Önska inte att det var enklare, önska att du var mer kompetent

Dagens artikel är en fortsättning från förra året på vårt samtal om inre framgångsfaktorer för ett rikare liv. Vi tror nämligen att framgång kommer i skärningspunkten mellan den tekniska kompetensen som att köpa fonder, spara långsiktigt, globalt och billigt samt den inre kompetensen kring förhållningssätt, självmedvetenhet och stödjande attityder. Vi bygger artikelserien på T. Harv Ekers bok ”Secrets of the Millionaire Mind” och hans s.k. ”wealth principles”.

De senaste fem veckorna har vi haft ett par väldigt tekniska och ekonomiorienterade avsnitt. Därav ett litet avbrott i form av en fortsättning på de inre framgångsfaktorerna. I mångt och mycket är det lika viktiga, om inte viktigare, än det tekniska jobbet som i mångt och mycket är ett engångsjobb. Det är ju typ: ”Sätt igång ett regelbundet månadssparande på Lysa över många år och hantera risken med Fyra-hinkar-principen”. I det här fallet är det principer som man faktiskt aldrig egentligen blir klar med.

I dagens avsnitt diskuterar vi bland annat följande:

• ”Don’t wish it was easier, wish you were better”
• Oavsett om du tror att du kan eller inte, så har du helt rätt
• För varje givare behöver det finnas en mottagare
• Allt i universum antingen utvecklas eller avvecklas
• Pengar är inte lösningen, bara en förstärkare
• Hur du gör en sak, gör du alla saker
• Inget fel med att ha en regelbunden lön, om den inte står i vägen för dig

Precis som vanligt handlar det inte om sant/falskt, rätt/fel, bra eller dåligt, utan snarare som en möjlighet till tankespjärn. Genom att tänka nya saker, kan vi göra andra saker och på sikt få annorlunda resultat. Det finns således inget rätt svar eller rätt sätt. Dessutom är det våra tolkningar på Harv Ekers bok, så det kan vara som så att vi helt misstolkat det. Särskilt i det här avsnittet, där jag ville stryka delar. ?

Föregående delar hittar du här:

• Allt i livet är bara ett resultat av saker vi gjort och inte gjort - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 1 av 5.
• Du kan inte både ha en ursäkt och ett resultat samtidigt - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 2 av 5.
• Din inkomst står i direkt proportion till det värde som du skapar - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 3 av 5.

Tack för den här veckan och på återseende nästa söndag. Om planeringen håller så blir det ett avsnitt om aktiva vs passiva fonder. Det har varit mycket debatt om ämnet på sistone så jag tänkte skicka in lite fakta i debatten. Annars händer det mycket spännande just nu. Jag tror att vi innan februari månads utgång kan lansera vår egen ekonomiapp Spirecta. Syftet med verktyget är att kunna följa upp, men framförallt styra hela sin privatekonomi och sina investeringar.

I mångt och mycket är det verktyget som jag har letat efter, velat ha, men aldrig hittat. Just nu beta-testar vi det med ett tiotal personer, men inom någon vecka hoppas jag kunna få skriva betydligt mer om det. Om du vill få mer info när det närmar sig, fyll i din e-postadress nedan:

• UPPDATERING: Spirecta är nu live och finns på spirecta.se →

I övrigt hoppas att vi att det har gått bra för dig med ombalanseringen, att du känner dig på spår och att du är nöjd med att jobbet är gjort för resten av året. Det är inte många säger man kan säga så om redan innan januari månads utgång. ?

Många hälsningar,
Jan och Caroline

Transkribering av hela avsnittet

För dig som är som jag och hellre läser än lyssnar eller tittar, följer en komplett transkribering av avsnittet.

— START TRANSKRIBERING —

Jan: Idag är det dags för avsnitt #137, som är en fortsättning på en serie avsnitt som vi började i höstas, som handlar om inre principer för rikedom. Du ser måttligt road ut?

Caroline: I höstas var det väl inte? Det var under vintern, innan vi körde igång med dessa fem avsnitt om bästa fonderna 2020, ombalansering, uppföljning av portföljerna, fyra-hinkar-principen och annat som kommer varje januari.

Jan: Ja, precis. Du är ganska nöjd att de är klara nu, eller hur?

Caroline: Ja, Gud. Det har varit sådant slit för dig. Men det har blivit bra.

Jan: Det har blivit superbra. Det har gått så sjukt mycket över förväntan. Framförallt – det som jag är så himla stolt över – det är det här samskapandet. Att vi la ut den här frågan om att göra portföljerna tillsammans, istället för att göra det klassiskt ingenjörigt, när man försvinner in i en grotta och sedan kommer ut mer resultaten. Då behöver man försvara någonting där, tycker man.

Men den här gången la jag ut det på tisdagen och frågade om vi kunde testa det tillsammans på söndagen. Att skapa portföljerna tillsammans. Det var över 300 kommentarer. Då är det inte ”bra jobbat” eller ”:)”, utan mer som ”har du tänkt på att de här två fonderna överlappar varandra” eller ”om man tittar på det här globala indexets komponenter så passar det inte riktigt ihop”.

Väldigt många läsare och lyssnare är väldigt insatta. Detta kommer vi att göra om. Jag hade någon dröm om det här för tio år sedan, alltså just begreppet ”tillsammans”. RikaTillsammans. Det börjar verkligen materialiseras. Både på Patreon, som är vårt community, och i kommentarerna. Så detta tänker jag att vi ska göra mer av. Och det är jätteskönt att det är över, för jag har lugnt lagt ner 40 timmar per artikel. Ibland så tänker jag på de som säger att bloggande inte är ett riktigt yrke. Yeah, right.

Tankespjärn från ”Secrets of the Millionaire Mind”

Jan: Idag är det då en fortsättning på avsnitt 126, 127 och 129. Nu i början av 2020 har vi pratat så typiskt kring de bästa fonderna, bästa portföljerna, portföljteori, korrelation, sannolikhet, etc. Yttre framgångsprinciper och verktyg. Men vi har inte pratat någonting om inre principer, alltså vem är jag när jag använder det här verktyget. Du bara ler?

Caroline: Jag ska inte glida iväg här nu, men det är ett avsnitt med den här hundtränaren Cesar Millan och han coachar hundägare med besvärliga hundar. I ett avsnitt – och detta kommer jag alltid ihåg när du pratar om det här med vem är jag när jag använder det här verktyget – så säger förklarar han att kvasten han använder för att fösa hundarna som en del av träningen, inte är så viktig i sig. Han säger,

It’s not about the broom, it’s about who you are when you are holding the broom.

Cesar Millan

Det kan man använda närsomhelst.

Jan: Vad roligt att vi fick samma association. För vissa tror att vi förbereder avsnitten, men så är det inte riktigt. Jag gör slides och sedan tar vi det som det kommer. Det är skönt. Men i alla fall, idag så ka vi prata om vem man är när man använder kvasten. Vem är jag när jag tittar på min ekonomi.

För att försöka hålla någon struktur på det så valde vi faktiskt T. Harv Ekers bok ”Secrets of the Millionaire Mind”. Vi har pratat om hans principer och tanken med de här avsnitten är att se det som en inbjudan till en undersökning. Eller, som vår goda vän Helena brukar säga, som ett tankespjärn. Ett nytt sätt att tänka på.

Caroline: Ja, man får något nytt i hjärnan, som man får jobba med lite innan det faller på plats.

Jan: Då är det viktigt att veta att medans man kan säga att korrelationen mellan guldet och amerikanska börsen är 0.07, det är inte så mycket att ha en åsikt om. Det finns ett rätt svar. Men så är det inte här. Här är det inte sant eller falskt, rätt eller fel, utan det är bara olika. Och att det är olika synsätt.

Författaren är nordamerikan och i vissa fall är den väldigt provocerande och väldigt generaliserande. Det kan lätt bli att vår diskussion också blir lite överdriven, för att göra en poäng. Det bör man också ha i bakhuvudet. Slutligen är detta mycket vår tolkning, inte en recension av boken. Det kan mycket väl vara att vi har en helt annan tolkning av hans principer.

Jan: Tidigare har vi återskapat de andra avsnitten, men det blir lite mycket nu när det är tre avsnitt. Istället kan man gå tillbaka och lyssna på dem. Det rekommenderas. Sedan behöver man inte se dem i ordning, för de bygger inte så mycket på varandra.

Skifta fokus från vad du kan få till vad du kan ge

Jan: Det som stack ut för mig var för det första det här med att din inkomst beror på tillgången på det som du kan, efterfrågan på det som du kan, priset som du kan ta betalt och kvantiteten, alltså mängden, av människor som du kan hjälpa. Det där en grej som jag tror att de flesta inte har tänkt på. Typ som en formel:

Din intjäning = tillgång på det du kan * efterfrågan på det du kan * ditt pris * antalet kunder du kan hjälpa

Caroline: Men du har ju tänkt på det i 15 år Jan, för hur många du kan skapa ett värde. Det kan vara så att det sticker ut för dig för att det jackar in i det som tänker och tror.

Jan: Och att det inte handlar om att tjäna pengar.

Frågan ”Hur kan jag tjäna så mycket pengar som möjligt?” är felställd. Frågan som jag behöver ställa är, ”Hur kan jag skapa värde för andra människor?”

Om jag hjälper tillräckligt många människor att få det som de vill ha, så kommer de hjälpa mig att få det som jag vill ha. Att det handlar om att ge först.

Caroline: Ja, det är bloggare som börjar helt utan följare och har man en, så har man en som man servar. Så är det bara.

Jan: Hellre få och kvalitet, än många och okvalitet. Sedan gillar jag också hans metafor med trädet, som han hade med skrivaren, att vi behöver många gånger ta tag i rotorsaken till ett beteende. Han sa att om det är fel i Word-filen så spelar det ingen roll att vi skriver ut 10 eller 100 eller 2 000 kopior och sedan försöker rätta till symptomet. Att rätta på den utskrivna Word-kopian. Det är mycket bättre att man ändrar i Word-filen, för då blir det rätt på alla.

Caroline: Det låter ju jättesmart, men hur menar du att man gör det i verkliga livet då? Man har något som är ett ”stavfel” i sin programmering. Det får man då hela tiden ta itu med i sitt liv. Det kan vara svårt att se vilka de stavfelen är. Det är bara att man får skitresultat hela tiden. Dåliga relationer eller dålig ekonomi och man tycker inte att det är ens eget fel.

Jan: Precis, det var som när vi pratade om ansvar. Jag var på en kurs och det var så himla fantastiskt för då frågade föreläsaren varför man var där. Vi fick prata två och två och sedan delade man och sedan var det en person som reste sig upp och sa,

Ja, nu är jag 55 år gammal, nu har jag skilt mig för tredje gången och jag har haft samma problem med alla tre kvinnorna. Så nu tänker jag att det kanske inte handlar om dem.

Caroline: Bara en parentes där; det är jättemodigt att våga titta på det. Att det kanske var ens eget fel att tre äktenskap kraschade. Shit alltså vilken jävla hjärtsnörp. Att veta att det kan ha varit ens eget fel. Jättemodigt, verkligen.

Jan: Jättemodigt att säga det. Det är ett typiskt exempel på det där med att jag kanske ska fixa Word-filen istället för att fixa utskrifterna. Det är det vi också pratade mycket om, att det handlar om de här filerna vi har. Ibland kan vi inte fixa till det heller, om vi inte har den där andra filen. Eller det andra programmet.

Caroline: Ja, man kanske inte har ekonomiprogrammet. Då måste man lägga till det i sitt bibliotek i hjärnan.

Princip: Bli större än dina problem

Jan: Vi hoppar in direkt i dagens principer. Jag kan säga att jag har tjuvkikat på dessa, eftersom jag har skrivit dem, och jag kan tycka att det är några här nu i början som jag tycker är lite knökiga. Det är alltid roligt, för då är jag alltid på väg att ta bort dem. Men vi fortsätter så får vi se om det funkar.

The secret to success it not to try to avoid or get rid of or shrink form your problems; the secret is to grow yourself so that you are bigger than any problem.

Harv Eker

Caroline: Det betyder att hemligheten till framgång inte är att försöka bli av med eller förminska problemen. Hemligheten är att bli mycket större än sina egna problem. Om vi bara skulle ta ett enkelt exempel på detta.

Jan: Jag tänker så här att vi alltid kommer ha problem så länge vi lever. Det kommer alltid finnas problem att lösa. Vi kommer alltid betala räkningar i slutet av månaden så länge vi lever. Ok, så varför inte försöka lösa det en gång för alla, eller skaffa sig ett större problem. Om vi ska ta ett exempel så har jag hållit på nu i snart ett år med den här bokföringsappen för privatpersoner, som ska passa ihop med de fyra hinkarna och portföljerna. Man ska ha koll på sin ekonomi.

Grejen är att trots att jag har drivit företag i tio år har jag aldrig gjort bokföring själv, utan jag har haft en bokföringsfirma. Jag har aldrig kunnat komma ihåg om det är debit eller kredit. Plötsligt så får jag för mig att jag ska göra en app som bygger på bokföringsprinciperna. Jag kan säga att göra bokföring i den egna firman är betydligt enklare än att försöka göra ett bokföringsprogram. Det blir ett mycket större problem och plötsligt blir det andra problemet mycket, mycket mindre. Det skojar jag med ibland, att om du vill lösa ett problem så kan du skaffa dig ett större.

Han säger det rakt i boken:

The size of the problem is never the issue. The problem is the size of you.

Harv Eker

Det handlar om att växa bortom det där problemet. Kan jag ta mig an det här problemet, är jag beredd att göra det som krävs? Den amerikanske coachen Tony Robbins brukar ju säga:

Don’t wish it was easier. Wish you were better!

Tony Robbins

Jag frågar ibland mig själv om jag är sugen på att lösa de problemen, eller inspirerad att göra det.

Caroline: Det är dit hän jag tänker. Om man nu är jättedålig på att laga mat, då hade jag själv försökt inspirera mig själv att bli duktig på det. Då hade jag tänkt att jag tar den roligaste matlagningskursen i stan. Då lär jag mig det, det blir roligt. Andra kanske hade tyckt att det varit ett idiotiskt sätt att lösa det på, men jag hade nog känt att jag måste inspireras för att lösa problemet.

Vår yttre värld är en reflektion av vår inre värld

Jan: Jag tror också att det handlar om huruvida man har fokus på problemet eller fokus på målet. Lösningen har man kanske inte från början. Det där med att laga mat är rätt ofta en diskussion hemma hos oss. Jag är egentligen inte så intresserad av själva matlagningen, medans det är ganska viktigt för dig att laga mat och du vill att vi ska laga mat tillsammans. Ett sätt är att ta den roligaste matlagningskursen som du sa. Ett annan metod kan vara att börja jobba på en restaurang. Då blir plötsligt ditt eget problem att laga mat hemma ganska litet.

Caroline: Det känns som en jättejobbig lösning på det problemet. Det känns inte inspirerande över huvud taget för mig, utan det känns som att nu ska vi rulla upp ett stenblock för en brant kulle, istället för att ta den lilla stenen i handen. Jag hade inte alls blivit inspirerad av att börja jobba på restaurang.

Jan: Det beror ju på om du kan välja eller inte. Du vet, vissa grejer kan man inte välja i livet. Poängen är att vår yttre värld är en reflektion av den inre världen, vilket vi pratade om i ett av de andra avsnitten. Allt som händer i vårt liv är ett resultat av saker jag har gjort eller inte har gjort. Då kan man också säga ok, eftersom allt där ute är en reflektion av vårt inre, så kan jag ju växa.

I investeringssammanhang får jag ibland frågan varför jag inte investerar i fastigheter. Men det är för att jag inte gillar de problemen som en fastighet för med sig. Jag gillar inte att växa i det området. Jag är inte intresserad av att ha hyresgäster som ringer eller att sköta underhåll eller hålla på med människor i den kontakten. Så då väljer jag att inte investera i fastigheter.

Allt i universum utvecklas eller avvecklas

Jan: Å andra sidan gillar jag att investera i fonder och värdepapper. Är de problemfria? Nej, det är de inte. Men jag kan bättre ta hand om de problemen. Men vad är problemen med aktier och värdepapper? Där är problemet att de kan falla i värde med 50% på två eller tre år. Det är en annan typ av problem.

Men en aktie kommer aldrig ringa till dig en lördagkväll och säga att det är en vattenläcka i källaren.

Caroline: Nej, det kommer det inte. Men handlar det inte också om att du är van vid de problemen som aktier och värdepapper medför? Du hade ju bara kunnat outsourca hela vaktmästeriet.

Jan: Säkert. Men det känns inte som att vi är klockrena på den här principen. Det var därför jag ville ta bort den. Men det handlar om att växa och lite den här klassiska att allting i universum antingen utvecklas eller avvecklas. Antingen växer de eller så dör de. Det där är också ganska intressant för det har jag tänkt på många styrelsemöten, att utvecklas det här företaget eller är detta en slow deathrow walk. Håller vi på att vandra detta företag till slutet?

Det är väldigt tydligt och jag har också tänkt på att Ramit Sethi sa det vid något tillfälle.

Det är vissa företag, tjänster och leverantörer som blir bättre över tid. Som hela tiden överraskar dig positivt. Sedan finns det andra som hela tiden överraskar dig negativt. Håll dig till dem som överraskar dig positivt.

Det tänker jag också att det handlar väl om växten.

Caroline: Ja, det kan det vara. Växt är alltid lite knökigt, tycker jag. Har du något problem som du knökar med nu, där du känner att du behöver växa? Jag har det definitivt. Det är så spännande. Det är mycket med relationer och acceptans, både för mig själv och att acceptera andra precis som de är. Att komma från kärlek istället för någon slags frustration över att det här med att ge och ta inte funkar ibland.

Jag kan tänka mig att andra också kan känna igen sig. Det är inte alltid lätt med relationer. Då måste man växa eller avveckla. Det är bara så för mig. Rött eller grönt. För jag kan inte hålla på med någonting mitt emellan. Måste ta det vidare liksom.

Jan: Jag minns en presentation av en australiensisk föreläsare som presenterade sig själv:

Jag har två bröder. Den ena är läkare. Den andre ger mig många tillfällen att träna på att förlåtelse.

Så jag håller helt med.

Princip: Styrkan i att vara medveten om sitt värde

If you say you are worthy, you are. If you say you are not worthy, you are not. Either way you will live into your story.

Harv Eker

Caroline: Min tolkning är – det är så klyschigt – att man måste tro på sig själv. Om man vill klara av en grej så måste man tro att man kan göra det. För då öppnar sig hjärnan och hittar möjligheter att göra det man vill. Annars stänger man sig och tänker att det är omöjligt, jag klarar inte det. Man stänger sig då. Hjärnan gör ju det åt en bakom ens rygg nästan.

Jan: Jag tror att det är som du säger. Vem är jag att be om hjälp eller vem är jag att säga de här grejerna eller jag borde skärpa mig. Där är jag ofta. Jag tror att det är lite som den sagan med tuff-tuff-tåget,

Jag tror att jag kan, jag tror att jag kan, jag tror att jag kan…

Lilla tåget som skulle upp för kullen och till slut kom han upp och då sa han, ”Jag kan!”

Caroline: Den var jättegullig. Den får vi ta till våra barn. Jag har aldrig hört den.

Jan: Jag tror att en majoritet av oss går och säger icke-stödjande grejer till oss själva. Många gånger tror vi att lösningen är att jag ska anstränga mig mer eller jag ska skärpa mig, och jag tror inte att det funkar. När jag pratar med folk och lösningen hamnar i häraden ”jag ska skärpa mig”, ”jag ska bli bättre”, ”jag ska börja göra detta” – då känner jag att detta kommer garanterat inte att funka. Det måste lösas på ett annat sätt.

Caroline: Min erfarenhet är att både jag själv och andra kanske går in med kraft då och det är så dränerande på energi. Istället för att gå in med, alltså att man slappnar av… Alltså, jag har aldrig tänkt de här tankarna medvetet, utan jag har bara slappnat av och börjat tänka i kärlek till mig själv och till andra.

Då har det liksom blivit lättare med de sakerna som man vill göra. Men om jag någonsin tänker tanken ”jag ska skärpa mig”, då vet jag att det inte kommer funka. Det är helt glädjelöst. Det är för att andra ska se att man har ansträngt sig. Om andra säger att man är dålig då ska man skärpa sig för deras skull.

Vikten av att kunna be om och ta emot hjälp

Jan: En annan grej jag ser det på många möten är ”jag ska börja göra detta”. Vi sa det för två veckor sedan, så har det inte hänt, men de ”ska börja göra det”. För mig hamnar det i samma kategori som att skärpa sig och det funkar inte. För mig är det som så att:

Om du har testat det innan och det inte har funkat, då kommer det inte funka bara för att du skärper dig. Då är det betydligt bättre att hitta en annan lösning.

Jag tror att problemet här är också att vi är inte så himla duktiga på att ta emot hjälp, för vi upplever oss inte värdiga den hjälpen. Han har en metafor i boken, att en ekorre aldrig skulle säga de grejerna till sig själva som vi människor gör. Ser den ett ekollon så tar den det. Den kommer inte känna inte ska väl jag, ta du den istället, liksom. Eller lämna den på bordet för att ingen kan ta den sista kakan.

Caroline: Ja, spännande diskussion, men jag vet inte om det är rätt på det. Men det kändes som att det tände till här när du sa att de flesta av oss kanske inte tror att vi är värda att ta emot hjälp och att be om hjälp med vissa saker. Utan man måste alltid klara det själv liksom.

Jan: Vi har en massa konstiga ordspråk i Sverige. ”Ensam är stark”, ”Själv är bäste dräng”, ”God kvinna reder sig själv”. Men vilket bullshit. Jag har aldrig sett en Oscarsgala där någon går fram och säger först vill jag tacka mig själv, för jag är så grym och jag har gjort detta helt på egen hand och det var ingen som hjälpte mig. Tvärtom är det så att det handlar om människor man har runtomkring sig. Det handlar om teamet. Jag tror att detta också hänger ihop med nästa princip.

Princip: Balans mellan att ge och att ta emot

For every giver there must be a receiver and for every receiver there must be a giver.

Harv Eker

Caroline: För varje människa som ger måste det finnas någon som tar emot och för varje människa som tar emot måste det vara någon som har gett.

Jan: Ja, här tänker jag att för att du ska kunna köpa en aktie så måste det vara någon som säljer en aktie. Vi har lite olika association här, men jag tycker att denna är jättespännande, för jag brukar göra den ibland på våra workshoppar. Jag ber folk räcka upp handen om de är en person som gillar att hjälpa andra människor. Alltså, mår du bra av att hjälpa andra människor. Då räcker nästan alla upp handen, för att det är Maslows behovstrappa.

Caroline: Ja, nästan oavsett vart man befinner sig på den trappan, så är det skönt att hjälpa en annan.

Jan: Absolut. Det finns en massa anledningar till det. Man får socialt kapital, ökad chans för överlevnad, och en massa andra biologiska mekanismer. Det finns mycket hjärnforskning som visar på det där att vi får en kemisk belöning i hjärnan när vi hjälper andra människor. Men, det intressanta är när man frågar om de brukar aktivt på vardaglig basis be om hjälp. Då är det kanske 10% av de som räckte upp handen första gången som aktivt medvetet med flit ber om hjälp varje dag. Väldigt få.

Då brukar jag skoja och säga att om hade vi talat nationalekonomi då är utbudet med människor som hjälper ganska stort, men utbudet på människor som vill ha hjälp är ganska litet. Detta var en kallsup som jag fick förra året av Niklas och Moa, som sa, ”Jan, du gillar ju att ge, men om det är så att du inte kan ta emot, då är det inte som att du ger rent heller.” Då kanske det är så att jag ger för att få något behov tillfredsställt.

Som sagt, jag har inte listat ut detta ännu i mitt liv, så det är något jag undersöker, men jag är i alla fall där att jag överväger möjligheten om att om jag inte kan ta emot så kan jag inte ge. På en middag pratar jag jättemycket om jag kan hjälpa någon annan person eller så, eller bidra. Men jag ogillar att prata om mig själv. Ofta pratar jag om hur man kan hjälpa andra.

Caroline: Men om du skulle prata om dig själv, vad skulle komma ut då?

Jan: Jag vet inte. Jag tycker inte om att prata om mig själv. Jag kan prata om fonder, portföljer, hur folk borde utveckla sin business eller hur man kan tänka om sådant. Men allt det handlar ofta om att jag vill hjälpa den andra personen. Det kan vara på bekostnad för att jag inte gillar att prata om mig själv. Jag kan vara sårbar och prata om jobbiga saker om mig själv, men det är nästan alltid med syfte att hjälpa någon eller göra en poäng.

Olika samtalsämnen engagerar olika människor

Caroline: Det känns nästan som att vi borde stänga av kamerorna, för jag vill gå djupare in på detta. Vad skulle du berätta om dig själv om du inte skulle göra någon poäng alls?

Jan: Jag vet inte. Det är därför jag sitter helt tyst på vissa middagar. För det finns inget utrymme för det är ingen som vill bli hjälpt, det är ingen som vill lyssna. Då pratas det om tv-serier, historia, saker som har hänt.

Caroline: Men du kollar på tv-serier. Netflix-serier. Vi har ju kollat på grejer där ju, The Witcher senast i julas. Kan du inte säga någonting om den då?

Jan: Jo, det är klart jag kan, men det är inte det som är poängen. Jag tycker att det är en ganska ointressant konversation.

Caroline: Det är jätteintressant detta, för jag gillar ju det, att berätta vad jag tänkte och vad jag kände, vad tror du om den scenen och sådant. Men jag är ju jätteintresserad av att demontera kultur och bygga upp det igen.

Jan: Precis, men det där är ju din story. Det är därför du skriver bok och vill skriva filmmanus och sådant.

Caroline: Samtidigt känns det så väldigt intimt för mig. Jag har aldrig nästan pratat med människor om detta, för jag trott att de inte var intresserade. Nu har jag människor som är intresserade av det, så då känns det fantastiskt. Men det har tagit lång tid, Jan.

Det känns som en stor del av mig att prata om det här med kultur. Men låt oss säga så här, det med aktier och att utveckla business, det kanske är en stor del av dig. Och du behöver kanske inte prata så mycket om annat som rör sig, om det inte rör sig så mycket. Det är helt ok.

Jan: Men jag känner så här, varför skulle någon vilja lyssna på mig? Och där kommer min självkänsla in.

Caroline: Jag upplever samma grej. Jag slår vad om att det är så många som lyssnar och tittar som känner exakt samma grej, att varför skulle någon vilja höra vad jag känner och tänker.

Missunna inte andra som vill ge – våga ta emot

Jan: När vi gjorde avsnittet med parterapeuten berättade jag att det var väldigt länge som jag inte förstod varför du var gift med mig. Så tänkte jag att jag tjänar åtminstone bra med pengar.

Caroline: Tack för den, Jan. Tack för förtroendet. Jag fattar inte vad du hade mig till. Jag är dålig på att prestera och så tänkte jag att Jan gillar bara människor som presterar väl. Så skulle jag leva upp till det. Det var bara fruktansvärt. Nu har vi det bättre. Mycket, mycket bättre. Vi accepterar varandra som vi är.

Jan: Jag är väldigt dålig på att ta emot hjälp från andra. Jag gillar att ge men inte ta emot.

Caroline: Du får ju hjälp av mig när jag lagar mat, till exempel. Jag vet inte om du ser den hjälpen. Jag tvättar också, jag gillar att tvätta.

Jan: Ja, men nu började det handla om dig här och ditt behov av att du inte ska bli tagen för givet. Men jag tänker så här, att vi pausar den konversationen om hur svårt det kan vara att ta emot. Vi kommer ha hit Moa, min coach, i veckan. Då tar vi det då. Men poängen är att det är en myt att det är bättre att ge än att få. Man kan till och med överdriva det. Skruvar man upp volymen kan man säga att det är snålt att inte be eller ta emot hjälp. Man missunnar den andra personen en möjlighet att få ge.

Caroline: Likadant tänker jag med vänner – innan vi nu går vidare till nästa princip. Man har ju vänner för att få vara liten ibland och be och hjälp och berätta hur det känns och så. Det har jag också heller inte utövat. Nu skrattar jag, för det är skitjobbigt att erkänna, att jag har vänner som jag inte har bett om hjälp. För jag har tänkt att de inte behöver se mig så här. Sjukt ju. Men let’s move on.

Princip: Pengar är inte en lösning, bara en förstärkare

Money will only make you more of what you already are.

Jan: Jag tänker på det som vi också pratade om i avsnittet med Moa – min coach och god vän sedan många år tillbaka – att pengar inte är lösningen. Pengar är bara en förstärkare. Är jag olycklig och får en massa pengar, så kommer jag fortfarande att vara olycklig. Pengar förstärker ens beteende. Någonting som slog mig också var att vi började engagera oss lite i välgörenhet när vi pluggade.

Vi skaffade fadderbarn i SOS-barnbyar, trots att vi gick på studiemedel, för vi tyckte att det var viktigt. Sedan har vi fortsatt att stödja behjärtansvärda projekt, både med investeringar och i andra sammanhang. Då hade vi kompisar som sa att de inte hade råd att stödja välgörenhet nu, utan att de skulle göra det sedan när de får lön. Tror du att de började stödja välgörenhet när de fick lön? Nej, det gjorde de inte. Det handlar bara om volymen du gör saker på, tror jag.

Detta har jag kämpat med, för i många år var det verkligen så här att om jag bara har X summa pengar, så kommer allting bli bra.

Caroline: Jag får sådana extrema visioner för mitt inre här. Jag tänker att om vi säger att man är en person som tycker att det är jobbigt att växa och man har en massa pengar, då kan man faktiskt medicinera bort sina problem. Tillfälligt i alla fall. Man kan handla droger till exempel. Jag tänker på den här tv-serien vi precis har sett, Exit. Oh my God. Den utspelar sig i norska finansvärlden och så är det väl fyra män som man får följa.

Jan: Början till den var en intervju som en journalist gjorde med finansmän. De här historierna var så sjuka, så de bestämde sig för att de skulle göra en tv-serie. Den finns på SVT Play. Bara för att ge ett over the top exempel så är det en av finansmännen som är gift med en kvinna och de ska skaffa barn och hon vill väldigt gärna ha barn. Det är bara det att han inte har berättat att han för fyra år sedan har steriliserat sig.

Caroline: Ja, det är många skithögar i den serien. Man förstår att flera av dem är så olika jävliga olyckliga. Men det är inte så att de tar tag i sina problem, utan det är bara att dricka bort det. De har så mycket pengar också så att de kan göra alla de här grejerna som bara snurrar ner dem i en vortex av olycka. Det är det jag får framför mina ögon här nu när jag läser ”money will only make you more of what you already are”. Tyvärr så är det en negativ bild. Det kan säkert också vara positivt.

Jan: Ja, volymknappen är ju densamma. Det förändras inte. Vad jag upplever nu att du säger, omedvetet, är att om du får mycket pengar så kommer du börja knarka och bli olycklig.

Caroline: Nej, det är bra att du tar upp det, för det är inte det jag vill säga. Det är att jag såg att man vissa kanske inte ens behöver ta tag i sina problem, om pengarna bara kan lösa det tillfälligt.

Jan: Fast du behöver inte ta tag i dina problem oavsett. Jag tycker att det är ett litet sidospår. Å andra sidan tycker jag att den serien var intressant i alla fall. Jag fick med mig ganska många grejer från den serien. Jag fick uppleva vart min gräns går, när saker blir oacceptabla. Jag som tvekat på att köpa en ny bil i över två år, men han köpte en ny Porsche samma dag som den släpptes. Då tänkte jag, ”Du kan inte impulsköpa en ny Porsche!” Men obviously så kunde man det. Samtidigt som den är tragisk så är den ganska humoristisk i vissa avseenden.

Jag tror att nyckeln är att se till att ha ett fantastiskt liv redan idag. Många av de sakerna som är viktigast i livet är gratis och är det så att du får ditt liv att funka när du inte har pengar, då kommer du få ditt liv att funka ännu bättre när du har pengar. Du får bara mer valmöjligheter. Men ha ingen förväntan på att pengarna kommer förändra dig. Det är som man också säger, att om du inte kan hitta det inom dig kommer ingen mängd pengar övertyga dig. Det finns mycket att säga om det där.

Princip: ”How you do one thing is how you do everything”

How you do one thing is how you do everything.

Harv Eker

Jan: Jag tänker så här att om jag är dålig i ett område, t.ex. om jag är dålig på att prioritera mig själv, så kommer jag vara dålig på att prioritera mig själv i ett annat område också. Eller om jag är slarvig i ett område så kommer jag sannolikt vara slarvig i andra områden också. Jag upplever att det är så.

Caroline: Ja, det kanske är förnekelse kring detta. Jag vill nog inte att det ska vara en sanning för mig. Jag blir lite provocerad och tänker att det inte stämmer. Jag tänker också på min röra i mina skåp. Ibland städar jag upp där när jag får för mig att det inte är sådan jag är. Men 95% av tiden är det rörigt där. Jag är ju rörig i mitt huvud i också. Det är jag. Jag har börjat acceptera det.

För vet du vad som hände en gång när jag var på kurs? Jag gick förbi ett rum där någon bodde. Jag skäms ju för att jag är rörig. Men det var rörigare på det rummet! Då tänkte jag att den personen som bor där, hon verkar ju trevlig. Det är helt ok att ha det rörigt. Så jag har börjat acceptera det nu och det är skönt. Men jag har varit mycket i förnekelse, för det har stämt in på mig.

Jan: Jag har till exempel bra koll på mina prylar. Jag har bra koll på min dator, mina filer, struktur, e-mail, osv. Men min grej är att jag har svårt för att prioritera mig själv och att göra någonting för mig själv. Om det kommer in mejl eller en kommenterar så vill jag gärna svara på de innan jag gör någonting annat.

Så det handlar återigen inte om att det är rätt eller fel, bra eller dåligt, sant eller falskt. Man behöver inte lägga en värdering. Utan snarare konstatera att så här beter jag mig. Jag gillar inte att ta risk, till exempel, när jag investerar. Jag gillar inte att ta risk i andra sammanhang heller. Jag safear när vi investerar i räntefonder och jag har guld. Ja, jag safear när vi kör bil, med prepping och så vidare. Är jag en person som safear så kommer jag att göra det överallt.

Caroline: Det gäller nog att pinpointa, om man skulle hitta ett beteende, och se om det gäller över hela ens tillvaro liksom.

När man inte dömer sig själv för hårt kan man göra positiva förändringar

Jan: Sedan kan man ställa sig frågan om man är ok med det. Ger detta mig de resultat jag vill ha. Jag kan vara slarvig med smågrejer och mindre belopp. Är det då ok eller måste jag optimera på den där extra avgiften när jag väljer en fond? Nej, det måste jag inte, men det kan också vara så att om jag får böter så skiter jag i det. Jag vill liksom inte engagera mig i det. För mig är detta väldigt tydligt, att jag har en uppsättning beteenden eller program och de programmen kör man i alla områden. På gott och ont.

Caroline: Jag håller med, men jag har nog lagt för mycket värderingar i mina beteenden och sedan undvikt att se på det för att det har varit dåligt. Som att vara lite rörig.

Jan: Jag tror det är som du säger, att det handlar mycket om acceptans. Sedan ställa sig frågan om detta tar en dit man vill. Först då kan man börja titta på om man vill göra en förändring kring det. Så det är en väldigt bra grej att komma ihåg och samtidigt är det intressant för att det säger ganska mycket om andra.

Detta har jag använt i rekrytering, att man har intervjun och sedan med den som man tycker är kandidaten så säger man skitbra jobbat på intervjun. Sedan bjuder man med dem på lunch. Då fattar kanske inte kandidaten att intervjun fortsätter på lunchen, men då tittar man hur personen beter sig mot till exempel Uber-föraren, eller mot receptionisten eller serveringspersonalen. Beter den sig inte snällt mot serveringspersonalen, då kommer den inte bete sig snällt i andra sammanhang heller. Man kan få reda på ganska mycket genom att iaktta.

Caroline: Jag tycker det är intressant det du säger, att du kan se det så tydligt. Jag kan inte se det tydligt, också för att jag har haft så mycket åsikter om mig själv. Men en sista grej här, jag tycker det är jättespännande när man väl inte behöver döma sig själv och se vad det är man sysslar med egentligen.

Då är det jättespännande. Då har jag det rörigt i mina skåp och så får jag nog och då städar jag upp och njuter av det städade ett tag. Sedan blir det rörigt igen och då är jag ok med det, för jag hittar ändå det jag ska. Jag hittar ju i röran. Jag har inte sett det beteendet innan, förrän jag började titta och inte värdera. Ok, då går vi vidare. Hoppas att det har gett dig någonting, du som lyssnar.

Princip: Låt inte jobbet hindra dig från att tjäna det du verkligen är värd

Jan: Den här är nästan min favorit:

There is nothing wrong with getting a steady paycheck, unless it interferes with your ability to earn what you are worth. There is a rub. It ususually does.

Harv Eker

Jan: Det är inget fel på att skaffa sig en jämn återkommande inkomst i form av en lön, så länge det inte står i vägen för att du ska kunna tjäna det som du egentligen är värd. Problemet är att det ofta gör det.

Caroline: Det håller jag helt med om. De flesta är underbetalda jämfört med hur mycket man lägger in, i form av engagemang och tid. Man svarar på mejl klockan halv elva på kvällen. Du behöver inte göra det. Så tänker jag. Jag ska bara säga en sak som jag har tänkt mycket på.

Jag har sett så många kvinnor på universitetet som jobbar för en manlig professor och de lägger in så mycket tid och energi och engagemang. De sitter på kvällen och på helgerna och vad får de för det? De är koordinatörer eller assistenter, som inte ger så mycket betalt. Jag tycker det orättvist. Så tycker jag att man ska ta sig någon annanstans, där det värderas, den typen av engagemang och hur man har koll på allting. Jag har tänkt mycket på detta och jag har varit där och jag har tagit mig vidare.

Jan: Jag uppskattar när du blir engagerad och jag håller med. Det är dock inte så jag tolkar denna princip. Han säger att det inte är något fel på att skaffa sig en en jämn återkommande inkomst. Han säger ingenting om storleken på den. Sedan säger han att så länge det inte står i vägen för att du ska kunna tjäna det som du egentligen är värd. Problemet är att det gör det ofta.

Vad jag tänker i detta är att jag kanske har en potential att tjäna – nu bara hittar jag på – att tjäna 50 000 kronor i månaden. Men så är jag på ett jobb som betalar mig 25 000. Men jag kommer aldrig kunna komma upp i 50 000 eller komma upp till den potentialen, så länge jag är kvar på det jobbet. Jag tänker till exempel så här att tänk att man har en affärsidé eller du ska sälja någonting. Vad skulle du helst vilja ha? Vill du sälja 50 000 pennor eller 50 000 massageklienter?

Caroline: Pennorna. För det är jobbigt att ha 50 000 massageklienter. Det kan man inte hinna med.

Jan: Ok, jag skulle ha tagit 50 då. Så min poäng här är att man kissar i sängen. Man tar ett kortsiktigt beslut för att det känns varmt och skönt. Sedan blir det jäkligt äckligt över tid. Så jag är kvar på det här jobbet till exempel för att jag inte vågar starta eget. För att jag har en rädsla för att inte kunna tjäna tillräckligt eller att man inte kommer kunna ändra affärsmodell och tjäna pengar på kvantitet istället för tid.

För stor fokus på trygghet leder till ett liv fyllt av rädsla

Jan: I vårt fall såg vi att bloggen är en mycket bättre affärsmodell än att vara konsult, som jag har varit innan, men jag kan inte leva på bloggen från dag ett. Men det kan jag däremot göra som konsult. Då tänker jag så här att som konsult när den timmen är slut så är den slut. Då kan jag inte ta betalt för den timmen mer. När jag har ett jobb med en lön och har arbetat mina 40 timmar då får jag betalt för de timmarna, men sedan är det liksom färdigt.

Om jag istället säljer pennor eller som vi har en blogg, när artikeln är skriven så ligger den ute i ett, två, tre år. Inkomsten per artikel är obefintlig den första månaden eller den första veckan, men eftersom den kan ligga ute i 10 år blir inkomsten ganska stor över tid. Och han skriver så här,

Living based on security is living based on fear.

Harv Eker

Alltså att försöka leva på trygghet, som de flesta gör med sin anställningstrygghet, de har tre månaders uppsägningstid, och går företaget i konkurs så finns det statlig lönegaranti, etc. Då säger han att det är samma sak som att säga:

I am afraid I won’t be able to earn enough on my performance, so I’ll settle for for earning just enough to be comfortable or survive.

Harv Eker

Så jag tänker här tar du betalt i resultat eller tar du betalt i timme? De flesta vågar inte ta betalt på resultat och då tar man betalt per timme. Då tjänar man inte det man skulle kunna tjäna. Precis det som du säger där om koordinatörerna. Det värdet de skapar är egentligen mycket större, men de vågar inte ta betalt på det resultatet, så då tar de betalt per timme istället. Eller inte ens det.

Jag hade ett samtal med Niklas, min bästa kompis, som är jätteduktig föreläsare och får bra betalt för sina föreläsningar ute på företag runt om i Sverige. Jag sa till honom att det är inget fel på att föreläsa, för det ger en stadig inkomst varje månad, så länge det inte står i vägen för ditt långsiktiga mål, där du inte alltid vill resa till Växjö en onsdagsmorgon och inte kunna lämna barnen på skolan.

Problemet är att varje gång du är ute och håller en föreläsning så kan du inte jobba på din långsiktiga plan. Det är ett kortsiktigt beslut baserat på trygghet. Jag måste lösa problemet här och nu, jag måste betala mina räkningar här och nu, istället för att skapa en långsiktig lösning. Och så blir det så att man inte har tid att jobba på den långsiktiga lösningen, för att man måste släcka branden här och nu.

Caroline: Ja, det tror jag många känner igen sig i. Som har ambitioner.

Vi kan stegvis skapa nya karriärer över tid

Jan: Man måste kanske göra bägge ett tag. Det är därför jag gillar den här modellen som jag har tagit upp i så många avsnitt, med storebror, lillebror och lillasyster. I Niklas fall är föreläsningar storebror, det är det som försörjer honom här och nu. Jobbet är storebror för de flesta av oss. Men du kan påbörja ett sidoprojekt. Sluta titta på de där tv-serierna på Netflix eller prioritera annorlunda, så att du kan påbörja någonting. Det behöver inte vara så att det ska ersätta din lön här och nu, men på sikt.

Jag brukar säga att de första sju åren tjänade vi inte en krona på bloggen. Men jag hade ändå ett mål. Sedan var det för att jag tycker att det är så förbaskat roligt och jag gillar att hjälpa människor, som vi pratade om innan. Men gör inte saker på bekostnad av något annat. Ha inte en lön på bekostnad av att du skulle kunna ta betalt i resultat. Ofta handlar det om rädsla och då kommer mitt lilla rant här.

Människor som säger att de inte värderas på sitt jobb, att de borde ha högre lön, eller att de borde ha lika mycket som vd:n. Då brukar jag säga ok, säg upp dig och starta eget. Då får du direkt ett bevis på vad marknaden tycker att du är värd.

Om marknaden anser att du skapar ett högre värde så kommer det reflekteras i hur mycket du blir betald; antingen på ett annat jobb eller i ett eget företag. Eller så kommer inte marknaden tycka att det värde du skapar är tillräckligt stort och då får du den lönen som du får. Det handlar inte om att chefen är dum eller någonting, utan ofta handlar det om den här rädslan.

Caroline: Du säger att du är riskavers och ändå har du en blogg som du jobbar mycket med. Du är inte anställd. Då måste det finnas något annat som är starkare än ditt undvika-risk-beteende.

Poängen är inte eget företag

Jan: Det är för att jag ser på risk lite annorlunda. Ibland tittar jag på saker och så fattar jag inte vad alla människor håller på med, ser de inte att kejsaren är naken? I vårt samhälle idag så anses det vara större risk att starta eget än att vara anställd. Jag tycker att det är jättekonstigt. Jag håller med om att under en startperiod är det betydligt bättre att vara anställd än att starta eget. Agree totally.

Men när du väl har företaget igång, så har du 100% kontroll, eller mycket större kontroll på ditt eget företag än du har som anställd. Folk säger att det är säkrast att vara anställd, eftersom du har tre månaders uppsägningstid. Ja, tre månaders uppsägningstid. Driver du företag har du ofta en horisont bortom tre månader. Sedan tänker jag att funkar inte ditt företag då kan du alltid skaffa dig ett jobb, som du hade innan.

Caroline: Jag tror det handlar mycket om hur mycket man själv måste tänka. På ett jobb behöver du inte fundera så mycket över att det läggs undan till pension, bokföring, och sådana saker, som man måste lära sig om man ska starta företag. Det går absolut. Det är ingen rocket science.

Jan: Men – som du sa angående koordinatorerna på universitet – många gånger upplever jag att folk jobbar lika mycket på sina jobb som man skulle ha gjort på ett eget företag. Samma kärlek och lojalitet.

Prestationsbaserat arbete och arbete med passion

Caroline: Ja, nu får jag sådana jobbiga känslor här i hjärttrakten, för tänk om du hade lagt lika mycket tid och engagemang på antingen det jobbet där eller ett eget företag. Till slut hade du varit förmögen liksom. Det blir man om man lägger mycket tid på ett jobb och gör rätt grejer.

Jan: Ja, sedan är inte svaret alltid att starta eget. Det är inte det som är poängen. För oss blir preferensen eget företag, eftersom det är det vi har gjort i över 20 år, men det är därför till exempel vd:ar – nu kan man ha olika åsikter om detta – ibland förhandlar till sig prestationsbaserad bonus eller löneavtal. Duktiga säljare går på prestationsbaserade ersättningar, för att de vet och är beredda att testa det värde de skapar mot marknaden. Jag tror att detta handlar väldigt mycket om rädsla.

Caroline: Ja, det är också dödande. Det är dödande om man nu har ett jobb – nu är detta min åsikt här – där man ska sitta ett visst antal timmar och det dödar mig faktiskt.

Jan: Fast återigen, jag tycker att du gör det lite svart eller vitt. Det är ett jobb för dig nu också att skriva din bok, men du skulle inte prata om det som dödande. Det är bara för att du har gjort fel grejer i 20 år. Du har pluggat naturvetenskap och doktorerat i molekylärbiologi, när du egentligen är en konstnär. Men du har alltid låtit den där konstnärssjälen få komma ut. Tro fan att den konstnären dör, som ska sortera papper.

Caroline: Jo, absolut. Jag har inte sorterat papper. Det som inte var dödande var när jag doktorerade och kunde bestämma själv, att jag ska göra de här experimenten från sju till sju idag. Då vet jag att det kommer gå jättebra. Det var inte någon som sa att jag skulle jobba de 12 timmarna, eller åtta eller sju. Då dödade det inte mig, för att jag hade en sådan otrolig kontroll själv.

Jan: Eller för dig handlar det om kreativitet och får inte du utnyttja din kreativitet så dör du. Det kommer vi också prata om under våren, att en av de bästa grejerna man kan göra är att hitta sitt drömjobb. Sedan kan drömjobbet vara att starta eget, men det behöver det inte vara. Detta vi pratar om här gäller oavsett om man är entreprenör med eget företag eller intraprenör på ett företag. Den juridiska formen spelar inte så stor roll. Kloka företag skapar möjligheter för sina duktiga anställda.

Min sista kommentar är att riskavers blir jag inte i att driva företag, men det handlar om hur man gör det. Jag har alltid överlappat. Jag har aldrig klampat in i ett nytt projekt förrän jag vet att det har funkat och jag har alltid finansierat det med gamla projekt. Ungefär som många gör med lägenheter; man går inte från hyresrätt till den där villan på Djurgården, utan ofta har man gjort ett antal steg där emellan där man har använt resultaten från det gamla till det nya.

Kommande avsnitt med populära gäster

Jan: Nästa princip är ganska rolig,

Never have a ceiling on your income.

Harv Eker

Det vill säga, ha inget tak på hur mycket du kan tjäna. Jag tänker att vi sparar det till del fem i den här serien. Vi har en massa fler och vi kommer att fortsätta den här konversationen i detta området med fokus på pengar. Jag tyckte att det blev lite väl flummigt i början av avsnittet. Men har man haft fyra avsnitt om portföljkonstruktion, sharpekvoter och korrelationer, så kan man unna sig ett sådant här avsnitt.

Ett stort tack för det här avsnittet och jag tänker att de kommande veckorna blir det lite blandat. Vi kommer att ha Moa här som gäst, vi har också planerat in Eric Strand, som ska komma tillbaka och prata om guld och marknadsläget och sitt nya fondbolag och inte minst det som han kallar Sveriges mest riskabla fonder, eller fonder med högst risk.

Ett stort önskemål har varit ett avsnitt om pension och jag kan faktiskt avslöja att igår kväll när jag satt och letade efter en specifik graf, som jag visste att Pensionsmyndigheten hade gett ut om hur den Sjunde AP-fonden hade gått mot den genomsnittliga spararen, då hittade jag sjukt bra rapporter kring det här med pension. Så nu känner jag mig för första gången på 10 år inspirerad att ta tag i de här pensionsavsnitten. Jag tror det blir roligt. Hoppas att du gillade detta och att vi ses på antingen Patreon eller på sociala medier.

Vi ses nästa söndag!

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, då gillar du nog även:

• Allt i livet är bara ett resultat av saker vi gjort och inte gjort - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 1 av 5.
• Du kan inte både ha en ursäkt och ett resultat samtidigt - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 2 av 5.
• Din inkomst står i direkt proportion till det värde som du skapar - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 3 av 5.
• Tänk om det både går att ha kakan och äta den? - Ett samtal om de inre framgångsfaktorerna, del 5 av 5

Vill du få artiklar som den här till din mejl?

Om du uppskattade den här artikeln, då kan du prenumerera på vårt kostnadsfria nyhetsbrev. Det kommer ungefär en gång i månaden, innehåller de bästa artiklarna och tipsen från den gångna månaden. Dessutom får du ett par välkomstmejl med bloggens guldkorn sedan 10 år tillbaka.

Jan och Caroline Bolmeson

26 januari, 2020

Den här artikeln publicerades söndagen 26 januari 2020 klockan 20:08 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Personlig utveckling, RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.