Ett behov av att vara signifikant – tänker jag i för liten skala? Om att jämföra sig med andra…
Den senaste tiden har jag funderat väldigt mycket på mitt behov av att vara signifikant. En av mina starkaste drivkrafter är känslan av att ha velat åstadkommit saker. Men jag känner delvis att jag håller på att tappa inspirationen alternativt ligger jag och skvalpar i ett ”brist-tänk”.
Jag är idag 27 år gammal och jämför jag mig med den ”vanlige” 27-åringen i Sverige, så ligger jag hästlängder framför;
- jag driver ett företag med flera anställda (<10) och definierar mig, och definieras av andra, som entreprenör
- jag har investerat över 1 miljon det senaste året i olika projekt
- jag har över 1 miljon i eget kapital, som jag byggt upp helt själv utan hjälp
- jag är utbildad civilingenjör
- jag arbetar i flera olika företag, har haft helhetsansvar i många projekt
- jag är ansvarig lärare i en hel yrkesförberedande utbildning
- jag påverkar mer än 100st människor om året via utbildningar på KY och Balansekonomi
- jag påverkar människors liv genom mina välgörenhetsprojekt
Allt ovan till trots, så känner jag mig varken lycklig eller nöjd. Det är inget kul att jämföra sig med den ”vanlige” 27-åringen. Den jämförelsen ger mig ingen energi. Tvärtom, kan jag arrogant (tyvärr) nog till och med tycka – vad håller folk på med i sina liv?
Vad jag gör istället äratt jag jämför mig med människor som jag ser upp till och ”alla har hört talas om” t.ex. Gandhi, Luther, Mandela, Larry Paige, Bill Gates, Buffet, von Holstein, Wallenberg m.fl. så känner jag att jag i mångt och mycket inte ens spelar i samma liga. Istället för att få mig att känna mig inspirerad så tappar jag energi, nästan som för att jag tror att jag inte kan göra samma sak som de.
Det hela blev tydligt för mig när jag läste i Sydsvenskan för några veckor sedan priserna som delades ut till Skånes bästa tillväxt företag – t.ex. TAT. TAT startades 2002 av ett par killar i Lund och har idag 150st anställda och arbetar i mobiltelefonbranschen. Min första tanke var att bli lite ledsen – även om jag logiskt sätt inser att de har arbetat i 6 år – och jag har fortfarande inte varit igång mer än 2-3 år.
Kanske ligger min felet i mitt tankesätt att jag inte ser ”stort” nog, att jag håller på med mina små projekt som i bästa fall förändrar mitt eget liv istället för att ta mig an ett riktigt stort problem som jag brinner för. Kanske det kan ligga en poäng i det som min mentor en gång sa till mig om att jag är ett egocentriskt svin.
Startpunkten kan då vara – vad finns det för stora och inspirerande problem som jag kan tänka mig ägna mig resten av livet åt och som verkligen gör skillnad för folk?
Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.
Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.
