Crash Proof 2.0 – hur du tjänar på den ekonomiska kollapsen – del 1

Bokrecension av Peter Schiffs bok och en introduktion till finanskrisen

Jan Bolmeson

19 december, 2013

Författaren och investeraren Peter Schiff var en av få som förutsåg finanskrisen på riktigt redan 2006. Fyra år senare uppdaterade han sin bok med syfte att visa hur man kan positionera sig för den stora ekonomiska kollapsen som ännu inte kommit.

Den här artikeln sammanfattar mina tankar kring hans bok  och jag försöker dra paralleller till situationen hemma i Sverige och i övriga västvärlden. För övrigt är det en mycket läsvärd bok som jag kan rekommendera varmt.

Transformationen från producerande till konsumerande

Det första som Schiff tar upp sin bok är förskjutningen hur USA har gått från att vara ett producerande samhälle till ett konsumerande samhälle. Att USA har gått från att vara en långivare till att bli en låntagare. Hur man har gått från att spara, producerade, skapade förmögenhet och exportör till att vara ett samhälle som slutat spara, har bytt från att ha en produktionsorienterad ekonomi till en tjänstorienterad icke-exporterbar ekonomi som kontinuerligt har ökat både sin statsskuld och medborgarnas skuld och ett land som använder lån för att finansiera konsumtion av varor som inte producerar något eller tillför något reellt värde.

Han gör flera gånger i boken metaforen till en playboy som lever upp familjens pengar genom oansvarigt festande. Någon dag kommer han inte längre ha några pengar kvar och då kommer ingen heller vilja låna ut till honom mer. Det är den dagen den riktiga ekonomiska kollapsen kommer. Frågan är inte om det kommer att hända utan snarare när det kommer hända.

Det författaren återkommer till är att det kommer hända, frågan är bara när. Samt, om det nu kommer att hända att det är något som man då naturligtvis kan utnyttja till sin fördel genom att vara förberedd och väl positionerad.

Han argumenterar flera gånger om att i en relativt oreglerad ekonomi så går utvecklingen i vågor. Ibland går ekonomin bra och sedan går den ibland dåligt. Under perioderna då det går dåligt så självsanerar sig de företagen som tagit stora risker, inte är tillräckligt effektiva eller inte är tillräckligt konkurrenskraftiga. Problemet idag, som han ser det, är snarare att politikerna i världen tillåter inte perioderna av recession (då ekonomin krymper och det blir ”tuffare” tider).

Anledningarna är många gånger att det är väldigt svårt att bli omvald på att fatta rätt men tuffa beslut. Istället försöker man hitta andra sätt att manipulera ekonomin på – istället för att göra som vi privatpersoner behöver göra från tid till annan spara och leva snålare. Istället motverkar man alla försök på att spara och underkonsumera genom olika stimulanspaket.

Tittar man på det i siffror så ser sparandet i förhållande till disponibel ut som följer. Jag har lagt in svenska siffror exkl. ppm och tjänstepensioner. De kinesiska siffrorna är tagna utifrån grafer jag hittat i källorna och kan diffa max ca 1-2 %.

Det intressanta är att se hur sparandet – särskilt i Sverige varierar och är både negativt och positivt. Särskilt tenderar det ju att falla i nivån precis innan stora kriser. Den andra reflektionen värd att göra är ju att kinesernas sparande är mångdubbelt större än både vårt och amerikanarnas. Här blir det också intressant där man pratar att minskad konsumtion är ett hot för ekonomin. Ja, det är det i en konsumtionsbaserad ekonomi – men inte i en producerande ekonomi. Det är ju bara att tänka logiskt – är minskat sparande och ökade skulder eller ett ökat sparande och minskade skulder en framgångsfaktor?

Tittar man dessutom till efterkrigstidens siffror mellan 1940 och 1980 så låg USAs siffror för sparande på samma nivå som kinesernas – konstant mellan 10 och 13 %. En av förklaringarna enligt Schiff ligger i att den berömda baby-boom generationen med 40-talister är konsumenter och inte sparare. Det är också de som gjort skiftet från att vara producerande till konsumerande. I sin tur har det lätt till handelsobalansen där USA spenderar mer på import än det tjänar på sin export.

Myten om att USAs konsumtion driver världsekonomin

Jag har många gånger hört uttryck som att USA driver världens ekonomier och fungerar inte USAs ekonomi så fungerar inte de andra etc. Att om inte amerikanarna konsumerar så har inte asiaterna någon att exportera till. Schiff avväpnar det på ett fantastiskt sätt:

“Some people that got stranded on an island, and I think it was 6 or 7 were Asians and there was one American and as soon as they were on the island they had to divide up the jobs. And one Asian was given the job of fishing, the other one was hunting, one of them got the job of gathering fire wood. So they all had jobs, and the American was assigned the job of eating.

And so at the end of the day, they would all gather around and prepare this feast and the American would sit there and eat it. But he would´nt eat it all, he´d just leave enough crumbs so he could give to the 6 Asians so they could go on and repeat it again tomorrow, spend all day preparing a meal for the American to eat.

Now, the way modern economists would look at it, they would say “Well, this American is vital to the whole island economy. Without him nobody would have to fish, nobody would have to hunt, nobody would have to gather fire wood. He is creating all this employment on the island”. But the reality is, every Asian on that island, his lot in life would be dramatically improved if they kicked the American off the island because now they would have a lot more to eat or maybe they wouldn´t have to spend all day hunting and fishing and they can lay on the beach a little bit”.

”The U.S. thinks it is the engine of economic growth in the world, when really it’s the caboose. If the rest of the world lets the caboose go, the rest of the train will be able to move faster.”

Tänk om vi har kommit så pass långt snart att vi inte behöver den västeuropeiska konsumtionen. Vi har importerat så mycket att asiaterna nu har pengar OCH de har den inhemska marknaden. Att kineserna istället för att exportera varor kommer att behålla sina egna producerade varor. Kanske till och med på sikt börja importera varor och försiktigt börja spendera alla de där pengarna som de har sparat under åren.

Just betydelsen av de här handelsobalanserna försöker politiker och framförallt Wall Street tona ned. Schiff beskriver det illustrativt med följande analogi:

A Tale of Two Farmers

Farmer Chang only grows oranges. Farmer Jones only grows apples. Each grows only the fruit that he produces most efficiently, trading the surplus for the fruit grown by the other. Both farmers benefit from comparative advantage and free trade. The sole reason that Farmer Chang “exports” oranges is to “import” apples, and vise-versa.

Suppose that one year a frost wipes out farmer Jones’ apple crop. Not having any fruit to trade, but hungry nevertheless, he proposes to trade apple IOUs for farmer Chang’s oranges. Since Farmer Chang cannot eat all of the oranges he grew anyway, and since farmer Jones’ IOUs will pay 10% interest (in extra apples of course) he agrees.

Farmer Chang only accepts farmer Jones’ offer because of the apples that Farmer Jones’ IOUs promise to pay. By themselves, the IOUs have no intrinsic value. Farmer Chang cannot eat them. It is only the promise to pay apples that gives them value. Actual payment will not occur until Farmer Jones redeems his IOUs with real apples.

Now suppose that the following year farmer Jones’ crop is again destroyed, this time by a flood. He and Farmer Chang once again make the same deal, with Farmer Jones getting more of Farmer Chang’s oranges, and Farmer Chang accepting more of Farmer Jones’ IOUs.

Further suppose that similar natural disasters continue to besiege Farmer Jones for several more years, with Farmer Chang continuing to accept Farmer Jones’ interest-bearing apple IOUs in exchange for his oranges. Eventually it dawns on Farmer Jones that he is eating pretty well, without actually farming. He therefore decides to turn his apple orchard into a golf course, and simply play golf all day while enjoying Farmer Chang’s oranges. In other words, Farmer Jones now operates a “service economy.”

Farmer Chang on the other hand is so busy growing all those oranges that he never gets a chance to play Farmer Jones’ course. In fact, he has been accepting farmer Jones’s IOUs for so long that he no longer remembers his original reason for doing so. He forgot about his original desire to actually eat the real apples Farmer Jones had promised to deliver. Instead, he now counts his wealth based solely on his accumulation of apple IOUs.

In fact, Farmer Jones had such a good reputation within the farming community that Farmer Chang was actually able to trade some of Farmer Jones’ IOUs for goods and services provided by other farmers and local merchants. Apparently no one bothered to notice that Farmer Jones’ apple orchard had become a golf course, and that his IOUs were therefore worthless, as he no longer possessed the ability to redeem them with actual apples.

Some might argue that the entire community now depends on Farmer Jones and his worthless IOUs and that everyone will accept them indifferently rather than acknowledging the reality of their folly. Of course, were these revelations to occur, any unfortunate holders of Farmer Jones’ IOUs would officially be forced to realize their losses. However, their true financial situations would improve, as any further accumulation of worthless IOUs would end. As for Farmer Chang, he would literally once again enjoy all of the fruits of his labor.

The real loser of course would be Farmer Jones, for without a viable apple orchard or the ability to buy oranges on credit, he would starve. It would take years to transform his golf course back into an orchard, regain his lost knowledge of farming, and replace his obsolete or dilapidated farming equipment (provided he hadn’t already traded it in for golf carts and titanium clubs). In the end, his only alternative might be to sell his golf course to farmer Chang and take a job picking fruit in his orange grove.

Jag tror personligen det här är en väldigt bra analogi för var vi i västvärlden är på väg på sikt. Vi har ställt om våra ekonomier till den milda grad att det nu är svårt för oss att börja ställa tillbaka. Det kommer sannolikt sluta med att vi säljer golfbanan och börjar jobba hos de nya ägarna istället.

I det här sammanhanget kan jag ju personligen tycka att Sverige skiljer sig lite åt från de andra länderna i väst eftersom vi är ett väldigt litet land med en väldigt stor export. Anledningen till att vi inte har drabbats så himla hårt av finanskrisen beror på att vi till stor del har kunnat exportera oss ur den. Ungefär på samma sätt som Kina gör. Vi exporterar mer än vi importerar. Men å andra sidan är vi långt ifrån bäst i klassen. Det är ju bara att titta på t.ex. Volvo. Jag kom på mig själv häromdagen i min Volvo V70, att just det – jag kör inte en svensk bil, jag kör ett kinesiskt bilmärke. SAAB köptes också upp av kineser och ekonomin börjar mer och mer flöda österut.

Hur spindoktorer för dåliga nyheter låta bra

En stor del i boken behandlar också hur politiker, media och spindoktorer får dåliga nyheter att låta positiva.

Angående handelsunderskottet:

The comforting distortion: Large trade deficits are a sign our economy is creditworthy, strong and growing faster than the economies of our trading partners.

The disturbing reality: Our trade deficit is a huge and growing problem that threatens to ruin us.

Angående inflation

The comforting distortion:  core inflation is moderate and well under control.

The disturbing reality: core inflation excludes food and ernergy from producer and consumer price indexes that understate the inflation to begin with. Actual inflation is considerably higher and also exists big-time in the form av of a housing bubble being represented as a strong housing market.

Angående en ökad produktivitet

The comforting distortion:  productivity gains mean higher sustainable growth rates, lower inflation and lower unemployment.

The disturbing reality: what productivity gains?

Angående ökande bruttonationalprodukt (BNP) som ett mått på att ekonomin går bra:

The comforting distortion:  increases in gross domestic product (GNP)

The disturbing reality: the GDP is full of fluff to be an accurate measure of economic health and growth.

Angående konsumenternas förtroende för ekonomin:

The comforting distortion:  consumer confidence drives the healthy economy

The disturbing reality: consumer confidence drives it the wrong way. The consumer is misdirected and consumer confidence is an utterly useless statistic.

Alla delarna i serien

Nedan följer länkar till de olika delarna i den här serien om finanskrisen 2.0, hur du kan skydda dig från den och hur du till och med kan tjäna pengar på den:

• Del 1. Hur vi gick från att vara producenter som lånade ut till konsumenter som lånar.
• Del 2. Inflation – statens ultimata illusion som gör dig fattigare när du tror att du blir rikare
• Övrigt #1 – Mina erfarenheter av olika sätt att köpa och investera i guld och silver
• Övrigt #2 – Så här billigt har guldet inte varit på 3 år…

Källor:

• The puzzle of China’s rising household saving rate
• Ekonomifakta.se – hushållens sparande och skulder
• FED St. Louis – Personal savings rates
• China savings rate the world’s highest
• Peter Schiff – ”The consumer Island”
• Peter Schiff – ”A tale of two farmers”