Om du inte vet vart du är på väg så vet du inte hur mycket pengar du behöver
Frågor för att identifiera dina ekonomiska mål som är första steget i en ekonomisk plan
De flesta av oss hade tittat konstigt på en läkare som skriver ut läkemedlet innan hen hade frågat oss om symptomen, frågat var vi har ont eller ställt en diagnos. På samma sätt vore det konstigt att få en vägbeskrivning innan vi berättat vart vi är på väg. Men inom ekonomi gör vi det hela tiden, vi pratar om fonder, investeringar, portföljer utan att ställa diagnosen och fråga vad är målet med vårt sparande?
Dagens avsnitt tar ett steg tillbaka och försöker börja i diagnosen istället för att prata om lösningen, metoden, indexfonden eller läkemedlet. På sätt och vis är det klurigare. Det är lika enkelt att förstå ”Ta en alvedon en gång om dagen” som att ”Spara 10 % av din lön varje månad” men problemet är att om sjukdomen är fel och alvedon inte hjälper, så är det helt bortkastat.
Det som är klurigt – i alla fall för oss – är att plötsligt behöver jag stanna upp och fundera på vad är det som jag vill eller vad är det som är viktigt för oss. Därför har vi i det här avsnittet försökt sammanställa ett antal frågor så att du ska kunna börja närma dig problemet. För jag tror inte svaret kommer att komma bara så där, utan att man behöver ringa in det från flera håll.
Några av frågorna som vi tar upp är:
- Om, ekonomi är penseln som vi målar ditt liv med, vad vill vi måla?
- Vad bryr jag mig / vi oss om?
- Vilka scenario vill jag / vi undvika?
- Vilken påverkan vill jag / vi ha i världen?
- Vad vill jag ha / uppleva / ge bort / äga?
- Vad vill jag göra mer eller mindre av i livet?
- Vilka minnen vill jag skapa tillsammans med andra?
- Vad gör jag när tiden bara försvinner?
Vilket till syvende och sist kommer ner till:
- Hur kan vi använda och spendera våra pengar för att de ska bidra till göra vårt liv rikare / lyckligare?
Här är det viktigt att notera att det inte handlar om dyrast upplevelse eller pryl vinner, utan att det handlar om att maxa i förhållande till det som är viktigt för en själv. För någon kan det vara att titta på en snöflinga eller en solnedgång, för någon annan en bil eller ett vinslott i Frankrike. För en tredje handlar det om mer tid med barnen, att kunna gå i pension tidigare eller gå ner i arbetstid eller något helt annat. Tricket är att hitta vad det handlar om för en själv.
När svaren till dessa frågor är på plats, då kan man börja med nästa steg som är att välja metoder, verktyg och koncept för att ta sig från nuläget till det önskade läget utifrån frågorna ovan. Det kommer i kommande avsnitt. 🙂
Många hälsningar,
Jan och Caroline
PS. Detta avsnittet började som att det skulle handla om en ekonomisk plan, men längs vägen så insåg vi att det nog är bättre att hålla det bara till målet. Därav att det kan vara lite förvirrat i början. Jag hoppas att du har överseende med det.
Reklam: RikaTillsammans-programmet 2023
Jag tror att 2023 är ett perfekt ett år att stanna upp, fundera på vad som är viktigt på riktigt i livet, anpassa riktningen i livet, analysera, utvärdera och räkna på sin privatekonomi från olika perspektiv, uppdatera den ekonomiska planen och låta livet kännas lika bra som det är. Lite rika tillsammans, fast på riktigt. 🙂
Därför kommer vi vara ett gäng som under 2023 kommer att jobba med de olika delarna i livet. Målet är att skapa en Livsplan i form av en kompass för livet tillsammans med en konkret ekonomisk plan. Det handlar om allt från att fundera på vad som är viktigt i livet, till att få full koll på ekonomin till att göra några av de där sakerna som är viktiga, men inte akuta. Att i lugn och ro prioritera sig själv, sina relationer och det som är viktigt för dig.
Det kommer vara en kombination av digitala träffar och diskussioner men framförallt uppgifter att göra på egen kammare. Eftersom vi har 12 månader på oss hoppas jag att vi både kan hedra frågorna, ha gott om tid och göra det både roligt och enkelt. Vi kör igång i slutet av januari / början av februari.
Programmet kostar som ett gymkort i Malmö, från 549 kr/mån (upptäckte för sent att gymkort i Stockholm var dyrare 😂, så ni får Malmö-priser). I priset ingår att om du bor med en partner och ni vill göra programmet tillsammans, så är går det utan kostnad så länge ni är samma hushåll. Även en pengarna-tillbaka-garanti finns och tillfällen kommer spelas in så att du kan göra det i din egen takt även om du missar något tillfälle.
Om du vill läsa mer om programmet, se svaret på vanliga frågor och ha än mer praktiska detaljer, innehåll, villkor, tillval med mera; läs mer om programmet på hemsidan. Det finns även en tråd i forumet där programmet diskuteras. Självklart går det bra att mejla till jan[AT]rikatillsammans.se för att ställa frågor.
Följ diskussionen i RikaTillsammans-forumet
I RikaTillsammans-forumet finns det en specifik tråd där vi diskuterar det här avsnittet. Där kan du läsa andras kommentarer och funderingar till avsnittet samt naturligtvis dela med dig av dina egna.
I forumet kan du även ställa en fråga, få svar, hjälpa andra och träffa likasinnade. Välkommen. 🙂
Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt
Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.
Många av oss gör samma fel som Alice i Underlandet
På senare tid har vi tänkt mycket på frågor som varför sparar vi överhuvudtaget? När jag och Caroline hade pluggat färdigt så hade vi nästan inga pengar. Vi hade inte råd för en bostadsrätt och förmögenhetsmässigt låg vi back i och med våra studieskulder. Ett naturligt mål var att spara för att spara för trygghet. Att spara för att kunna sova gott om natten. Att spara för att inte behöva oroa sig.
Så här 15 år senare har vi en god ekonomisk situation. Inte tillräckligt för att inte behöva jobba en enda dag till, men tillräckligt bra för att egentligen rationellt sätt inte behöva oroa sig för pengar och faktiskt även kunna vara lediga i något år. Men fram till för några månader sedan så hade jag faktiskt inte gjort jobbet som jag brukar rekommendera andra – att faktiskt räkna på sin ekonomi. Att sätta några uttryckliga, kvantifierbara ekonomiska mål.
Jag gjorde samma misstag som Alice i Underlandet som kommer fram till trädet med katten i. När hon frågar katten: ”Vilken väg ska jag ta?” ställer katten motfrågan: ”Vart är du på väg?”. Precis som Alices svar, är mitt svar: ”Jag vet inte.” Visst, jag har någon grov aning om riktningen som heter ”mer pengar är bättre än mindre”, ”inte oroa sig för pengar”, ”ekonomisk frihet” etc. men jag har inte räknat på det. Därmed kommer jag ju få samma svar som Alice: ”Men, då spelar det ju ingen roll vilken väg du tar!”
Konkret exempel med extra tjänstepensionsinbetalning
Det slog mig extra tydligt häromveckan när jag fick mejl från Avanza som skrev:
Företagare! Kom ihåg att 22 december är sista dagen för en extra tjänstepensionsinbetalning.
Eftersom jag under året dragit ner på våra inbetalningar till följd av det ekonomiska läget, så satte jag mig och räknade på det. Jag räknade ut hur mycket vi hade betalat in under året, räknade av hur mycket vi teoretiskt kunde sätta in (max 35 %) och sedan gjorde jag någon slags bedömning om hur mycket som vi kunde sätta av. Perfekt, kände jag där och då.
Problemet var ju att jag räknade inte från andra hållet. Jag ställde mig aldrig frågan:
- Hur mycket behöver vi sätta av för att nå vårt ekonomiska mål för tjänstepensionen?
Vilket borde vara den uppenbara frågan. Men eftersom jag inte har definierat målet, så hade jag inte svar på frågan och jag trillade ner i någon standardmässig: ”ju mer tjänstepension, desto bättre.” Problemet är ju att det inte är riktigt sant. Särskilt när det här slog mig och jag loggade in ett par dagar senare på minpension.se.
Då konstaterade jag att jag – vid vanligt uttag mellan 65 – 75 år – kommer att ha en högre(!) pension än vad jag har lön idag. Jag kommer dessutom sannolikt ligga på statlig inkomstskatt. Något som jag nästan aldrig gjort tidigare. Vidare kan man dessutom ställa sig frågan:
- Är det rimligt att jag kommer att ha högre utgifter när jag är pensionär än jag har idag?
Då ska man komma ihåg att vi förmodligen idag är i den situationen där vi har som mest utgifter i livet. Vi har två hemmavarande barn, vi har ett relativt nyköpt hus, vi har fortfarande lån på huset, vi har höga energipriser, hög inflation etc. Hur stor är sannolikheten för att situationen kommer vara sådan om 25 år för mig?
Jag har flyttat pengar från idag till framtiden
Det som man de facto gör med sparande är ju att man tar pengar från idag och flyttar dem till framtiden. Det är precis motsatsen till lån som är pengar från framtiden, flyttade till idag, för att kunna göra en nödvändig konsumtion idag som jag inte har råd till (t.ex. bostadsköp). Frågan att ställa sig är:
- Var det ett klokt val av mig att sätta av pengar till tjänstepension eller kunde jag använt de pengarna klokare?
Svaret är jag vet inte. Jag vet inte för att jag har inte satt något konkret kvantifierbart ekonomiskt mål. Jag har inte funderat på hur mycket pengar som vi behöver, hur mycket pengar som är tillräckligt eller ens vad jag vill att vi ska använda våra pengar till.
Där någonstans föddes idén till dagens avsnitt. Jag tror att vi är ganska många som funderar mycket på själva sparandet – hur ska vi investera våra pengar, vilka är de bästa fonderna, hur ska jag allokera mina pengar etc. Men jag upplever att jag kanske har missat skogen för alla träden.
Tänk om tricket är att ha en plan
Tänk om tricket är så enkelt som att:
- Fundera på vad som är viktigt i mitt liv
- Sätta en prislapp på alla det som dyker upp
- Identifiera sitt ekonomiska nuläge
- Gör en plan mellan det önskade läget och nuläget
- Njuta och låta livet kännas lika bra som det är längs resan
För jag tror att annars tar många av oss en annan typ av risk som heter:
- Översparande, eller
- Undersparande
Det vill säga att jag sparar mer än vad jag behöver. Det vill säga att jag lägger massor av livsenergi på att samla resurser idag som jag kanske inte kommer att behöva i framtiden. Alternativt att jag har en strategi där jag undersparar, vilket innebär att oavsett hur duktig investerare jag är så kommer det inte spela någon roll, eftersom marknaden aldrig kommer att kunna rädda mig om jag har tankat för lite bränsle i bilen.
Målen är unika för var och en av oss
Jag är övertygad om att de ekonomiska målen är unika för var och en av oss. För någon handlar det om att inte oroa sig för pengar, för någon annan ett boende i Spanien, för någon annan mer tid med barnen, att resa, att starta företag, att ägna sig mer tid åt sina hobbies eller något helt annat.
En fälla som vi har diskuterat utförligt i forumet är att tro att det handlar om att mer pengar eller dyrare upplevelse är bättre. Det är INTE min poäng. En upplevelse med barnen kan vara en resa men det kan lika gärna att vara se soluppgången på en picknickfilt på gräsmattan. Det handlar inte om pengarna, det handlar om vad som är ett rikt liv för en själv.
Det är därför jag tror att det viktigaste jobbet som man kan göra – och som man bör unna sig själv – är att fundera på frågor som ringar in de ekonomiska målen. De bästa frågorna som jag har kommit på – och som till stor del är stulna från människor på vars axlar jag står som Tony Robbins, Morgan Housel, Bill Perkins m.fl. är:
- Varför är det viktigt för mig att spara?
- Vilka scenarion vill jag undvika?
- Vilka scenarion vill jag uppnå?
- Vad vill jag göra mer av i livet?
- Vad vill jag göra mindre av?
- Vad vill jag uppleva?
- etc.
Du hittar fler frågor i frågebatteriet nedan:
Syftet med frågorna är att hitta det som är unikt för dig och din familj. Det är frågor som är tuffa, som förtjänar att tänkas på mer än i några sekunder. I avsnittet så skojar vi om att det här borde vara avsnittet för 2023. Typ:
Här har du frågorna, istället för att lyssna på oss de kommande 12 månaderna, lägg tiden på att på riktigt stöta och blöta frågorna med din partner, din familj, dina vänner, kollegor, syskon eller andra som är viktiga för dig.
Men det är klurigt, i alla fall för oss. För vi har så mycket annat som vi också ska göra.
Först när problemet är formulerat då är metoderna relevanta
Något som Jonathan Stolzenberg (@Jonathan.S) hjälpt mig att inse under 2022 är vikten av att vara problemfokuserad. Många av oss ogillar att hänga kvar i problemet och vill direkt gå på lösning. Många av oss – där jag är den första att erkänna – har dessutom vissa verktyg, metoder och lösningar som vi gillar att ta fram i tid (och otid). För mig handlar det ofta om ”indexfonder”, ”fondrobot” och ”passivt sparande” etc.
Men varje metod eller verktyg fungerar bara under vissa givna förutsättningar och framförallt så fungerar de bättre eller sämre för olika typer av problem. Men eftersom vi så snabbt kommer in på att ”bästa sparandet är i indexfonder” så missar vi hela problemställningen. Särskilt om problemet heter ”jag vill ha privatjet” och min förutsättning är spara ”1 000 kr i månaden” då kan vi ganska snabbt inse att metoden ”indexfond” kommer inte att lösa problemet särskilt väl. Nu är det en överdrift så klart, men det illustrerar begränsningen.
Det är därför jag tror att vi först behöver göra en ordentlig diagnos. Jag behöver först förstå vilka är de ekonomiska ”problemen” som jag vill lösa i mitt liv. Därefter behöver jag titta på vilka förutsättningar har jag för att lösa problemen. Därefter kan jag börja titta på vilka metoder och verktyg jag behöver, kan och vill använda.
Egentligen handlar det inte om något annat än att göra rätt sak i rätt ordning. Jag vet inte hur det är för dig, men när jag skriver dessa rader så känns det väldigt uppenbart. Nästan fånigt att jag i alla år pratat om metoden innan jag pratat om problemet. Visst det är enklare att känna sig tillfredsställd med ”ta en alvedon om dagen” eller ”spara 1000 kr i månaden i en indexfond” men om det inte tar bort huvudvärken så är det ju bara slöseri på tid, energi och resurser.
To be continued…
Som jag delade med mig i 2022 års sista avsnitt så handlar det här lika mycket om vart jag och Caroline är livet som om att man förhoppningsvis blir klokare med tiden. Jag ser även fram emot att få diskutera och förädla det här med dig och andra i forumet.
För redan nu när jag skrivit texten så känner jag: ”tusan, man kunde gjort avsnittet bättre”, men så är det ju alltid. Om man inte skäms för det som man gjorde historiskt, då utvecklas man inte. Jag tror att det här är något som många av oss kan växa i och jag tror att det kommer göra mer skillnad för oss många av oss, än att hitta en fond som är 0.1 % billigare eller innehåller 100 extra bolag. Men vi får se, jag kanske har otur när jag tänker. 🙂
För dig som känner att det här är viktiga frågor och precis som vi vill hedra dem på en ny nivå, så vill jag tipsa om RikaTillsammans-programmet. Tanken med programmet är att skapa den här planen, med allt från målen som vi diskuterar här, till att identifiera nuläget, att skapa planen och dessutom har roligt och njuta längs vägen. Det är som ett träningsprogram för de kommande 12 månaderna. Det blir lite pass där vi tränar och gör tillsammans, det blir pass där du tränar på egen kammare och pass som du kan göra tillsammans med din partner eller annan person som är viktig för dig.
Avslutningsvis, som vanligt, ett stort tack för att du läser, hänger och följer mig och Caroline här på RikaTillsammans. ❤️
God fortsättning och hoppas att du får ett fint 2023,
J
Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.
Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.
Årets första avsnitt handlar om ekonomiska mål. Tanken var att det skulle handla om “Så här investerar du 2023”, men längs vägen insåg jag att det förmodligen var ett felsteg. Lite som att skriva ut ett läkemedel utan att först ställa en diagnos.
Halvt på skämt och halvt på allvar uppenbarade sig @Jonathan.S och många av de diskussioner vi haft på forumet om att förutsättningar spelar roll, risken att bli kär i sina metoder och att först definiera problemet. Därav tror jag att det här får bli en utforskning som vi gör tillsammans, ett första provprat för 2023.
Nytt för dagens avsnitt är även en kort sammanfattning på mindre än 3 minuter(!). För alla er som är “kom-till-saken-jan”.
I veckan kommer även ett par kortklipp. Det är ju nytt år och då får man testa nya saker.
Fokus i dagens avsnitt är att närma sig problemet som jag fortfarande inte riktigt definierat, men som jag tror befinner sig i häraden av frågorna:
Jag hoppas att jag denna gången gjort det tydligt att det INTE handlar om att dyrast upplevelse vinner eller att det handlar om att spendera för status eller spenderandets skull. Jag tror att det handlar om - som jag skriver i rubriken:
Det vill säga att jag tror att i avsaknad av ett specificerat mål så kommer jag antingen att underspara eller överspara. Jag tänker - kanske felaktigt - att målet bör vara spara tillräckligt (och lite till) i förhållande till det man behöver och det man vill ha. Sedan kan man absolut ha sparandet som hobby och leka leken “ju mer, desto bättre” men det är för mig ett separat spår vid sidan av det man behöver.
Du som är medlem på Patreon kan som vanligt se det utan reklam via denna länk . Notera att du även då slipper reklamen i forumet. Istället för transkribering så har jag försökt sammanfatta det viktigaste och inte minst dela med mig av min tjänstepensions-fuckup som var ett av fröna till avsnittet.
Reklam för RikaTillsammans-programmet
Jag tror i och för sig ingen här i forumet har missat att jag tänkte köra RikaTillsammans-programmet där ett av målen är att jobba med denna typen av frågor för att skapa en slags kompass i livet som sedan kompletteras med en plan. Det blir som ett träningsprogram de kommande 12 månaderna där man jobbar på egen kammare, men ändå får en struktur, inspiration och konkreta övningsuppgifter att göra på egen hand eller med sin partner.
Vi har även en tråd på ämnet som finns här. Om du vill hänga på, så bokar du din plats här.
Tips på frågor att undersöka och kanske diskutera med sin partner
Nedan är en sammanställning av några av de frågorna som vi tar upp i avsnittet. Jag vill gärna tro att de hjälper en att komma närmare svaret på frågan “Varför?”. Jag tror inte att man ska ta alla frågorna och besvara dem rakt upp och ned, utan att försöka se vilken riktning de pekar, att unna sig att hänga kvar i frågan och framförallt prata om dem tillsammans med människor som är viktiga för en.
Så, nu är jag sjukt nyfiken på era kommentarer.
Såg/lyssnade precis igenom avsnittet!
Gillade introt, gav en bra försmak på vad avsnittet skulle fokusera på.
Jag har en känsla av att många av frågeställningarna tagits upp i tidigare avsnitt, men här är de samlade, vilket är toppen! Sen så har jag redan mina ekonomiska mål (som de ser ut idag) nerskrivna, jag fixade med att skriva ner summor och mål redan tidigt i höstas.
Känns viktigt att veta vart man vill landa!
Tror jag skrivit de på forumet förut, men för mig är mina mål följande.
Måste vara fler som har tydliga mål, eller har många inget mål mer än att ”det är bra att ha mer pengar”?
Katten behöver komma på besök oftare, så söt!
Har inte kollat på avsnittet än men innan dess tänkte jag bara kommentera detta med en liknelse: när jag för länge sedan skulle ta körkort tyckte jag att det absolut svåraste var att få bilen i rullning från stillastående i uppförsbacke (t.ex. vid ett rödljus). Utmaningen var att trycka tillräckligt mycket på gaspedalen och samtidigt släppa på bromsen så att man sakta började rulla framåt. Man ville inte att bilen skulle börja rulla bakåt (underspara) eller skutta fram med ett ryck (överspara) utan tillräckligt mycket för att mjukt rulla framåt (spara tillräckligt och lite till).
Tendensen som oerfaren bilförare var att jag tryckte för mycket på gasen (och därmed rusade motorn) för att jag var livrädd för att backa in i bilen bakom mig. På motsvarande sätt tror jag att många tenderar till att överspara för att de är livrädda för att inte få ihop tillräckligt med pengar.
OT
Flashback!!! Att hitta det där jämmerliga dragläget på mercan de hade på min körskola. Hjälpte ju inte att körskolläraren gick fullständig bananas om man gled 1 mm bakåt
Tricket är ju att hitta dragläget först och sen involvera gasen, aha-upplevelse jag fick när min far övningskörde med mig och vi tränade på detta.
Tror man mest var apnervös för hans reaktion. Aldrig haft problem med det sen … jo en gång i lumpen när jag satte en valp på sniskan i en brant stenbacke i småländska skogarna och inte fick rätt på dragläget för att ta mig därifrån. Bara hjulspinn på sten och gled och gled bakåt. Befälet var helt ursinnigt. Trodde han skulle smälla en säkring. Ångest
Jag förstår honom. Problemet ditt fall är att körskolläraren får skylla sig själv eftersom han glömt att säga att man alltid använder handbromsen vid start i uppförsbacke.
Bra!
Jag känner att ni har en frustration. I livet. Ni har frågor att besvara. Var och en. Och tillsammans. Det känns som om det är jobbigt. Jag känner med er. Samtidigt gör det att ni är mänskliga. Det är fint.
Jag kunde egentligen ha stängt av efter 10 minuter, enligt rekommendationen. Jag har ju koll på buffert, boende och pension.
Och jag har inga andra önskemål än att ha det bra. I min vardag. Nu.
Samtidigt behöver nog jag också fundera lite mer på vad som skulle kunna göra mitt liv rikare.
Jag vill bara säga TACK för ett riktigt bra avsnitt! Både innehåll, upplägg och struktur förtjänar guldstjärna!
Det skaver lite. På ett bra sätt. Det känns på riktigt att det är viktigt. Jag misstänker att ni båda var känslomässigt rätt tömda efter inspelningen.
Tack!
Och lycka till med era svar! 
PS: Angående Rika Tillsammans-programmet. Jag hade inte tänkt vara med, men kanske får tänka om. Det som gör det intressant nu är att frågeställningen är så aktuell. Det gör också att jag skulle önska att programmet blir unikt. Dvs en engångshändelse. För 2023. Och att ett ev. program för 2024 tar upp de frågor som är aktuella då. I så fall blir det på riktigt och något jag skulle vilja vara med på.
PS2: Jag vill skicka med ett litet (oombett
) råd till Jan: Lyssna på Caroline. Mer. På riktigt lyssna. Jag menar inte under inspelningen. Utan i livet. 
OT
Han hade antagligen med flit köpt just mercan eftersom den på den tiden hade en liten pedal till vänster om kopplingen där man drog åt handbromsen och sedan släppte med en knapp. Helt värdelöst för start i backe. Men som sagt nog med flit för att tvinga oss att bemästra dragläget
Jag har inte ens hunnit halvvägs genom avsnittet men måste ändå skriva: Hurra för @carolinebolmeson som gör sitt bästa för att undvika engelska uttryck och anglicismer.
tillägg: …slänger senare in ett “neglect” för att balansera.
Jan: FIRE är ett kasst mål. Det är ju vad som händer sen som räknas!
Jag: Ja, exakt vad jag försökt säga. Men det kan ju liknas vid folk som säger att de gillar att resa. Det är sällan stressen vid incheckning, en jobbig taxifärd till hotellet eller den där blaskiga burgaren på en tysk vägkrog som är intressant. Det är väl destinationen och vad man tänkt ska hända där som räknas?
FIRE är ett begrepp som beskriver en ambition, en punkt i tiden, men väldigt sällan ett mål. De som ser de som ett mål är nog enbart de där som hatar sitt jobb och vill slippa för att sedan komma på vad livet ska fyllas med.
Jan: [Fortsätter att prata om vad FIRE egentligen handlar om]
Precis.
FIRE är väl isf ett mål så att det möjliggör att man kan fylla livet med det man vill istället för en massa måsten.
Japp, men då är det mer en tidsmarkör man passerar på väg mot drömmarnas horisont.
Som jag hör hela det här livsplansavsnittet så är det Bolmesons variant av en aktiv FIRE-diskussion. Det gör mig ingenting. Jag finner det mest lite underhållande att framförallt Jan envisas med att det inte är FIRE han jagar/jagat men pratar ändå om att brygga till pensionen, resa med tre generationer osv.
Sent ska syndaren vakna?
Nu har jag kollat klart på avsnittet så här kommer mina reflektioner:
Min första spontana tanke är att vi överanalyserar vikten av ett tydligt mål när det kommer till sparande. Förvisso finns det en risk att man sparar för lite eller för mycket men det viktigaste jag tror att man måste poängtera är att man bör komma igång med att sparar överhuvudtaget. Detta är långt ifrån en självklarhet för väldigt många så jag tror att det kan vara lite överkurs för dessa individer att behöva fundera på vingårdar och författarkändisskap.
Min nästa tanke är att det är helt okej att ha ett delmål, t.ex. ekonomisk frihet. Det kan liknas vid att man bokar en resa för att tågluffa genom Europa även om man inte i detalj planerat vad man ska göra i varje stad. Och jag får en känsla av att det är det Caroline syftar på när hon säger att det borde vara okej att ändra målet på vägen; man måste inte ha ett mål spikat när man påbörjat den ekonomiska planen.
Just så är det lite för mig just nu. Jag vet att jag inte vill jobba tills jag är i pensionsåldern eftersom jag vet att det finns roligare saker i livet än att arbeta för pengar. Vad exakt det där är har jag ungefär tio år på mig att fundera över. Jag har ju självklart lite idéer men ingenting som jag tagit action på riktigt än. Kontentan är att jag vet att jag vill ha en ekonomisk frihet även om jag inte ännu vet vad jag ska göra med den friheten.
För mig känns det fullt tillräckligt i dagens läge och ingenting som jag varken stressar över eller känner att jag borde stressa över.
Det är absolut bra att ha ett mål att jobba mot. Men jag håller inte med om att det är nödvändigt för att komma framåt och kunnage råd. Många gånger är jakten på ett bra mål det som hindrar en från att börja gå över huvudtaget.
Jag skulle säga att det viktiga är att bestämma sig för en riktning och komma iväg. Sen kan man fundera på hur fort och långt man vill gå medans man håller på. Och nya riktningar kommer bli synlliga efter vägen.
Riktningen att skapa en ekonomi som växer och där större och större del av ens utgifter kan täckas av annat än att man byter bort sin tid kan man tex gå länge utan att fundera på när man är framme. Sen kan man välja att sprinta genom att ha hög sparkvot och återinvestera all avkastning eller lufsa långsamt genom att minska sparandet och/eller faktiskt använda avkastningen till att förbättra sitt liv här och nu. Men den kräver inget mål för att genomföra. Och ärligt talat vet jag inte vilken avkastning som skulle vara för stor.
Vad man vill använda avkastningen till kan man ju ändra från år till år.
Jag skulle säga att det är just målet av en viss summa som gör att folk inte använder sin avkastning. Och att inte har någon nytta av avkastningen är det som gör att de tycker sig överspara.
Jag vill slå ett slag för en riktningsbaserad ekonomi istället för en målbaserad.
Ha en hög sparkvot så att kapitalet fortsätter växa. Och håll koll på hur mycket du satt in genom åren. Allt därutöver är avkastning. Pengar du aldrig haft om du inte börjat investera. Ett börsras som inte går under ditt insatta belopp är inte förlorat sparkapital. Det är förlorad avkastning och ingår i utvecklingen.
Använd åtminstone en del av avkastningen till att förbättra ditt liv varje år. Det kanske bara blir ett par skor. Sen blir det en en jacka, en resa, städhjälp, ett nytt badrum, en halvtidslön, eller FIRE, vad du känner för just i år.
Det är såklart ren mental bokförning att skilja på att ta ut avkastning och att minska sitt investerande med motsvarande belopp. Men den mentala skillnaden på att fortsätta eller sluta investera är stor. Och skillnaden på hur det känns att finansiera saker med minskat investerande eller med avkastning är enorm. Och det var ju just därför man började investera från början.
Visst kan man bestämma sig för att att man är i mål på den riktningen vända sig och börja ta mer än avkastning av kapitalet istället. Men när man ska göra det måste inte alls va förbestämt.
Jag kommer spontant att tänka på Talebs begrepp optionality – det är liksom bra att köpa sig valmöjligheter även om man inte på förhand vet vad man ska göra av dem. Till exempel är det nog inte så många som sparat i syfte att kunna muta en gränsvakt och starta ett nytt liv utomlands, men 2022 visade det sig för många ryssar bra att ha den möjligheten. Framtiden är oviss.
Jag bor inte i mitt 100-åriga hus för att jag alltid velat bo så här. Det var en tillfällighet.
Min första bil var en tillfällighet. Jag hittade en som var rätt i storlek och pris och slog till.
Mycket i livet är tillfälligheter. Har man sett till att ha en sparad summa som inte är öronmärkt till något speciellt, kan man utnyttja tillfälligheter. Att ha ett sparmål gällde mest när jag var barn, tror jag.
Verkligen kul med ett helt avsnitt som argumenterar för FIRE!
@janbolmeson, måste fråga, har du gjort övningen med MonteCarlo-simuleringen som jag brukar propagera för? Baserat på det du säger i avsnittet så känns det som att du inte gjort det. Kanske borde prova?
Simuleringen ger väldigt många svar om nuläget, och har man bara lite tid att samla ihop siffrorna som behövs som indata till den så är den verkligen värd att köra. När man väl fått ihop första körningen är det enkelt att labba med att öka/minska sin lön (deltid/heltid) eller att helt ta bort sin lön ur simuleringen och se hur man hade klarat sig. För mig landade det i att jag inte längre känner att jag behöver oroa mig för att jag kör deltid, behöver inte oroa mig för att bli av med jobbet, osv. Jag jobbar nu halvtid 8 av årets månader, och är helt ledig resten.
Jag känner verkligen igen funderandet över “har jag gjort de val jag borde gjort, borde jag egentligen vara någon annanstans än jag är nu?” För mig kom de frågorna i min 30-årskris, så jag slapp det vid 40. Med några år kvar till 50 kom i stället helt oväntat någon slags motivationskris kring hur kul/inte kul jobbet är, så jag är glad att jag var i en sits då att jag kunde trigga FIRE.
Och även när man vill uppnå det, vilket gör stor skillnad på den sparkvot du behöver.
Tror det är omöjligt att ha långsiktiga mål som är för detaljerade, utan man måste nöja sig med lite mer generella och högre nivå på sina mål.