Totalt 22 350 kr insamlat till BroSis-skolan i Nairobi

Uppföljning av insamlingen till BroSis-skolan i Nairobi och tankar om sponsring av barns skolgång

Jan Bolmeson

20 augusti, 2017

På mindre än 24 timmar samlade vi in 22 350 kr för att göra det möjligt för 250 barn att få tillgång till skolgång i väldigt fattigt område i Nairobi. Nu är hälften av pengarna skickade och resten kommer jag skicka efter hand. Tack för ditt bidrag!

När jag för en månad sedan kom hem från Kenya fick jag hjälp av er läsare att samla in pengar till en skola som jag besökt i slummen. Du kan läsa hela artikeln och intervjun med Abel som var rektor på skolan BroSis i Nairobi nedan:

• Låt oss hjälpa 250 barn få mat och skolgång i Nairobis slum - Insamling av 18 000 kr till en bryggfinansiering av en skola i Nairobis slumområde...

Under dagen och kvällen som artikeln kom ut har vi tillsammans samlat in 22 350,26 kr. Jag stoppade insamlingen då eftersom mer pengar inte behövdes. Målet var nämligen ungefär 20 000 kr. Du kan se alla kontoutdragen nedan. Jag vill passa på att verkligen tacka för ditt engagemang, både i form av att vara läsare på bloggen, om du bidragit eller hjälpt till med att sprida och dela innehållet. Det är inget jag tar för givet, utan det är något som jag verkligen uppskattar. Tack, tack!

Anledningen till att jag inte har skrivit om uppföljningen tidigare eller gjorde överföringen till skolan förrän i denna veckan, var för att jag inte var helt nöjd med underlagen jag fått från Abel och mina kontakter på plats. Saker är som sagt lite annorlunda i Kenya än vad de är här i Sverige och när jag bad om en budget med tillhörande likviditetsanalys så visade det sig att skulderna (obetalda hyror och ej utbetalda löner till lärarna) var högre än jag först fått uppgifter om. Det var inte så illa, men det jag inte gillade var att budgeten nätt och jämnt gick ihop med full beläggning av elever. Jag som är en försiktig general gillar inte driva en verksamhet där man har kniven på strupen.

I möten med Abel så ställde jag krav på att han behöver göra som de flesta verksamheter i en sådan situation:

• Höja intäkterna – dvs. skolavgiften per elev
• Sänka kostnaderna – dvs. minska antalet lärare, fasta eller rörliga kostnader

Ett tag funderade jag på att betala tillbaka alla pengarna till er så skänkt pengar, eftersom jag inte var sugen att skicka ner pengarna till något svart hål. En ineffektiv verksamhet förtjänar inga pengar oavsett hur gott syftet med deras verksamhet är. I veckan hade jag ett nytt möte med Abel via Skype och han berättade om att han hade haft möte med både föräldrar och lärare, förklarat situationen och höjt skolavgiften och samtidigt varit mer restriktiv i när och hur han tar in lärare när elevantalet ökar.

Han förklarade även hur han tänkte och hur budgeten balanserades och hur pengarna som vi skänkte skulle kunna användas för att täcka kostnaderna tills dess att han kunde öka elev-antalet. Jag kände mig nöjd och bestämde mig för att skicka över hälften av pengarna, vilket också syns på kontoutdraget ovan. Jag har också lovat att ha kontinuerliga avstämningar med honom under hösten för att se att det går i rätt riktning.

Min egen reflektion är också hur stor kontrasten är mot hur det är här i Sverige eftersom jag sitter som huvudman i styrelsen för en ideell friskola här i Malmö. Vår skola är gratis för barnen medan de allra fattigaste föräldrarna får betala 200 kr i månaden för att låta barnen gå i skolan, det låter kanske inte mycket, men sätt det i relation till att en lärarlön ligger på mellan 500 och 1 000 kr i månaden.

Vi pratar alltså nästan 40 procent av lönen går i avgift för att barnen ska gå i skolan – det motsvarar här hemma en kostnad på nästan 8 000 kr per barn. Inte konstigt att i vissa områden är det bara 4 av 10 barn som slutför en skolgång. Då har vi inte räknat med kostnader för skoluniform eller böcker. Det gör att barnen där nere verkligen uppskattar möjligheten att de överhuvudtaget får gå i skolan. Något man inte alltid kan säga om svenska barn (eller föräldrar) tyvärr. Det är ju nämligen en möjlighet till en helt annan framtid.

Så tack än en gång för att du har varit med och bidragit! :-)

Uppdatering: Överskottet som blev över som aldrig skickades ner har skänkts till Unicef och deras katastrofhjälp.

Erfarenheter av att sponsra barns skolgång

I samband med insamlingen ovan har jag fått frågor om att sponsra ett eller flera barns skolgång. Sedan 2008 har jag och Caroline sponsrat flera barns skolgång. Vi har känt att eftersom vi har fått våra utbildningar gratis och vi har möjligheten ekonomiskt, så är det nästan vår skyldighet att hjälpa andra som inte har det lika bra ställt. Vi gör det via SOS Barnbyar och via Child Africa. Vi började med SOS Barnbyar eftersom det är en stor och välkänd organisation och vi har fortsatt med den i alla år.

När vi var i Uganda 2008 och besökte Kampala så valde vi att sponsra, inte ett barn, men en tonåring via Child Africa. Anledningen till att vi då valde sponsra Babrah, var att de flesta sponsorer slutar sponsra barnen när de fyller 18, men det gör att barnen aldrig får möjligheten till en högre utbildning. Vi ville därför sponsra en universitetsutbildning då det var hennes dröm och vi kunde göra det med hjälp av de bröllopspengar vi fick av våra bröllopsgäster. Därför var det också så himla roligt när vi blev bjudna på hennes examen och senare hennes eget bröllop ett par år senare.

• Bröllop i Uganda och safari i Tanzania - Kort personlig reseberättelse från de senaste veckornas resa i Östafrika

Skillnaden mellan Child Africa och SOS Barnbyar är att i CA så står man helt själv för barnets skolgång medan man i SOS Barnbyar ”delar” på kostnaderna för ett eller flera barn. Det gör det både mer personligt men också skapar det, i alla fall för oss, en större känsla att man är ansvarig för just det barnet. Man kan själv bedöma om man tycker att det är bra eller dåligt. När vi hade ”sponsrat klart” Babrah så hade vår egen dotter Freja fötts, och vi valde då att sponsra Grace som var i samma ålder som Freja. Anledningarna var många, men inte minst för att vi ville att Freja ska få lära sig att så som världen ser ut för henne ser den inte ut för alla andra.

Man lär sig mycket när man har den personliga kontakten. En sådan insikt var när vi hade skickat ner pengar till Grace i samband med julen och vi fick en komplett redovisning av vad pengarna hade gått till. Då stod där att en del av pengarna hade hennes farbror (som har vårdnaden) använt hade gått till så att Grace skulle kunna ha långt hår. Att långt hår var ett privilegium var aldrig något som hade slagit mig tidigare. Men när jag gick tillbaka och tittade på foton då insåg jag att alla andra barn inte hade något hår av – som jag sedan fick förklarat för mig – hygienskäl. Nedan är en slumpmässig sådan bild som jag tog nu i somras.

En annan sådan sak var när vi var och handlade present till Grace nu när jag skulle ner. Även om jag inte skulle ha möjligheten att träffa henne själv, hade jag några vänner som skulle dit och kunde lämna gåvan. Vi var på H&M och köpte en klänning och sedan när vi stod i kön till kassan så var där ett 7-pack med trosor och utan att tänka plockade jag med den. Det var också ganska roligt när vi stod i kassan och expediten frågade Freja om hon skulle få nya kläder, varpå Freja svarade: ”Nej, det är inte till mig, det är till mitt fadderbarn”. Förmodligen inte ett jättevanligt svar från en 6-åring. När vi sedan fick brev från Grace och hennes farbror var hon som mest glad över trosorna. Då slog det mig och Caroline att det som gör mest skillnad kanske inte är en söt klänning – som vi uppskattar här hemma – utan snarare helt vanliga basplagg. En insikt till nästa gång.

Insikten är också att i många fall är det betydligt bättre att skicka ner pengar snarare än att skicka presenter, då de kan använda pengarna till det som behövs mest samtidigt som det faktiskt stimulerar den lokala ekonomin. Det är ju bättre att de köper sakerna på plats då pengarna kommer fler personer till nytta. Påverkan är helt enkelt större.

Att välja ett barn att sponsra

Även om jag från tid till annan sågar välgörenhet, som t.ex. i artikeln nedan där jag och Christoffer Falsen pratar om hållbara investeringar, så finns det fortfarande (tyvärr) en plats för välgörenhetsorganisationer och NGO:s (non-governmental organisations).

• Christoffer Falsen om Trine och hållbart sparande - Intervju med Trines grundare om att spara hållbart och hur välgörenhet inte gör störst nytta...

Tittar man på Child Africa som är den organisationen som vi har valt eftersom man kommer ”nära” barnet man sponsrar, vi har varit på plats flera gånger och har bra erfarenheter med så är det en liten organisation jämfört med t.ex. SOS Barnbyar. Man kan på deras hemsida – childafrica.org – välja ett barn att sponsra, men det är något som jag själv har tyckt är enormt känslomässigt jobbigt. Det är en sak att välja skor på en hemsida där man sorterar efter storlek och pris, men att välja ett barn på ålder eller om det är en liten pojke eller flicka, där blir det för jobbigt för mig.

Om du är sugen att sponsra ett barn, och är lite för känslig som jag, då kan du mejla mig på jan@rikatillsammans.se så kan jag sätta dig i kontakt med Julie som är grundare och ansvarig på plats, så kan hon hjälpa till och välja. Det är kanske en fegis-väg ut, men då vet man i alla fall att det barnet man har fått är det barnet som också är i mest behov. Kostnaden för att sponsra ett barn är 32 € i månaden och då får det mat, skolgång och sina grundläggande hälsobehov mött. Alla pengarna går direkt till barnet.

Där finns sedan alla möjligheter att precis som vi har gjort, resa ner och träffa barnet, ha kontakt med det via Child Africas hemsida och bidra mer om man önskar det. Om du har fler frågor, kommentera eller kontakta mig, jag hjälper gärna till.