Återbesök på skolan och besök på Lake Bunyoni

Återbesök på skolan och besök på Lake Bunyoni

Reseberättelse från Kenya och Uganda med Better Globe - Dag 08, 2008-06-11
Återbesök på skolan och besök på Lake Bunyoni

Dagen började med att vi åkte ut och tittade på den fantastiska sjön Lake Bunyoni med alla dess öar och halvöar – men det är inte det som jag tar med mig från denna dagen.

Under eftermiddagen åkte vi nämligen tillbaka till skolan. De flesta av oss som inte hade sponsorbarn innan, pratade nämligen med Julie under gårdagen att vi gärna ville hjälpa till och bidra. När vi kom till skolan ägde nog resans mest jobbiga händelse rum.

Vi kom in på skolgården och där hade skolrektorn radat upp alla barnen som saknade sponsor idagsläget. Tanken var att de som ville kunde välja vilka barn som de ville sponsra. Det går inte föreställa sig situationen ur något perspektiv och jag har inte riktigt smält den än. Det är flera tankar som rusar genom ens huvud:

  • Det känns nästan som man sitter där och bestämmer vem som ska få hjälp eller inte. Fast å andra sidan så innebär det kanske inte så stor reell skillnad för barnen eftersom de faktiskt redan går på skolan och har finansierad skolgång, bara det är det är Child Africa som finansierar det. Genom att nu välja dessa barnen så får Child Africa möjlighet att hjälpa ytterligare barn.
  • Nästa tanke som slår en är – dessa barnen är verkligen väluppfostrade och väldigt tacksamma och osjälviska vilket gör att de förmodligen gläds åt varandra – även om de inte blev ”valda” idag. Det vill säga att det egentligen bara är mina referensramar som gör hela situationen jobbig.
  • Andra resonemang som går genom är hur verkligen priviligerad man själv är. Hur kan man motivera sin egen livsstil för dessa barnen som nästan inte har någonting. Hur många gånger har man inte hört resonemang kring att ”jag kan ändå inte göra någon skillnad”, det är verkligen bullshit – här kan man verkligen göra all skillnad i världen för en person.

Tillslut fick åtminstone 10st barn egna sponsorer och det är verkligen helt osannolika historier dessa barnen bär på. Det är svårt att inte tycka synd om dem, men det är som min sambo säger – det handlar inte om att tycka synd om dem, utan det handlar om att glädjas och ta vara på den möjlighet de har fått nu. Jag kan däremot ändå inte låta bli att beskriva några av barnens historier.

  • Där var t.ex. en 10-årig flicka som för två år sedan hade blivit våldtagen av tre män och som efter det traumat slutat att prata med människor. Paret som valde att sponsra henne hade med sig lite kläder och ett par skor. När hon fick dessa sakerna verkligen sken hon upp, hon hade aldrig någonsin haft skor eller ens strumpor på sig. Det hemska var också att hon var tvungen att lämna de här sakerna på skolan, för om hon tog dem med sig hem så hade mamman med största sannolikhet sålt dem för att få pengar.
  • En annan historia är blyg 14-årig pojke som stog längst bak och tittade i marken. Han hade börjat gå i skolan men sedan hade behövt lämna den för att det inte fanns pengar för honom att gå i skolan och hans föräldrar var så fattiga att de inte ens hade mat för dagen. Han hälsade inte ens på dem för där fanns inget att besöka. Nu hade han fått komma tillbaka, men han har tappat två När han svarade på frågan vad han behövde mest, så var svaret kläder och skor, och efter tag kröp det även fram att en madrass hade inte varit så dum. Idag sov han på en vassmatta och en filt han hade lagt på bjälkarna i en våningssäng.

Det går inte att föreställa sig hur nätterna måste vara, vi sov på ett av de bästa hotellen i staden och när vi vaknade på morgonen, i en ordentlig säng med 3 olika täcken så var det inte ovanligt att man frös lite. Här sov han under tunna militärfiltar helt oskyddad. När man sedan reflekterar över att en madrass, med filtar, lakan och liknande kostar mindre än 650 SEK så känns det hemskt.

Jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst för det tar verkligen inte slut. För att försöka fokusera på något annat så kommer jag inte heller glömma leendena på barnens, föräldrarnas och lärarnas läppar när vi delade ut de kläder, skor och saker vi hade med oss. Att se en sådan tacksamhet för en gammal t-shirt eller fotbollar som jag och min sambo hade med sig är nästan overklig.

Jag och min sambo valde att sponsra en lite äldre tjej, Barbara, som gärna ville gå på universitetet. Skolan i Uganda kostar cirka 3.000 SEK per termin vilket skall sättas i relation med att en genomsnittlig måndaslön är cirka 500 SEK. Det säger sig självt att det är väldigt få som får möjligheten att studera vid universitetet. Jag tror nämligen på att om där ska ske någon bestående förändring så måste det komma genom människorna på plats.

 

Relaterade etiketter och ämnen

Child Africa

Kommentera