Bör aktiesparande vara en rolig hobby man ska tjäna pengar på?

Eller handlar framgångsrikt investerande om att det ska vara lika tråkigt som att se målarfärg torka?

Jan Bolmeson

16 april, 2017

För drygt en vecka sedan blev jag intervjuad av tidningen Aktiespararna kring hur man kan spara ihop till en miljon. Frågan som dök upp är om aktiesparande ska vara en rolig hobby som man ska tjäna pengar på? Jag är högst tveksam. Vad tänker du?

Frågan om kom upp i och med att Nordnets sparekonom Joakim Bornold också blev intervjuad i artikeln ”Miljonmålet kräver tid och tålamod”. Han uttryckte sig så här:

Sparandet ska inte vara en bestraffning utan något kul och roligt. Aktiesparande är väldigt roligt. Under resans gång kan du ha en lönsam och lärorik hobby. Det gör sparandet mer levande och påtagligt. Joakim Bornold, Aktiespararna 170408

Jag både håller med och inte. Sparande bör absolut inte vara någon bestraffning eftersom då slutar vi spara så fort vi bara kan. Även jag är allergisk mot kvällstidningars råd som t.ex. lyder att man ska tjäna pengar genom att dricka en kopp kaffe mindre om dagen. Det ger ju ingen rikedom i livet om man älskar sin kopp kaffe. Jag kan också hålla med om att aktiesparande och att tjäna pengar är fantastiskt roligt. Men där i ligger också min farhåga.

Antingen vill du tjäna pengar eller ha rätt

För några år sedan träffade jag nämligen en fondförvaltare som sa:

Antingen tjänar du pengar, eller så har du roligt. Det är oerhört svårt att göra både och.

Det första jag kunde relatera till var när jag började spara i aktier innan IT-bubblan. Jag köpte alla de upphausade bolage, Framfab, Icon Medialab, Ericsson med flera. Jag blev varnad av de som kunde något om aktier som rekommenderade investmentbolag (redan då) och stabila vinstmaskiner som SKF, Trelleborg m.fl. Men dessa var ju inget roligt att investera i. Det kom inga nyheter, de rörde sig knapp och tillhörde dinosuarie-generationen. Vi vet alla hur det gick sedan.

Jag upplever mig många gånger idag se liknande tendenser bland småsparare. Man investerar inte i lönsamma bolag som tjänar pengar, växer ett par procent om året och ökar både vinst och utdelning över tid. Man vill istället ha bolagen som det händer saker i – på gott och ont. Fingerprint är ju ett lysande exempel. Det bolaget har till och med delat upp sparare i två läger, på gränsen till sekter, där du antingen är för eller emot.  Varje vecka händer det något och man får vara engagerad med hela sitt känsloregister – eufori när det går upp och grym besvikelse när det rasar.

Vad handlar det om egentligen?

Jag är inte bättre än någon annan. Jag är den förste att erkänna att där få saker som är så fascinerande som att följa en börsticker. Att köpa en aktie och direkt se den gå upp, känna hur rätt man hade men också tvivlet när man köper den och skitaktien går ner. Man samlar på sig krighistorier – både om sina tiotaggare men också sina spektakulära förluster. Jag slår vad att många diskuterade t.ex. när Fingerprint rasade med 31 procent häromveckan. Till och med jag som normalt inte skriver om enskilda aktier kände ett behov att skriva om fenomenet.

• Fem saker att lära från Fingerprint-kraschen på -31 % idag... - Generella lärdomar som åter blir aktuella när en spektakulär krasch äger rum...

Samma sak gäller faktiskt investerare jag har träffat på andra håll. Jag har träffat fler än en affärsängel som tjänat mycket pengar när de sålt sina bolag och som nu investerar i nya mindre bolag. När man frågar dem initialt så gör de det för att tjäna pengar. Men när man skrapar lite på ytan så upptäcker man (oftast inte de själva) att det handlar om andra saker. Det kan vara att få vara signifikant och betyda något, det kan handla om att få bidra, att få göra en ny resa, att ha ett ställe att gå till, att få duga eller bevisa något eller liknande. Det visar sig också ganska tydligt i människors resultat. Vi får det som vi undermedvetet eftersträvar – de får en massa mervärden, men väldigt sällan ökar deras pengar i värde.

Att spara och tjäna pengar bör riktigt tråkigt

Jag har en kanske något kontroversiell syn. Jag anser att långsiktigt sparande ska vara lika tråkigt som att se målarfärg torka. Min åsikt är att syftet med sparande är att köpa på sig bra tillgångar som man sedan mer eller mindre glömmer bort. Den största risken mot att tjäna pengar långsiktigt i aktie- och fondsparande är nämligen vi själva. De flesta investerare underpresterar nämligen mot sin egen investering som de investerar i(!). Det är här jag inte håller med Joakim. Sparande med syfte att bli ekonomiskt fri, få en dräglig pension eller annat viktigt syfte bör inte vara roligt eller ge kickar.

Som tur är däremot, behöver det däremot inte vara antingen eller. Jag själv har delat upp mina pengar i framförallt två stora delar:

• 90 procent i ”tråkportföljerna”
• 10 procent i ”lekportföljen”

Den absoluta majoriteten av mina pengar har jag i någon av mina tre fondportföljer beroende på tidshorisont och syfte med sparandet. Det har jag beskrivit i följande två artiklar:

• Hur blir man rik och tjänar pengar? – Guldkornen, tipsen och strategierna som jag själv använder 
• Mina fondportföljer 2017 – en översikt över mina tre modellportföljer för långsiktigt sparande

Resterande 10 procent har jag i den så kallade variabel-portföljen eller ”lekportföljen” som jag också kallar den. Den är till för att tillfredsställa min känslor av eufori, glädje, sorg, känsla av att ha rätt/fel, besvikelse och allt annat man kan känna när man investerar på börsen. Min upplevelse är nämligen att känslorna blir inte väsentligt annorlunda för att jag har 10 000 kr eller 100 000 kr på spel.

Så här tänker jag, håller du med?