Ett behov av att vara signifikant – tänker jag i för liten skala? Om att jämföra sig med andra…

Den senaste tiden har jag funderat väldigt mycket på mitt behov av att vara signifikant. En av mina starkaste drivkrafter är känslan av att ha velat åstadkommit saker. Men jag känner delvis att jag håller på att tappa inspirationen alternativt ligger jag och skvalpar i ett ”brist-tänk”.

Jag är idag 27 år gammal och jämför jag mig med den ”vanlige” 27-åringen i Sverige, så ligger jag hästlängder framför;

  • jag driver ett företag med flera anställda (<10) och definierar mig, och definieras av andra, som entreprenör
  • jag har investerat över 1 miljon det senaste året i olika projekt
  • jag har över 1 miljon i eget kapital, som jag byggt upp helt själv utan hjälp
  • jag är utbildad civilingenjör
  • jag arbetar i flera olika företag, har haft helhetsansvar i många  projekt
  • jag är ansvarig lärare i en hel yrkesförberedande utbildning
  • jag påverkar mer än 100st människor om året via utbildningar på KY och Balansekonomi
  • jag påverkar människors liv genom mina välgörenhetsprojekt

Allt ovan till trots, så känner jag mig varken lycklig eller nöjd. Det är inget kul att jämföra sig med den ”vanlige” 27-åringen. Den jämförelsen ger mig ingen energi. Tvärtom, kan jag arrogant (tyvärr) nog till och med tycka – vad håller folk på med i sina liv?

Vad jag gör istället äratt jag jämför mig med människor som jag ser upp till och ”alla har hört talas om” t.ex. Gandhi, Luther, Mandela, Larry Paige, Bill Gates, Buffet, von Holstein, Wallenberg m.fl. så känner jag att jag i mångt och mycket inte ens spelar i samma liga. Istället för att få mig att känna mig inspirerad så tappar jag energi, nästan som för att jag tror att jag inte kan göra samma sak som de.

Det hela blev tydligt för mig när jag läste i Sydsvenskan för några veckor sedan priserna som delades ut till Skånes bästa tillväxt företag – t.ex. TAT. TAT startades 2002 av ett par killar i Lund och har idag 150st anställda och arbetar i mobiltelefonbranschen. Min första tanke var att bli lite ledsen – även om jag logiskt sätt inser att de har arbetat i 6 år –  och jag har fortfarande inte varit igång mer än 2-3 år.

Kanske ligger min felet i mitt tankesätt att jag inte ser ”stort” nog, att jag håller på med mina små projekt som i bästa fall förändrar mitt eget liv istället för att ta mig an ett riktigt stort problem som jag brinner för. Kanske det kan ligga en poäng i det som min mentor en gång sa till mig om att jag är ett egocentriskt svin.

Startpunkten kan då vara – vad finns det för stora och inspirerande problem som jag kan tänka mig ägna mig resten av livet åt och som verkligen gör skillnad för folk?

Få ett mejl varje gång vi släpper ett nytt avsnitt

Genom att fylla i din e-postadress nedan får du ett mejl varje gång vi släpper ett nytt avsnitt (till skillnad från vårt månatliga nyhetsbrev). I normala fall innebär det ett mejl varje måndag morgon. Självklart är det kostnadsfritt och du kan avsluta när du vill.

Dubbelkolla att din e-postadress ovan är rätt, det blir så tråkigt om den blir fel. 🙂

Fråga eller kommentar till artikeln? Besök gärna forumet. 😊

Om du har fråga, kommentar eller fundering till denna artikel så får du väldigt gärna skriva den i RikaTillsammans-forumet. I forumet får du betydligt fler och bättre svar, dessutom snabbare. Självklart kan du vara anonym eller bara läsa vad andra skrivit.

PS. Du kan komma i kontakt med oss via den lila "Hjälp"-knappen nere till höger. På grund av bloggens storlek klarar vi tyvärr inte längre svara personligt på alla mejl eller ens svara i rimlig tid, därav hänvisningen till forumet.

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök