar på toppen av en börsuppgång och lillasyster får sina i botten av en nedgång kommer lillasyster vara mycket rikare.

    2. Man ser barnen som ägare av sina tillgångar och 18-årsdagen är inte så betydelsefull. Här sparar föräldrarna i barnens namn och kan, om de vill, låta barnen använda en del av summan innan de är 18. Man sparar då lika mycket åt varje barn oavsett ålder. Storebror och lillasyster har lika mycket på kontot vid varje givet tillfälle. Visst kommer summan att vara olika stor när barnen fyller 18, men idén är kanske ändå inte att de ska spendera hela summan strax efter 18-årsdagen. De flesta köper inte bostäder direkt när de blur myndiga heller, och även om så skulle ske vet man inte hur bostadspriserna kommer att ändras.
    Problemet med denna metod uppstår främst när det är stor åldersskillnad mellan barnen, men å andra sidan finns det inget som hindrar att man fortsätter göra insättningar till det äldsta barnet även efter 18-årsdagen.

    Sammantaget tycker jag inte att man ska ha så överdrivet stort fokus på 18-årsdagen. Även om barnet då får makten över pengarna är knappast idén att pengarna ska spenderad än på ett tag.

    Lukas
  2. Om vi leker med tanken att man har 3 barn(A, B, C) med 3 års mellanrum.
    Barn A är 18 år och vill köpa en bostadsrätt.
    Det finns 600,000kr sparat till barnen.
    A tar ut 200,000kr
    B har 200,000kr innestående som man omplacerar i en 30/70 portfölj (minst 3 år till uttag)
    C har 200,000kr innestående som man omplacerar i en 60/40 portfölj (minst 6 år till uttag)
    När B tar ut sina pengar vid 18års ålder så tar B ut 200,000kr oavsett utveckling.
    Man placerar resterande kapital i en 30/70 portfölj igen.
    När C vill ta ut sina pengar så har man minimerat risken för en negativ utveckling.
    Skulle portföljen har utvecklats negativt så borde man som förälder kunna stötta upp med det resterande kapitalet antingen direkt eller med en betalningsplan för rättvisans skull.
    Skulle portföljen har utvecklats positivt så får alla barnen dela på kapitalet över 200,000kr.

    Kommentarer?

    Mattias
    1. Ja, ungefär så menade ja (med reservation för inflationsjusterimg). Lämpligen kompletterar man detta genom att ha ett eget sparande utöver detta som man kan fylla på med.

      Skyking
    2. ..fast med tillägget ifall det blir mer än 200tkr när sistingen skall ha så behåller man överskottet själv.

      Skyking
  3. Man kanske också skulle kunna göra så att man låter orättvisan hamna på sig själv. När första barnet skall ha sitt så bestämer man sig för hur mycket det blir och bestämmer att de andra barnen skall få lika mycket. Utvecklar sparandet gynnsamt så behåller man överavkastningen själv och utvecklar eet sig ogynnsamt så tar man och fyller på från sitt eget sparande.

    Skyling
    1. Livet är inte rättvist.
      Om exempelvis första barnet köper en lägenhet för, låt oss säga sina 200.000,- som kontantinsats.
      Så ökar säkert lägenheten mer i värde än vad fonderna gör, som eventuellt även kan backa.
      Och är det som Jan befarar så står vi inför en bostadsbubbla och då kan det bli tvärt om.
      Svårt, men man lär nog försöka lära barnen att livet inte är rättvist.

      Jag personligen kommer in i ett knepigare läge, jag har inga egna barn men spar till min särbos barn.
      Jag har inte haft möjlighet att spara speciellt länge till dem och den äldsta är redan 18, den yngsta 14.
      Men jag sparar till dem tills det själva känner själva att de behöver pengarna, 14 åringen kommer så klart att få mest pengar. Om det önskar att få tillgång till pengarna vid samma ålder. Men 14 åringen kanske behöver pengarna tidigare?
      Jag sparar i en Kapitalförsäkring vilket jag tycker är fördelaktigast.

      /Håkan.

      Håkan
  4. Enklast vore väl att indexuppräkna äldsta barnets utfall och kompensera det yngsta barnet med differensen, dvs att båda får samma köpkraft vid uttaget. Detta förutsätter att man har satt av medel för den eventuella diffen.
    eller tänker jag helt fel?

    Greger Åsard