En elitidrottares reflektion på nivåer av investerare

En återpublicering av månadens bästa inlägg i forumet

I den här artikeln återpublicerar jag månadens bästa inlägg på RikaTillsammans-forumet. Det är Fredrik (@ramagon) som gör en fantastisk jämförelse och reflektion på olika nivåer av investerare och sin egen karriär som elitidrottare. Läs och njut av det här inlägget som innehåller extremt mycket djup och guldkorn.

Inlägget kom till i diskussionen ”Vilken är din viktigaste lärdom eller insikt från 2020?”. Jag har redigerat lite nedan för att öka läsbarheten.

——-

Jag började skriva på denna text för ett par veckor sedan (för min egen skull) och tänkte jag kunde lägga upp den här i tråden för allmän beskådning, med all risk för kritik som det kan medföra, men det är summan av de insikter jag gjort under detta år. –

I mitt första stycke önskar jag förtydliga att i detta inlägg enbart beskriver mina högst personliga åsikter, funderingar och jämförelser. Oavsett så hoppas jag att ni kan få med er något värdefullt ur mina erfarenheter och tankar.

Jag uppskattar kritiskt tänkande och har ni synpunkter tar jag glatt emot dem, jag står på det klara med att jag kan ha totalt fel i mina jämförelser. Att skriva den här texten har hjälpt mig att förstå mig själv bättre som investerare och det är ett sätt för mig att försöka hantera den psykologiska delen.

Vem är jag?

Jag heter Fredrik och är en styrkelyftare, även om jag inte är i närheten av lika aktiv som jag var tidigare så kallar jag mig det fortfarande när det kommer till träning. Styrkelyft är en idrott där man tävlar i tre grenar, knäböj, bänkpress och marklyft. Vill ni veta mer om dessa grenar rekommenderar jag en sökning på internet.

Min elitidrottserfarenhet kommer således från denna sport, som är en individuell sport som kräver enormt mycket disciplin, planering och hårt arbete. Jag har förutom att utöva själva sporten även varit delaktig i att vara coach samt i föreningsliv. Vill ni veta nivån som jag var på så stod jag på pallplats under senior-sm som junior, samt umgicks med och blev coachad av personer som var på EM/VM-nivå.

Kort sagt:

Det är en helt annan värld ju högre upp man kommer och den är väldigt svår för oiniterade att förstå. Exempelvis kommer majoriteten av befolkningen inte förstå varför en person stiger upp kl 04.00 för att vara på gymmet och träna, eller anser att 0,5kg personbästa är en stor sak.

Hur kan elittidrott och investeringar ens vara jämförbara? Jag påstår att de kan det, för lika mycket som att vara duktig på en idrott som att förstå hur man bör tänka kring investeringar så kräver det rätt mindset. Jag är definitivt enligt min egen definition fortfarande en nybörjare i investeringar men jag börjar se likheter.

I ens träningskarriär och/eller idrottskarriär har man ett antal stadier, som många förmodligen känner igen och som jag själv definitivt hade. Jag tror att det är en vanlig process som de flesta människor går igenom, framförallt inom träning och investeringar.

Kom ihåg att man kan faktiskt vara kvar på en nivå, hela sitt liv. Främst för att man inte utvecklas pågrundav flera olika anledningar, exempelvis att man inte väljer att ha ett öppet sinne och vara kritisk i sitt tänkande. Åren som det tar är bara ett sätt för mig att förmedla tiden det tog för mig.

Nivå 1. Nybörjare (”jag kan fan allt”)

Den här attityden brukar man faktiskt hitta bland väldigt många nybörjare, speciellt inom styrkeidrotten. Man har läst några artiklar, kollat på svenska rekorden i (oftast) bänkpress och bestämt sig för att – håll i er – det är ett rimligt mål att slå med 1-2 års träning. Jag skojar faktiskt inte. Hybris kallas det va?

Man har oftast hittat ett träningsprogram någonstans på nätet som någon hyfsat stark person tagit fram och det är bra. Det får otroligt gärna ha ett flashigt namn och en bra story. En klassisk grej är också att man spenderar bara några veckor åt gången med programmet, för det ger inte resultat. Man ger upp väldigt lätt. Skador är inte heller helt ovanligt, ibland riktigt olyckliga med resultat att man slutar med att träna.

Man vet också bättre än alla som varit i gemet 10x längre än en själv, känslan av att man kan hitta snabbare vägar till målen än andra.

Min benämning i antalet år på en nybörjare är allt mellan 1-3 års träning, exkluderat tidigare ocoachad träning. Jag anser att steget till nästa nivå är när man förändrar den mentala aspekten. Det finns faktiskt de som är otroligt starka redan från början (tur, genetik) men totalt kasst mindset. Dessa personer skulle med rätt mindset kunna bli världsmästare.

Nivå 2. Medelnivå (”jag vet hur mycket jag inte kan”)

Det är inte så många som tar sig vidare hit. Av kompisgäng jag hjälpt med träningen så brukar 0,5-1 personer av 5st hålla på hit. Jag har inte ett gigantiskt stort urval utan det är min egna erfarenhet, så ta det för vad det är.

Här börjar man bli lite ödmjuk, främst för man insett att saker och ting faktiskt tar enormt lång tid. Man börjar också lära sig att man har olika förutsättningar att bli bra i olika grenar. Då vi föds med olika långa kroppsdelar, som avgör dels vilka fördelar man har i en del grenar. Samt längd på muskler vilket påverkar muskelvolymen. Många faktorer utanför ens egen kontroll påverkar således ens styrkor och svagheter rent genetiskt.

I det här stadiet börjar man att ta sig tiden att fråga folk som kan bättre än dem själva, man söker kanske också upp människor som är ännu duktigare än en själv. Man växer och ser också att den möda man lägger ner ger resultat. Man ser också att ta hjälp av en grupp för att komma vidare är väldigt bra.

Min bedömning är att man är på Medelnivå efter 3-5 års extremt disciplinerad träning.

Nivå 3 – Toppnivå (”jag vet vad jag kan och inte kan”)

Efter ett antal år som medelmåtta kan man börja hamna i toppskiktet av idrottarna, man är högst sannolikt med i toppen på SM och kanske har man möjlighet att delta i EM/VM. Man har lärt sig att fråga om hjälp, ta in kunskap från andra m.m. Man är kritisk men öppen för nya idéer.

Min bedömning är att man hamnar här efter +5-10 år, detta beror ju såklart också på ens ambitioner och energi man lägger på det, samt vilka förutsättningar man föds med. Vill man konkurrera med the big boys or girls i VM så är det nog +10 år som gäller.

Oftast är man medlem i en sammansluten grupp som lyfter varandra, man utmanar varandra och stöttar varandra. Man har också väldigt kul ihop. Den individuella idrotten har lyfts till en lagidrott, vilket det definitivt är i slutändan.

Rent träningsmässigt börjar mycket av stagnationen komma här, man uppnår emellanåt toppar som varar ibland månader, ibland år. Det är extremt tufft psykologiskt och kräver ett mindset utan dess like för att ta sig vidare till nya nivåer.

Varför de olika stadierna är relevanta

I min mening så är att känna igen de olika stadierna både i ens idrottskarriär och investeringskarriär extremt viktigt, att vara ärlig mot sig själv med vad man är bekväm med och inte. Jag är själv helt ärlig mot er och säger att jag är en nybörjare när det kommer till investeringar, men jag ser redan de mönster i investeringtänk som jag sett dem i träningen.

Jag har så pass dålig kunskap kring de högre nivåerna i investeringar så jag utgår från mig som småsparare och vad jag tror kan hamna närmre i tänk.

Kännetecken nivå 1

  • Byter ofta träningsschema.
  • ”I den senaste artikeln om bänkpress stod det si och så!”
  • Tror man kan bli starkare snabbare än andra.
  • Man lyfter maximalt varje gång (Till failure)

Översatt till investeringar:

  • Byter ofta investeringsplan/strategi. Vad är “hett nu”? 100% aktier? Fintech? Ny Teknik? Finans?
  • “Ah, ingen har tänkt på att köpa den här aktien/fonden/vad som.”
  • Man har en stor del av sin ekonomi i ett fåtal aktier exempelvis, som kan tappa allt värde.

Kännetecken nivå 2

Man börjar kanske inse att man inte vet så himla mycket. Man är mer öppen för hur man kan tänka långsiktigt. Maxar inte varje pass, försöker minimera skador, inser att 20% av övningar man gör står för 80% av resultaten. De mest enkla scheman ger fortfarande mer än ett schema anpassat för en elitidrottare. Det bästa träningsschemat är det man håller sig till.

80% av mitt resultat kommer sannolikt från min investeringskvot och att vara konsekvent med hur mitt investerande sker. Vilken risknivå ska jag ha för att undvika för stora förluster?

Kännetecken nivå 3

Mycket jobb här läggs på att attackera svagheter i sin strategi, nästan alltid har man en coach som gör scheman åt en som man själv är delaktig i. Nackdelen med att göra sina egna scheman på den här nivån är att man allt som oftast är för hård mot sig själv, man behöver någon som håller tillbaks en lite så man inte gör sig illa. En total skada gör ju kanske att man är borta under längre perioder eller slutet på ens karriär. Man tävlar givetvis mot andra men jämför sig själv med sig själv.

Minimera förlusterna, jobba på svagheterna och jobba med andra tillsammans. Hur skulle en börsnedgång på xx% påverka min ekonomi, samtidigt som jag blir av med jobbet?

Slutord

Den stora skillnaden som man definitivt kan peka på är att när det kommer till investeringar kan man ha sinnessjukt mycket tur, d.v.s. du väljer en aktie som blir en raket och påstår att du valt ut den tack vare skicklighet.

Tur ska inte underskattas, det är en viktig del av livet. Givetvis finns denna tur i idrott också, i form av genetiska förutsättningar men det krävs ändå mycket tungt arbete för att bli bäst. När man lär sig acceptera att alla har olika förutsättningar så kan man också lära sig att förstå sig själv bättre.

Jag är ju som nämnt en nybörjare, så jag har inte superbra koll på nivåerna som ni märker ovan, men hoppas och tror jag fått det lite rätt. En stor aspekt jag tagit till mig är att det tar tid och det finns inga genvägar. 

Med det sagt så tycker jag definitivt man kan ta till sig nya tankesätt, sätt att investera och hur man ska investera sina hårt förtjänade pengar. Man måste acceptera att man ibland kan behöva jobba vissa saker ur systemet.

Det är helt okej att göra fel, sålänge man inte gör katastrofala fel. Exempelvis kanske man inte behöver ta ett blancolån på 200k för att köpa en eller flera heta fonder/aktier, eller bli en day-trader när man blivit av med jobbet.

Hoppas ni uppskattade detta extremt långa inlägg, jag skrev det mer för mig själv än för andra, vilket också kan göra det svårt att förstå. Det kommer sannolikt innehålla flera felaktigheter, men det är min syn på saker och ting och ska därför inte tas som absolut sanning.

Hälsningar
Fredrik

Kommentar, fråga eller fundering? Skriv gärna!

Fyll i dina uppgifter för att kommentera. E-postadressen publiceras ej.

Gravatar ikon för användaren

4 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Väldigt bra formulerade tankar. Jag börjar direkt tänka på hur Jan brukar säga att man som medelmåtta kan prestera bättre än proffsen på börsen, i stort sett tolkar jag det som nivå 2 ovan. Och precis som Fredrik beskriver behöver man nog flera år för att komma till insikten även om den är väldigt enkel. Tack både Jan och Fredrik.

    Svara
    2
    Gravatar för användaren
    Erik S
  2. Medhåll! Bra tankar och jämförelser!

    Svara
    0
    Gravatar för användaren
    Ulrik
  3. Mycket bra skrivet!

    Svara
    0
    Gravatar för användaren
    Tomas
  4. Bra reflektion! Gillar jämförelsen skarpt. Det bästa med investeringar är att det kan gå bra med minimalt engagemang i jämförelse med elitidrott :) Dock kräver båda tålamod och tid.

    Svara
    1
    Gravatar för användaren
    Henrik

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök