Överflödig vs Oersättlig – Bara för att man är 60+ och VD för ett Investmentbolag så betyder det inte att man kan affärer…

Jan Bolmeson

9 januari, 2008

Det är möjligt att detta är ett inlägg jag kommer att ångra längre fram i tiden. I så fall hoppas jag att jag har lärt mig något.

Jag var på ett frukostmöte för ett par dagar sedan och hamnade bredvid en äldre herre som visade sig vara VD för ett lokalt – men ändå ganska stort investmentbolag med omsättning på ett par 100 miljoner. Vi pratades vid ett tag – och min gamla vana trogen så bara pratade jag på utan att riktigt tänka mig för.

Jag berättade att ett par år fram i tiden så är det vad jag vill arbeta med – köpa, leda och utveckla företag med stor potential. I samband med det nämnde jag att ett av mina mål med mitt nuvarande företag var att göra mig själv överflödig så att jag kan ta ett steg tillbaka. Det var något som han absolut inte höll med om.

Det var något som förvånade mig – han protesterade och kom med argument såsom att leda företag kräver närvaro etc. Då passade jag på att fråga om han ägde företag själv och det gjorde han inte. Jag tänkte inte mer på det just då och vi avslutade samtalet – och jag tror inte att han hade några högre tankar om mig.

Jag kände mig dum under hela dagen – du, vet hade en sådan känsla man kan ha när man känner att man har gjort bort sig. Dock, desto mer jag funderar på det så tror jag inte att jag gjorde bort mig – jag bara tänker på ett annat sätt än vad han gör – och det är därför jag i framtiden kommer att äga investementbolag och jag kommer ha sådana som han anställda för att sköta dem.

Nämligen – jag tänker så här – för att jag ska kunna ha tid för att göra det jag vill så måste andra kunna sköta mina arbetsuppgifter – jag ska INTE behöva vara närvarande och lägga mig i alla beslut mina anställda eller mina företag gör. Min uppgift bör vara att leda, planera och lägga upp visioner, mål och strategi – sedan bör man omge sig med människor som är duktiga på de andra områden. Om jag gör mig ”överflödig” så kommer jag att kunna skörda frukterna av andras arbete utan att behöva lägga in min egen tid i utbyte.

Jag tror att där ligger en punkt där jag skiljer mig från 99% av befolkningen – medan jag strävar efter att bli ÖVERFLÖDIG på företaget strävar 99% av alla andra efter att bli OVÄRDERLIGA på företaget för att de inte ska få sparken. Tryggheten för dem ligger i att ha arbetet kvar medan min trygghet ligger i att veta att jag kan skapa arbete.

Om man ska knyta ihop det med litteratur så skriver Jim Collins i boken Good to Great om just det här – att en av faktorerna som stjärnföretag har gemensamma är att deras ledare arbetar aktivt för att ersätta sig själva och underlätta för nästkommande ledare.

Med hänvisning till Kiyosaki kan detta kopplas ihop med att företaget som VD:n ledde är ett S-företag i hans ögon – han behövs där och är den stora stjärnan medan ur ägarens perspektiv är det perfekt för här har han en person som han litar på som sköter hans affärer utan att han behöver vara där. Win-win situation, perfekt – det enda man bör göra är att själv fundera – vilken roll är det jag själv vill ha…