Bröllop i Uganda och safari i Tanzania
Kort personlig reseberättelse från de senaste veckornas resa i Östafrika

Nu sitter jag på flygplatsen i Kigali, Rwanda och för första gången på flera veckor med en fungerande Internuppkoppling. Ett par veckors rundresa i Tanzania, Rwanda och Uganda är därmed till ända. Därav en lite off-topic-artikel.
Det hela började strax innan jul, runt den 10:e december, då vårt fadderbarn Barbara mejlade oss och berättade att hon skulle gifta sig den 16:e januari och att hon skulle vara jätteglad om vi ville och hade möjlighet att komma. Inte direkt svensk framförhållning när det gäller bröllop men med afrikanska mått mätt ganska i god tid. Tidsuppfattningen i Afrika kan jag säga är helt annorlunda än hemma…
Vi bestämde oss i alla fall för att åka och kombinera det med lite semester, safari och lite sol och bad. Efter lite undersökning så bestämde vi oss för att låta resebyrån Andersson African Adventures arrangera resan fram till bröllopet. Det var verkligen ett lyckokast.
The Big Five (och några till) i Serengeti, Ngorongoro och Manyara
Det går verkligen inte beskriva hur häftigt det var att komma så nära djuren, ibland så nära som 1-2 meter från bilen och framförallt att se dem i deras naturliga miljö och på deras villkor. Vi lyckades se alla djuren i Big Five – lejon, elefant, buffel, leopard och noshörning. Det roliga var dock att djuret som Freja, min dotter på 4 år, uppskattade mest var zerbrorna som man verkligen såg i tusental.
Jag vill verkligen rekommendera Andersons till den som är sugen att göra en safari-resa. Allt har varit genomgående väldigt proffsigt allt från första kontakten via email hemma till dess att vi blev avlämnade på flygplatsen i Arusha. Att man kan förvänta sig proffsighet av den svenska personalen hemma är rimligt, men service från personal i Afrika kan många gånger se ut hur som helst. T.ex. vara i tid är inget som man prioriterar i Afrika, det finns till och med ett uttryck för det här nere ”TIA” – ”This is Africa”…
Men jag vill verkligen ge ett exempel som överträffade mina förväntningar. Vi lyckades en morgon glömma vår dotters iPad på hotellet i Ngorongoro. Vincent vår guide och kontoret lyckades ordna så att någon hämtade den, lämnade över den till en annan researrangör som tog den med sig på flyget till Zanzibar där vi befann oss, kom till vårt hotell och lämnade av den. Allt vi betalade var den sista taxin på 60 USD. Vi såg iPaden som förlorad och det trodde jag nästan inte i min vildaste fantasi skulle gå genomföra här nere. Jag var mycket imponerad och det tillsammans med helheten gör att jag rekommenderar det varmt.
Bröllop i Uganda
Nu var det alltså dags för Barbaras bröllop och möjligheten att få vara gäster på ett afrikanskt bröllop tyckte vi lät spännande. Dock ska jag helt ärligt säga att jag var ganska nervös inför bröllopet. Barbara hade hintat innan att hon hade berättat för alla att vi kommer och att alla ville träffa oss och särskilt Freja som skulle få vara hedersbrudnäbb i tåget…
Om jag relaterar till ett stort bröllop som 100 gäster så kan jag säga att det är ingenting mot det här. När hon sa att det skulle komma 1 000 gäster så tänkte jag, jaja, det är ungefär som att en afrikansk kvart egentligen är 45 minuter. Men på den första dagens ceremonoi – the give-away – kom det bokstavligt hundratals människor, folk från alla närliggande byar började gå på morgonen för att vara med på ceremononin där bruden ska ges bort. Under dess höjdpunkt var det människor överallt – och alla fick mat, dryck och var välkomna på festen. Det fanns till och med en hel mässingsorkester på plats! :)
Just själva ceremonin vad ganska rolig, eftersom den gick till som så att när vi alla var samlade (vi fick sitta på hedersläktare som VIP) så kom brudgummen med hela sin by och sida och frågade efter den här kvinnan Barbara. Då låtsades Barbaras sida som att de hade ingen aning vem den här tjejen var. Då fick brudnäbbarna och alla tärnorna komma fram och så skulle hitta henne. Så var det naturligtvis mycket tal, sång, dans, mat och underhållning. Fantastiskt.
Det var också väldigt trevligt att träffa människorna samtidigt som det var väldigt ovant med den överväldigande tacksamheten från Barbaras familj, släkt och vänner. De var så himla generösa, tacksamma och snälla mot oss. De delade med sig av allt de hade och gav oss nästan lika mycket presenter som brudparet. Det är verkligen en sak som slår mig på de här resorna nere i Afrika. Hur generösa, lyckliga och ambitiösa dessa människor är trots att de inte är i närheten av vår levnadsstandard. Där tål det verkligen funderas på om vi har kommit så mycket längre egentligen…