Distinktion för att bemästra konsten att leva

Jan Bolmeson

4 februari, 2011

För ganska exakt ett år sedan åkte jag och Caroline på rekommendation till London för att gå utbildningen Landmark Forum och Landmark Advanced Course – något som i sanning har förändrat och förbättrat vårt liv något enormt. Bland annat genom att vi har fått verktyg, ord och ett språk för sådant som vi innan visste fanns, men vi inte kunde sätta fingret på.

Det är en av de sakerna som är bäst med Landmark, att de hjälper en att urskilja saker, de har skapat distinktioner – det vill säga definitioner som är de minsta möjliga byggblocken i området ”människan”. Jag som har en ingenjörsbakgrund brukar ibland jämföra det med matematikens bevis. Det mesta av matematiken bygger på några grundläggande koncept ovanpå allt annat vilar. Landmark gör samma sak fast för området psykologi och människa.

Två av de distinktioner som har gjort mest intryck på mig och som jag återkommer till nästan varje vecka är:

A person who is a master in the art of living, makes little difference between their work and their play, their labour and their leisure, their mind and body, their educucation and their recreation, their love and their religion.

They hardly know which is which and simply pursue their vision of excellence and grace, whatever they do, leaving others to decide whether they are working or playing.

To them they are always doing both.

För mig är det en perfekt beskrivning av det som är viktigt för mig. Jag brukar skoja om att jag inte har någon fritid, jag ”jobbar” hela tiden, sitter med datorn i knät på kvällen – men å andra sidan så har jag faktiskt ingen jobbtid heller. Jag gör det jag älskar och känner verkligen inget behov i att dela upp livet i arbetstid eller fritid – vad spelar det för roll?

Den andra distinktionen som jag jobbar med att leva upp till från dag till dag är följande som är handlar om att leva ett kraftfull, framgångsrikt och självuttryckt liv – att leva det liv man älskar och älska det liv man lever:

Beginning of mastery in living life powerfully and living a life you love (in living a transformed life):

1. Being able to be with anything and anybody in life, exactly the way it is and the way it is not – nothing added and nothing subtracted.
2. Mastering your Identity and eventually mastering Self.
3. Mastering making a difference and contribution at different levels of Life and Self

För mig är speciellt den första meningen extremt kraftfull och den som sticker ut – förmodligen för att jag fortfarande inte har erövrat den nivån full ut. Men det den säger mig är en variant på min livsprincip om att:

Alla människor är perfekta precis så som de är. De är älskade, förlåtna och fantastiska.

Det är ett påstående som många kan tacka ja till direkt och den ser väldigt enkel ut. Men för mig är den djupare än så. Den säger nämligen att ingen behöver göra någonting för att förändra sig själv eller andra. Tänk på alla människor som är där ute som det är lätt att tycka att de är ”dumma” eller ”borde” göra något. Detta säger att de behöver inte göra någonting – för de är så som de är, för att de är så som de är och det räcker – för det gör dem perfekta. De behöver inte lägga till något, de behöver inte sluta med något.

Det får mig bara att tänka på alla gånger som jag har haft åsikter om att folk ”borde sluta klaga”, ”borde göra något åt situationen”, ”måste sluta med x eller y” m.m. Denna distinktionen säger att det inte behövs – att det handlar om mig och mitt förhållningssätt – det handlar aldrig om den andra personen. Spännande!

Vad tänker du när du läser distinktionerna?