När livsgnistan släcks av att bli dollar-miljonär!?

Intervju med vår vän och bloggranne Elisabeth Svensson

Dagens avsnitt är ett samtal om ekonomi, FIRE och den ekonomiska resan med vår vän Elisabeth Svensson. Elisabeth var nyligen uppmärksammad i både Aftonbladet och Expressen med rubriken: ”Elisabeth, 36, blev mångmiljonär och livsgnistan släcktes” efter ett inlägg på sin blogg.

Ibland missar man skogen för alla träden. Vi har känt Elisabeth i många år då våra vägar korsades i investeringssammanhang, men typ ”glömt” bort att bjuda in henne att prata om sin resa. Hon missade första miljonen på 30 årsdagen med några månader, men tog igen det och är idag vid 36 års ålder mer eller mindre ekonomisk fri.

Det roliga med Elisabeth är att hennes resa på många sätt påminner om min egen. Hon började spara tidigt, drivkraften var mycket ett ”bristtänk” i form av att man ville ha möjligheter och hatade bli begränsad, en önskan om att få vara fri men också en rädsla för att det kommer gå åt helvete. Hon likt mig efter experters råd, t.ex. mycket Ratos, gör en stor förlust och börjar skapa sin egen strategi.

Det som jag också tycker är så spännande är att medan jag tycker om att maxa inkomster, så är Elisabeth väldigt duktig på och brinner för medveten konsumtion, cirkulär ekonomi och att göra smarta små val.

Hon delar med sig av dessa i avsnittet. Allt från hur hon och hennes fästman inte har bil, till hur de letade i 3,5 år efter rätt boende med en uthyrningsdel, till hur de även hyr ut sin lägenhet och har inrett med det i åtanke (två kylar, låsbara möbler etc) och så vidare.

Men det handlar även om att inte ha fördomar och verkligen hedra många bäckar små som jag är ganska dålig på. Ett extremt talande exempel. Elisabeth har inte bil men har ändå en garageuppfart. Trots att det är mitt i ett villaområde så bestämmer hon sig för att hyra ut garageuppfarten och lyckas med det. Samma sak med en liten massagestudio i källaren och många små grejer. Sjukt imponerande.

Vi pratar även lite om tomheten som uppstår när man når sitt mål. Skammen över att ens känna att man har ett problem med något som andra bara skulle önska sig. Lite känslan av skam över ett lyx/i-landsproblem.

I slutet (som vi filmade efter att vi var klara) påpekar Elisabeth också vikten av självförtroende och det som hon upplever att jag missuppfattat med bl.a. FIRE. Att det inte bara handlar om att byta jobb eller starta eget. Att hon t.ex. fortfarande har sitt jobb som projektledare på E.On. och att det tog henne nästan två år att starta eget. Att det i mångt och mycket handlar om både självkänsla och självförtroende.

Avslutningsvis vill vi tipsa om vår community på Patreon. Det finns mängder av extra-material, under kommande veckorna två konkreta investeringscase bl.a. en fond som inte går att köpa på Avanza/Nordnet, bokklubb och mycket mer. Hoppas vi ses där!

Många hälsningar,
Jan (och Caroline)

PS. Här är en länk till Elisabeths blogg och hela hennes ursprungsartikel: ”När livsgnistan släcks av att bli $-miljonär!?”. Här är efterföljande artikel hos Aftonbladet: ”Livsgnistan släcktes när jag blev mångmiljonär”.

Kom igång och spara rätt och lätt med vår workshop på distans under två kvällar. Läs mer. Läs mer

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Transkribering av hela samtalet

Jan: Varmt välkommen Elisabeth Svensson, du är civilekonom, du har investerat sedan 1997, du är ekonomiskt fri sedan 2018 som 35 åring. Du driver bloggen rikakvinnor.se, instagramkontot Rikakvinnor och Fearless woman på Facebook.

Elisabeth: Tack Jan och Carro, kul att vara tillbaka.

Caroline: Förra gången du var här så pratade vi om ekonomi, delad ekonomi, gemensam ekonomi osv.

Jan: Ja precis. Jag läste en artikel i Aftonbladet om dig och då tänkte jag vänta lite jag känner ju Elisabeth. Jag läste att du bad din mamma att köpa aktier åt dig som 12åring. Berätta hur du kom på det.

Elisabeth: När man såg på nyheterna så pratade de om ekonomi och så såg man stockholmsbörsen gå upp och ned. Jag kände att jag ville bli rik och att det kändes som rätt väg att gå.

Jag gick till mamma och sa att jag gärna ville köpa aktier i HM. På den tiden fanns inte Avanza eller Nordnet så mamma fick ringa en bank och flytta fonderna som mina föräldrar hade sparat till mig och ta en liten del av dem och köpa aktier med.

Jan: Hade ni samtal om ekonomi och så i er familj?

Elisabeth: Aldrig.

Caroline: Varför ville du bli rik?

Elisabeth: Samtalen hemma kunde handla om att grannen hade köpt en ny bil, ja det kan ju de men inte vi. Inte för att vi hade det dåligt ställt på något sätt utan vi var en typisk medelklassfamilj med föräldrar från arbetarklassen, vi bodde i hus, hade bil, åkte på semester varje år.

Det var ändå känslan av att vi inte riktigt hade det lika bra som andra. Jag hatar när folk ska berätta för mig vad jag kan och inte kan göra. Jag kände att så ska det aldrig vara för mig, jag vill alltid kunna köpa det jag vill.

Jan: Det är ju intressant vad man plockar upp hemma som barn. Jag upplevde nog inte att mina föräldrar pratade om pengar. Mina föräldrar kommer från Tjeckien, hade inte så mycket pengar, jobbade extra och så. Hur tänkte du?

Caroline: Vi hade det också så att folk jobbade häcken av sig för att vi inte hade pengar.

Jan: Är det samtalen hemma då?

Caroline: Inte direkt samtalen, man plockar upp känslan, det kunde vara kommentarer om att vi inte har råd med en viss sak, att pengar inte växer på träd, att man skulle ta hand om sina grejer. Det tycker jag var bra.

Jan: Hemma hos oss var inte det viktigaste pengar utan att vi hade varandra.

Bristtänk som drivkraft

Jan: Kände du att det var jobbigt att inte ha pengar?

Elisabeth: Det var nog mer känslan av att ha begränsningar, jag har aldrig gillat det. Det var alltid på grund av pengarna som vi inte kunde göra något, det hade varit bättre att säga att vi inte prioriterar en viss sak. Vi hade det inte dåligt ställt utan var en typiskt medelklass familj.

Jan: Det är jätteviktigt. Vi insåg ganska snabbt att vi inte ville ljuga för Freja men det är ju enkelt att göra det när man är till exempel på Lekia och så vill de ha något och så säger man att man inte har råd.

Det är mycket enklare att säga det än att säga att man inte vill köpa det, än att man inte vill prioritera det.

Caroline: Jag kom att tänka på en sak från gymnasiet, jag hade en klasskamrat som hette Karin som hade en pappa som på semestern hade ransonerat müslin. Hon var så frustrerad över sin pappa, man fick bara ta tre matskedar var per dag.

Det har fastnat på något vis, jag kände att shit det var inte bara vi. Folk hade olika sätt att tackla de här bristproblemen.

Jan: Om vi ska kasta lite ljus på det här med brist. Hur skulle du definiera de här bristtankarna?

Elisabeth: Det är något i ens tankar, vilka ord man använder. Jag har verkligen drivits ur ett bristtänk.

Jan: Det här med bristtänket återspeglar sig fortfarande när jag inte är medveten om det. Mattan kan ryckas undan när som helst, du behöver vara förberedd. Upp som en sol ned som en pannkaka, det är lite de här negativa tankarna.

Vi har en gemensam bekant Niklas, ibland känner jag Niklas vet du ens att det finns något som heter risk och nedsida, han ser bara positivt på allting. Det är ju den andra sidan av spektrat.

Caroline: Jag kan också tänka så negativt. Det är vanliga mänskliga rädslor, det kan vara väldigt förlamande.

Jan: Ja på sätt och vis, för mig har det också varit en drivkraft att skapa en bra ekonomisk situation. Om jag ändå blir ekonomiskt fri då har man iallafall fixat en del områden i livet.

Caroline: Jag håller med dig Carro, jag tror att många inklusive jag själv att man hamnar i dem, vi är ju människor.

Ett intresse för pengar

Jan: Jag läste ett citat här från dig

”Sedan har jag alltid fört kassabok och sommarjobbat varje år sedan jag var 14 år, jag har också varit duktig på att spara”.

Kan du inte säga något mer om det?

Elisabeth: Jag har alltid varit intresserad av pengar, om det kommer ifrån känslan av att jag aldrig vill ha begränsningar eller snacket hemma är svårt att säga. Jag har tänkt att jag är född i fel familj, jag borde ha varit född i en rik familj. Det är jag inte, så jag får fixa det själv.

Caroline: Du slösar ju inte med pengar?

Elisabeth: Nej det gör jag inte.

Caroline: Vi pratade om det här med konsumtion, att det ska inte ske utan att det finns en planering inblandad.

Jan: Vad har du för trick? Får du inga infall?

Elisabeth: Det är klart att jag får. Till 90% är jag ingen impulshandlare men det är klart att jag också trillar dit.

I 9/10 fall är jag ganska medveten om när jag köper någonting, att jag behöver det eller verkligen vill ha det. Jag brukar ha som regel för mig själv att inte handla någonting på impuls

Caroline: Hur har det hjälpt din ekonomi?

Jan: Jag kan svara på den frågan för Elisabeth har ett blogginlägg som heter ”vad är normala utgifter för ett hushåll?”. Jag kan säga att det var halva utgifterna från vad vi har. Tricket handlar om medveten konsumtion.

Full koll på utgifterna

Jan: Jag läste i en artikel att du och din fästman Björn hade utgifter för typ 25 000 kronor i månaden.

Elisabeth: Den stämmer väl hyfsat bra skulle jag väl säga. Vi ligger nog lite över nu faktiskt, då hade vi inte katt heller. Katterna kostar lite i försäkring och sen har elpriserna gått upp mycket.

Jan: Vi är ju inte i närheten av de utgifterna, hur har du gjort? Vad gör du som inte vi gör? Hur tänker du? Har du stenkoll? Jag vet att du har världens excelfil.

Caroline: Är det kassaboken?

Elisabeth: Ja den är en mardröm för utomstående men jag älskar den.

Caroline: Hur ser den ut?

Elisabeth: Den består av en budgetsida där jag tittar på föregående år och så justeras den efter hur det faktiskt såg ut.

Sedan har jag en balansräkning, resultaträkning och sen lägger jag in mina utgifter från de korten vi använder och handlar med. Allt följs in i minsta detalj, det är superkul.

Caroline: Måste man vara civilekonom för att göra detta?

Elisabeth: Nej men däremot behöver man gilla excel om man vill göra det i excel som jag har valt att göra.

Jan: Idag finns det många appar för detta syftet också.

Elisabeth: Ja.

Medveten konsumtion, uppföljning och budget

Jan: Det jag hör är medveten konsumtion, uppföljning, budget. Vad händer om inte budgeten räcker? Lever ni på havregryn då?

Elisabeth: Nej inte alls. Det händer att vi går över budget. Tittar vi på snittet så håller vi ofta budget, det är någonting med att sätta en budget som gör att man håller sig till den. Det är någon form av mentalt mål.

Jan: Jag gillar ju inte budget för att det blir en begränsning.

På Patreon får du exklusivt extra-material, konkreta börstips och avsnitt utanför bloggen. Läs mer. Läs mer

Elisabeth: Vänd på det Jan, precis som att du vill tjäna pengar så hamnar du på något sätt där med en budget. Det blir nästan alltid enligt budget.

Caroline: För mig också om jag har en budget.

Elisabeth: När jag och Björn träffades så hade vi väldigt olika ekonomier.

Idag har vi semi-gemensam ekonomi och det är helt bisarrt men de senaste 3 åren så har vår ekonomi närmat sig. Ibland gör vi av med exakt på summan lika mycket.

Caroline: Men då måste ni ju ändå prata om det så att ni synkar er på något vis?

Jan: Det är en fråga som kommer upp från tid till annan att ens partner inte är lika intresserad av ekonomi, eller att ens partner inte vill göra den ekonomiska resan. Hur har ni gjort? Vi var tillsammans ganska länge innan vi började vår resa men ni har ju fått göra den resan mycket mer medvetet upplever jag?

Elisabeth: Ja och nej, jag har en ekonomiskt anpassningsbar partner som inte bryr sig om pengar. För mig har det varit ganska enkelt att påverka honom i den riktningen som är viktig för mig.

Jan: Du har liksom inte hålla ekonomiföreläsningar för Björn hemma med powerpoint?

Elisabeth: Nej absolut inte. Däremot när vi tidigt i vår relation var på en fika som han inte kunde betala för och jag betalade så fick jag lite kalla fötter och tänkte att nu måste vi sätta oss ner och prata om det här.

Då gjorde jag en genomlysning av hela hans ekonomi, vi satt där och tittade och gick igenom hela hans utgifter det senaste året. Jag ifrågasatte om det var rimligt att lägga 10 000 kronor i månaden på mat exempelvis.

Caroline: Vad prestigelöst!

Elisabeth: Ja, verkligen! Björn är läkare, det är inte så att han hade eller har en dålig lön. Han gjorde av med alla pengar varje månad, han gick från det till att kunna spara 10 000 kronor varje månad istället utan att känna någon skillnad.

Det var bara den där planeringen och eftertanken som skulle till. Ibland kan han överraska mig och vara värre än mig på vissa plan. Men också att han faktiskt sagt att han inte känner någon större skillnad, själv.

Öka intäkterna medan utgifterna är konstanta (låga)

Jan: Det stod på Expressen att ”Elisabeth var student med deltidsarbete på bank”, varför tog du inte jobb på bank sen?

Elisabeth: Helt ärligt tyckte jag att det var ganska stelt, lite för dåligt betalt.

Jan: Nu jobbar du på E:on?

EA: Ja precis.

Jan: Men det är inte så att du har en egen It-konsult firma som Monica som gästade podden nyss? Du jobbar på E:on som anställd.

Elisabeth: Ja.

Jan: Det stod såhär

”Elisabeth ett var student men deltidsarbetade på bank med ungefär 13 000 kronor i månaden att leva på, när hon sedan började arbeta heltid behöll hon samma utgifter och satte allt överskott i investeringar”.

Detta tror jag är en nyckelgrej, att skapa överskottet i sin ekonomi och sätta pengarna i arbete. Vad tänker du själv? Du får också mycket frågor från dina läsare.

Elisabeth: Jag brukar se det som legobitar, att få så många extra legobitar som möjligt att sätta i arbete så du kan göra coolare slott.

Det börjar ju i den änden att man drar ned på utgifter, jag hade redan ett schysst liv så varför skulle jag göra av med en massa pengar på saker som inte är så viktiga för mig?

Caroline: Vad gör dina legobitar för att tjäna pengar?

Elisabeth: Det var för mig varit en resa. 2011 satte jag alla mina pengar i Ratos i princip, det gick riktigt dåligt. Det var min första satsning, jag skulle ta mod till mig för innan hade det varit mest fonder. Jag hade läst boken vägen till din första miljon och så gick jag all in.

Jan: Det är ganska mycket ironi i det där. Vår första miljon var typ en miljon back. Jag pratade med vår kompis Charlie om det där. I början gjorde vi stendumma grejer, saker som jag idag hade avrått ifrån.

Charlie sa att om jag inte hade gjort alla de grejerna så hade jag inte haft den erfarenheten och varit en sådan fantast av indexfonder. Det kanske var viktigt att förlora pengarna för att sedan komma vidare.

Vad tänker du?

Elisabeth: Precis samma. Det finns så mycket jag med facit i hand inte skulle ha gjort, att köpa enskilda aktier i för stora portioner, att satsa på utdelningsaktier när börsen går ned. Jag är tacksam för mina misstag.

Jag håller på att skapa en kurs för framförallt kvinnor. Jag tror att man behöver berätta om de här misstagen, jag skulle kanske kunna hjälpa andra att inte göra alla de där misstagen. Många är inte så intresserade men tror att man behöver kunna supermycket och så säger forskningen tvärtom.

Caroline: För vissa kan det kosta mycket att göra misstag, att man aldrig kommer tillbaka.

Tjäna pengar på sitt hus

Jan: Vi har pratat mycket om att du är duktig på att ha koll på pengar, medveten konsumtion och att hålla kostnaderna låga, förhandla med bank och annat. Jag vet att ni har lagt ganska mycket tid på att tjäna mer pengar.

Jag läste i en artikel att du hade sett någon facebookuppdatering från en gammal bekant som skrev ”Skuldsatta för livet, äntligen husägare”. Kan du inte berätta?

Elisabeth: Det roliga var att hon hörde av sig sen. Det var innan vi hade köpt hus, jag kände att usch vilken obehaglig känsla att man är skuldsatt för resten av livet.

Det för mig blir en begränsning i mitt huvud som skapar ångest. För mig var det en jobbig känsla och jag vill aldrig hamna i den.

Jan: Men sen köpte ni ju hus, ni gjorde det lite annorlunda än de flesta andra. Kan du berätta?

Elisabeth: Det 3,5 år långa projektet att leta efter hus.

Jan: Och som sen även gjorde er ekonomiskt fria.

Elisabeth: Ja precis. Den största utgiften vi hade i vår ekonomi var vårt boende, då bodde vi i bostadsrätt. Jag funderade på hur vi skulle minska den här utgiften och samtidigt kunna bo i hus. Jag kollade runt och hittade en fastighet med tre hus, jag tänkte att wow då skulle man kunna bo i det enda och hyra ut de andra.

Tanken väcktes och jag började räkna på det. Jag lämnade in ett 30-sidigt dokument till vår bankman, banken ville inte låna ut pengar, tillslut gav de med sig och vi fick ett lånelöfte.

Däremot tyckte vi att det var ett för stort steg att ta, dels ville vi inte vara bil bundna och vi hade alla våra vänner i stan. När vi väl hade bestämt oss började jag leta, det tog 3,5 år. Vi ville ha en liknande setup där vi kunde ha en uthyrningsdel.

Jan: Coolt, nu har ni ett hus här inte långt ifrån oss.

Bilpool istället för att äga bil

Elisabeth: Vi köpte ett radhus som består av två lägenheter skulle man kunna säga, vi hyr ut ovanvåningen. Vi själva bor på bottenplan och källaren som är inredd. Vi går plus på den lösningen varje månad.

Jan: Ni hyr även ut huset på sommaren på airbnb.

Elisabeth: Precis, det är en del i pusslet. Både Björn och jag har företag och de får hyra platser i vårt hus av oss. Så vi ligger på över 300 000 kronor i hyresintäkter, sen ska det skattas naturligtvis men i snitt drar vi in 18 000 kronor i månaden över året.

Jan: Jag vet ju att ni har hittat en massa lösningar för att göra allt det här enklare. Kan du inte berätta?

Elisabeth: I princip alla möbler som vi har köpt är begagnade från blocket och marketplace. Vårt hus är fullt av möbler som är låsbara. När vi flyttade in i huset var köket pyttelitet, vi satte in två kylskåp och frysar, den ena är till hyresgäster.

Jan: Det är så smart. Boendet är den största kostnaden för de flesta. Sen kommer bil som nummer två, det är inte konstigt att ni har låga kostnader.

Vi lägger ganska mycket pengar på bil. Det gäller att prioritera. Ni kör mycket bilpool, GreenMobility.

Elisabeth: Det är fantastiskt. Jag älskar delningsekonomi.

Vi visste inte när vi flyttade till stan angående det här med bil, jag tänkte att vi kan låna våra föräldrars om vi behöver. Vi hyrde faktiskt en bil i somras i 6 veckor, det var skönt eftersom vi åker rätt mycket.

När vi fick veta om GreenMobility var det skönt att kunna ha tillgång till bil och bara betala när man använder den. Det är typ aldrig mer än 10 minuters gångväg till en bil och sen kan jag lämna den utanför huset. Vi hyr också ut våra parkeringsplatser, två stycken stora. Det är många bäckar små.

Caroline: Så coolt!

Många bäckar små

Jan: Jag tycker också att det är coolt med många bäckar små. Att man hyr ut en del av huset, sina parkeringsplatser, hyr ut via airbnb, håller kostnaderna låga.

Då har ni inte maxat inkomsterna heller, Björn jobbar ju inte heltid exempelvis. Det blir inte så mycket över om man inte tänker på utgifterna trots att man har en hög lön.

Har du några fler tricks? Du fick huset omvärderat vet jag trots att det inte hade gått 5 år.

Elisabeth: Ja det fick jag igenom. Man går via banken, det var inte självklart. Jag är lite envis och gillar inte att få ett nej. Dels tog vi in en mäklare som värderade upp huset ganska mycket mer än vad vi hade köpt det för.

Vi har gjort mycket, bytt tak, alla fönster, flyttat ett kök, fått ett extra sovrum, byggt trädäck och så vidare.

Caroline: Varför vill man ha en omvärdering?

Livsplanskickoffen ger dig en konkret finansiell och emotionell plan för ditt liv. Läs mer. Läs mer

Elisabeth: I vårt fall handlar det om att vi ville komma ner i amorteringsgrad. Vi har legat på 2 % vilket ändå är ganska mycket, nästan 10 000 kronor för oss i månaden.

Jan: Det har inte jag gjort, jag känner att jag inte pallar. Vi ska göra det nu i November.

Elisabeth: Vi hade bara bott i vårt hus i 2 år så det går att göra.

Jan: Det är många små steg. Jag vet att du har löneförhandlat på jobbet. Att vara lite om sig och kring sig i många områden. Att våga att inte ta ett nej. Så gjorde vi på banken också, vi bytte bankman 8 gånger på samma bank.

Blev dollarmiljonär och det blev lite tomt

Jan: Det som gjorde att vi ville bjuda in dig var artikeln ”Blev mångmiljonär och det blev lite tomt”. Jag läser från Aftonbladet;

Den första miljonen nådde Elisabeth ett år och 4 månader efter sin 30e födelsedag, det var lite surt…

Elisabeth: Jag hade satt 30 år som mål, och tävlingsmänniska som man är så var det lite surt!

samma dag som Elisabeth nådde målet satte hon upp ett nytt. Excelfilen där hon följer upp sin ekonomi döpte hon om till nästa mål: två miljoner till frihetsmaskinen.

Men på whiteboardtavlan hemma i radhuset där hon bor med sin man och deras två katter skrev hon ”dollarmiljonär innan december 2025”.

När var detta?

Elisabeth: Det satte jag upp för kanske lite mer än 1 år sedan.

Jan: Jag fortsätter;

I våras stod det klart att paret skulle nå dollarmiljonmålet redan i år, 8 år tidigare beräknat

Jan: Nu kommer det som är spännande;

Det var lite som att luften gick ur, målet hade varit som en stor ledstjärna genom i stort sett hela mitt vuxna liv. Känslan hon fick när hon blev mångmiljonär beskriver hon istället som att livsgnistan släcktes.

Elisabeth: I min Excelfil skulle jag uppnå det om 8 år men jag ville sikta mot stjärnorna så jag pressade lite och därför skiljer det sig från det uträknade målet och vad jag sätter som mål.

Luften går ur när man når sitt mål.

Jan: Du skrev väldigt fint på din blogg och instagram;

”Jag har en fantastisk man som jag älskar över allt annat och han älskar mig mer än något annat. Vi har fantastiska familjer som ställer upp i vått och torrt, vi bor i drömhuset, vi odlar vår egen mat och har dessutom utökat familjen med två små ljuvligt bedårande pälsbollar.

Jag ”borde” med allt detta i bagaget känna glädje och tacksamhet, ändå har jag mest känt meningslöshet och tomhet med detta kom även skammen över att må dåligt när allt egentligen är så fantastiskt bra och det inte finns något att överhuvudtaget må dåligt över”.

Berätta!

Elisabeth: Det ska tilläggas att jag hade en ganska tuff vår, jag jobbade mycket och vi höll på med renoveringar i huset, plötsligt så går min morfar bort.

Mitt i allt det här loggade jag in på våra konton där pengarna ökade i princip varje månad jag gjorde bokslut, men det hände ingenting inom mig. Jag tittade på siffrorna och tänkte att jag borde vara glad, jag har det jättebra men jag mår inte så bra.

Caroline: Hade det med pengarna att göra?

Elisabeth: Nej men på andra sidan så tänker man då att om man når ett mål som man har strävat efter ganska länge att någonting ska hända. Det var bara helt blankt.

Då kom känslan av skam, detta är världens största i-landsproblem. Ingenting kändes meningsfullt, jag kände att jag borde göra en massa saker men det fanns ingenting som kunde motivera mig.

Caroline: Du jobbade mycket, din släkting hade gått bort… man har bara en viss mängd energi.

Elisabeth: Ja det är en del av det. Jag hade nog bara förväntat mig något när jag skulle nå det här målet, att det skulle kännas mer. Det var ju inget annat i livet som hade förändrats, det är bara siffror på en skärm.

Jan: Jag tycker att detta är fascinerande för jag hamnar ju där också. Jag kände att jag hade tjänat en massa pengar och nu då?

Caroline: Pengar är ett medel.

Jan: Det är bara en förstärkare, inte en lösning.

Caroline: Vi har en massa andra saker i det mänskliga livet som ger mening, det är inte bara resurser. Relationer är viktigt för mig, man vill dela det med någon annan. Vad tänker du?

Elisabeth: Det jag upplevde att jag hamnade i var vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra med min tid och mitt liv? Ska jag höja ribban nu? Det kändes totalt meningslös.

Jan: Ellerhur, men varför då?

Elisabeth: Det var ingeting som kittlade här inne. Jag kände att det inte fanns någonting som kändes kul, vad jag än hade för tanke vad jag skulle göra med mitt liv så kändes det inte värdeskapande, engagerande eller roligt.

Nya idéer på hur man kan hjälpa andra

Caroline: Är du glad för tomhetskänslan du hade nu?

Elisabeth: Jag fick låta tomhetskänslan vara, det tog 8 månader minst innan det gick över. Mina tankar började formas, jag kände att jag har gjort detta nu och kan hjälpa andra.

Jag fick ett samtal från Niklas som gjorde att jag kunde erbjuda den typen av investeringar som har hjälpt oss mycket till mitt nätverk. Jag har skapat en kurs för kvinnor, det har kommit en del frågor kring det.

Jag vill inte åka runt hela Sverige och hålla utbildningar exempelvis. Hur ska jag göra så att det passar mig? När det landade i mig, att jag ville ha en digital kurs som kanske kommer gå en eller max två gånger om året.

Caroline: Känner du då att det är meningsfullt för dig att hjälpa andra? Jag vet att du känner så Jan, att det ör meningsfullt att hjälpa.

Jan: Absolut.

Häromdagen på FikaTillsammans fick jag frågan att ifall jag hade fått ett bud på RikaTillsammans, hade jag sålt det då? Nej det tror jag inte.

Jag håller med att det är klurigt att i alla år längta efter att inte vara begränsad och sen plötsligt sitter man där med valfriheten och då blir det nästan svårt att välja

Elisabeth: Det är också varför jag har valt att vara kvar på mitt jobb. Om jag slutar jobba, vad ska jag göra då? Vad känns meningsfullt att göra då? Jag har inte landat i den tanken förrän jag började tänka på det här med kurserna.

Caroline: Vad säger Björn då? Jag upplever ändå att ni är lite lika.

Få de senaste artiklarna och bästa tipsen till din mejlkorg!

Nyhetsbrevet är kostnadsfritt, kommer en gång i månaden och i välkomstbreven får du våra bästa guldkorn.

Genom att prenumerera accepterar du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Elisabeth: VI pratar mycket om det här och där kan jag vara avundsjuk på Björn att han har sin passion, det är musiken. Han jobbar läkare på din fritid och är musiker på sin arbetstid. Man väljer själv vad man vill ha för titel känner jag.

Jag har ingen sådan passion, ja visst jag har min blogg men jag skulle inte vilja sitta och skriva dagarna i ända. Vad känns meningsfullt? Känns det inte meningsfullt för mig kommer jag inte kunna hjälpa någon annan. Det är bara 1,5 månad sedan det har landat i mig.

Brinner för kvinnors sparande

Caroline: Kan du inte berätta lite mer om kursen?

Elisabeth: Jag har påbörjat arbetet inför den här kursen. Jag har börjat med djupintervjuer av mina drömkunder för att ta reda på mer.

Jag har ett mål att det ska vara den bästa digitala kursen för att lägga grunden för ekonomisk frihet för kvinnor. Jag går en utbildning för att lära mig hur man ska göra en digital kurs för det har jag aldrig gjort innan.

Jag har fått rannsaka mig själv, vart kan jag göra störst skillnad? Jag ar kommit underfund med att jag kan hjälpa de som är lite i min egen situation. Jag har aldrig gått på bidrag, jag har aldrig varit arbetslös och har svårt att sätta mig in i den typen av situation och veta hur jag ska bidra där.

Jag kan bidra till kvinnor som är i karriären, man kanske har ett rätt bra jobb, man har det gött men det har inte hänt så mycket på den ekonomiska fronten. Lite att man borde men inte vet vart man ska börja. Jag tror inte att jag är bäst lämpad att hjälpa alla.

Sämsta rådet inom finans

Jan: Fantastiskt! Vi ska börja runda av, och har ett par frågor som vi brukar ställa den första: Vilket är det sämsta rådet du har hört i finansiella sammanhang?

Elisabeth: Jag är inte så glad för de här ”Forex valuta du får en procent per dag”-erbjudandena.

Jan: De dyker upp från tid till annan. I Sverige har de nu behövt skriva ut i reklamen att 86% av våra kunder förlorar pengar.

Elisabeth: Äntligen. Det är lite som med trisslotter då.

Jan: Ja men trisslotten är begränsad till 30 kronor! Något mer?

Elisabeth: När folk vill sälja in enskilda aktier, det känns lite osäkert. Jag kopierar ditt recept, jobbar främst med fonder och index.

Jan: Vi har ju sett de där misstagen.

Elisabeth: Flera gånger om. För mig har det varit viktigt att inse mig egen begränsning i hur duktig jag kan vara.

Jan: Vad skulle du tipsa om för bok?

Elisabeth: Igår kväll läste jag ut en bok men jag kommer aldrig ihåg vad mina böcker heter. Den heter nog ”Hur man skaffar vänner och behåller dem”.

Jan: Klassiker, men jag har faktiskt inte läst den. Var den bra?

Elisabeth: Det var många bra påminnelser, att jag har anammat flera av de här grejerna utan att ha läst boken.

Caroline: Vad blev du påmind om?

Elisabeth: Hur viktigt det är att se andra människor, inte förminska dem.

Att komma in med insikten att jag kan ha fel, jag har inte hela bilden. Han har gjort ett gediget arbete för att ta fram den här boken, det är en prototyp av flera olika steg.

Jan: Stort tack Elisabeth för att du ville komma och hälsa på. Jag gillar alla de små tricken som du gör. Det handlar inte bara om att ha tanken utan sen handlar det om att ta steget och faktiskt göra det vilket du gör.

Elisabeth: Tack för att jag fick komma.

Jan: Vill man följa Elisabeth så är det på rikakvinnor.se eller sök på Elisabeth Svensson sociala medier.

Elisabeth: Fearless women på Facebook och Rikakvinnor på instagaram.

Jan: Då ses vi där.

Eftersnack: ”Det du Jan har missuppfattat om FIRE”

Jan: Detta är lite behind the scenes, vi började prata när vi packade ihop. Elisabeth sa ”Jan jag tror att detta är vad du har missuppfatta kring FIRE”. Varsågod Elisabeth att säga det du sa off camera.

Elisabeth: Haha, jo men det här har ju varit en följetong för er. Du säger ofta att det bara är att starta ett företag eller göra något.

Jan: Byt jobb.

Elisabeth: Precis vad det än må vara. För en själv när saker är enkelt så är det väldigt enkelt, det är solklart. För en annan person är inte det steget något man gör på rutin. Det tog jättelång tid innan jag startade mitt företag.

Jan: Jag tjatade på dig i över ett år.

Elisabeth: Det var nog längre än så, jag tyckte att det var ett jättestort steg att ta. Jag visste inte vilka kostnader som skulle tillkomma, det är ett större steg att ta.

Om vi kommer tillbaka till det här med FIRE så tror jag inte att det handlar om att man inte göra något. För många handlar det om att man är på ett ställe och du ser inte skogen för alla träden. Jag jobbade i 8 år inom ekonomi och finans, jag tyckte inte det var kul.

Jag hade en period där jag sökte ett jobb i veckan under ett år och kom på skitmånga intervjuer men hamnade alltid på andraplats. Till slut var jag så dränerad på energi så jag orkade inte längre söka jobb, jag vill inte längre jobba med det.

Det handlar inte om att jag vill sluta jobba utan att jag är så fast i den situationen jag är i och jag ser ingen annan utväg. Alla möjligheter finns men det krävs ganska mycket av en själv och man ska ha den energin.

Det handlar mycket om självförtroende och självkänsla

Jan: Tror du att du kommer fortsätta jobba? Det handlar om att jag ska kunna göra det jag vill utan att vara beroende av att jag ska tjäna pengar på det.

Elisabeth: Om jag gör det är det en bonus men jag hade redan fixat det där.

Jan: När du inte behöver tjäna pengar så blir det mycket enklare att tjäna dem. Inkomsterna ökar mycket när man inte behöver pengarna.

Elisabeth: Hur ska du komma dit innan du är där?

Jan: Exakt. Njut av resan dit. Jag upplever att RE biten som högst överskattad.

Elisabeth: Jag också. Jag visste inte ens vad FIRE var för typ 3 år sedan. Jag vill själv välja hur jag ska leva mitt liv. Det kanske missuppfattas lite att man ska gå i pension och aldrig mer jobba.

Det är så jag tror att det här självförtroendet och tryggheten lyser igenom vilket gör att du sedan tjänar pengarna. Du kan inte göra det tvärtom, eller?

Jan: Det är en genväg men kräver mer mentalt överskott eller emotionell energi.

Elisabeth: Jag är ju själv en trygghetsnarkoman. Jag har fortfarande inte landat i tanken att släppa taget fullt ut.

Jan: Jag brukar nog underskatta självförtroende och självkänslan. Jag känner bara ”bit ihop och gör”. Jag var på dig varje gång vi träffades att du skulle starta ett företag.

Elisabeth: Det måste landa när tiden är rätt, så tror jag att det är för många. Man ser rörelsen som ett sätt att komma ur det här ekorrhjulet.

Jan: Det är bättre att du har en felaktig uppfattning om FIRE och kommer igång än att du har en korrekt uppfattning och inte kommer igång.

Caroline: Jag tycker att det är konstigt att inte FIRE rörelsen är större än den är med tanke på hur världen har förändrats sedan 40-50-talet.

Elisabeth: Jag har hört att det har vuxit jättemycket.

JB:Jag försökte göra den poängen i Ekonomibyrån men min 10 minutersintervju blev nedklippt till 17 sekunder. Jag tror på att FIRE rörelsen är en motreaktion på ekonomisk otrygghet.

Elisabeth: Vi har det väldigt bra i Sverige, många kanske har en motståndsrörelse till den här konsumtionshetsen, att man ska åka på semester både på vintern och sommaren, man ska ha en fin bil på uppfarten.

För min del har det handlat om att skala av, jag mår inte bra av en massa saker hemma.

Jan: Det är mer diversifierat än man vill tro. Jag ser fram emot den där av-skalningsfasen när barnen är äldre.

Caroline: Jag ser också fram emot den. Vi är lite maximalister, det är vi. Vi är i den processen redan men det är bara det att man vill ha det man vill ha men inte något som känns helt rätt.

Jan: Nu har vi testat Villa, Volvo, katt och barn. Hade vi inte gjort det så hade jag hela tiden gått med tanken om hur det hade varit att ha ett hus eller en ny bil.

Elisabeth: Är det inte det som FIRE handlar om då? Vad händer när jag blir ekonomiskt fri?

Jan: Ja, den ska vi inte svara på.

Caroline: Det är vad vi gör av det. Låt mig sköta det.

Jan: Vi sätter punkt där. 🤣

Kommentar, fråga eller fundering? Skriv gärna!

Fyll i dina uppgifter för att kommentera. E-postadressen publiceras ej. Du som skriver ansvarar själv för innehållet i din kommentar.

Gravatar ikon för användaren

6 kommentarer finns till denna artikel
Kommentarerna nedan förhandsgranskas inte och varje skribent ansvarar för sitt eget innehåll.

  1. Angående FIRE tror jag både Jan och Elisabeth har missat att alla inte är som dem. Alla drivs inte av prestation. Det behövs inget företag eller pengar in för att jag ska må bra. Tvärtom, jag skulle bara tycka det är besvärligt. Man binder upp sig och måste göra saker man inte vill göra. Jag vill göra det som faller mig in, lära mig saker/prova saker som känns spännande osv. Varken arbete som anställd eller eget företag kan ge mig detta till fullo. Den enda vägen är ekonomiskt oberoende där man helt fritt och kravlöst får pyssla på med vad man önskar. Det handlar inte om nån rädsla för att misslyckas. Det är er egna prestationsbaserade personlighet som hittat på. Jag har inga större problem med att misslyckas. Det är inte där skon klämmer.

    Gravatar för användaren
    Joppa
  2. Liknande historier tycker jag dyker upp lite överallt. Jag känner inte alls igen mig och tror inte alls att jag kommer ha några problem med att vara ekonomiskt fri. Mitt stora problem är att förstå dessa människor. Teorin jag arbetar med är att detta är en helt annan personlighetstyp än jag. Det är personer som är prestationsdrivna och som hela tiden behöver känna sig duktig. Det gör att man hela tiden är ute och jagar sådant som gör att man känner sig duktig. Om det här gör att man mår dåligt så kanske man ska fundera lite på vad det är man är ute efter egentligen. Vad är grundproblemet? Måste ens liv hela tiden gå ut på att prestera och känna sig duktig? Jag har inga sådana behov och därför finns det ingen risk att jag går in i väggen eller känner tomhet när jag uppnår mina mål. Det viktiga för mig är att utvecklas, lära mig saker, prova nya saker, få nya erfarenheter, slippa stressa, ha det hyfsat bekvämt, känna frihet och dela detta med de människor jag tycker mest om.

    Gravatar för användaren
    Joppa
  3. Någon gång på 90-talet läste jag i tidningen aktiespararen om en hur en kille gjorde sin första affär. Han hade byggt en Legoborg och i den fick hans lillasyster hyra in sin leksakshäst för femtio öre om dagen. Detta fick ett abrupt slut när mamman till barnen fick kännedom om upplägget. Killen var i 10-årsåldern. Så liten och ett sådant entreprenörsskap Tänker på honom och undrar vad han gör idag.

    Gravatar för användaren
    Stig af Bussen
  4. Hej!
    Super intressant avsnitt!
    Mer avsnitt som detta!!
    Lite mer djupgående om uthyrningen av bostad hade varit intressant.
    Tillexempel, lite tips på hur man blir en bra host på Airbnb.
    Skatter?
    Hur bygger man upp sitt hem för att det ska bli så smidigt som möjligt?

    Hade varit jätte kul om ni bjöd in båda nästa gång!
    Tack för en bra podd!

    Mvh Johan Bengtsson

    Gravatar för användaren
    Johan.B

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök