Att råna en pensionär på 7.000 SEK ger 1 års fängelse och 18.000 SEK i skadestånd, att råna en pensionär på 210.000 SEK ger provision

Jan Bolmeson

4 maj, 2011

De senaste dagarna har jag satt mig in i aktieindexobligationer och andra strukturerade produkter och idag, som ett brev på posten, kom Per Börjesson ut med sitt senaste nyhetsbrev Sparrebellen från Spiltan, där han gör en intressant reflektion på samma ämne.

Han berättar om tant Maja som på 80-talet, när hon var 43 år gammal, ärvde 80.000 och på den tiden, före bankernas strukturerade produkter och rådgivare a.k.a. säljare, fick rådet att placera i Astra-aktier. Det var en lysande investering och 25 år senare var dessa aktier värda en bra bit över en miljon.

Idag skulle tant Maja, efter genomgång förmodligen få rådet att det är alldeles för riskfyllt med aktier och att hon borde placera i något säkrare såsom fond-i-fond eller än hellre en strukturerad produkt där hon i värsta fall får pengarna tillbaka.

Jag kan ha en åsikt att inte ens jag med ganska hög riskprofil skulle ge rådet att lägga allt i en enda aktie, men definitivt en aktieportfölj. Jag tror att idag är de flesta – särskilt på bankerna – så rädda för att göra fel att man klamrar sig fast vid standardiserade produkter så att man själv har ryggen fri, istället för att faktiskt ta hänsyn till kundens bästa. Det gäller tyvärr inte bara finansbranschen utan även andra sektorer, särskilt offentliga verksamheter.

För 10 år sedan flyttade Maja till Stockholm inför pensionen, sålde av en del av sina aktier och köpte en bostad – också det en fantastiskt investering. Maja går till banken och diskuterar sin ekonomi med sin bankman och får rådet att sälja sina aktier, då med värdet 1.000.000 SEK eftersom det är riskfyllt att i den åldern äga aktier.

Rådet blev att köpa två aktieindexobligationer för de 750 000 kronor som var kvar när reavinstskatten på aktierna betalts. För då är ju hon garanterad pengarna tillbaka. Maja kom i kontakt med en finansiell rådgivare som övertygade henne att banken hade lurat henne och rådde henne att sälja aktieindexobligationerna för att göra en omplacering.

Med en icke helt utvecklad andrahandsmarknad satte då banken ett pris på 675.000 SEK eftersom produkten löstes in i förtid. Den nye finansielle rådgivaren öppnade en ny kapitalförsäkring och köpte två andra garanti-produkter – också i form av strukturerade produkter.

När Maja sedan en tid senare ville hämta ut sina pengar för att använda dem till en renovering av bostadsrätten visade det sig att också den hade straffavgifter vid förtida avslutande, dessutom var den illikvid vilket medförde att Maja fick ut ca 540.000 SEK av de 675.000 SEK. Det vill säga att hon förlorat nästan 210.000 SEK.

Mina kommentar

Naturligtvis kan man invända på en mängd saker i ovan – att Maja löste ut produkterna i förtid, hade hon stannat kvar hade hon fått tillbaka de 750.000 hon satsat. Att hon hade tur med Astraktierna, att det är hennes eget ansvar som konsument att förstå sig på det hon köper m.m.

Men till och med jag som har en bakgrund som civilingenjör med inriktning mot Teknisk Fysik som dessutom har en passion för ekonomi och arbetar som ekonomicoach har svårt att många gånger förstå produkterna som säljs till mig. Många gånger behöver jag ställa mängder av frågor, läsa broschyrerna flera gångar och dessutom sätta mig in i villkoren som ofta står i det finstilta.

Efter att ha pratat med vänner i finansbranschen gör många företag dessutom sitt bästa för att skapa marginaler i alla led, där flera av dessa är dolda – något som till och med Finansinspektionen har kritiserat flera gånger i olika rapporter. Hur ska man då ställa det kravet på en enskild konsument, än mindre på tant Maja?

Jag tror på någon nivå att dessutom att de flesta bankrådgivare inte ens förstår produkterna själva, utan säljer de produkter som det är kampanj på för närvarande. Jag har dessutom även själv flera gånger hört om olika säljtävlingar på bankkontor kring olika strukturerade produkter.

Jag tror att sådant leder till otyg som att rekommendera en strukturerad produkt, som Allmänna reklamationsnämnden gav SEB på näsan för. Där hade en bankrådgivare på SEB gett en 87-årig kvinna rådet att placera 500.000 SEK i en kapitalförsäkring på lång sikt. En produkt som innebar att kvinnan inte skulle få någon utbetalning på 7 år, det vill säga försa utbetalningen skulle ske när hon var 94 år gammal, och sedan 8.000 SEK i månaden under fem tils hon var 99 år gammal…. *galet*

Slutsats

Vi som konsumenter måste sluta att gå med mössan i hand till banken. Vi behöver börja se banken som det vinstdrivande företag det är och att inse att ”rådgivarna” är förklädda säljare som inte kan mer om ekonomi än de riktlinjer som de får centralt. De är där för att vara en kugge i det maskineri som kallas företaget.

Ibland brukar jag på mina föreläsningar säga att jag går inte till en flintskallig människa för att lära mig hur man sköter håret. Varför skulle jag då gå till en bankman för att lära mig sköta min ekonomi?

Lite arrogant skulle man nästan kunna säga att om de hade kunnat något verkligt om ekonomi och hade det ekonomiska valet, så skulle de flesta inte arbeta som bankrådgivare…

Det handlar även om att skaffa sig ekonomisk kompetens och intelligens, att läsa blogga som min och andra briljanta ekonomibloggar där vi t.ex. visar hur man kan konstruera många av de här produkterna själv. T.ex. här där jag visar hur man sätter ihop en egen strukturerad produkt där man blir av med alla de problem som tant Maja upplevde i det förra exemplet.

Jag måste avsluta med Per Börjessons briljanta kommentar, som jag håller med om till fullo.

Hur kommer det sig att vi lever i en värld där gärningsmännen som rånat en pensionär på 7.000 SEK, får 1 års fängelse och dessutom måste betala 18.000 SEK av sina egna pengar i skadestånd för bland annat kränkning. Men att som rådgivare ge råd som är olämpliga som gör att klienten kan förlora 200.000 SEK knappt ger någon påföljd. Jag vill inte gå så långt som Per gör i nedanstående citat, men ändå…

”Försäkringar är det enda lagliga sättet att råna människor”