Från socialbidrag och golfbollsdykande till ekonomiskt frihet

Intervju med Jesper som berättar om sin ekonomiska resa. Allt från att ha fått barn tidigt, inte klarat av ekonomin, fått be om socialbidrag och jobbat med allt från att köra taxi till att dyka efter golfbollar till att idag 22 år senare ha uppnått ekonomisk frihet.

Häromveckan fick jag ett samtal från ett okänt nummer. För en gångs skull svarar jag och då hör jag i andra ändan av luren:

”Hej, jag heter Jesper, jag har följt dig och Caroline. Nu har jag blivit ekonomiskt fri och jag skulle vilja bjuda dig på lunch, dela med mig och bolla tankar.”

Ett sådant erbjudande kan man inte tacka nej till, så jag höjde insatsen och bjöd in Jesper till att samtalet här istället. 🙂

Jag hoppas att du också upplever dessa ekonomiska historier och inblickar i andra människors liv som inspirerande och intressanta. Det som är så fint är att alla ekonomiska resor är unika. I det här fallet började det med att Jesper fick barn tidigt, flyttade hemifrån, fick inte ihop ekonomin, fick anstränga sig för att få det att fungera med allt från sälja saker på blocket, till att dyka efter golfbollar i sunkigt vatten med råttor(!) till att utbilda sig till lärare och jobba det i ett antal år, parallellt med drömmen om ekonomisk frihet och FIRE (=financial independence retire earaly).

Min tes är ju att en resa mot ekonomisk frihet handlar egentligen mer om en personlig utvecklingsresa snarare än en ekonomisk resa. Så ter det sig även vara med Jesper. Vi pratar mycket om insikter, lärdomar, misslyckande och inte minst mod. Mod i form av att det inte är frånvaro av rädsla utan att säga att något annat är viktigare. Det visar sig både i det stora och lilla – som när de skulle köpa sitt andra hus för uthyrning – hur de gick runt i området och pratade med grannarna som gav ovärderlig information. Ett tips jag inte hört tidigare, någonsin.

Vi pratar även om att inte ge upp när banken säger nej eller när saker inte går enligt plan, vi återkommer till vikten av tacksamhet, att mycket handlar om tiden med barnen, att faktiskt fråga barnen om de upplever att man har tid för dem och be dem om feedback och mycket, mycket mer.

Som vanligt vill jag tipsa om att kolla i forumet där de flesta kommentarerna till avsnitten kommer. Se länken nedan. Tack för denna veckan!

Vi hoppas att du gillar avsnittet!
Jan, Caroline och Jesper

Sammanfattning

Nedanstående är en sammanfattning gjord av vår AI-assistent. 🤖🙂

Transkribering av hela avsnittet

Nedanstående transkribering är gjord av vår virtuella AI-assistent vilket innebär att den kan innehålla fel och att den inte är ordagrann.

Jan: Välkommen till RikaTillsammans! Det här är dagens avsnitt.

Caroline: En FIRE-intervju med Jesper från communityn.

Jan: Ja, det var verkligen roligt. Jesper kontaktade mig och sa, ”Du Jan, jag hade drömt om ekonomisk frihet och FIRE när han fyllde 55. Nu är han 47 och nästan i mål, redo att sluta jobba och kan vi träffas för att diskutera och dela med mig?” Så istället för bara en enkel pratstund bestämde vi oss för att göra en intervju och dela Jespers resa för att ge inspiration. Resan till ekonomisk frihet är unik och handlar mycket om personliga värderingar och tankesätt.

Caroline: Resan mot ekonomisk frihet är också en personlig utvecklingsresa.

Jan: Precis, det handlar inte bara om aktier, fonder eller FIRE-regler. Det handlar om att våga tänka utanför boxen, följa sin egen väg och prioritera vad som är viktigt för en själv och ens familj. Det är verkligen inspirerande att höra Jespers historia och jag hoppas att du också kommer att tycka det.

Caroline: Välkommen till RikaTillsammans-kanalen, där vi pratar om allt roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag för att hjälpa dig att göra din ekonomi och ditt liv rikare. Vi som driver kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Välkommen, Jesper! Jag har sett fram emot den här intervjun sedan du kontaktade mig för några veckor sedan. Du berättade om din resa mot FIRE och hur du nu närmar dig målet i din 40-årsålder. Kan du dela med dig av din historia? Du nämnde att du flyttade hemifrån tidigt, blev förälder ungt och har haft en intressant ekonomisk resa.

Jesper: Absolut, resan har varit en personlig utvecklingsresa för mig och min fru. Vi har arbetat tillsammans för att nå FIRE, även om bara en av oss har nått målet än så länge. Jag växte upp i en familj med fem barn i Veberöd. Mina föräldrar hade god ekonomi, så pengar var aldrig ett problem när jag var barn. Allt jag ville ha eller göra var möjligt. Men när jag flyttade hemifrån för att bli pappa i en ålder av nästan 20 år, förändrades allt. Jag flyttade till Lund och lyckades få en lägenhet, men nu behövde jag plötsligt tänka på pengar, något jag aldrig behövt göra tidigare. Jag hade svårt att hantera pengar som ung, och det är något många kan relatera till.

En tuff start som tidig förälder och socialbidrag

Jag insåg snabbt att jag stod inför en tuff situation. Jag hade svårt att hitta jobb, var mitt i gymnasiet och behövde hitta något att studera. Socialbidrag blev nödvändigt ganska snabbt. Då granskade de min ekonomi och kollade vad jag ägde som man inte fick ha om man behövde socialbidrag. Jag minns att de till och med kollade vilken cykel jag hade. Det var en stor omställning från att inte behöva oroa sig för pengar till att vara i en sådan situation. Jag tänkte, ”Jag måste lösa detta, jag ska bli pappa snart.” Så jag började studera samtidigt som jag tog alla jobb jag kunde få.

Jag fick jobb som taxichaufför och jobbade nästan dygnet runt. På den tiden använde vi analoga böcker för att hålla koll på våra inkomster och utgifter, och taxichaufförer var kända för att inte följa reglerna, vilket även jag gjorde. Under den perioden separerade jag från min partner, men jag lyckades skaffa en egen lägenhet och jobbade så gott som varje ledig stund när jag inte hade min dotter med mig. Senare började jag studera till gymnasielärare, men jag hade fortfarande ekonomiska bekymmer i bakhuvudet. Jag började upptäcka vikten av att spara och hur sparande kan växa över tid.

Caroline: Lärde du dig också hur man hanterar pengar och sin ekonomi?

Jesper: Ja, det var en viktig detalj. Jag hade en signifikant emotionell händelse som präglade mig starkt. När jag avslutade mitt arbete som taxichaufför och väntade på min sista lön, så upptäckte jag att det fanns en försening. Jag hade inte räknat med det och hade inga pengar just då. Jag vände mig till min mamma och frågade om jag kunde låna pengar. Det var första gången jag någonsin bett om pengar. Då sa hon något som brände sig fast i mitt minne.

Hon sa, ”Har jag inte lärt dig något om pengar?” Det sved djupt, och jag lovade mig själv att aldrig mer be någon om pengar i mitt liv. Jag visste att jag skulle få min lön snart, men att höra min mamma uttrycka sin besvikelse över att jag inte hade sparat var en stark vändpunkt i mitt liv. Det var då jag började ta sparande på allvar. Samtidigt som jag studerade, hittade jag olika sätt att tjäna extra pengar.

Jan: Det är intressant hur sådana präglande händelser kan påverka oss. Jag hade en liknande upplevelse när min pappa gick bort. Jag bestämde mig då att aldrig hamna i ekonomisk osäkerhet, precis som du gjorde. Angelika, som vi intervjuade tidigare, hade också en liknande upplevelse med sin mamma som lärde henne att aldrig förlita sig ekonomiskt på någon annan. Det är nästan som att dessa händelser tatuerar sig i vårt medvetande och påverkar vårt förhållande till pengar och ekonomi.

Jesper: Precis, mina syskon, min fru och framför allt min mamma har alltid sagt till mig att hitta sätt att klara mig på. Det var tidigt i mitt liv, och det blev en stark drivkraft för mig. När jag var ung, sålde jag till och med min brors Star Wars-samlarobjekt. Jag visste inte att de skulle ha värde i framtiden. Jag sålde dem för att någon annans lillebror var intresserad. Det var min första erfarenhet av att få betalt för mitt arbete och det var en fantastisk känsla.

Det vita guldet: började dyka efter golfbollar

Jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle arbeta för min pappa och be om pengar. Jag ville tjäna mina egna pengar och känna att jag förtjänade dem. Det var när jag var 14 eller 15 år. En annan intressant inkomstkälla var när jag som 16-åring dök efter golfbollar på en golfbana här i Beddingestrand. Läste du artikeln om golfbollarnas ekonomi i Svensk Golf-tidningen? Jag håller med. Bor du nära en golfbana? När jag var arton år brukade jag plocka golfbollar. Det var enkelt, bara parkera bilen och stå utanför golfbanans område.

Jan: Golfbollar är verkligen dyra. Vad kostar fyra bollar? Ungefär 200 kronor om du köper dem i butik?

Jesper: Jag har alltid letat efter sätt att tjäna pengar. När man verkligen sätter sig in i det, börjar man leta efter inkomstmöjligheter. Vi har alla läst ”Rich Dad Poor Dad” här vid bordet, och det handlar om att träna sig att se möjligheter. När jag ville ha något, funderade jag på hur jag kunde få det. Jag vill ge mina barn samma inställning. Min dotter vill ha en häst, hon är tretton, så har jag inte sagt att vi inte har råd. Istället frågar jag henne, ”Hur kan du ha råd med en häst?” Hon har sitt eget företag, en Facebook-sida, säljer annonser, hjälper till i trädgården och går ut med hundar. Det är precis den inställning jag vill att hon ska ha.

Jan: Det är verkligen viktigt. Vi har känt oss ledsna över att säga nej till vår äldsta när hon önskat sig saker. Men istället för att vara den som alltid säger nej, vill vi vara de som säger, ”Hur kan vi lösa detta tillsammans?” Så vi gör projektet extra speciellt för henne. Istället för att stå emot, säger vi att vi också vill att hon ska ha det hon önskar. Så vi har ett gemensamt mål och en plan för att uppnå det.

Caroline: Jag har lärt mig att skifta fokus från vad andra tycker om mig när jag säljer golfbollar eller har ett annat jobb. Nu handlar det mer om att få inkomsten och mindre om vad andra tycker. Även om tanken om att vilja tjäna pengar fortfarande finns där, är det skönt att ha något viktigare än folks åsikter. Har du också känt så, att du bryr dig mindre om vad andra tycker och mer om att tjäna inkomst?

Jesper: Ja, det har jag. Målet är inte pengarna i sig, utan något jag verkligen vill uppnå. Om andra inte förstår det eller ser det, så är det deras problem. Om det inte genererar pengar, så har jag åtminstone försökt. Det handlar om att måla upp en målbild och att vara villig att göra det som krävs för att nå dit. Sen är det väl en del i mig att jag skäms inte så lätt.

Caroline: Grattis till dig! Det är svårt att känna skam för ens önskningar.

Våga vara annorlunda

Jesper: Jag tror att min fru kan relatera till det här. På ett kalas i helgen använde jag tidningspapper som presentinslagning. För mig handlar det inte om snålhet, utan mer om miljön. Jag är ju egentligen matte lärare. Vi vill lära mina barn att det inte handlar om att dölja vad man behöver, det är inte alltid nödvändigt att vara fancy. Jag hittade en kul bild av en anka i tidningen, och den använde jag till att slå in en present till en nioåring. Han brydde sig inte om det, och jag är stolt över det. Anledningen till att jag gjorde det var inte bara för att jag inte hade annat, utan för att jag ville göra det roligt eller återanvända papperet.

Men åter till frågan om vad andra tycker. Jag hörde deras röster. De undrar och är skeptiska. ”Kan du verkligen göra det?” skulle de säga. Jag vill gärna berätta om min dotter Tuva, som är tretton år nu. När vi hade en sommarstuga i Beddingestrand plockade hon kottar och sa till sin storasyster, ”Vad ska jag göra med dem?” Storasyster svarade, ”Sälj dem i Lund.” Tuva tänkte, ”Det går ju inte, för det finns inga kottar i Lund.” Men hon gick ändå och knackade på dörrar och sålde kottar. En söt liten flicka som säljer kottar är ju svårt att säga nej till. Hon pyntade dem och sålde dem, och hon tjänade bra på det. Om det handlar om utbud och efterfrågan, vet jag inte. Men hon gjorde det, även om det inte fanns några kottar i Lund.

Caroline: Man vill ju ha dem när de är fina.

Jan: Jag har också sett det. När folk säljer saker, brukar vi gärna stödja barns entreprenörskap, så länge det inte handlar om godis eller något liknande. Men jag tänker också att det är viktigt att inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Igår till exempel, när Nobelpriset i medicin tillkännagavs, handlade det om MRNA-forskarna och deras vaccin. Jag läste på Twitter att de hade blivit refuserade av Nature med kommentaren att deras arbete var för ”inkrementellt.” Det är roligt att se hur folk kan ha olika åsikter. Jag tänkte också på Randy Pausch, en amerikansk professor som höll sin ”The Last Lecture” när han hade cancer och var döende.

Han fick hålla en sista föreläsning där han kunde prata om precis vad han ville. Han sa något i stil med att väggen inte finns där för att hindra dig. Väggen finns där för att hindra de som inte vill tillräckligt mycket eller de som inte har drivkraften. Jag tycker det handlar mycket om inställningen till livet och att våga prova och testa. Jag tycker det är fantastiskt. En annan sak jag tror på är att varför-frågan är faktiskt viktigare än hur-frågan. Håller du med? Om jag vet varför jag ska göra något, om jag har en stark anledning eller mål, då kan jag alltid hitta sätt att lösa det på. Om jag bara vet hur men inte varför, händer det oftast ingenting. Därför är motivationen så viktig.

Jesper: Jag håller helt med, och jag förstår. Det väcker något i mig när du pratar om varför och sedan hur. När jag sjönk ner, hittade jag golfbollar, simmande med råttor och blodiglar. Jag har till och med blivit biten av en råtta. Allt detta hände när jag dykte efter golfbollar i det där mörka vattnet, under det gamla plåttaket som jag inte hade förväntat mig. Sådana saker inträffar när man utforskar det svarta vattnet. Men varje gång jag dök ner, kände jag kylan och misstänkte att det kanske fanns en råtta där. När jag sedan kom upp förstod jag. När jag går ner, vet jag varför jag gör det, för jag vet vad mitt mål är och detta är vägen till det. Men jag undrar, när jag väl är nere, vad händer då?

När jag går upp, omringas jag av vita golfbollar, och då förstår jag. Första gången jag sålde golfbollarna och det faktiskt fungerade, frågade jag mig själv: Varför var jag tvungen att göra det? Jag tror det är så när man provar något eller tar en chansning, måste man ha ett tydligt syfte. Nu frågar du mig hur allt började, och jag försöker titta tillbaka. Jag har nästan glömt det eftersom jag har satt mitt mål så hårt att jag bara strävar mot det. Nu undrar jag, varför gjorde jag det? Vad händer nu? Det känns som ett vakuum, och det är en konstig känsla. Som att man redan har avslutat loppet. Men varför sprang man loppet? Vad var poängen?

Jan: Vad skulle hända om man spekulerade?

När pappa gick bort insåg vi att han var överskuldsatt

Jesper: Jag tror att det började så. Kanske var det vad mamma sa. När pappa gick bort och deras äktenskap var på väg att avslutas, blev det tydligt. Mamma hade ingen aning om pappas ekonomi. Vi insåg då att pappa hade tagit upp massor av lån och var överskuldsatt. Det var allt vi fick när vi skulle dela upp dödsboet att dödsboet skulle gå i konkurs. Mamman var helt pank. Otroligt, tänkte jag. Jag trodde att pappa hade det bättre ekonomiskt. Men så var det inte. Ingen visste hur han hade hanterat sina pengar när han var vid liv. På ett sätt kan man ju säga att man borde spendera sina pengar medan man lever.

Han dog plötsligt, och min farmor hade samma inställning när hon gick bort: inget ska lämnas över till begravningen. Jag tycker att det är helt rätt. Det är klart att man kan göra så. Men när andra är beroende av det, känner jag att jag måste se till att oavsett vad som händer så ska mina barn och min fru klara sig. Och de klarar sig säkert. Men det blev också som att när man når ett mål, höjer man ribban. Jag visste inte ens vad FIRE var för 22 år sedan. Men den boken jag fick i julklapp, ”The Automatic Millionaire,” handlade om den resan. En 53-årig man som nu kunde gå i pension. Jag minns inte vem som skrev den, men jag fick den i julklapp julen efter att pappa gick bort. Jag fick den i julklapp, och där fanns receptet.

Caroline: Helt otroligt att du fick den i julklapp. Vem gav den till dig?

Jesper: Mamma.

Caroline: Var fick hon idén från?

Jesper: Jag tror att min mamma tittar mycket på TV. Oprah Winfrey har väl pratat om den.

Jesper: Jag fick den och gav den till mina syskon, men jag var nog den enda som verkligen påverkades av den. Det jag gillade med den var att jag ville ha så mycket som jag ville. Jag ville ha en klocka, en Porsche eller något annat jag önskade. Boken i början är det som jag minns idag. Han tar exempel från flera personer som kom till honom. Han är en personlig rådgivare, och så får han besök av en person som han känner. Personen säger, ”Men du kan väl inte gå i pension tidigt?”

Det visar sig att hans strategi fungerar. Men mannen som kom med Porschen och klockan hade allt. Han levde över sina inkomster så att han såg bra ut på utsidan. Detta har fått mig att tänka: Vad är viktigt med denna ”Ha-begär”? Vad är viktigt på vägen? Ja, vi vill ha ett hus. Vi hade tur 2008. Jag har haft tur i livet och kan ge många exempel på de lyckliga tillfälligheterna. Så jag köpte ett hus i Lund 2008 när jag var lärarvikarie. Vem har råd med ett hus då? Min fru hade alltid haft fast arbete. Hon hade fasta kontakter. Men jag var lärarvikarie när vi köpte sommarstugan.

Andra gången hade jag precis startat eget företag och hade inte haft tre månaders inkomst då. Men jag hade en tro på mig själv. Jag var lärare och visste att jag kunde arbeta som lärare om jag ville, men jag hade valt att starta eget företag. Bankerna sa bara nej, nej, nej. Men jag insisterade på att det måste gå och att det fanns en väg. Så till slut frågade jag mina Facebook-vänner om hjälp och fann en väns bankkontakt som sa att detta skulle gå ihop. ”Jag tror på det. Ni kan köpa detta.”

Jan: Ibland tänker jag så här: Är det verkligen tur? Jag tänker att det kanske är som att stöta på en vägg och säga ”Nej, den här väggen är inte tillräckligt bra.” Men ni försökte om och om igen. Man kan säga att även om det finns tur, så hade du ändå lyckats första gången om du inte hade haft tur. Du har stått fast och kämpat, även om det inte gick som du först tänkte. Du sprang rakt in i väggen, men insåg att det inte fungerade. Sedan försökte du gå runt väggen, men det fungerade inte. Du försökte gå över väggen, men det gick inte heller. Till sist grävde du dig under väggen. Förstår du vad jag menar?

Jesper: Ja, du har nog rätt. Jag hörde det här ofta, men det var inte så jag kände det då. Jag tänkte bara att det måste fungera. Vi hittade det här huset och sa att vi måste ha det. Men vi hade tur att vi sålde lägenheten innan och det fanns ett hus på marknaden som ingen budade på. Det var helt stillastående. Mäklaren var inte alls engagerad. Jag pratade med grannarna istället för att fråga mäklaren. Det kan vara ett bra tips till alla. Fråga grannarna om området och huset. De vet mycket.

Fråga grannarna om information om huset du vill köpa

Jan: Berätta mer! Jag har aldrig hört om det här tidigare.

Jesper: Jag gör det hela tiden. Jag tycker det är roligt att titta på hus och gå på visningar. Framför allt om det är något speciellt. Vi köpte nyligen vårt tredje uthyrningshus, och även där pratade vi med grannarna. Vi ville ta reda på mer om huset. Grannarna har mycket information.

Jan: Vad har du fått reda på? Vad vet grannarna?

Jesper: När vi köpte huset i Lund visste mäklaren knappt någonting. Vi frågade om varmvattenberedaren hade bytts ut, men han visste inte. Han hade inte ens försökt ta reda på det. Så vi gick runt i området på kvällen och knackade på hos grannarna. Många kanske tänker att det inte är möjligt, men det går faktiskt. Så vi besökte grannarna och pratade om dem som hade bott i huset tidigare. De hette Alf och Eva och hade inga barn.

De hade tagit väl hand om huset och hade gjort extra insatser för att hålla det i bra skick. Det var ett radhusområde med 63 hus, och deras hus var det finaste och mest välskötta. De berättade om allt de hade gjort. Då visste vi att det här var huset vi ville ha. Vi hade tur eftersom ingen annan bjöd, och vi fick det till det utgångspriset. Säljarna berättade om sin skilsmässa och att de ville bli av med huset, vilket de också hade sagt till grannarna.

Caroline: Det är så befriande att vara flexibel. Men samtidigt har det gett mig mycket i livet att vara öppen för olika möjligheter.

Jesper: Om du letar efter ett nytt hem, se till att du undersöker noggrant. En viktig del av min resa har varit att prata med grannarna och människor i området. Ibland kan man bli för fixerad vid själva hemmet när man går på visning. Man har bara 10-15 minuter att titta på det, även om det finns en besiktning senare. Men du borde verkligen utforska området också, eftersom platsen är viktig. Jag har haft många överraskningar när jag har köpt hus, och det har varit en spännande resa.

Jan: Det är intressant att det ofta blir så här. Vägen till målet är sällan rak, precis som du säger. Ibland verkar det som om vi glömmer de svåra delarna när vi berättar historier. Det är som när man föder barn, man minns de bra stunderna och glömmer de dåliga. Så vi kan förenkla det och göra det verka enklare än det faktiskt var.

Caroline: Jag tänker också att när du sa att du frågade grannarna, så kanske inte alla grannar ville prata, men det var nog någon som var villig att dela information. Det finns alltid hinder, men man måste knacka på flera dörrar, inte bara en. Jag antar att du gjorde det?

Jesper: Ja, när vi köpte vår första bostadsrätt, så knackade jag på hos grannarna i trapphuset och presenterade mig när vi köpte den. Varför gjorde jag det? För att ta reda på vad för slags grannar vi skulle ha. Det kan vara bra att veta om det är någon som är känslig för ljud om vi planerade att ha barn. Det säger mycket om området och grannarna. Den sista dörren jag knackade på tillhörde våra närmaste grannar. Om vi hade vetat mer om dem hade vi kanske köpt lägenheten ändå, men vi skulle ha varit mer förberedda.

Vi blev förälskade i objektet, vilket ofta händer, men det är viktigt att vara noggrann. Jag har gjort detta flera gånger. Vid mitt senaste husköp tänkte jag att jag skulle göra en snabb affär och köpa utan besiktning. Jag trodde jag kunde hantera allt själv, men det blev mer arbete än jag förväntade mig. I slutändan blev det bra, men jag lärde mig att jag inte var redo för en sådan affär. Jag kommer alltid att göra en besiktning framöver, och om inte annat kommer jag ta med en besiktningsman när jag tittar på huset. Det är en billig försäkring för att undvika överraskningar.

Automatiskt sparande och att betala sig själv först

Jan: Vi har faktiskt fått det att fungera, även om vi inte är experter på att renovera själva. När vi köpte vårt hus hade vi faktiskt två besiktningsmän. En var en kompis till oss, och vi bad honom att inte skriva en egen rapport utan bara att granska huset och tolka den andra besiktningsmannens rapport. Det intressanta var att de var överens om vissa saker, men de hade olika åsikter om hälften av besiktningsprotokollet. Till exempel, en sa att ventilationen var dålig, medan den andra sa att det var normalt för ett 30-talshus med självdrag. Så det kan vara olika synsätt.

Jesper: När jag studerade till gymnasielärare i ämnen som naturkunskap och psykologi jobbade jag också extra. Jag arbetade som behandlingsassistent med kvinnor som hade missbruksproblem, vilket gav mig en hel del insikter. Jag hade ett bra studentliv jämfört med många andra, och jag hade inte så stora utgifter då, så jag kunde spara pengar.

Caroline: Tog du studielån och studiebidrag? Vad gjorde du med de extra pengarna från dina sidjobb? Hade du någon speciell plan eller sparade du bara dem?

Jesper: Jag sparade dem först och främst till mig själv. Det var något jag lärde mig från boken ”Pay Yourself First”. Istället för att betala alla andra räkningar först, sparar du en del av dina intäkter så märker du inte ens att du hade dem. Jag sparade och sparade. Jag hade också turen att min dåvarande flickvän, som senare blev min fru, gjorde samma sak. Hon hade automatiskt sparande varje månad. Du behöver inte aktivt komma ihåg att sätta in pengar varje månad, det går automatiskt.

Men när jag tittade på olika fonder och investeringsmöjligheter som banken rekommenderade, så valde jag nästan vad som helst, och det växte ändå. Jag började förstå principen om ränta på ränta, att pengarna växer när de finns investerade och räntan räntar på sig själv. Det var en ögonöppnare. De stora händelserna som har påverkat min ekonomiska resa har varit köp av olika bostäder, speciellt huset i Lund som vi hyr ut. Vi flyttade även från vår lägenhet till en sommarstuga som jag köpte av min mamma.

Jan: Jag vill understryka att många säger att det inte går, men i grund och botten är receptet ganska enkelt. Ha lägre utgifter än inkomster och jobba extra när det behövs. Ett återkommande tema här är att även om du jobbade extra, studerade och arbetade på Siba, så gjorde du ändå några ovanliga val, eller snarare, du valde att flytta från din lägenhet till en sommarstuga.

Hyrde ut huset och flyttade till sommarstugan

Jesper: Vi gick från lägenhet till hus och sedan hyrde ut huset och flyttade till sommarstugan.

Jan: Hur gick samtalet med din partner? ”Hej, jag har en idé. Vi ska flytta.”

Jesper: Som jag nämnde tidigare, det har varit mycket av min resa, och vi planerar tillsammans. Planen har alltid funnits i mitt huvud, men det är svårt att få någon annan att förstå den fullt ut. Den maler i mitt huvud hela tiden och fungerar som en slags blueprint som jag följer. När min mamma bestämde sig för att sälja huset och vi ville köpa det, hade jag redan min plan klar. Min plan var att flytta dit och använda sommarstugan som en planerad del av vårt liv. Jag har haft den här planen sedan jag läste boken för 22 år sedan, att äga 3 hus, hyra ut 2 av dem och eventuellt sluta jobba om vi når vårt mål. Meningen med det är att hitta meningsfullhet i livet, inte att bara sitta och rulla tummarna. Jag har många idéer att utforska.

Caroline: Pratar du med din partner om boken och dina tankar, eller håller du det mest för dig själv?

Jesper: Vi har diskuterat boken och mina tankar, men vi är olika som personer. Jag har varit mycket drivande av boken och min resa medan min fru har andra synpunkter. Diskussionerna om att sluta jobba eller inte har kommit upp. Min fru skulle inte sluta jobba, medan jag, när jag var lärare, kände mig trött och fast i en ekorrhjulsliknande tillvaro. Jag älskade att vara lärare, men det var krävande. På kvällar och helger jobbade jag också, och det blev utmattande. Jag kände att jag ville uppleva friheten att välja och utforska andra saker i livet. Sommarloven gav mig smakprov på det, och det drev mig att vilja ha mer frihet.

Caroline: Hur mycket pratade ni om ditt mål och boken? Fick din fru möjlighet att läsa boken? Jag kan tänka mig att det ibland kan vara utmanande när en person har en plan och en bok i huvudet medan den andra parten inte är helt med på samma resa och har andra önskemål. Hade ni den utmaningen?

Jesper: Jag kan hålla med om att det ibland kan kännas som om jag driver min resa själv. Men jag har faktiskt tur eftersom min sambo och numera min fru också är ekonomiskt medveten. Hon är noga med sina inköp och sparar pengar. Vi har liknande värderingar när det gäller hur vi använder våra pengar. Visst, jag gillar att köpa kläder och ha nytt, även om jag kan ha plagg som är gamla och slitna. Vi är olika på den punkten, men vi är överens om hur vi vill använda våra pengar.

Caroline: Men hur hanterade ni kostnaderna?

Reverse bucketlist

Jesper: Vi har olika personligheter, och en viktig detalj är att hon håller mig förankrad och med fötterna på jorden. Hon är mer praktisk medan jag är mer drömmande och får idéer. Hon beskriver mig som någon med massor av idéer och låter mig utforska dem, för hon vet att jag kommer tillbaka och att det oftast löser sig. Men mitt fokus ligger inte bara på mig själv; det handlar om familjen och barnen, inte bara mig.

Jag försöker inte ta egoistiska beslut utan tänker på hur det påverkar hela familjen. Ibland kan jag vilja ha saker som en bil eller en klocka, men jag måste motivera det genom att fråga mig själv om jag behöver det eller om jag bara vill ha det. Jakten på att uppnå något är ofta roligare än när man faktiskt har det. Det har drivit mig att tänka mer kring behov och bucketlist. Att många gånger är jakten det roliga, och när man väl har nått sitt mål, är det som att checka av en punkt på sin bucketlist.

Jan: Berätta mer om den där reverse bucketlist?

Jesper: Ja, reverse bucketlist är intressant. De flesta har en bucketlist, även om de inte har skrivit ner den. Man checkar av saker på den när man uppnår dem. Men för inte så länge sedan hörde jag om reverse bucketlist. Det handlar om att sann lycka inte kommer från att ”ha” saker. Vi är alla materialistiska till viss del, men den verkliga lyckan kommer när du minskar antalet saker du vill ”ha.” Det är som att ta vad du har och dela det med vad du vill ha. Ju mer du kan minska det du vill ha, desto större blir glädjen. Det är intressant att fundera över vad som egentligen betyder något på ens bucketlist. Ibland är det saker som egentligen inte har någon betydelse. Det är bara där av någon anledning.

Caroline: Ibland är det så att gamla punkter på vår bucketlist kanske inte längre är relevanta.

Jesper: Ja, precis. Det gäller särskilt för mig när det kommer till Porschen. Det var någon annans dröm, och när en vän nämnde att den var snygg, kände jag att jag också borde ha den på min lista. Men nu försöker jag tänka på vad jag vill uppleva istället. Det behöver inte kosta mycket pengar. Jag försöker göra mer med min familj, komma ut i naturen och uppleva små äventyr. Det kostar nästan inget, och det skapar fantastiska minnen. Vi tar med vår egen fika och gör det till en trevlig stund. Ibland tänker jag på våra tidigare planer, som en resa till Mallorca som aldrig blev av. Istället blev det tre nätter i Skåne, och vi hade värdefulla samtal och reflektioner som vi kanske inte hade haft om vi hade varit upptagna med att uppleva saker.

Försöker även fira och göra det speciella (men inte för ofta)

Jan: Det är så klassiskt att flytta målstolparna så fort man närmar sig dem. Man når dem och kastar dem sedan längre fram.

Caroline: Ja, det beror nog på att det kan uppstå en tomhet när man når sina mål, och de flesta människor pallar inte riktigt hantera den tomheten. Man borde verkligen lära sig att fira och njuta av sina prestationer eller reflektera över resan man har gjort.

Jan: Vad tror du är nästa steg för dig? Jag tror att firande är viktigt. En vän brukade säga att att inte fira dina prestationer är som att baka en kaka och sedan slänga den i soporna. Jag tror att det handlar om att släppa taget om mål och fokusera på att trivas med det som man faktiskt gillar. Vad vill jag uppleva? Hur vill jag att mitt ideala år ska se ut? Det handlar mer om livskvalitet än att erövra, besegra eller köpa saker. Det är en nivå i livet som jag verkligen uppskattar och trivs med. Jag strävar efter att behålla den här nivån som mitt mål. Målet handlar inte längre om att skaffa en ny Porsche, det handlar om så mycket mer. Om vi kan uppleva livet på det här sättet, så är det fantastiskt. Det är standarden nu. Vad tycker du?

Jesper: Jo, det är precis vad jag tänker, och det slår mig ibland: tänk om något tragiskt händer, oavsett om det drabbar barnen, mig själv eller min fru – inte i den ordningen, såklart. Vad är det då som verkligen är viktigt enligt Maslows behovstrappan? Vad är det mest grundläggande som jag behöver? Just nu fokuserar jag på tacksamhet istället. Jag reflekterar över var jag är i livet idag. Min pappa levde inte särskilt länge. Hur levde han sitt liv? Det ger mig mycket att tänka på hur jag vill leva mitt eget liv. Jag har funnits där för min familj och mina barn, det har jag.

Men det handlar också om att uppskatta de små sakerna. Jag har en så kallad ”reverse bucket list,” en lista med saker som jag är otroligt tacksam för. Jag har några njutningar som är icke-förhandlingsbara. Kaffe är ett sådant. Det är något jag värdesätter mycket. En kopp gott kaffe och mörk choklad med minst 85% kakaohalt är något jag ser fram emot varje kväll när jag går och lägger mig. Det ger mig tillfredsställelse.

Nu bor vi vid havet, och jag tar morgondopp varje dag. Idag var det kallt, och vattnet bet i hela kroppen, men det är en enkel glädje som inte kostar något. Jag förstår att jag har privilegiet att bo så nära havet, men även om det inte är möjligt för alla att göra det, så tror jag att vi alla kan hitta små glädjeämnen i vardagen. Det handlar om skratt, sociala sammanhang och roliga stunder, som inte nödvändigtvis behöver vara dyra. Det är inte alltid nödvändigt med en flaska dyr champagne, ibland räcker det med ett prisvärt vin som passar till de ostar vi köper.

Jag har läst om detta i en bok, och det har upprepats många gånger. Författaren tar exemplet med en Caffe Latte och gör en räkneövning: om du köper en varje fredag eller varje dag, hur mycket kommer du att spendera på det under 20 år? Om du istället gör det varannan vecka eller en gång i månaden blir det mer speciellt och du kan spara pengar. Det handlar om att skalas ner men också att unna sig när det verkligen känns speciellt. Vi väljer att ha efterrätt på fredagar eller varannan vecka, något speciellt som alla kan uppskatta.

Prioritering av tid och relationer

Caroline: Jag håller med dig helt och hållet. När du nämner Caffe Latte så tänker jag på hur det ibland kan missförstås som att det handlar om att spara pengar genom att undvika att köpa kaffe ute. Men en ekonomiguru i USA, Ramit Sethi, pratar mycket om att i sitt rika liv handlar det inte om att snåla med småsaker som kaffe, utan om att satsa på de stora ekonomiska vinsterna. Jag håller med dig när du säger att det är fint att göra vardagen speciell på sitt eget sätt. För vissa kan det betyda att njuta av en kaffe varje dag, och det är också helt okej.

Jan: Jag tror att det handlar om att tänka på hur vi använder vår livsenergi. Vad ger oss emotionell tillfredsställelse? Jag upplever att det är mycket lättare för mig att diskutera detta nu, när jag är över 40, jämfört med för tio år sedan när jag fortfarande drömde om att äga en Porsche eller liknande. Jag vill ta upp en annan tanke, eller en sidotanke faktiskt. Som du nämnde om barnen, det finns många råd där. Jag fick ett råd av en kompis till Niklas som jobbar som organisationskonsult eller managementkonsult. Han hade varit på ett jobb där chefen frågade sina medarbetare:

”Upplever ni att jag har tid eller upplever ni att jag är tillgänglig?”

Det var verkligen en bra fråga. Jag tänkte att jag borde ställa den frågan till mina barn också. Han berättade att han faktiskt frågade sina två döttrar om de upplevde att han hade tid för dem och om det fanns något de ville att han skulle göra annorlunda. Jag blev inspirerad och frågade vår äldsta om det nyligen när jag kände mig lite nervös. Svaret jag fick: ”Ja, pappa, jag känner att du har tid för mig.” Jag höll på att göra en segerdans av glädje. Jag tycker det är viktigt att relationer handlar mycket om tid. Det är viktigt att kunna fråga och kommunicera. Jag tänker också på all tid vi har lagt ner på renoveringar. Du nämnde att ni har bara en bil. Men hur tänker du om det med tanke på all tid ni har lagt ner på att renovera?

Jesper: Jag har alltid velat göra allt själv, och det har blivit så till stor del. Jag har tagit hjälp med vissa saker, som att byta takfönster, eftersom det kan vara riskabelt om det regnar. Men för det mesta har jag gjort det mesta själv. Det har dock kommit med en kostnad, och jag har varit borta mycket de senaste fyra månaderna på grund av det. Det har inte känts helt okej att vara så frånvarande. Samtidigt har jag försökt övertyga mig själv om att det är en begränsad period. Jag vet vad målet är, och det är nästan inom räckhåll nu. Jag behöver bara avsluta det sista. När det är klart kommer jag ha en passiv inkomst, men det innebär inte att fastighetsägande är problemfritt.

Det finns fortfarande saker att ta hand om. Den här helgen var jag tvungen att vara borta hela lördagen för att fixa de sista detaljerna. Jag upptäckte att det fanns saker som inte var klara efter att hyresgästerna fått nycklarna, så jag var tvungen att åtgärda det. Jag vill inte att de ska uppleva det som problematiskt. Precis som du säger, det handlar om att ställa rätt frågor. Jag har funderat över hur mina barn kommer att minnas mig när de växer upp. Jag kommer definitivt att ta med mig den här frågan och våga ställa den till dem. Samtidigt inser jag att de inte har någon annan referensram. De vet inte hur andra familjer fungerar. Min frånvaro de senaste månaderna har varit tillfällig, och jag jobbar hemifrån, vilket gör det enklare.

Jag insåg att vi behöver inte två bilar eftersom jag arbetar hemifrån. Vi har även en elmoped som jag hämtar och lämnar barnen med. De kanske inte älskar det, men det är en lösning för oss. Två bilar har alltid varit en diskussionspunkt för mig, och jag har räknat på vad det kostar och hur mycket vi skulle spara genom att inte ha en extra bil. Jag har alltid tagit hand om bilarna, tvättat dem, servat dem, bytt däck, och nu har jag äntligen mer tid och känner mig friare utan att behöva oroa mig för fler saker att underhålla. Ibland inser man att att äga fler saker kan skapa mer arbete än nöje.

Välj det som fungerar för dig

Jan: Jag håller med dig och jag tror att det är en viktig insikt. Jag läste någonstans på nätet om någon som använde begreppet ”hassle account.” När du tittar på något, fundera på hur mycket problem eller besvär det kommer att medföra. Det lät som en bra infallsvinkel. Så när jag funderar på att lägga tid på något, tänker jag på om det är värt besväret.

Caroline: Vi äger inte fler hus eftersom det fungerar inte för oss.

Jan: Jag tror på att investera i det man gillar eller har kunskap om. För mig personligen, aktier eller fonder, som vi ofta diskuterar, har sina utmaningar. De kan plötsligt tappa 30 % av sitt värde på tre veckor. Men jag kommer aldrig att behöva åka till något hus för att fixa det, eftersom jag inte tycker det är roligt och jag är inte bra på det.

Caroline: Det handlar om att hitta det sätt som fungerar för dig och skapar en inkomstkälla.

Jesper: De extra inkomster jag har haft kommer från att köpa och sälja saker som jag alltid har varit intresserad av. Om jag överväger att köpa något nytt och spännande, tänker jag alltid: Kan jag sälja det här för mer än vad jag köpte det för? Jag gör min research innan jag köper något. Samtidigt är det lika viktigt att fundera över om jag faktiskt vill behålla det, eftersom det inte alltid går att sälja det direkt. Jag kan ha det till försäljning och se om någon är intresserad. Om inte, så har jag ändå något jag gillar. En sådan strategi har jag använt flera gånger, särskilt när det gäller musikinstrument.

Om jag köper en fin gitarr kan jag tänka mig att behålla den i fem år eller sälja den efter en vecka om jag lägger ut den tillräckligt dyrt. Det är en balans mellan att köpa och sälja. Jag har lärt mig mycket på vägen och har ibland gjort nollsummespel eller till och med gått med förlust. Målet är alltid att undvika att göra en förlust. Jag lär mig något varje gång jag köper något.

Så mitt råd är att köpa något du är intresserad av, något du kan tänka dig att behålla och som du vet hur du kan sälja om det behövs. Idag finns det också mycket hjälp att få på Youtube när det gäller att laga saker. Det är så jag gör. Jag har definitivt tränat mig i att skapa Blocket-annonser, och det finns många som kan behöva hjälp med det. Det finns nästan en ”receptbok” för att skapa en bra Blocket-annons och överträffa andra säljare.

Om du letar efter något på Blocket och det finns många liknande objekt, prova att sortera resultaten efter äldsta först. Det kan vara en bra strategi för att hitta de bästa affärerna. Ibland kan det också vara värt att titta på annonsens utseende och om den är lockande. Om någon har haft en annons ute länge kan du försöka förhandla om ett bättre pris, eftersom de kanske är angelägna att sälja efter att ha haft den ute i 60 dagar.

Sträva efter balans

Ibland kan det vara knepigt att hålla reda på när en annons förnyas. Om man har följt en specifik bilannonsering länge vet man att den har funnits tillgänglig längre än det som anges. De försöker återigen med samma annons, samma dåliga bilder. Nu är det dags att ge ett bud – det är ”take it or leave it” – men jag kan köpa den till det priset, och jag vet att jag verkligen ville ha den här cabrioleten. Så jag köpte den. Jag insåg att jag kunde köpa den i september när det är svårt att sälja en cabriolet, och sedan sälja den under de första varma vårdagarna när många letar efter en sådan bil.

Då har jag haft nöjet av att köra en cabriolet hela vintern. Vi har en extra bil, men jag säljer den eftersom jag äger den utan att det kostar mig något, istället för att ha den på marknaden. Jag investerar också i aktier och fonder istället för att äga dem direkt. När det känns som om det inte händer något, kan jag använda dem och sedan sälja dem. Bilen var i mycket gott skick, nyservad och godkänd vid besiktningen, så jag behövde inte oroa mig för det. Däcken var också i bra skick, så jag slipper byta dem. På det sättet har jag haft bilen nästan kostnadsfritt.

Det här tankesättet har fungerat för mig med många olika saker. Det kräver dock träning, oavsett om det gäller Blocket, loppisar eller Facebook Marketplace. Jag har lagt mycket tid på att undersöka vad som finns tillgängligt på Facebook Marketplace. Det är som ett svart hål där man nästan alltid hittar samma saker två gånger. Facebook Marketplace, loppisar, Blocket och tidningsannonser brukade vara de vanligaste ställena. Jag insåg att Facebook Marketplace i stor utsträckning fungerar som en loppis, medan Blocket är platsen där folk försöker få lite mer pengar. Så ibland köper vi på Facebook och säljer på Blocket, eftersom inte alla letar där. Det är bra att Blocket har slutat ta betalt för många annonser nu, men de har förlorat mycket när de tidigare tog betalt i många år och folk övergick till Facebook Marketplace där annonsering var gratis. Så, ja, det har varit en utveckling där.

Man måste också tänka på var man ska hitta specifika saker, som att köpa klockor från källan på eBay. Jag behövde klockor från direktleverantören, till exempel Citizen-klockor när jag var student. De var populära, så det var inte svårt att sälja flera av dem. Jag hade en annons där jag sålde en klocka i månaden, vilket gav mig extra pengar som student, cirka 500 kr extra varje månad. Det är viktigt att man kollar med myndigheterna om detta, eftersom det faktiskt var ett företagande, något jag inte insåg som student. Det var dock ett bra sätt att tjäna extra pengar. Jag lärde mig att om jag använde och sålde produkter och det genererade en viss summa, då skulle jag behöva beskatta vinsten. Samma gäller för bilar och andra försäljningar, man måste följa reglerna. Det är en process att bygga upp ett sådant här system och bli skicklig på det.

Jan: Då räknas det som företagsverksamhet. Hur reagerar din omgivning på detta?

Jesper: Jag har turen att ha syskon som också är egenföretagare, så det är inget konstigt för dem. Vi är fem syskon, och det är kanske inte en slump att vi alla har valt den vägen. Jag har ett stort stöd från min mamma och mina syskon.

Caroline: Varför tror du att det inte är en slump? Kan du ge en kort förklaring?

Jesper: Min pappa hade en egen läkarmottagning, och min mamma startade sitt eget företag. Hon virkade till och med kläder tillsammans med sin syster när hon var tonåring. De åkte till USA och försökte, och det fungerade för dem. Så det finns något ärftligt i det, vi har tagit med oss från våra föräldrar. Jag hade anställning under en lång tid, inklusive nio år som lärare och totalt 20 år inom utbildningssektorn. Men parallellt har jag alltid haft andra projekt och tänkt att jag snart skulle kunna byta bana. Det handlar om att ha en plan B. Många identifierar sig starkt med sitt yrke, precis som jag gjorde i början. Jag var lärare, men jag insåg att jag kunde vara mer än så och utforska andra möjligheter.

Jan: Jag tror att många kommer att gilla detta. Men jag har hört den klassiska invändningen tidigare, och jag kan relatera till det som du säger om att ha en huvudsyssla som lärare och sedan göra andra saker på sidan av, som att vara konsult. Du beskriver det som att det är som att vara Batman på kvällar och helger, där du ägnar dig åt andra projekt som renovering, Blocket-affärer eller loppisfynd. Men du nämner också en vanlig oro som många har, nämligen att om man plötsligt börjar tjäna pengar på sina hobbyprojekt kan det ta bort det roliga i det hela. Har du någonsin känt att det har blivit jobbigt eller tråkigt? Förstår du vad jag försöker komma fram till?

Svårt att acceptera nej, tänker istället varför inte?

Jesper: Du träffar mitt i prick, eftersom jag nyligen stod inför en sådan situation i samband med en renovering. Jag var tvungen att verkligen fundera över om jag verkligen ville fortsätta. Det kändes överväldigande och utmanande. Jag tror att det är något som många som startar egna företag upplever – att det kan vara otroligt tufft. Statistiken visar att många företag misslyckas innan de når framgång, och vissa har tur medan de flesta inte har det.

Så jag har definitivt varit i den situationen där jag har tänkt att jag kanske borde sälja projektet till nästan vilket pris som helst och bara bli av med det. En vän sa till mig i samband med renoveringen att ”Nu är du precis där, precis där jag har varit.” Han hade gått igenom samma sak och sa att jag snart skulle se ljuset i tunneln. Han frågade om jag märkte det, och jag svarade att jag började förstå det. Trots att det var riktigt tufft just då, insåg jag att det skulle bli bättre. Det är något som kan hända med sidoprojekt som dessa.

Det var verkligen inte det jag förväntade mig, och det var inte alltid kul. Men i slutändan har jag försökt tänka på vad jag har lärt mig. Det är svårt att sätta ett värde på den lärdomen, men den är ovärderlig. Vad har jag lärt mig på den här resan? Det kan vara verktyg som jag kan använda i framtiden. Jag har svårt för att acceptera ett enkelt ”nej”, utan jag föredrar att tänka på ”hur” och ”varför inte.” Om andra har gjort det, varför skulle inte jag kunna prova? Eller så kan man specialisera sig inom något helt nytt.

Ett exempel är golfbollar, där många tänkte att det inte var mycket pengar att tjäna eftersom bollar ofta försvann i snår och liknande. Jag hörde någon säga att golfbollar var ett skämt, och då bestämde jag mig för att ta på mig en våtdräkt och plocka upp de bollar som ingen annan tog hand om. Man lärde en teknik och blev väldigt bra på att hitta bollar som jag kunde sälja. Jag var helt ensam där nere. Vem vågar dyka ner i den här ”råtthålan”?

Jesper: Om varje dyk genererar 3 000 kr på 2 timmar per gång, ja då tror jag att jag skulle göra det. Även om det är tråkigt och jag inte vill göra det igen, skulle jag göra det om det behövdes för att försörja mig. Kanske som en golfbollsdykare om ingen annan vill lyssna. Jag skulle göra det för att klara mig. Jag tror att det handlar om att våga prova. För mig handlar det om att börja i mindre skala. Man behöver inte köpa ett helt hus direkt. Man kan börja med något mindre och se hur det går. Jag skulle råda att inte börja med något som känns överväldigande. Det finns fantastiska forum där människor delar sina erfarenheter.

Det är också viktigt att omge sig med människor som har vågat och provat, människor som har gjort det omöjliga möjligt och låta sig inspireras av dem. Jag hade en förebild när jag var 17-18 år och började jobba som fastighetsskötare. Personen jag jobbade för hade börjat från ingenting och blev mycket framgångsrik, trots att han inte hade gått gymnasiet. Han kunde till och med ta en dag ledigt varje vecka för att spela golf. Jag var inte så gammal då, men jag tänkte att om han kan göra det, kan jag också göra det. Så det handlar om att bryta ner den mentala muren och inse att andra har gjort det, varför inte jag?

Jan: Den enda invändningen jag har är att du betonar tur, men jag tror att det handlar mer om att stå kvar, söka upp människor och våga ta initiativet.

Caroline: Jag tror det handlar om grundläggande självförtroende.

Jan: Ja, jag tror att man bygger upp självförtroende. Jag kan säga att jag inte skulle vara där jag är i mitt företagande om det inte vore för alla de människor som har hjälpt mig. Det var ingen tur att jag gick på gatan och de bara stod där och väntade på mig. Det handlar om att stå kvar och göra jobbet, att våga och utforska.

Caroline: Jag tror att detta gäller inom alla områden. Jag är författare, och det har varit en lång resa. Det finns många hinder, och ibland tvivlar man på sig själv. Men man måste ändå göra jobbet. Att våga och utforska är viktigt.

Provar vi aldrig, så kommer vi aldrig lyckas

Jan: Vilken tur att du fick den boken, eller träffade den personen.

Caroline: Ja, det är verkligen så. Man måste prata om det man gör och de problem man stöter på. Ibland har någon precis den boken eller de tipsen som behövs. Man ska inte vara blyg att dela med sig av sina utmaningar och ta emot hjälp när den erbjuds, även om det är oväntat.

Jesper: När du säger det, väcker det många tankar och minnen. Det finns situationer där man önskar att man hade frågat någon tidigare, innan man kastade sig in i något. Tips från någon som har erfarenhet och kan vara en vägledning är ovärderligt. För mig är det också viktigt att prata om det man är involverad i, eftersom det hjälper dig att förverkliga din dröm eller idé. När du delar med dig av det till andra, får du höra dig själv och kan ta del av andras input.

Jan: Och andra människor kan bidra med sina insikter och hjälpa dig. Det är faktiskt en av de mest värdefulla sakerna, enligt min åsikt. Jag påstår att det är omöjligt att tänka en helt ny tanke på egen hand. Du kan inte bara pausa en video eller ett poddavsnitt och sedan gå och berätta för någon något som du aldrig har tänkt tidigare. Det fungerar inte på det sättet.

Caroline: Att få hjälp från andra kan verkligen accelerera din utveckling, och det är något som man ibland inte tänker på, men det gör verkligen skillnad.

Jan: Jag tänker att vi börjar avsluta nu. Vad skulle du vilja ge för råd eller visa dina barn och andra lyssnare? Vad är din visdom och dina värdefulla insikter?

Jesper: Jag tror att vi redan har berört det. Det handlar om att tro på sig själv och våga ta chanser. Genom att göra det lär vi oss. Om vi aldrig provar eller gör misstag i livet, kommer vi aldrig att utvecklas. Vi måste vara nyfikna och våga prova, ge det en ärlig chans. Halvhjärtade insatser leder sällan till framgång. Så våga satsa och se vad som händer. Resan är viktig.

Jan: Jag håller med dig. Jag har en pågående diskussion i forumet om hur Sverige är ett av de mest trygga länderna, och ändå är vi så rädda och tvekar att ta chanser. Vi borde vara mer vågade och testa att starta företag och utforska olika möjligheter. Vi har så mycket att vinna. Som det sägs, om du inte skjuter bollen mot målet kommer du aldrig att göra mål. Genom att ta det första steget har du åtminstone en chans att lyckas.

Jesper: Jag tror också att det är viktigt att förstå att det inte kommer enkelt till dig. För mig handlar det om att vara uthållig och ha en plan. Om du tror att allt kommer att hända på en gång, kommer du att bli besviken. Drömmar och mål kräver arbete och uthållighet. Jag har lärt mig av min egen erfarenhet som ung när jag spelade om pengar. Jag insåg att jag hade en benägenhet att söka den där snabba vinsten och kickarna som kommer med det.

Men jag lärde mig att det inte var rätt väg att gå, och jag har hållit mig borta från spelberoendet. Istället har jag satsat min energi och pengar på andra saker som är mer meningsfulla. Det handlar om att ha en plan och inte låta dig dras in i snabba fixar. Det är något jag vill att mina barn ska förstå. Tro på dig själv, var uthållig och ha en plan, och ge det en ärlig chans. Det är resan som räknas.

Sätter ett mål, men tittar inte på det förrän ett år senare

Caroline: Du nämner något intressant om målsättning. Hur har du jobbat med mål? Har du skrivit dem ner på papper? Till exempel, när du hade målet att bli ekonomiskt fri vid 55 års ålder, hur har du arbetat för att nå det? Kan du dela med dig av din process? Jag tycker att målsättning är mycket kraftfullt och jag har börjat använda det mer i mitt eget liv. Att ta en paus i tio år från målet, som du nämnde.

Jesper: Jag har haft ett mål framåt i tiden, ett mål för varje år, och sedan har jag utvärderat det när året har gått. I mitt fall har jag överträffat de målen varje år, och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle vara där jag är idag i mitt liv, inte bara ekonomiskt utan även hur jag mår och hur vår familj har det. Jag ser tillbaka på året som har gått och ser att jag har uppnått mer än vad jag trodde var möjligt. Det handlar inte bara om pengar, utan om livskvalitet och välmående. Det har varit upp- och nedgångar under året, men att se resultatet av att sätta upp mål har varit en värdefull process för mig. Jag skriver ner mina mål i mina anteckningar och tittar tillbaka på dem en gång om året för att utvärdera och planera framåt.

Caroline: Det är fantastiskt att höra att du har haft sådan framgång med att sätta och uppnå mål. Det är också intressant att höra om den övningen du gjorde med din bror när ni skrev ner vad ni trodde om varandra om tio år. Det låter som en häftig erfarenhet. Ni var verkligen unga när ni skrev det och jämförde det tio år senare.

Jan: Det handlar mycket om att känna varandra och förstå varandras kapacitet och drömmar. Det är också en del av psykologi, att människor omkring dig kan ofta se din potential och riktning bättre än du själv.

Caroline: Ja, det är verkligen intressant och öppnar upp en helt ny tankevärld för mig. Jag känner mig inspirerad av det du säger om att förstå varandras potential och drömmar.

Jan: Vi kan faktiskt göra en liknande övning i eftermiddag om du vill. Jag kan skriva ned vad jag tror att du kommer att göra om tio år.

Caroline: Ja, absolut, låt oss göra det! Det låter som en kul idé.

Jan: Du får ringa din bror och göra en rematch med honom också. Jag måste också ställa en fråga. När man pratar om FIRE eller ekonomisk frihet, handlar det ofta om att använda Excel-filer och räkna på ”safe withdrawal rate” och hur mycket man måste spara varje månad. Jag undrar om du har använt dig av sådana Excel-filer eller om din väg mot ekonomisk frihet har varit mer känslomässig och mindre fokuserad på siffror?

Jesper: Jag hörde först om FIRE-community och alla dessa aspekter genom er podcast. När jag köpte mitt tredje hus, var jag tvungen att sätta upp en kalkyl för att visa banken hur jag skulle klara det ekonomiskt. Er beräkning fungerade inte för mig eftersom jag har en annan syn på det. Jag har hamnat i situationer där jag har behövt förklara min synvinkel för att få ett lån. Hade datummärkt dessa kalkyler, så jag kan gå tillbaka och se om jag har nått mina mål eller var vi står nu. Sedan sätter jag upp mål för nästa år och funderar på om vi kommer att uppnå dem.

Jag fokuserar dock inte på hur mycket jag kan ta ut eller spendera. Jag är nöjd med vad jag har. Mina barn kanske tycker att det är tråkigt när de frågar vad jag vill ha i julklapp, och jag säger choklad och kaffe i stället för något större. För mig är uppskattningen av de små sakerna det viktigaste. Jag är nu i en position där jag kan välja att sluta jobba och göra vad jag vill. Att underhålla husen är fortfarande arbete, men jag har valt att göra det för att jag vill. FIRE handlar inte enbart om att spara pengar och investera, utan det är också att kunna välja vad man vill göra och vara nöjd med det.

En personlig resa

Jan: Jag håller med om att FIRE handlar om att göra det på sitt eget sätt. Det finns ingen enkel mall som alla måste följa.

Jesper: Precis, och jag kan ge ett exempel. Det kan verka snålt för vissa, men för mig handlar det om att se pengarna som en resurs. Jag kan antingen spendera dem direkt eller låta dem arbeta för mig, jag ser dem som mina anställda. Sedan sätter jag in dem och låter dem jobba för mig istället för att spendera dem. Jag har kul med det här och trixar med siffrorna för att se hur jag kan uppnå mina mål. Om jag hittar en billigare alternativ, som att köra moped istället för bil till padel, och räknar ut att jag kan spara 97 kronor, så sparar jag dem och investerar dem.

Jag har lekt med pengar och försöker lära mina barn att tänka på vad de spenderar. Är det verkligen värt det? Om de sparar istället för att spendera kan pengarna jobba för dem. Min dotter är 13 år och sparar för att köpa en häst och hon är nu halvvägs till det. Hon har startat sitt eget företag. Jag tycker det är fantastiskt att hon förstår det konceptet. Jag själv har inte någon specifik strategi för att ta ut pengar, jag minskar helt enkelt mina utgifter och känner mig nöjd med det. Det är skönt att bara ha den friheten att välja.

Jan: Jag brukar alltid påstå att resan mot ekonomisk frihet är mer en personlig utvecklingsresa än en ren ekonomisk resa. Beteendet är nästan viktigare än kunskapen om hur man bäst placerar sina pengar eller liknande. Jag tycker att vi börjar runda av nu. Vi har pratat en bra stund, och tiden har verkligen gått snabbt när man har roligt. Vanligtvis ställer vi två frågor i slutet av våra samtal. För det första, finns det någon bok du vill rekommendera? Och för det andra, vad är det sämsta ekonomiska råd du någonsin har fått eller hört?

Jesper: En bok jag tyckte var bra är ”The Automatic Millionaire.” Det ger ett intressant perspektiv, även om det är några år sedan den skrevs. Vad gäller det sämsta ekonomiska rådet, skulle jag säga att det är att investera i Bitcoin. Det verkade för bra för att vara sant, och det visade sig vara så. Man bör vara försiktig när något verkar för bra för att vara sant.

Jan: Det är kul att höra ditt perspektiv på kryptovalutor. Jag är också intresserad av det och tittar ofta på det. Jag är väldigt tacksam att du ville dela med dig av din resa och dina tankar. Det har varit inspirerande och generöst av dig.

Jesper: Tack själv för att jag fick vara med. Det har varit jätteroligt!

Jan: Så det var intervjun med Jesper. Det är faktiskt lite märkligt att så många av våra gäster heter Jesper. Den här Jesper är inte samma som vi hade tidigare, före sommaren. Vad tog du med dig från samtalet?

Det handlar inte om tur utan att stå kvar och göra om och om igen

Caroline: Jag tog med mig att Jesper betonade att tur och flyt är en del av hans resa, men att han också har vågat be om hjälp och dela sina planer med andra människor. Det är viktigt att poängtera att framgång ofta handlar om mer än bara tur. Det handlar också om att vara öppen för samarbete och stöd från andra. Ibland kan det vara lätt att tro att man uppnår ekonomisk frihet på egen hand, men det är sällan fallet.

Jan: Ingen människa blir framgångsrik helt på egen hand. Det är viktigt att komma ihåg att vi bygger på tidigare generationers arbete och kunskap.

Caroline: Vad tog du med dig?

Jan: Jag gillar att Jesper understryker vikten av att ha en grundläggande strategi för sparande och investering, men han visar också att det finns många vägar mot ekonomisk frihet och att det inte finns en universell mall som alla måste följa. Hans perspektiv på att se pengar som resurser och att låta dem arbeta för honom är en kraftfull tanke.

Han har också visat att det är möjligt att ta kontroll över sin ekonomi och göra medvetna val som leder till frihet och oberoende. En viktig sak är att våga gå sin egen väg. Jag tyckte verkligen om hans råd om att prata med grannarna innan man köper en bostad. Jag har haft min podd och forum i nästan 20 år nu, och ingen har någonsin tagit av sig. Så om du överväger att köpa en bostad, som en bostadsrätt eller en villa, är det en bra idé att prata med grannarna.

Caroline: Grannarna vet ofta mycket om huset och de tidigare ägarna, inklusive hur väl huset har underhållits. Det är ett tips som vi aldrig tidigare har hört, och det är verkligen användbart.

Jan: Han nämnde också tur och att det var tur att han hittade mitt telefonnummer och ringde mig. Det är fantastiskt att sådana tillfälligheter kan leda till inspirerande möten. Om du har liknande intressen eller erfarenheter som Jesper, även om din resa skiljer sig, kan du hitta gemensamma drag. Vi har också en annan intervju bakom oss med Jesper 49 i vår serie ”FIRE-intervjuer”. Så om du vill höra mer om liknande resor, kan du kolla in det avsnittet. Vi har även en intervju med Monica, 55 år, som gick från att vara sjukskriven till att uppnå ekonomisk frihet. Det verkar som att många intressanta saker händer runt åldern 55.

Caroline: Ja, det är verkligen spännande att se att det är ett sådant magiskt tal.

Jan: Tack så mycket för att du lyssnade, och vi ses nästa vecka.

Relaterade avsnitt

Nedan finner du relaterade avsnitt och länkar som du kan gilla om du gillar detta avsnittet:

• FIRE-intervju med Jesper, 49 år (ja, den andre Jesper 🤣)
• Från utbränd till ekonomiskt fri på sex år vid 55 års ålder
• Ekonomisk frihet innan 40 år

Som vanligt rekommenderar vi även att kolla kommentarerna i forumet.

Reklam för vår Patreon-community | Tack för ditt stöd 🙏

Det är tack vare sponsringen och stödet som vi får via Patreon som vi kan driva RikaTillsammans. För det här är vi väldigt tacksamma. Det är inget som vi tar för givet. Stort tack till dig som stödjer oss. 🙏

Men! Vi vill självklart även ge något tillbaka. Därför får du som blir en del av vår Patreon-communty bland annat följande:

• Reklamfri podcast + forum - det minsta vi kan ge dig är att du får tillgång till podcast- och video-avsnitten samt forumet utan reklam.
• Extra-material - redan idag finns det över 300 inlägg och ca 40 extraavsnitt i FikaTillsammans-podden som är exklusiva för dig på Patreon. Det är allt från inspirationsföreläsningar, bonusmaterial, intervjuer, analyser av investeringar och mycket annat.
• Prioriterade svar på kommentarer - jag har ingen möjlighet att personligen svara på alla kommentarer och trådar på Youtube, Facebook, Instagram, bloggen, forumet - men här på Patreon, som t.ex. i "Ställ en fråga du har funderat på"-tråden svarar jag på alla kommentarer.
• Förslag på spekulationer till Lekhinken - på Patreon unnar vi oss att från tid till annan komma med tips på "teckna-sälja"-spekulationer vid börsintroduktioner, alternativa investeringar (t.ex. vin) och annat som kan vara intressant jämte ens bassparande i en indexfond / fondrobot.

Du kan läsa mer och själv välja vilken nivå du vill stödja oss på:

Tack till dig som sponsrar eller överväger att sponsra oss via Patreon. Det gör det möjligt för oss att driva RikaTillsammans. 🙏

Tips om Randy Pausch-föreläsning: ”The last lecture”

Nedan följer videon som vi pratar om i avsnittet. Det är en föreläsning av professorn Randy Pausch som drabbats av dödlig cancer. I USA är det tradition att en professor får hålla en avslutande föreläsning innan han slutar “The Last Lecture”. Det här är inspelningen från denna föreläsning som han döpte till “Att uppnå sin barndoms drömmar”. I den delar han – med mycket humor – med sig av sina insikter och livsvisdom.

Jag vill verkligen bjuda in dig till att se den. Det är en av de finaste och mest inspirerande föreläsningar jag har sett. Det är därifrån som jag har fått de två citaten som har hängt med mig i livet sedan dess:

Väggen som du springer in i från tid till annan, den är inte där för att hindra dig. Den är där för att ge dig möjligheten att visa hur mycket du faktiskt vill ha det och hur viktigt det är för dig. Väggen är inte där för att hindra dig, den är där för att hindra alla de andra som inte vill det lika mycket som du.

Den finns även som en bok om man istället vill läsa boken.

Jan och Caroline Bolmeson

15 oktober, 2023

Den här artikeln publicerades söndagen 15 oktober klockan 14:36 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Ekonomisk frihet (FIRE), RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.