Tänk om både Spara och Slösa vill att det ska gå bra för dig?
Ett samtal om förhållningssätt till ekonomi och våra olika delpersonligheter
Dagens avsnitt är ett fint samtal om förhållningsättet till ekonomi utifrån ett mer beteendemässigt perspektiv. Vi pratar om den där rationella Spara-rösten som tycker att vi borde spara mer, borde vara klokare, inte göra misstag, borde ha börjat spara tidigare och mycket. Men samtidigt har många av oss den där glada, bekymmerslösa och lustfyllda Slösa-rösten som vill ha roligt, konsumera och göra saker här och nu.
Avsnittet kom till tack vare Pia, en ny följare, som mejlade en mängd olika frågor. Vi tog avstamp i det som hon upplevde som sin ekonomiska oro, men kom rätt snabbt in på att det handlar om livet. Ekonomi kan nämligen vara penseln som man målar sitt liv med. Vi pratar om balansen mellan att leva här och nu – något som Pia är duktig på, men har ett dåligt samvete för eftersom pengarna borde man ju spara.
Vi pratar om att vi många gånger känner att ”det borde vara annorlunda” när det egentligen är precis så som det är. Vi kommer in på att ”vi alla gör så gott vi kan och fattar så fort vi hinner”. I fallet med Pia så har hon alltid fått ekonomiskt stöd från sina föräldrar som har gjort att hon har kunnat ha ett rikt liv, men samtidigt har det kostat energi i form av både en oro och osäkerhet kring huruvida man kan stå på egna ben.
VI pratar även om att lösningen sällan är att skärpa sig, att saker är rätt eller fel utan att det många gånger bara handlar om annorlunda. Att både Spara och Slösa egentligen vill samma sak – att det ska gå bra för oss. De har bara olika tidshorisont som de vill att det ska gå bra på. Det fina är att ingen av dem har rätt, utan båda har rätt i sina perspektiv och framförallt – båda behövs.
Utan Spara så hade vi inte haft möjligheten att klara en ekonomisk chock i framtiden. Utan Slösa så hade vi bara lagt pengar på hög utan att njuta av dem eller ha glädje av dem. Jag personligen tror ju på att pengar är ett verktyg som löser vissa problem och skapar vissa möjligheter. Men det är fortfarande bara ett verktyg till att användas.
I ett par andra avsnitt har vi ju pratat om att; tänk om meningen med livet är att skapa minnen som man sedan kan bli nostalgisk över? Det vill säga att det handlar om att leva sitt liv så nära sin egen livskompass som möjligt. Något som Pia har varit väldigt duktig. Jag tror att många av oss på vissa sätt kan inspireras av Pias resonemang, särskilt eftersom det till viss del skiljer sig från det som många av oss har. 🙂
Vi hoppas att du gillar veckans avsnitt! ❤️
Jan, Caroline och Pia
Reklam för vår Patreon-community | Tack för ditt stöd 🙏
Det är tack vare sponsringen och stödet som vi får via Patreon som vi kan driva RikaTillsammans. För det här är vi väldigt tacksamma. Det är inget som vi tar för givet. Stort tack till dig som stödjer oss. 🙏
Men! Vi vill självklart även ge något tillbaka. Därför får du som blir en del av vår Patreon-communty bland annat följande:
- Reklamfri podcast + forum - det minsta vi kan ge dig är att du får tillgång till podcast- och video-avsnitten samt forumet utan reklam.
- Extra-material - redan idag finns det över 300 inlägg och ca 40 extraavsnitt i FikaTillsammans-podden som är exklusiva för dig på Patreon. Det är allt från inspirationsföreläsningar, bonusmaterial, intervjuer, analyser av investeringar och mycket annat.
- Prioriterade svar på kommentarer - jag har ingen möjlighet att personligen svara på alla kommentarer och trådar på Youtube, Facebook, Instagram, bloggen, forumet - men här på Patreon, som t.ex. i "Ställ en fråga du har funderat på"-tråden svarar jag på alla kommentarer.
- Förslag på spekulationer till Lekhinken - på Patreon unnar vi oss att från tid till annan komma med tips på "teckna-sälja"-spekulationer vid börsintroduktioner, alternativa investeringar (t.ex. vin) och annat som kan vara intressant jämte ens bassparande i en indexfond / fondrobot.
Du kan läsa mer och själv välja vilken nivå du vill stödja oss på:
Tack till dig som sponsrar eller överväger att sponsra oss via Patreon. Det gör det möjligt för oss att driva RikaTillsammans. 🙏
Viktig information om risk
Denna artikel berör eller kan beröra information om att placera pengar i finansiella instrument. Historiskt har ett långsiktigt sparande enligt forskningen varit ett bra sätt att få sina pengar att växa. Det finns mycket som talar för att det kommer vara så även i framtiden, men ingen kan förutsäga framtiden och det finns tyvärr inga garantier.
Allt sparande innebär en risk och du kan både tjäna och förlora pengar. I värsta fall är det inte ens säkert att du får tillbaka pengarna du satt in. Därför vill vi, för undvikande av missförstånd, påminna om att:
- investeringar kan och kommer i perioder att både öka och minska i värde,
- i värsta fall kan du förlora det hela placerade kapitalet,
- investera därför aldrig mer än du har råd att förlora,
- historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning,
- det är viktigt att själv sätter dig in i det som du investerar i och inte investerar i något du inte förstår, och
- ta kontakt med en oberoende finansiell rådgivare (lista här) om du är osäker och vill ha tips kring din egen personliga situation.
Läs gärna mer på vår sida här där vi fördjupar informationen om risk.
Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt
Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.
Följ diskussionen i RikaTillsammans-forumet
I RikaTillsammans-forumet finns det en specifik tråd där vi diskuterar det här avsnittet. Där kan du läsa andras kommentarer och funderingar till avsnittet samt naturligtvis dela med dig av dina egna.
I forumet kan du även ställa en fråga, få svar, hjälpa andra och träffa likasinnade. Välkommen. 🙂
Transkribering av hela intervjun
Nedan följer en transkribering av intervjun som har bearbetats för ökad läsbarhet. Den är såldes inte ordagrann och kan skilja från avsnittet.
Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans! Detta är dagens avsnitt.
Caroline: Glada Jan versus duktiga Jan.
Jan: Vi ska prata om att vi alla har olika delpersonligheter. Vi har ofta en ansvarsfull vuxen, ”Duktiga Jan”, som ger kloka råd om att spara pengar och fatta kloka beslut. Sedan har vi ”Glada Jan”, som vill ha kul och festa. Ibland uppstår en konflikt mellan de två. Till exempel när Glada Jan vill köpa något och Duktiga Jan ifrågasätter om det är en klok investering. När Glada Jan vill äta glass, påminner Duktiga Jan om att det är viktigt att motionera och prata om ekonomi. Det här är en intern kamp som jag tror att många av oss kan känna igen oss i.
Caroline: Och vi kommer prata om olika förhållningssätt.
Jan: Det är ofta viktigare hur vi hanterar en situation än själva situationen i sig. Det betyder att det som ofta orsakar problem för oss är den betydelse vi ger åt en händelse, snarare än själva händelsen i sig.
Caroline: Och ekonomisk oro.
Jan: Ekonomisk oro handlar sällan om pengar i sig, utan snarare om ovissheten inför framtiden. För att lösa detta kan det vara bäst att ta tag i situationen. Det kan man göra genom att skapa en plan och få bättre koll på sin ekonomi.
Introduktion
Jan: Välkommen Pia! Du skickade ett mail för ett tag sedan med massor av frågor och påpekade att du saknade perspektivet för personer över 55 år i våra avsnitt. Jag insåg att du hade rätt i att vi inte gjort det. Då sa vi att du lika gärna kunde hälsa på oss och så ser vi om vi kan göra ett avsnitt tillsammans. Så varmt välkommen hit!
Pia: Tack så jättemycket!
Jan: Du bor också i Malmö, det är trevligt. Kan du berätta hur det kom sig att du tog kontakt med oss?
Pia: Jag blev sugen på att lära mig mer om något och blev intresserad av att ta del av en massa information. Det väckte frågor och gjorde mig nyfiken. Det var nästan som en slump att jag hittade er podcast, eftersom jag lyssnar på många andra poddar också. Jag har aldrig varit intresserad av ekonomi och har levt lön till lön till stor del. Mina föräldrar har alltid varit sparsamma och haft en buffert.
Jag ville känna mig fri och inte kontrollerad av pengar. Jag har sett ekonomiprogram i flödet men har aldrig fastnat för det. En kväll när jag skulle lyssna på någon podd, kom jag över RikaTillsammans-podden. Jag fastnade för ett avsnitt där ni byggde upp en spänning kring ämnet. Jag kunde inte sluta lyssna och började fascineras av hur ni pratade om ekonomi och forumet. Sedan bestämde jag mig för att stödja er på Patreon. Det var lite så det gick till.
Pia: Sen hände det som att allting sammanföll. Tyvärr förlorade jag min mamma, men hon fick bli 95 år gammal i november. Det var då jag insåg att jag inte är 35 längre. Jag började lyssna mer på era avsnitt och blev intresserad av FIRE. Jag undrade hur jag skulle kunna lyckas med det. Eftersom jag är 56 år och det kändes som att det är lite kört.
Jan: Jag tror att det aldrig är för sent att bli intresserad av ekonomi. Många tror att det är kört när man är 55 år. Men det finns forskning som visar att man fortfarande kan spara långsiktigt och investera i aktier även om man är äldre. Enligt forskningen är man till och med ung fram till 55 års ålder.
Eftersom livslängden för kvinnor i Sverige är över 80 år, så har du fortfarande många år kvar. Många tror att man når mållinjen vid 65 år och att det är kört efter det. Men faktum är att man har minst 15-20 år kvar att spara och investera, även om man är 56 år.
Pia: Jag har tänkt på detta många gånger. När man pratar om medellivslängden så missar man ofta att om man redan är 56 år och tittar på alla levande 56-åringar, så är medellivslängden faktiskt högre. Det är eftersom de som dött unga inte räknas med.
Ett sätt är att börja med slutet i sikte
Jan: Min upplevelse när man träffar på FIRE eller motsvarande så blir man många gånger inspirerad och vill ha det nu, direkt. Men jag tror att vi ofta börjar i fel ände. Vi tittar på pengarna istället för att börja med våra mål, standarder, värderingar och vad som är viktigt för oss. Det är en klurig övning som inte ska underskattas. Vi har pratat mycket om detta i RikaTillsammans-programmet – men det handlar om att hitta svar till frågor såsom: ”Varför ska jag göra en förändring?” och ”Vad är det som är viktigt för mig egentligen?”
Nästa steg är att sätta en prislapp på våra mål och önskningar. Till exempel, om jag vill vara ledig en dag i veckan, vad kostar det? Vilken inverkan har det på mina utgifter och mina inkomster? Kan jag jobba mindre och fortfarande klara mig? Genom att räkna baklänges kan man se hur mycket man behöver spara eller höja sina inkomster för att uppnå sina mål. Det vill säga att börja med målet i sikte. Att veta hur mycket pengar behöver jag egentligen? Då får jag i nästa steg reda på hur mycket behöver jag spara, hur lång tid kommer det ta, vilken avkastning behöver jag och så vidare.
Pia: Jag har varit bra på att veta vad jag vill ha i mitt liv. Men jag har inte tittat på det i förhållande till mina möjligheter. Jag har bara levt mitt liv utan att tänka på om jag har råd med det eller inte. Det har känts lite fel och jag har haft dåligt samvete. Jag har kunnat gå in i en affär och köpa vad jag vill ha utan att tänka på priset. Men nu frågar jag mig själv om det verkligen är värt det och om jag verkligen vill ha det på det sättet.
Buffert för att sova gott om natten
Jan: För dig som bara lyssnar / läser artikeln så ser Pia både hel och ren ut. Så uppenbarligen verkar ju ditt liv har funkat. Det är det som jag tycker är så himla fint. I Sverige och i vår community är det så lätt att tro att om man inte har sparat då har man misslyckats och är en dålig person. Då borde man skärpa sig. Det är som att ha en Luther med dåligt samvete på axeln. Men jag tror att det är onödigt. Vad behöver man egentligen spara till i Sverige? En buffert för att kunna sova gott om natten. Min upplevelse är ändå att du verkar ha kunnat sova gott om natten? 😉
Pia: Haha, ja, absolut jag har kunnat sova gott om natten. 😂
Jan: Bra, så det första målet är uppfyllt. Det andra målet som vi ofta sparar till i Sverige är ett boende. Du har en bostadsrätt, så det kan vi checka av. Det tredje målet är pension, men vi har redan pratat om det i tidigare avsnitt. Många tror att pensionen är dålig och att de kommer att bli fattigpensionärer. Men det är ett narrativ som inte alltid stämmer. Särskilt inte om man har jobbat under sitt liv hos en arbetsgivare som är kollektivavtalsansluten och man får inbetalningar till sin tjänstepension.
Pia: Jag har jobbat, men jag har också pluggat och gjort andra saker. När jag tittar på min pension så kommer jag att få ut hälften av vad jag får idag. Det är något jag måste ta tag i, även om jag är liten som ni säger. Jag har haft mina föräldrar som stöttat mig i många lägen i livet. Men när min mamma gick bort så blev det en annan dimension. Nu är jag ensam kvar och jag har inte föräldrar med mångmiljonbelopp på banken. Snart måste jag axla ansvaret som jag kanske har varit bekväm med att inte tänka på.
Det är vår värdering eller åsikt som ställer till det
Jan: Jag har en grundsyn att allt är okej. Om man tittar på ditt liv så har det uppenbart fungerat. Nu har du ett dåligt samvete kring att du kanske borde ha tagit ett större ansvar, men det har du ju inte behövt. Om du hade behövt det, då hade du gjort det. Många gånger upplever jag att vi har en bild av hur saker och ting borde vara. Problemet för oss blir då att det egentligen inte handlar om ekonomin eller något annat, utan det blir just vår värdering, eller historia om saken, som ställer till det. Många gånger helt i onödan.
Caroline: Och det är inte som det borde har varit. Ja, det är rätt. Jag tycker det är så fint att du säger att man inte behöver ha så mycket åsikt om det.
Jan: Ja, det blir ibland som när folk pratar om personer som Steve Jobs eller Elon Musk så säger de att de är fantastiska men också skitstövlar. Men om de inte hade varit skitstövlar och gjort det de gjorde, så hade vi inte haft Tesla eller iPhone från början. Du kan inte bara välja en del av en person och säga att du vill ha det du har utan den andra delen. De två delarna hänger ihop och vi kan sällan koppla isär dem.
Pia: Men jag har också en sida kring djärvhet som har bidragit till att saker fungerar för mig. Men det som skulle gynna mig i andra situationer är min drivkraft. Mitt fokus har varit på det, men nu ska det bli intressant att se vad som händer när jag fokuserar på min ekonomi. Jag har sparat en tusenlapp i månaden de senaste fem-sex åren och har lite pengar sparade. Nu vill jag göra en bra start och sedan fokusera på min ekonomi och se vad som händer.
Jan: Jag tänker på två saker kring detta. En amerikansk coach, Tony Robbins, säger ofta att
Where your attention goes, your energy flows.
Det betyder att där du riktar din uppmärksamhet och fokus, där kommer du att få resultat. Det är ganska naturligt. Om jag lägger tid och engagemang på något, kommer det att hända saker. Om jag inte lägger tid och energi på något, kommer det inte att hända något. En annan sak jag undrar är hur mycket du har sparat? Du sa att du har sparat några tusenlappar här och där.
Ibland är det bra att jämföra sig med andra
Pia: Jag har en kontantinsats i min lägenhet tack vare mina föräldrar som har hjälpt mig med pengar.
Jan: Vad gäller om vi bara skulle titta lite konkret, ungefär vad lägenheten är värd.
Pia: Jag är inte säker, men om jag skulle gissa så skulle jag säga att den är värd lite mer än vad jag köpte den för, kanske runt 3.5.
Jan: Hur mycket har du i lån?
Pia: 2.5 i lån.
Jan: Så där 1 miljon.
Pia: Min mamma skaffade en kapitalförsäkring på 400 000 åt mig eftersom hon inte gillade att jag ville använda Avanza. Nu har hon placerat pengarna i en annan investering. Så då har jag ungefär 400 000 där som står och förvaltas av Skandia, som har en genomsnittlig avkastning på 5%.
Jan: Det låter som en traditionell försäkring.
Pia: Jag fick den 2019 för 400 000 kr och nu är den värd 585 000. Men jag vet att det finns en gräns på 15 år när man kan börja ta ut pengarna. För två veckor sedan började jag bygga upp ett buffertkonto och valde att gå till SBAB eftersom de hade en ränta på 3%. Jag satte in 3 000 kr som en start. Jag har också Avanza där jag hade runt 300 000 kr men har tagit ut en del, så nu är det ca 200 000 kr där. Jag har också lite pengar i danska investeringar som har gått bra och är på plus.
Jan: Så det är en grov uppskattning, men med den traditionella försäkringen är det ungefär 800 000 kr.
Pia: Och sen kommer jag att få 500.000 till 800.000 till av min mamma i arv.
Jan: Hur tror du att du ligger till i jämförelse med andra 56-åringar? Egentligen så spelar det ingen roll vad andra har, men jag tänker att det ibland kan vara bra att jämföra sig med andra för att få en reality-check och orientera sig i det ekonomiska landskapet. Så hur skulle du ranka dig själv jämfört med andra Avanza-kunder i din ålder, eller andra 56-åringar?
Pia: Mycket mindre.
Jan: Och om vi skulle jämföra med resten av befolkningen?
Pia: Men, då har vi inte räknat in pensionen.
Jan: Det stämmer, låt oss nu pausa pensionen en stund. Om vi inte räknar den traditionella försäkringen, utan bara tittar på ditt sparande, har du nu runt 200 000 kr men snart kommer det att vara närmare 300 000 kr.
Pia: Jag kanske ligger på medel om man räknar med hela Sveriges befolkning.
Jan: Men du sa innan att du har inte gjort någonting i hela ditt liv.
Pia: Nej.
Jämförelse i relation med Avanzas kunder
Jan: Jag tänker att vi kan titta på pensionen och göra som tv-kockar genom att ta fram siffrorna för att se hur en genomsnittlig 56-åring på Avanza ligger till jämfört med genomsnittet i Sverige.
När man jämför ekonomiska siffror är det viktigt att använda median istället för snitt eftersom medianen är det mittersta värdet. Om vi har 100 personer tittar vi på den 50:e personen. Eftersom snittet kan dras upp av en person som är extremt rik. Dessutom ska vi komma ihåg att Avanza har funnits i 25 år och att bara de som har pengar att spara och är intresserade är kunder där.
Vi tittar alltså inte ens på hela Sveriges befolkning när vi jämför, utan kanske bara på de 20% rikaste. Så vi tittar på medianen av de 20% rikaste i Sverige och inte på medianen hos svensken i allmänhet. Så låt oss kolla – en median svensk på Avanza som är 56 år gammal har ca 80 000 kr.
Pia: Är det sant? 🤯
Jan: Vad sa du att du månadssparar själv på Avanza, totalt?
Pia: Nu är det ca 6500. För ett år sedan var det 2000.
Jan: Ja, vi kan jämföra genom att titta på median sparandet för en 56-åring, som är 1500 kronor.
Pia: Ska man verkligen räkna med gåva, om jag får 3500, ska de räknas som att det är mitt sparande?
Jan: Varför skulle det sparande inte räknas med? Är det någon annans pengar? Svaret är att pengarna kommer att hamna hos dig och det är viktigt att ha en helhetsbild av din ekonomi. Ibland tänker vi på pengar som finns i huset eller på pensionen. Men de är inte riktiga pengar eftersom de inte är tillgängliga just nu. Om du känner att det inte är dina pengar kan du alltid ge dem till mig 😂, men självklart är det dina pengar om du vill behålla dem.
Ibland hjälper vi våra döttrar med pengar och om de inte hade fått hjälp kanske du hade kunnat spara mer istället för att köpa något. Så det är viktigt att förstå helheten.
Pia: Jag pratade med min pappa och vi tittade på ett av era avsnitt på min TV hemma. Nu blir det lite som att det blir ett förskott på i arv istället. Då kan jag placera pengarna mer långsiktigt istället för att han ska dem på en kort sparhorisont.
Jan: Jag vill slå hål lite på den där myten om att saker borde vara på ett visst sätt. Ja, du får hjälp av din pappa. Din åsikt är att det inte borde behövas. Ja, fast nu är det så som det är. Det som när man spelar golf. Jag kan slå bollen och så kan jag tycka att den borde hamna på greenen, men den hamnar ju inte på greenen. Då kan jag stå där och ha en åsikt om att du borde ligga på green. Fast den gör ju inte det. Den ligger precis där den ligger. Precis så som det är i livet. Jag tror att livet blir enklare om man bara accepterar att saker är ibland så som den är och vore de annorlunda, ja, då hade man hanterat även det.
Tänk om poängen inte är att vara rikast när man dör
Caroline: Vi hittar alla våra egna sätt att hantera livet. Det är okej att göra det på sitt eget sätt. Om du inte vill ha pengarna från din pappa kan du alltid säga det till honom och köpa något annat till dig själv istället. Det är viktigt att acceptera vad han vill göra för dig.
Jan: Sedan är äldre som de är. Min mamma fortsätter spara 5000 kronor i månaden trots att hon är 70 år. Vi försöker få henne att sluta med det, men det går sådär… 🙈
Jag tror att ditt liv kommer bli rikare om du släpper tanken på att det är fel att din pappa hjälper dig i ditt sparande. En annan viktig fråga som vi inte har tagit upp är om du upplever att du har haft ett bra liv hittills?
Pia: Ja, det tycker jag.
Jan: Vad är då poängen med att spara jättemycket? Tittar vi på kurvorna för Avanza så är man som rikast när man dör, men jag tror inte att det viktigaste i livet är att vara som rikast när man dör. Det viktigaste är att man kan titta tillbaka på sitt liv och känna att man har gjort saker som man velat, varit modig och levt ett rikt liv med sina mått mätt.
Snarare än att du tittar på oss och känner att du borde ha sparat mer, så kan vi borde titta mer på dig som har njutit mer i livet. 🙂Att leva lön till lön behöver inte vara varken bra eller dåligt, det beror på vad som är viktigt för en själv.
Viktigt att ställa sig frågan vilket liv man vill ha
Pia: Du nämnde att du hade gått på ett föredrag för yngre i Stockholm där de beskrev ekonomi som monstret man träffar i slutet av månaden. Jag tänkte då att ”det är precis så som jag känner och då är jag 56 år”. Sedan tänker jag att oavsett vad andra tjänar eller om man ligger över eller under medianen vill man kanske inte leva det liv som är vanligt för människor på medianen.
Man kanske har andra behov också. En vän till mig som driver eget företag känner inte att han missar något, men om jag var i samma situation skulle jag känna mig instängd och olycklig eftersom jag har andra värderingar och behov i livet.
Jan: Det viktigaste är att fråga sig vilket liv man vill ha och vilka mål man har. Mål behöver inte vara engångsgrejer utan man kan också tänka på vilka standarder man vill ha i sitt liv. Vilken är den lägsta nivån man är villig att acceptera? En konkret exempel är att det alltid ska finnas en flaska champagne i kylskåpet. Det är en standard som man kan ha.
Men hur mycket champagne dricker man egentligen? Kanske en flaska i månaden eller varannan vecka. Vilken champagneflaska brukar man dricka när man dricker den två gånger i månaden? Om man vet det kan man budgetera för det. Man kan också göra en lista över vad som är viktigt, till exempel att alltid ha vattenmelon, bär eller frukt hemma.
Pia: Jag har alltid känt att pengarna inte räcker till och jag har inte kunnat göra det jag vill. För några år sedan fick jag en högre lön och det har hjälpt mig att komma närmare mina behov. Klyftan mellan min lägsta acceptabla nivå och min nuvarande lön är inte så stor, men det har varit ett problem tidigare. Nu har jag mer kontroll över situationen och det handlar inte bara om att vilja ha mer pengar, utan att komma närmare mina egna behov.
Caroline: Vad tycker du, Jan, om att det finns en klyfta mellan människors inkomster och den standard de vill ha? Det är något jag känner igen mig i. Under många år hade jag en standard som jag inte kunde uppfylla på grund av min inkomst. När jag väl fick en högre lön kunde jag köpa allt jag ville ha på Kicks, men ändå kände jag mig inte helt nöjd. Det är jobbigt att ha höga standarder inom vissa områden och inte kunna uppfylla dem. Jag är säker på att många fler än jag och Pia har känt så här.
Pia: Ibland har glappet mellan mina standarder och min inkomst varit så stort att det inte ens har varit lönt att försöka uppfylla dem. Men nu är jag närmare att ha förutsättningar att uppnå mina mål och därför är det viktigt för mig att maximera min potential.
Jan: Det finns tre sätt att svara på frågan om hur man kan uppfylla sina standarder. Det första svaret är att tjäna mer pengar genom att extrajobba, byta jobb, skaffa en sidoinkomst eller frilansa på kvällar och helger.
Det andra svaret är att prioritera brutalt och verkligen lägga pengar på det som man älskar och som är viktigt för en t.ex. skönhetsprodukter och sedan vara lika brutalt snål i det som inte är viktigt. Det vill säga att verkligen gå till extremerna.
Det tredje svaret är att dra ner på standarderna och acceptera att man inte kan ha allt, som att det blir ekonomiklass även om man hade önskat privatjet.
Vad handlar det om egentligen?
Jan: Jag tror att det som är viktigt i livet är något som vi kan hantera. De flesta har redan fixat sin utbildning och familj, så det handlar om att fokusera på det som verkligen betyder något. En fjärde lösning är att autentiskt ställa sig frågan om vad handlar det om egentligen?
Till exempel, när vi bytte bil från en V70 till en Tesla, var det viktigt för mig att visa för mig själv att jag hade råd, att jag kunde uppfylla mitt behov av att visa upp att det var en ”framgång” och jag ville inte kompromissa. Tidigare har jag alltid tänkt att jag borde stanna med det kloka beslutet och köpa det som alla andra gör. Men den här gången ville jag vara rebellisk och ha en fullutrustad bil som var snabb och kunde köra ifrån andra vid trafikljusen.
Det var en härlig känsla och jag har inte ångrat mitt beslut sedan dess. Men är det rationellt att ha lagt 890 000 kr på ovan? Nej, så klart inte. Men det är det som är min poäng, jag hade kunnat tillfredställa detta behov på andra sätt och sparat pengar, men just nu så gjorde jag ett medvetet val om att ovan fick vara okej. Nu har jag fått bocka av det i mitt liv och nästa gång kommer det ju inte alls vara lika viktigt. Det är därför det är viktigt att ställa sig frågan om vad det egentligen handlar om egentligen?
Pia: Problemet är att människor ofta dömer andra för sina val, även om de inte förstår varför de gjorde dem. Till exempel, hur kan du ha råd att åka på en två veckors semester i Florida när du pratar om att du har ett monster i ekonomi?
Istället borde man fråga om det var ett rätt eller klokt beslut? Nej, det var kanske inte ett klokt beslut, men det var roligt. Var det då sammantaget rätt beslut? Ja, det skulle jag absolut säga.
Folk förstår ofta inte skillnaden. Jag har vänner som mår dåligt av att spendera pengar medan jag har lätt för att spendera. Om jag hade haft deras känsla hade jag kanske varit rik idag, men jag har den motsatta känslan. Jag tänker som du beskrev med bilen. Jag är inte nöjd med en kompromiss på samma sätt. För mig är det viktigt med andra saker.
Gör det mitt liv rikare?
Jan: Jag tror inte att den relevanta frågan är om det var ett klokt beslut att göra något eller inte.
Istället är det viktigare att fråga om det gjorde mitt liv rikare och om det var ansvarsfullt jämfört med vad som är viktigt i mitt liv.
Om jag gjorde en resa, gjorde den mitt liv rikare? Om jag tog ett beslut, var det ansvarsfullt och ledde det till några negativa konsekvenser, som att hamna i Lyxfällan eller inte kunna sätta mat på bordet?
Pia: Jag fick ta konsekvenserna av att jag inte sparade till resan innan jag åkte, utan betalade för den efteråt. Men jag tänkte att jag skulle njuta av resan flera dagar eftersom jag åkte tidigare.
Jan: Jag tänker på om det är ett oåterkalleligt resultat? Alla beslut har konsekvenser, men gav Florida-resan konsekvenser som satte dig i en svår situation?
Pia: Nej, så klart inte.Nu tror jag så här att om man gör sig mer medveten, som nu när jag har börjat lyssna på er och jag har börjat tänka lite annorlunda.
Jan: Tänk när du är 85 år gammal och ligger på din dödsbädd. Då brukar man tänka tillbaka på sina minnen och enligt Bronnie Wares undersökning ångrar de flesta att de jobbade för mycket istället för att ha mer roligt i livet. Jag tror att jag också kommer att ångra att jag sparade för mycket istället för att göra saker som jag verkligen ville göra, som att åka till Florida.
Jag tror att genomsnittspersonen i vår community borde unna sig mer och spendera pengar på saker som gör dem glada, så länge det är på ett ansvarsfullt sätt.
Ditt problem är att upplever jag att att du har en åsikt så här i efterhand om t.ex. Florida-resan. Att det inte var klokt eller rationellt. Det blir en konflikt mellan det rationella och det känslomässiga. Å ena sidan ”Jag vill åka och njuta av det här. Detta är rätt för mig.”. Dvs. att din inre kompass är så himla stark och sen så har du den där rationella sidan som tycker att det var dumt och du borde ha sparat pengarna.
Men tänk om:
Målet i livet borde kanske vara att samla på minnen som man kan bli nostalgisk över när man är gammal, inte att spara pengar hela tiden.
Så länge man gör det ansvarigt, inte hamnar i någon ekonomisk kris, så tycker jag att många i vår community borde unna sig mer.
Caroline: Går det inte hand-i-hand med att låta sig själv vara lycklig och använda en del av pengarna till det?
Leva ett så rikt liv som nära sin livskompass som möjligt
Jan: Precis. Och ja, och så länge som det sker på ett ansvarigt sätt. Dvs. man har råd att betala, man inte hamnar hos kronofogden, man har sin buffert och inte betalar en ränta på 25 % etc. Det vill säga så länge en utomstående skulle objektivt kunna säga att ens ekonomi kan bära kostnaden, så kör på.
Tänk om målet i livet är att skapa minnen som man sen kan få avkastning på? Att leva ett så rikt liv i förhållande så nära din livskompass som möjligt.
I ditt fall upplever jag det ändå som hanterbart. Vi pratar om att du har en stabil ekonomi, det var en Florida-resa och din ekonomi klarar av att bära den. Vem är då jag, eller någon annan, att ha en åsikt om ditt beslut?
Pia: Vi har en inre röst som påverkas av vår uppfostran och vad vi har lärt oss om vad som är rätt och fel när det gäller pengar. Men alla människor har olika förhållningssätt till pengar och jag kanske inte tillhör mitten av normalfördelningskurvan när det gäller min inställning till pengar.
Det finns också ett socialt tryck som ifrågasätter vissa beslut, vilket kan göra det svårt att ta dem. Jag har känt mig rädd för att engagera mig i forumet eftersom jag tror att de flesta där är mer förnuftiga och kloka än jag när det gäller pengar. Men det handlar också om min personlighet och jag behöver våga vara mig själv och ta de beslut som känns rätt för mig.
Jan: Ja, jag förstår. Och ja, 9 av 10 i forumet är män och ja, det är högst sannolikt att majoriteten av de som följer oss sparar för mycket. Så jag skulle säga att din röst är viktigare än många andras i forumet eftersom den inte är så vanlig.
Det finns två delar av befolkningen när det gäller sparande. En del som inte sparar alls och har det tufft, och de borde spara mer eller öka sin inkomst. Sen finns det en annan del som sparar för mycket och kanske borde unna sig mer.
Men det handlar också om att leva i linje med sin inre kompass och sina värderingar. Vi har olika personligheter inom oss och ibland kan det vara svårt att balansera det rationella och det känslomässiga när det gäller pengar.
Caroline: Det handlar om att reflektera över sina egna värderingar när man ser vad andra gör, det handlar inte om personen själv.
Glada-Pia vs Rationella-Pia
Pia: Jag känner ofta att folk tror att jag är korkad för att jag gör saker som de inte anser vara lämpliga. Men jag står fortfarande på mig och gör det jag vill eftersom jag ser fördelar med det. Jag respekterar också människor som väljer att inte unna sig saker i livet och istället spara pengar. Jag har inga barn, så det är också en faktor att ta hänsyn till när jag tänker på hur jag placerar mina pengar och hur mycket jag ska ha på mitt konto.
Jan: Jag tänker att vi alla har olika delpersonligheter som båda är viktiga att förstå. Du har ju ”Domar-Pia” eller den rationella Pia och hon behövs. Utan henne så hade det förmodligen inte funnits någon hejd på konsumtionen hos ”Glada-Pia”. Om jag frågar din rationella sida vad som är det viktigaste målet för henne, vad skulle hon säga?
Pia: Hon vill att jag inte ska hamna i en situation där jag blir skuldsatt. Det är det viktigaste för henne, att jag har utrymme i min ekonomi för att kunna betala för det jag behöver. Hon vill att jag ska vara ansvarsfull, ha en plan och kunna känna mig trygg. Om jag inte har en buffert, kommer jag att bli orolig och sova sämre på natten, och det vill hon undvika.
Jan: Så vi har den rationella Pia som vill att du ska ha en buffert, ha en plan och undvika att hamna i en dålig situation. Vi kan sammanfatta det som att hon vill att det ska gå bra för dig. Nu låt oss titta på den glada Pia, vad vill hon uppnå i ditt liv?
Pia: Alltså hon vill ju njuta av livet hon vill ha.
Jan: Hon vill att du ska njuta av livet.
Pia: Den glada Pia vill att jag ska njuta av livet och ha utrymme för impulsiva köp och aktiviteter. Hon vill vara fri och okontrollerad och har svårt att acceptera saker som de är. Jag tillhör de 2 av 100 personer som inte säger ”det går inte att göra något åt det” i samma tidiga läge som många andra. Frihet är en drivkraft för mig och jag vill inte känna mig kontrollerad av min ekonomi.
Om jag strukturerar upp min ekonomi för mycket, kommer det att kännas som ett staket som stänger in mig och hindrar mig från att vara fri. Jag vill kunna planera och få avkastning på mitt kapital, men frihet är det viktigaste för mig. Jag vill jobba mindre och gå i pension tidigare.
Jan: Så om jag summerar den glada Pia, så vill hon att du ska uppfylla dina lustar och ha frihet att vara en rebell och göra vad du vill, inklusive att köpa vad du vill. Kan vi sammanfatta det så?
Pia: Om jag tänker på det omöjliga och vad som borde ha varit eller vad jag har gjort, och om jag nu får säga vad den glada Pia egentligen vill, då vill jag kunna räkna ut hur många miljoner jag behöver.
Jan: Glada-Pia vill inte räkna ut hur många miljoner du behöver. Det bryr inte hon sig om, det gör Rationella-Pia. Glada-Pia vill bara leva livet fullt ut och ha frihet utan begränsningar. Hon vill att det ska gå bra för dig och att du ska ha ett rikt liv.
Båda sidorna vill egentligen samma sak, men har olika strategier för att nå dit. Den ena sidan vill ha en plan och en budget, medan den andra sidan vill ha balans och göra roliga saker. Ibland kämpar de om kontrollen i ditt huvud, men båda vill att du ska må bra och ha ett rikt liv. När den ena sidan tar kontrollen, kan det leda till skam och dåligt samvete för det den andra sidan har hittat på och vice versa.
Båda delarna vill egentligen samma sak
Pia: Det som skiljer de två sidorna åt är horisonten. Även om båda vill samma sak, tittar den ena sidan på att det ska gå bra för mig från nu till slutet, medan den andra sidan vill att det ska vara kul och bra här och nu idag. Den livfulla Pia tänker inte riktigt på framtiden och skulle hon prata med den andra Pia skulle det ta bort lite av det roliga idag. Hon lever lite på att slippa tänka på framtiden och Excel-arket.
Jan: Det är fantastiskt att ha två ”chaufförer” i huvudet med olika tidshorisonter. Om de hade haft samma tidshorisont, hade det antingen gått åt helvete idag eller imorgon. Men eftersom de har olika tidshorisonter, kan de samarbeta och fungera tillsammans.
Istället för att se det som en konflikt mellan de två sidorna, bör vi prata om hur de kan samarbeta för att uppnå våra mål. I mitt liv har jag en liknande situation med min ”glass-Jan” som vill njuta av livet och min rationella sida som vill att jag ska träna och vara hälsosam. Båda sidorna vill att jag ska ha ett bra liv och det handlar om att hitta en balans mellan dem.
Pia: Jag blir mindre fördömande mot mig själv när jag hör dig resonera om det. Jag har alltid avundats de som får dåligt samvete när de inte tränar och har känt att det vore en tillgång om jag kunde få den skuldkänslan. Men jag har varit bra på att stänga av det och har aldrig fått dåligt samvete efter att ha ätit glass. Jag har sett det som en svaghet, men när du säger det så här känner jag mig bättre. Men samtidigt så är ju skillnaden att jag har ju haft stödkryckor i min ekonomi ihela livet på något sätt som jag kanske inte borde ha haft.
Jan: Om jag får vara lite rakt på sak, du är vuxen och kapabel att göra det du tycker är kul. Du har bokat en resa till Florida och klarat av vuxna saker, så varför skulle du inte klara av din ekonomi själv? Jag tror att du dömer dig själv för hårt. Det låter inte positivt att du kallar det stöd-kryckor. Jag tycker inte att det är negativt.
Pia: Det är som du sa. Men det är möjligt att andra i forumet kan tycka annorlunda.
Jan: Men skit i vad de och andra tycker! 🙂❤️Du kan ju se det som:
Gud vad lyckligt lottad jag har varit i mitt liv där jag har kunnat göra de här grejerna för jag har haft fantastiska föräldrar som har bidragit till det.
Jag vill inte att våra döttrar, som vi kommer hjälpa våra barn ekonomiskt, ska ha dåligt samvete för att vi har hjälpt dem ekonomiskt. Jag vill inte att de ska sitta och säga ”jag har haft stöd kryckor hela mitt liv”.
Caroline: Får jag prova att dela något från mitt eget liv? Jag gillar att känna mig kapabel och i vårt liv är det min partner som är ekonomiskt kapabel. Men jag vill utmana mig själv genom att anmäla mig till en överlevnadskurs där jag kan känna mig kapabel och klara utmaningar. Kanske du också vill ha utmaningar i ett annat område än ekonomi? Det behöver inte vara ekonomin som utmanar dig. Men jag har stöd-kryckor så jag gör det inte nu.
Räkna ut gapet
Pia: Jag är 56 år och känner att jag har ganska bra koll på saker och områden. Men jag har aldrig haft mitt huvud i ekonomin, så när jag var på forumet var det en utmaning för mig att förstå alla teknikaliteter som nominell ränta och andra termer. När något är helt nytt har man för lite kunskap för att ställa vettiga frågor, så det blir en utmaning för min hjärna.
Jan: Förlåt om jag avbryter, men jag köper inte att du inte klarar av att hantera ekonomi. Du har klarat av att ta dig till USA och boka hotell där, du har klarat av en mängd andra vuxna saker i 56 år. Jag tror inte utmaningen handlar om forumet, utan om din syn på dig själv och din historia.
Jag tror att du har en onödigt hård och negativ syn på att du har haft stöd-kryckor och att du inte har accepterat det fullt ut. Det är inte taskigt mot dina föräldrar att ta emot deras hjälp, det kan göra ditt liv rikare. Jag önskar att du kunde omfamna att du har fått hjälp av dina föräldrar istället för att känna att det skaver.
Pia: Det kanske handlar om ett dåligt ekonomiskt självförtroende, att jag inte har stått på egna ben ekonomiskt. Min rädsla handlar mer om framtiden, hur kommer mitt liv se ut om 15-20 år och vem kommer jag ha i mitt liv att luta mig mot?
Jan: Absolut, du har helt rätt, Pia. Det verkar dock som att du kanske inte fullt ut accepterar ditt ekonomiska läge. Jag noterar att du ofta separerar ditt sparande från din pappas och använder uttryck som ”stödkrycka”. Mellan raderna gissar jag att du inte har accepterat det fullt ut. Men vet du, det är okej, det också. Vi behöver inte alltid ”fixa” allting. Jag får känslan att du, trots att du är rationell, upplever ett dåligt samvete. Det tycker jag inte att du ska behöva. Acceptera att det har varit som det varit. Framöver har du en annan situation, ett nytt spel, en annan lek att ta itu med.
Både den rationella och den glada Pia vill ditt bästa. Grattis, du står inför en fantastisk ny resa! Du kommer att få mycket stöd längs vägen och du kommer att klara detta. Nu gäller det att titta framåt. Hur ska du kunna finansiera denna resa? Vad är dina mål? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Du kan säkert tala om för den glada Pia, ”Vet du vad? Det här är en övning där vi använder den rationella Pia som referens.”
Tänk på att din pension kommer att ligga på cirka 22 000 kr per månad före skatt, vilket blir ungefär 18 000 kr efter skatt. Då behöver du också fundera över hur mycket utgifter du har idag. Du vet hur mycket dina utgifter är idag, så ta det i beaktning när du planerar framåt.
Pia: Ja, och jag behöver 36.000 kr för att leva det livet jag lever idag.
Jan: Om det fattas 18 000 kronor i månaden, det blir 220 000 kronor per år. Då pratar vi om en miljon på fem år. Sen, om jag förstår rätt, från 70 till 75 års ålder, kanske dina utgifter kommer att vara lägre eftersom du kanske inte kommer att vara lika aktiv. Det problem jag försöker definiera nu är att om tio år kommer du att sakna 200 000 kronor per år i de kommande tio åren, vilket innebär att jag totalt kommer att behöva ca 2 miljoner kronor. Hänger du med?
Pia: Samtidigt är det viktigt att tänka på inflationen och dess påverkan.
Jan: Ja, kanske, men det är steg i framtiden. Just nu är det viktigare att ha en tillräckligt bra plan än en perfekt plan.
Pia: Det handlar om glappet mellan vad jag behöver och vad jag kommer få i pension.
Från ovisshet till ett matteproblem
Jan: Precis. Så här kan vi tänka: jag behöver två miljoner för att täcka denna period. Vad har jag för ekonomiska medel just nu, vid 56 års ålder, och hur mycket behöver jag spara för att uppnå önskad avkastning och täcka detta glapp? Om vi formulerar om denna ovisshet till ett matematiskt problem, blir det mer hanterbart.
Ett användbart verktyg är en ränta-på-ränta-kalkylator. Då anger du hur mycket du kan spara idag, hur länge du kan spara pengarna och vilket startbelopp du har. Om sedan den spottar ut att summan räcker, är allt bra. Om den inte gör det, får vi börja undersöka hur vi kan spara mer eller eventuellt sänka utgifterna. Kanske blir lösningen att fortsätta jobba några år till. Enligt Pensionsmyndigheten kan bara två eller tre extra år i arbetslivet öka pensionen med kanske 25 %. Det blir som ett soduku att lösa.
Genom att ha konkreta mål och siffror att rikta oss mot, undviker vi osäkerhet och kan ta oss över glappet. Hur låter det?
Pia: Jag vill inte låsa in mig själv och låta pengarna stå orörda.
Jan: Rationella Pia kan ta hand om det och hitta ett sätt att hindra dig från att logga in på ditt konto där pengarna finns. Det handlar om att hitta en balans och släppa det dåliga samvetet som du går och bär på.
Pia: Man kan leka med siffrorna och få hjälp från forumet för att räkna ut vad som händer om man inte vill jobba till 68 år utan vill gå tidigare.
Jan: Ja, exakt. Det är viktigt att uppmuntra andra att spara, men man behöver inte berätta för dem vad de ska göra med sina pengar. Om man vill kan man ta pengarna och åka till Florida.
Jag skojar lite nu, men jag tycker att det är viktigt att hjälpas åt för att sätta upp en plan. Jag älskar att räkna på det här och vi har bara gjort en snabb servettskiss. Det viktiga är att vi är på samma spelplan och ungefär på samma nivå. Detta blir bara ett matteproblem. Det som är klurigt är relationen mellan glada Pia och rationella Pia och hur man översätter det till verkligheten. Det är där det blir klurigt och många istället tror att man behöver ”skärpa sig”.
Caroline: Ja, det är ju varken jag eller Pia ensam om att tro att vi behöver skärpa oss.
Vi gör så gott vi kan och fattar så fort vi hinner
Jan: Det är synd att man alltid ska behöva höra att man borde skärpa sig. Jag försöker vara tvärtom och ge mig själv en klapp på axeln och ha empati med mig själv. Jag gillar ju uttrycket:
Vi gör alla så gott vi kan och fattar så fort vi hinner.
Det är viktigt att inse att det sällan går åt helvete, även om man har en kass ekonomisk situation. Till och med ekonomier i Lyxfällan går ju att rädda. Jag tycker att det är inspirerande att se att du har levt närmare din kompass och haft ett rikare liv än många andra människor.
Jag är rädd för att leva närmare min kompass, men jag borde sluta bära på en ekonomisk oro i onödan. Tack för att du är generös och jag tar med mig att ge mig själv en klapp på axeln och ha empati med mig själv. Vad tar du med dig?
Pia: Jag tar med mig dina positiva vinklingar på problem och din förmåga att hitta verktyg för att lösa dem. Det är inspirerande att se hur du tar fram verktyg och knappar för att lösa problem, istället för att fastna i negativitet. Jag vill engagera mig mer i forumet och ta hjälp av all den kompetensen där. Jag ska inte skämmas över mina önskningar och mål. Det är alltid någon i forumet som ser en möjlighet eller säger ja till mina idéer.
Jan: Det är inspirerande att se de coola och bästa fallen där människor kan göra så mycket. Jag tror på att be om hjälp när man behöver det. Vi är alldeles för snåla med att be om hjälp, men de flesta människor vill hjälpa andra och vi borde ge dem möjligheten att göra det. Det är de kloka människorna som vågar be om hjälp och vet att det inte handlar om prestige. Det är en vinn-vinn-situation när man ber om hjälp och får hjälp, det skapar nya möjligheter i livet och man hjälper samtidigt en annan människa att känna sig bra. Att hjälpa andra är en av mänsklighetens stora gåvor.
Pia: Det har varit en inspirationsinjektion för mig på kort tid, bara några veckor sedan jag upptäckte er podd och började titta i forumet med min pappa. Jag funderar nu på om jag skulle kunna starta min egen verksamhet istället. Jag har fått energi och lust att till och med börja läsa en bok som heter ”Rikaste mannen i Babylon”, vilket är helt underbart och mysigt, eller hur?
Jan: Carro, har du några tankar eller guldkorn att dela med dig av innan vi avslutar?
Caroline: Jag tänker på att ge och tillåta sig själv att vara lycklig. Det är viktigt att acceptera de olika delpersonligheterna som arbetar tillsammans mot samma mål. Det är något som vi behöver påminna oss om ibland.
Jan: Jag ser fram emot att se mer av dig i forumet Pia. Jag vill också uppskatta dig för att du tog tag i det du sa att du skulle göra, hade en lång lista med frågor och drev på initiativet. Låt oss hålla kontakten och kanske göra en uppföljning om en tid för att se hur det har gått. Tack för att du kom!
Pia: Tack för att jag fick komma.
Spara&slösa är mina ekonomiska föräldrar. De har ett ganska bra och harmoniskt förhållande. Ska lyssna på avsnittet!
Tycker förövrigt det är fantastiskt att belysa detta ämnet!
Spara styrde mitt liv med järnhand fram till 15 års åldern. Mellan 15-30 så var det anabola Slösa som körde skiten ur ekonomin, vin, kvinnor, sång och en massa dåliga affärer. Efter 30 så var det dax för Spara att få ta över, körde ett ganska tajt skepp tillsammans med min fru. Nu vid 55+ så lockar jag fram Slösa med lite glada tillrop och hoppas att det ska gå bra. Ska bli spännande att lyssna
/ Spara & Slösa bipolär
Balansen mellan nutida och framtida konsumtion är ett sjukt intressant ämne, men upplever att avsnittet tyvärr föll platt och bara blev ett stort ”meh” för mig.
Gästen identifierar helt korrekt att hon haft stödkryckor genom livet, vad jag skulle kalla väldigt generösa föräldrar i kombination med inga egna barn att själv i sin tur behöva göra samma sak för/ta hänsyn till etc, vilket gör att väldigt många dimensioner faller bort. Att inte ha en extremt ”tillåtande” kompass i hennes situation vore totalt irrationellt.
Hade varit intressant med ett uppföljningsavsnitt där någon som du skulle kategorisera som ”översparare” med tankar kring arv (föra vidare, slösa bort eller något mellanting), den eviga balansgången mellan att hjälpa och stjälpa nästa generation, känslan av trygghet vs nutida konsumtion med någon utan stödkryckor etc.
Tack för avsnittet “Tänk om både Spara och Slösa vill att det ska gå bra för dig? | Om våra olika delpersonligheter”. Riktigt trevligt avsnitt!!
Fick mig att tänka i andra banor, plötsligt kan jag spendera åretsavkastning från min portfölj dvs från mitt human kapital och kanske min semester ersättning!
Rationella Anthon har nått känslo Anthon, damn you!
Stort tack för avsnittet, det speglar den reflektion jag själv haft något år. Vad vill jag egentligen göra för mina pengar och när? Den reflektionen fick mig att både boka tågluffen jag och barnen är på nu, och boka Comic-con i Stockholm i höst tillsammans med dom.
Jag tror inte de kommer vilja hänga med mig i så många år mer, och äldsta kommer att börja sommarjobba vilket kommer begränsa vår tid tillsammans. Så, just nu använder jag en del av mitt sparande, för att uppleva saker med barnen, saker som kanske är svårare om några år
Och, just nu har de ungefär samma prioriteringar vad vi ska göra, men om bara några år lockar nog partydistriktet mer för tonåringen
Tack för avsnittet!
Här kommer, utan att någon har bett om det (men jag antar samtidigt att detta är vad forumet är till för), några olika tankar som jag fick när jag lyssnade på det idag samtidigt som jag cyklade till jobbet.
Angående rationalitetsbegreppet
Först av allt skulle jag vilja citera mig själv från vad jag skrev i tråden “Måste ekonomiska beslut alltid vara rationella?” med avseende på hur begreppet “rationell” används (där det i min mening nästan alltid används fel och att rådet aldrig bör vara att man ska strunta i sin rationella sida).
Spara-paradoxen
Snacket om att skjuta på belöningar fick mig att komma ihåg en slags paradox som jag tror att jag återger ungefär rätt här:
Tänk dig att du är en varelse som är kapabel att leva för evigt, och att du lever ett liv som för dig bara är snäppet bättre än att att vara död (det kan handla om en viss mängd smärta, depression, et cetera). För varje dag som du lever i denna världen så får du dock två dagar till godo i en paradisvärld (eller hur många dagar som nu krävs för dig för att du ska uppleva det som att belöningen är mer värd är vad du måste betala) där du kommer att vara oändligt lycklig (det går bra för dig och alla du bryr dig om, du har roligt, allt känns meningsfullt och lagom utmanande, et cetera). Du får när som helst välja att använda dina intjänade dagar i denna paradisvärld, men när du kommer ut därifrån, tillbaka till den gråa vardagen så kan du aldrig mer komma tillbaka utan kommer för evigt att leva i denna dåliga värld.
Utifrån dessa förutsättningar så uppstår en slags paradox där det alltid blir rationellt att vänta ytterligare en dag att gå in i paradisvärlden (vinsten av detta blir ju större än förlusten). Dock blir ju följden då att man för alltid kommer att sitta och spara dagar till paradisvärlden, vilket gör att utfallet blir detsamma som om paradisvärlden aldrig hade funnits. Det vill säga, det krävs vid något tillfälle att man tar ett irrationellt beslut att sluta spara och börja slösa (irrationellt eftersom om man nu ska gå in i paradisvärlden så är det bättre om man väntar lite längre med att göra det) för att sparandet i över huvud taget ska bli värt någonting. Samtidigt är det såklart rationellt att vid något tillfälle faktiskt använda dessa insparade dagar, men det kommer aldrig finnas ett tillfälle då man kan säga att det inte vore bättre att vänta lite till och sedan ta ut dagarna.
Jag vet inte exakt vad jag försöker säga med denna paradox. Jag tycker bara att det är ett intressant exempel att ha i bakhuvudet.
Om bilar och status
Apropå detta som @janbolmeson pratade om angående driften att vilja köpa en bil för att signalera status så verkar det som att jag har dragit vinstlotten beträffande min egna inställning till detta. Jag kan se statusen av mycket (typ att ha ett dyrt hus eller en dyr båt), men jag har genuint aldrig upplevt känslan av att värdera någons eller min egna status baserat på vilken bil de kör. För mig har det ungefär samma påverkan som någon som köper riktigt dyrt smink, det vill säga jag tycker nästan att det drar ner statusen på någon om de slösar pengar på sådant. Jag kan inse att det för andra kan vara en statuspryl, men jag kan alltså inte känna det själv, vilket gör att jag har svårt att implementera det även om jag försöker höja min status och bara går på det jag vet att andra bryr sig om.
Detta tror jag är något som har och som kommer spara mig massor med pengar (jag har än så länge aldrig ägt en bil utan bara hyrt när det behövs). Med det sagt så kan jag fortfarande uppskatta en snygg/häftig bil, men det blir verkligen, som man säger, mer eller mindre helt för min egna skull. På samma sätt har jag inga förevändningar om att en snygg och dyr cykel kommer ge mig högre status, även om jag där antagligen också råkar ha rätt
Ångra sig på dödsbädden
Ofta, precis som i detta avsnitt, så tas det upp vad folk tenderar att ångra när de ligger på dödsbädden. Jag är inte säker på att jag förstår relevansen av detta. Jag utgår från att det inte handlar om att man viktar upplevelsen man känner under veckan man får palliativ vård mycket högre än upplevelsen man känner under hela ens liv innan dess utan snarare att man på dödsbädden på något sätt skulle komma till insikt om att man agerat fel. Dock undrar jag om man alltid verkligen är så bra på att retrospektivt inse vad man skulle gjort istället. Visst, man kan komma till insikter, men man gör nog ett misstag om man betraktar sig som någon typ av Yoda bara för att man fått dropp och är kopplad till en respirator.
Som ett exempel från mitt egna liv (jag har många fler) så umgicks jag ett tag med en tjej som jag tyckte mycket om. Jag tog dock aldrig steget att försöka eskalera det hela till något mer än vänskap och en dag flyttade hon från stan vilket innebar att vi tappade kontakten. Då och då efter detta tänkte jag på henne och förbannade mig själv över att jag inte gjort något (vilket jag tänkte berodde på feghet).
Några år senare besökte jag staden hon hade flyttat till och vi bestämde träff. Två minuter efter att vi mötts up så både förstod och kom jag ihåg precis varför jag aldrig tagit steget. Jag var helt enkelt inte intresserad egentligen. Men om jag hade legat där på min dödsbädd utan att aldrig träffat henne igen så hade jag säkert tänkt att jag kastat bort en chans till en supermeningsfull relation.
Nyttan av att bara ha pengar
Till sist så bör man vända på steken och fundera på vad för fördelar det kan finnas med att bara samla pengar på hög och aldrig använda dem. För det första tänker jag att blott vetskapen om att man skulle kunna använda dessa kan ha en extremt positiv inverkan. Jag trivs med många aspekter av mitt liv, men om jag kände mig tvingad att exempelvis gå till jobbet så skulle min upplevelse vara en helt annan. Således skulle jag inte tycka att det vore speciellt hemskt om jag aldrig använde mina pengar (och de typ brändes upp när jag dog) så länge de gett mig en upplevelse av frihet och självbestämmande.
En annan aspekt som man kan fundera på är hur en hög med pengar kan påverka andras syn på en. Om man som heterosexuell man exempelvis är intresserad av att höja sitt attraktionsvärde så är det att överspara och samla en massa pengar på hög som man aldrig gör sig av med nödvändigtvis inte en helt dum idé. Det gäller nog att till viss del använda dessa så att det syns utåt att man är tät, men det skulle kunna handla om att typ köpa värdebevarande saker utan något egentligt bruksvärde, såsom att anskaffa världens största diamant och sätta den på en piedestal i hallen (ett mindre tillspetsat exempel vore att köpa ett gäng hus och fastigheter som man inte hinner använda men ändå är relativt säker kommer behålla värdet rätt bra och man kanske också kan hyra ut då och då), vilket i min mening är snarlikt att inte göra av med pengarna.
Det ska sägas att samma taktik blir svårare att genomföra för en heterosexuell kvinna, där män i regel inte alls tenderar att förknippa rikedom med attraktionsvärde hos det motsatta könet. Så där kanske det i fler fall blir mindre rationellt att lägga pengar på hög.
Intressant jag är i samma sits som hon ni intervjua alltså inga barn att ge ett arv till samt generösa föräldrar som hjälpt mig med mycket i livet.
Skillnaden är dock att jag översparar men har börjat inse att jag kanske borde leva lite mer som henne så intressant avsnitt o se den andra “sidan”.
Man blir ju ändå sugen på att höra mer om denna period
Ha ha, ja det kan jag tänka mig
Det enda jag skötte under de 15 åren var studierna, där jag gav järnet, både på gymnasiet och teknis. Tur det, annars hade det nog inte gått så bra.
Hängde typ med på alla fester, ordnade fester, bjöd friskt i baren, taxi fram och tillbaka mellan olika ställen för att hinna vara på flera samma kväll, gärna med ett litet entourage. Ett helt gäng dåliga bilaffärer när jag egentligen inte alls behövde någon bil. Hyrköp av hemelektronik som blev apdyrt. Dyra 2a, 3e hands boenden då det inte fanns något annat, åtminstone inte med min ekonomi. Ja, jag tror du fattar. Leva som om varje dag är den sista.
Mitt enda försvar/förklaring kanske är att en av mina bröder var terminalt sjuk ett antal av de åren, och gick sedan bort, så det var kanske lite rationellt att leva som varje dag var den sista. Man vet ju aldrig.
90tals krisen kom olägligt som nyexaminerad. Hankade mig fram på extra knäck och tjatade tillslut till mig ett vik. Levnadsstilen fortsatte dock på högvarv vilket ledde till än mer belåning. Billån. Studielån såklart under teknis tiden som jag toppade upp med extra strudielån som man kunde får på Swedbank. Kanon!
Handlån av kompisar, syskon och föräldrar. Det kändes aldrig lönt att spara. Snarare tvärt om, pengarna var slut i mitten på månaden så då började penga jakten.
När min pappa sedan också gick bort och jag samtidigt hade landat ett riktigt jobb som ingenjör samt träffat tjejen som blev min fru, så vaknade jag upp typ. Dax att ta ansvar, mamma behövde ekonomisk hjälp då och då, det fanns pengar över och kroglivet blev lite mer balanserat med min blivande fru vid min sida, småländska som hon är.
Fem år senare var jag skuldfri, inkl studielån, och svor att aldrig låna igen. Lite som en nykter alkoholist som måste hålla sig från spriten. Fast i mitt fall då med lån.
Jag säger dock som Edit Piaf sjöng ”Je ne regrette rien”. Jag ångrar inget. Jag är den jag är idag för att jag gjorde de misstagen jag gjorde. Och lärde mig av. Bättre att göra det i unga år. Livet är långt. Snarare lite glad att jag levde loppan när chansen fanns
Det är alltså med lite skräckblandad förtjusning jag lockar fram Slösa igen. Det kan hända att det går överstyr så jag bara gläntar försiktigt på dörren fullt beredd på att smälla igen den, och spika igen den permanent
Jag fick känslan av att det skulle handla om en vanlig person som inte kommit igång med sparandet i tid och kände sig kass. Det hade varit superintressant.
Men så visade det sig vara någon som redan har en massa sparanden och tillgångar. Jag kan inte låta bli att störa mig på att den gamla pappan bygger upp hennes buffert med sin änkepension. Hon har ju en kapitalförsäkring på 400 000 kronor som hon fått från sin mamma. Jag förstår att han gör som han vill med sina pengar, men det skaver. Eller så är jag väl bara avundsjuk. Men det blev iaf inte så intressant att lyssna på.
Jag håller med! Blev nästan chockad och förstod inte att vederbörande är över 50 år!
Neeee för tusan! Ska en 90 åring bygga buffert för en vuxen/snart pensionär.
Jag slutade lyssna efter 10 min…
Jätteintressant och kul att du bjuder in vanliga forumdeltagare och sparare - mer sånt.
Nu var det här ju lite av ett extrem case med en vuxen kvinna som fortfarande får ekonomiskt stöd av sina föräldrar och inte heller har några barn att sörja för (jag är övertygad om att det kommer gå bra för henne och hejja henne som är duktig på att njuta av livet). M E N jag förstår att det skaver hos skaran, mig inkluderat. Med det sagt så har alla rätt till sitt liv och alla har olika förutsättningar - inga mer rätt än andra. Tack för att du delade med dig.
Det skulle vara kul att lyssna till fler reel life cases, lite live-coachning, för jösses vad det kändes som du trivdes i den rollen Jan. Kanske någon eller några från RT programmet som vill ställa upp när de är klara?
Mitt guldkorn i avsnittet blev nog den berömda vågen mellan spendera idag och spara till sen. Just nu (läs de senaste åren) har sparandet och investerandet nästan helt dominerat. Det är min hobby och en del av min livsstil. Jag har kommit dit där jag känner att det nog är dags att prioritera om lite… vad är det jag sparar till? Kanske är det dags för det där äventyret jag vill åka på med familjen… innan det kanske inte blir av.
En tanke som slog mig igår efter avsnittet var “måste jag få cancer för att faktiskt åka på äventyrsresan”… alltså måste något extremt hända för att jag (och) omgivningen ska “okeja” ett avsteg från vardagen. Ett steg mot drömmarna. Vad är det som måste ske för att jag ska ta steget. Vad är det jag väntar på ska ske?
Konceptet “Nästa höst” hörde jag Charlie Söderberg berättade om om vid någon föreläsning för en massa år sen. När kommer “nästa höst” egentligen? Min gissning är aldrig för de flesta. Många drömmar och idéer försvinner under måsten, andra prioriteringar eller valfri bortförklaring.
Vi säger det här hemma till varandra jag och mannen som en liten gliring från Charlie - nästa höst - när vi vet att det är något vi borde göra men att det förmodligen aldrig blir av.
Rensa hängrännorna - Nästa höst
Vandra i alperna - Nästa höst
Montera grindar på uppfarten - Nästa höst
Boka äventyrsresan till Thailand - Nästa höst
Jävligt deppigt. Kanske ska göra något åt det.
Jag är motsatsen!
Jag kan ställa upp, nej men jag håller med hade varit roligt att se olika “live scenarion”.
Jag håller med om att det nog hade varit ännu mer intressant med en gäst som var tio år från pensionen och inte hade sparat ett enda korvöre. Samtidigt tror jag att detta avsnitt kan ha varit givande för många som tror att de är barskrapade medan de egentligen sitter på en riktigt bra grund.
Angående pappan som gett pengar så uppfattade jag det som att detta var en väldigt mycket äldre herre som inser att han ganska snart kommer att vandra vidare och vill ge ett förskott på arvet (jag har till och med för mig att detta nämndes) vilket utgörs av pengar som han själv inte har ork eller lust att göra någonting med. Var inte detta dessutom extrapengar som kom från mamman?
Oavsett så vet jag inte riktigt vad de flesta 90-åringar med kraftigt sviktande hälsa skulle ha pengar till om de redan har allt det basala fixat och inte är intresserade av kryonik eller att skänka allt till välgörenhet. Så jag ser inget konstigt med detta. Om @Andrum1, som blev intervjuad, inte skulle fått pengarna nu så hade hon fått de om några år i arv istället. Då känns det nästan rimligare med det aktuella upplägget.
Sedan skulle omständigheterna såklart kunna vara annorlunda. Pappan kanske är en superpigg 90-åring som skulle vilja åka jorden runt men känner sig tvingad att hålla tillbaka eftersom han har fått den felaktiga uppfattningen att hans dotter inte klarar sig utan hans ekonomiska stöd. Då hade situationen varit lite olycklig. Men det var inte så jag uppfattade den i alla fall.
Jag tycker att avsnittet var bra! Och precis som någon annan nämnde tidigare så hade det varit jättegivande att ha fler såna här avsnitt med olika typer av personligheter/livssituationer som man antingen kan identifiera med eller lära sig något av.
Jag är helt säker på att varje avsnitt skulle trigga olika saker i oss. Tex så reagerade även jag på Pias långvariga beroende av sina föräldrar. Men, insåg jag snabbt efter att ha tänkt på det en stund, att det nog egentligen bara triggade mig eftersom jag själv är förälder och ibland oroar mig över ifall jag skämmer bort och curlar mina barn. Dvs, en potentiell svaghet i mig själv snarare än nåt annat.
Tack Pia för att du så generöst bjussade på dig själv i det här avsnittet!

Bra avsnitt! Jag stöttar ju även mina barn. Dom kommer få en slant under livets gång.
Jag inser också att dö med för mycket pengar är inget för mej.
Barnen får bygga sina egna liv, jag gör vad jag kan för att dom ska bli självständiga individer.
Jag åker hellre på resor, upplever saker osv med barnen än att dom ska ärva massa pengar dagen jag inte finns mer.
Måste ju vara väl investerade pengar att få vara med……
Hoppas att dom ändå i slutet känner att vi gjort saker ihop än att få någon miljon extra när man vandrar vidare så att säga.
Jag har även tjatat på mina föräldrar (utan resultat) att dom ska bränna av det dom kämpat ihop under livet, och att vi barn inte vill han några pengar.
Dom är inte rika, men har en ansenlig summa på banken, bra pensioner samt låga utgifter.
Gillade verkligen detta avsnitt, mer sånt här tycker jag! Håller med om att @janbolmeson coachade samtalet riktigt bra. Tycker också det var modigt av Pia att vara med, bjussa på sig själv och vara transparent med sin ekonomi.
Jag förstår känslan som några verkar ha att det är ett corner case. Å andra sidan så är det väl mycket sällan man har 100% igenkänning när man lyssnar till sådana här intervjuer. Jag tycker det ofta kan vara givande utan att det behöver handla om igenkänning, men det bottnar nog i en nyfikenhet av hur andra människor resonerar och lever sina liv.
Gillade resonemanget att Spara och Slösa inte är varandras fiender utan arbetar bäst ihop! (och dessutom är beroende av varandra för att vi ska må bra)