De 8 vanligaste misstagen jag och andra investerare gör och har gjort

De 8 vanligaste misstagen jag och andra investerare gör och har gjort

Misstag till följd av psykologiskt beteende "behavioral gap" som kostat mig flera hundratusen
De 8 vanligaste misstagen jag och andra investerare gör och har gjort

Årliga undersökningar sedan 1994 har konsekvent visat att en genomsnittlig investerare aldrig uppnår samma avkastning som själva investeringen gör över tid. I genomsnitt är en investerare ca 50 % sämre än den genomsnittliga avkastningen. De psykologiska faktorerna står för 45 % – 55 % av förlusten. Så här kan du skydda dig mot dem.

För ett par dagar sedan påbörjade jag min bloggserie om vanliga investerarmisstag som jag har gjort och som jag sannolikt inte är ensamt om. Ett av de allvarligaste misstag som jag tror att jag har gjort när jag försökt spara och investera är att jag inte har varit konsekvent. Likt de flesta andra så vill jag gärna tro att jag är lite bättre än marknaden (dvs alla andra), att jag kan förutse vad som kommer hända och på så sätt tjäna lite mer pengar.

Jag har vänt kappan – inte efter vinden – men efter senaste artikel jag läst i tidningen, efter analys jag sett av en guru på TV, efter en bok jag läst som jag tyckte sa bra saker och inte minst mina egna känslor av rädsla och girighet.

Det amerikanska företaget Dalbarsläpper årligen en intressant rapport där de jämför olika investeringars avkastning med olika investerares avkastning. De senaste 20 åren har slutsatsen varit exakt samma.

Investerare får alltid en sämre avkastning än själva investeringen de investerar.

I siffror såg det ut som följer2, 3 för perioden 1993 – 2012 (ser ungefär likadant ut även för andra tidsperioder):

  • Genomsnittlig avkastning för amerikanska börsen (S&P 500): 8.21 %
  • Genomsnittlig avkastning för investerare : 4.25 %
  • Skillnaden är att den genomsnittlige investeraren bara får hälften av investeringens avkastning.

Om du hade satt in pengar i en indexfond för den amerikanska börsen 1989 och låtit den vara där i 20 år (ingen försäljning, bara köp och glöm), då hade du naturligtvis fått den högre avkastningen på 8.20 % minus eventuella avgifter. Problemet är att vi investerar inte så. De flesta av oss investerar på känsla och gör det som vi gillar – köper när det är populärt att köpa (och ofta dyrt) – och gör oss av med saker som gör ont – säljer när det är billigt.

Anledningar till att vi investerare hamnar hopplöst efter själva investeringarna är enligt Dalbar:

  1. Vi har inte kapitalet redo för investering (t.ex. låst i andra former) – Står för ca 25 % – 35 % av förlusten.
  2. Kapitalet behövs under perioden till annat – Står för ca 35 % – 45 % av förlusten.
  3. Psykologiska beteendefaktorer enligt nedan – Står för ca 45 % – 55 % av förlusten.

De psykologiska beteenden som gör att vi förlorar pengar

Anledningarna till att vi investerare så kapitalt misslyckas är flera – de allra flesta psykologiska – såsom:

”Loss aversion” – kan kortfattat förklaras med att känslan av att förlora något är större än tillfredställelsen i att erhålla eller behålla samma sak. Tydligast exempel är att vi behåller aktier som gått dåligt och hellre säljer aktier som gått bra. Men det är även samma effekt som t.ex. med Frejas snuttefilt, där det helt enkelt är för jobbigt att ge upp något som vi ser som vårt eget.

”Narrow framing” – kan kortfattat förklaras med att man tar investeringsbeslut utan hänsyn till hela portföljen. Tydligaste exempel är att man köper en IT-aktie, trots att man redan har många IT-aktier. En bra analogi skulle vara att köpa en ny bil utan att ta hänsyn till om den får plats i garaget eller inte, om familjen behöver ytterligare en sportbil när behovet kanske är en kombi eller om bränslekonsumtionen är lämplig.

”Herding”-  kan kortfattat beskrivas som att ”flockbeteende” där man gör samma sak som alla andra gör. Typiska exempel – IT-bubblan år 2000 där alla investerade i bolag som inte hade några inkomster.

”Optimism” – kan kortfattas beskrivas som över-optimistisk – inte bara när det gäller egna investeringar och dess avkastning, dess framtida värdeökning utan även t.ex. den egna förmågan. Exempel är t.ex. George Soros, den kände miljardären, som förutsåg IT-kraschen men ville ändå tjäna pengar på den och förlorade stort på grund av en övertro på den egna förmågan.

Anchoring” – kan kortfattat beskrivas som att man använder irrelevant information för att bedömma en okänd faktor. Det vill säga att vi använder fakta som vi känner till för att göra uppskattningar av fakta vi inte känner till – även om de två faktumen inte alls är relaterade till varandra. I investeringssammanhang handlar det här om att man ofta behåller en aktie/fond som gått ner för att man har ankrat dess värde vid inköpsvärdet. Man vill inte sälja förrän det är tillbaka på nivån man köpte den för istället för att sälja den för vad den är värd idag och realisera förlusten, behåller man den och tar en ännu större risk än tidigare.

”Mental accounting” – kan kortfattat beskrivas som att man värderar olika tillgångar (nuvarande och framtida) på sätt som inte är kompatibla med varandra. Istället för att rationellt se att varje krona är lika mycket värd som en annan krona, tillskriver vi olika kronor olika värde baserat på vilken typ av krona det är eller hur den har kommit till oss. En sparad krona från en månadslön är ofta mer värd än en krona som kommer från en skatteåterbäring som ofta ses som en ”bonus”. En förlorad krona från en tidigare vinst är inte lika allvarlig som en förlorad krona vid en tidigare förlust.

”Diversification” – handlar ofta om att man tror att man har lagt äggen i olika korgar när man egentligen inte alls har gjort det. Ett typiskt exempel är att man tror att aktier och fonder är olika saker när den underliggande tillgången – aktier (oftast) är precis samma. Man har lagt 50.000 kr i aktier och fonder och samtidigt har 2 miljoner i bostaden.

”Regret” – är när vi människor är rädda för att ångra oss om vi fattar fel beslut. Problemet är att vi kan ta med oss den här rädslan och rädslan att ångra sig (”att inte vara med på tåget”) kan motivera till felaktiga beslut. Exempel – en ”kompis” köper en aktie, du tackar nej. Aktien stiger med 50 %. Nästa gång kommer du vara rädd att inte ta rådet från kompisen och gör affären. Fungerar också precis tvärtom.

Slutsatsten har varit den samma sedan 1994 då den första rapporten publicerades:

“No matter what the state of the mutual fund industry, boom or bust: Investment results are more dependent on investor behavior than on fund performance. Mutual fund investors who hold on to their investment are more successful than those who time the market.”

Det citatet förtjänar att läsas en gång till. I klartext betyder det här att investerare som försöker ”tima” marknaden får en sämre avkastning än de som bara köper och behåller sin investering.

Exempel på förlust från mitt liv på respektive beteende

Jag har hur många exempel på det här från mitt eget liv som helst. Jag köpte t.ex. ingen bostadsrätt i Malmö 2005 efter examen eftersom jag redan då trodde på att vi hade en bostadsbubbla. Idag 8 år senare har bostadsrätter i Malmö ökat med mer än 100 %. 2008 försökte jag tima när jag skulle gå tillbaka in i marknaden efter kraschen och kom in alldeles för sent – lagom till nästa krasch 2010. Lose-lose.

När det gäller de psykologiska misstagen ovan har jag också en hel lista:

  • ”Loss aversion” och ”anchoring” – Jag har under flera år här på bloggen skrivit om Ratos. Bara gör den pinsamma sökningen på Ratos här på bloggen för att se alla inlägg. Misstagen var att jag ”ankrade” den, köpte den till och med sista gången på 120 kr per aktie och sålde först under hösten 2013 för 58 kr. Det har funnits många chanser att sälja den på resan mellan 120 kr och 58 kr.
  • ”Narrow framing” – vet inte hur många gånger jag har köpt en aktie utan att ta hänsyn till hela portföljen.
  • ”(Fear of) Regret” – investerade i en investering som skulle ge massor av % per år för att alla mina kompisar investerade i den. Jag vill inte vara den som kom på middagen ett år senare, när alla hade tjänat pengar och jag skulle vara den ende som inte skulle ha gjort det.
  • ”Mental accounting” – den här gör jag fortfarande. T.ex. jag köper en aktie för 100 kr, den går upp til 120 och går sedan ner till 105 kr, en förlust på 15 kr. Jämfört med en annan affär där jag köper för 100 kr och den går ner till 85 kr. Så tycker jag garanterat att förlusten 100 -> 85 kr är värre än 120 -> 105 kr – trots att summan är exakt samma! Om jag värderade alla pengar som lika så skulle jag ju inte tyckt det.
  • ”Diversification” – den här kämpar jag fortfarande med, jag har en extremt dåligt diversifierad portfölj, jag har samma aktier/fonder i min pension som i min vanliga depå istället för att se till helheten och välja olika produkter i t.ex. pensionssparande i förhållande till mitt privatsparande i förhållande till företagets sparande.
  • ”Optimism” / ”Övertro på egen förmåga” / ”bristande timing”- den här är absolut svårast för mig. Jag är ju ingenjör, jag ska ju vara bra på det jag gör. Jag vet dessutom att jag är det. Precis som 80 % av bilförarna vet att de är bättre än genomsnittet. Det tar väldigt mycket emot att erkänna att jag inte är bättre än medel. Att jag inte vet bättre än någon annan. För att ge ett konkret exempel i närtid (julas) – jag drar mig för att köpa obligationer just nu för jag tror att de kommer att gå ner – men jag har inga belägg för att den tron är sannare än den jag hade om bostadsrätter 2005.  Ett annat exempel är med aktieklubben jag drev förut – jag ville gärna tro att jag var bättre än index (precis som alla fondförvaltare), ett år var jag det, men inte år två och inte år tre heller. Ett tredje exempel (suck) är förra året trodde jag på en nedgång på hösten, så jag hade bara 75 % av kapitalet investerat i aktier… vilket gjorde att jag också bara fick 75 % av uppgången på 25 % i index…
  • ”Herding” – många gånger har jag gjort samma sak som flocken. Allt ifrån när jag skulle köpa den bästa fonden 2010 året efter 2011 och till att göra samma investering som alla mina kompisar gjorde. Först nu 2013 har jag vågat gå emot flocken, till exempel i att köpa guld när det fallit med 30 %. Å andra sidan kanske det visar sig vara ett ”optimism”-misstag om något år…

Så här undviker du många av misstagen

Det första steget att undvika dessa misstagen tror jag helt enkelt är:

  1. Erkänna dem för sig själv – ungefär som man gör på AA-möten. Innan man ser problemet kan man inte göra något åt det. Liksom – förlorade du pengar efter i IT-bubblan 1999? Sålde du aktier 2001 och 2002, eller 2007 och 2008?
  2. Skapa en nedskriven strategi – en checklista. En strategi som jag tillämpar alltför sällan är den så kallade 24 timmars regeln. Skriv ner det som du vill göra, sitt på det i 24 timmar och ring en vän eller en rådgivare och motivera beslutet för dem. Många gånger så räcker det att lyssna på sig själv för att höra hur dumt det låter.
  3. Spela inte med dina surt förvärade pengar. Där finns inget som säger att du måste vara fullinvesterad hela tiden. Ibland är det korrekta beslutet att ta sina pengar och gå, eller behålla dem på samma ställe som de är.

Jag är jättenyfiken på vad du tänker – så kommentera gärna, vad är din spontana tanke nu när du läst artikeln?

//jan

Relaterade artiklar:

Källor:

  1. Dalbar, ”Quantitative analysis of investor behaviour 2013”
  2. För 20-års perioden som slutade 31:e dec 2012.
  3. New York Times, 5:e augusti, 2010, ”Investors still behaving badly

Relaterade etiketter och ämnen

aktier, avkastning, frejas portfölj, misstag, obligationer, strategi

Kommentera

9 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Gammal artikel men budskapet känns färskt. Har i princip begått samtliga misstag som radas upp, utom bostadsköpet som nästan gjort mig till miljonär. Men samtidigt har misstagen fungerat som nyttiga erfarenheter. Mina bästa aktieköp har varit när jag förlorat på börsen, blivit förbannad och skitit i fler aktieköp. Döm min förvåning när jag efter ngt år kollat mina aktier och sett att de skjutit upp i skyn. Vissa med flera hundra procent!! Numera är jag klokare. Köper så billigt som möjligt, struntar i aktieråd samt behåller aktierna oavsett om de går ned eller upp. Med en sparhorisont på ca 30 år behöver man inte tajma börsen.

    Gravatar ikon för användaren
    Amis
  2. Vit pil

    När det kommer till Anchoring/Loss aversion känns det för mig inte alls konstigt att det är ett av de vanligaste misstagen. Dels pga de psykologiska faktorerna du beskriver ovan, men även pga att det ibland är svårt att veta ”går denna aktie/fond dåligt” eller är det bara en ”tillfällig nedgång”. Jag tycker själv att det är svårt att avgöra. Hur bedömer du om en aktie/fond går såpass dåligt att det är dags att sälja den?

    Gravatar ikon för användaren
    Jessica
  3. Vit pil

    Hur svårt kan det vara? köp ca 10 Investmentbolag ( eller Spiltans Investmentbolagsfond) runt den 15 i varje månad ( billigare då än i slutet av månaden). Köp för 50% av ditt spara de. Resterande 50% köpet du bra företagsobligationsfonder för. Var uthållig och njut av livet. Mvh B.T.

    Gravatar ikon för användaren
    Björn Thunberg
  4. Vit pil

    Tack för intressant läsning.
    Du förklarar svårbegripliga saker på ett enkelt sätt. Från och med idag ska jag prenumerera på ditt månadsbrev. Jag både hoppas och tror att det kommer att vara en bra guide inom aktie och fonddjungeln.
    Skulle vara intressant att höra din åsikt om att bygga olika portföljer. Just nu har jag allting, aktier och fonder, på ett och samma ISK. Bör jag dela upp det i en riskportfölj resp. en trygghetsportfölj?
    Tar tacksamt emot all hjälp jag kan få i min strävan efter att bygga min egen pengamaskin.
    MVH Jocke

    Gravatar ikon för användaren
    Joakim Sjöström
  5. Vit pil

    Du har fel i ditt exempel om Mental accounting. Om ett värdepapper har börjat på 100, gått upp till 120 och sedan fallit till 105 så har du en större sannolikhet för att det finns bakomliggande faktorer som gör att värdepappret ska stiga i framtiden än om du har ett som har gått från 100 till 85.

    Om man har en diversierad portfölj kan man ha som princip att alltid sälja det som har gått sämst var 3:e månad och byta ut det mot något annat, som har bättre potential. Det gör att man efter ett tag har huvuddelen av sin portfölj i stabila presterare.

    Gravatar ikon för användaren
    Jacob Hallén
  6. Vit pil

    En fråga på en gammal artikel: Min strategi är långsiktig, alltså köper jag för att behålla, tar avkastningen som vinst och så får värdet på aktien vara sekundärt, det kan gå ner utan att det stör mig nämnvärt då jag är ung, jag köper bara för pengar jag kan avvara så jag har råd att vänta i säg 10 år för en uppgång igen.
    När man läser igenom de psykologiska fällor som finns så känns det dock som att ”köp och håll” både nämns som lovvärt, men samtidigt som en typ av mental fälla.
    Borde jag vara mer involverad i min portfölj och istället för att bara låta aktien vara utan att bry mig om värdet istället försöka ”timea”? Känns som att tipsen går mot varnda liksom. Man ska inte sälja efter känsla samtidigt som man inte skall behålla för att man är emotionellt investerad. Alla strategier passar in på de psykologiska fällorna.

    Och så vill jag säga stort tack för en enormt bra blogg, du har hjälpt en ung man mycket med inspiration!

    Gravatar ikon för användaren
    Jl