Mental bokföring

Varför smarta människor gör dumma saker i sin privatekonomi

I helgen höll jag två stora föreläsningar i Stockholm med Balansekonomi och ett ämne jag brukar beröra är mental bokföring. Det vill säga hur vår hjärna ställer till det för oss – särskilt i området pengar.

På föreläsningen ställde jag nämligen följande tre frågor och bad deltagarna att räcka upp händerna:

  • Hur många här inne har ett boende som är mer värt än vad det finns skulder på det?
  • Hur många av er skulle få 1 000 000 kr eller mer om ni sålde boendet och betalade alla skulder på det?
  • Hur många av er som räckte upp handen på förra fråga, relaterar till dig själv till vardags som miljonärer?

Det slår aldrig fel. En majoritet räcker upp handen på den första frågan. Nästan alla som räckte upp handen på första frågan, räcker upp handen på fråga nummer två. Men när jag kommer till den tredje frågan så är det kanske 2-3 % av de som räckte upp handen på fråga två som räcker upp handen nu. Det vill säga att flera av dem är miljonärer men relaterar inte till sig själva som det.

Det här är ett klassiskt exempel på vad som inom den finansiella beteendevetenskapen kallas för mental bokföring. Det vill säga att vi inte förhåller oss objektivt till olika situationer eller pengar – alla pengar är helt enkelt inte lika mycket värda.

Daniel Kahneman, nobelpristagare i ekonomi, har skrivit en fantastisk bok på ämnet som heter ”Tänka snabbt, tänka långsamt”. Det finns ytterligare en bok som är lite mer lättläst som heter ”Why Smart People Make Big Money Mistakes” av Gary Belsky. Om jag ska försöka sammanfatta det så skulle jag säga att de följande delarna är de viktigaste att hålla koll på i sin privatekonomi:

  • Mental bokföring
  • Olika ursprung, olika värde

Inom kort kommer jag skriva om den andra delen som handlar om ”prospect theory” som mer handlar om hur vi låter vår uppfattning om risk påverka våra beslut.

Mental bokföring – problemet med olika mentala konton

Det första stora problemet är att vi mentalt ”bokför” våra nuvarande och framtida pengar på olika sätt. Vi tillskriver dem olika värde och särskiljer dem således från varandra vilket gör att vi inte behandlar dem lika och fattar olika beslut kring nyttan och användandet av dem. Det förklarar till exempel beteendet där människor – istället för att titta rationellt på varje krona och att den har samma värde – kan dela upp sina pengar i ”säkra”-pengar som man beter sig med på ett sätt och ”risk”-pengar som man beter sig med på andra sätt.

Ett exempel är scenariot med ett värde i huset på 1 000 000 kr som man relaterar till på ett helt annat sätt än om man skulle ha 1 000 000 kr stående på kontot. Andra klassiska exempel är:

  • Personer handlar mer när kreditkort används än när kontanter används.
  • Pengar på buffertkonto som inte används för att betala av en skuld
  • Personer säger att de inte har några pengar trots att det finns pengar på kontot avsett för X

Ska man sammanfatta det så handlar det om att vi lägger ett personligt värde på vissa typer av pengar eller tillgångar. Om man t.ex. sparar till barnen eller till insatsen till ett nytt boende så värderar man det sparandet högt. De pengarna blir för ”viktiga” för att spenderas. Det i sin tur ger att dessa ”viktiga” pengar, eller detta viktiga konto inte får röras överhuvudtaget – även om det i sak skulle ge en finansiell fördel.

En annan ganska intressant följd är att ibland hör jag människor berätta för mig hur smart de har delat upp sina pengar i två portföljer – en säker och en med lite mer riskfyllda placeringar. Jag brukar ibland tänka, att trots deras arbete med dessa två portföljer och separeringar av placeringar, så är ju deras förmögenhet fortfarande summan av de båda. Det vill säga att det är ju faktiskt ingen skillnad på om de hade haft alltihop i en enda portfölj.

Olika ursprung, olika värde

Det andra närliggande scenariot handlar om att vi tillskriver pengar olika värde beroende på deras ursprung. Nedan följer två vanliga exempel:

  • Det tar emot att betala en elräkning med pengar som fås i gåva
  • En skatteåterbäring relateras till som en ”bonus” istället för att man har betalat in för mycket skatt och att det egentligen är lön.
  • Det är lättare att bortse från en förlust om det är vinstpengar som man har förlorat.

Det vill säga att vi generellt sett lättare att spendera ”hittade”-, ”avkastnings”- eller ”bonus”-pengar än vad vi har att spendera intjänade pengar som vi har fått som lön.

Ett exempel från mitt eget liv för ca 20 år sedan – förutom ovan nämnda – var t.ex. när min far dog och jag fick ut lite pengar i livförsäkring. Dessa pengar var ju pengar efter pappa och var inte som andra pengar. För om jag t.ex. investerade dem och jag förlorade tio procent, så var det pappas pengar som förlorades. Motsvarande historier har jag hört från andra kring t.ex. arv som man tar helt andra beslut kring än om det vore som resten av ens pengar.

Känner du igen dig i de här exemplen?

Semesterpengar och lån

Låt oss säga att du har sparat ihop 50 000 kr som ska användas till semester om ett halvår. Samtidigt så har du även ett lån på banken på 250 000 kr.

  1. Du köper semesterresan och behåller ditt lån.
  2. Du betalar av 50 000 kr på lånet, har 200 000 kr i lån och om 6 månader lånar du 50 000 kr för att åka på semester.

Upplever du någon skillnad på 1) och 2)? Om du är som de flesta människor så känns det jättekonstigt att låna 50 000 kr för att åka på semester – även om 2) är det rationella alternativet att göra. Du slipper ju betala räntan under tiden…

Trisslott – vinst och förlust

  1. Du köper en trisslott för 30 kr och vinner 30 kr. Du köper en ny trisslott och förlorar.
  2. Du köper en trisslott för 30 kr och förlorar.

Upplever du någon skillnad mellan 1) och 2)? Om du är som de flesta människor så är förlusten i 2) lite surare än den i 1) eftersom i det första alternativen så ”förlorade” du en vinst och det gör inte så mycket. Förlusten är ju dock 30 kr i båda fallen…

Du förväntar dig böter …

Du kommer fram till bilen, sen som tusan, och förväntar dig att hitta en parkeringsbot men den finns inte där. Om du är som de flesta så upplevs det nästan som att man har ”tjänat” en 500 kr…

Skatteåterbäring är bonuspengar

De flesta personer upplever skatteåterbäringen vid midsommar som bonuspengar, när det egentligen är pengar som du har lånat ut till staten gratis i flera månader… Det är ju faktiskt dina surt förvärvade jobbpengar.

Exemplet med bilen och lampan

Låt oss ponera att du ska köpa en lampa i en affär för 1 000 kr. Din kompis berättar att samma lampa finns 10 minuter bort med bil för bara 750 kr. Skulle du åkt till den andra affären?

Låt oss ta exempel 2, du ska köpa en bil för 100 000 kr. Din kompis berättar att samma bil finns 10 minuter bort med bil för bara 99 750 kr. Skulle du åkt till den andra affären?

Om du svarade ja på den första frågan men inte den andra så är du som de flesta andra, där du tillskriver de 250 kr olika värde…

Vad är problemet med mental bokföring?

Först och främst tror jag att det är viktigt att erkänna för sig själv att man från tid till annan trillar i diket och att det är okej. Samtidigt gäller det att försöka fånga det, oftast är det enklast med hjälp av andra människor. Konsekvenserna av mental bokföring kan tyvärr bli väldigt stora.

Ett av problemen som jag från tid till annan brottas med är att jag värderar avkastning och passiv inkomst lägre än min vanliga lön. Det är ju ”bonus”-pengar vilket gör att jag har en tendens att lättare spendera dem. Det gör att jag sätter krokben för mig själv och skjuter upp min ekonomiska frihet längre fram i tiden. Något jag tror att jag inte är ensam om.

Människor som kategoriserar sina pengar olika, jag tänker framförallt på värdet i sitt boende annorlunda än resten av sitt sparande hamnar omedvetet i en situation där de tar betydligt större ekonomiska risker än vad de tror. Jag har tagit upp exemplet flera gånger där människor har placerat 50 000 kr i fonder och arbetar jättehårt med att sprida riskerna och är oroliga för dem. Sedan att de har 2 000 000 kr stående i huset och att 50 000 i förhållande till 2 000 000 kr knappt är 2.5 % har helt gått dem förbi. Istället för att de tror att de har spridit äggen i flera korgar har de egentligen ett par pytteägg i ett par olika korgar, men det stora feta mastodontägget ligger i en enda.

Relaterade artiklar

Få ett mejl varje gång vi släpper ett nytt avsnitt

Genom att fylla i din e-postadress nedan får du ett mejl varje gång vi släpper ett nytt avsnitt (till skillnad från vårt månatliga nyhetsbrev). I normala fall innebär det ett mejl varje måndag morgon. Självklart är det kostnadsfritt och du kan avsluta när du vill.

Dubbelkolla att din e-postadress ovan är rätt, det blir så tråkigt om den blir fel. 🙂

Fråga eller kommentar till artikeln? Besök gärna forumet. 😊

Om du har fråga, kommentar eller fundering till denna artikel så får du väldigt gärna skriva den i RikaTillsammans-forumet. I forumet får du betydligt fler och bättre svar, dessutom snabbare. Självklart kan du vara anonym eller bara läsa vad andra skrivit.

PS. Du kan komma i kontakt med oss via den lila "Hjälp"-knappen nere till höger. På grund av bloggens storlek klarar vi tyvärr inte längre svara personligt på alla mejl eller ens svara i rimlig tid, därav hänvisningen till forumet.

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök