Förmånen att ha långt hår, äta kött och annat som vi tar för givet...

Förmånen att ha långt hår, äta kött och annat som vi tar för givet…

Samtidigt i en annan del av världen klär man julgranen i toaletpapper, om man har råd...

Jag anser att om man har fötts i Sverige, med alla de förmåner vi har här, så är det vår skyldighet att ge tillbaka och hjälpa andra på de bästa sätt vi kan. Det är därför vi sponsrar och har sponsrat flera fadderbarn sedan flera år tillbaka. För ett par dagar sedan fick jag ett mejl som verkligen berörde mig.

Eftersom vi i Sverige har det ganska gott ställt har det alltid varit viktigt för mig med perspektiv. Att verkligen se att människor på andra ställen i världen inte alls är lika priviligerade eller har haft samma tur som jag själv. Rädda Barnens kampanj för några år sedan om ”Livets lotteri” berörde mig mycket. Det gjorde mig ödmjuk och verkligen tacksam.

När Freja föddes var det viktigt för mig att hon också skulle få samma perspektiv. Därför valde vi att sponsra ett till fadderbarn som är i hennes egen ålder. På det sättet kan de följas åt och det blir naturligt för oss att prata om det. Eftersom vi har valt en väldigt liten organisation gör det också att vi kan verkligen ha kontakt med barnet och dess förmyndare.

För ett par dagar sedan fick jag ett mejl där det bland annat stod följande:

Grace herself is very happy and I have told her that I am going to make her hair again because she loves her tall hair as it’s not a common practice for African children to have long hair.

Jag måste erkänna att jag aldrig har tänkt på att det är en förmån att ha långt hår. Men när han skrev det så slog det mig; det stämmer – jag har aldrig sett ett afrikanskt litet barn med långt hår.

Ännu mer tydligt blev det ikväll, så här i jultider, när jag fick ett mejl där det stod bl.a.:

[…] Every household go to the bush and cut a citrus tree to act as a Christmas tree for those who cannot afford to buy one. Then it is decorated with flowers and pieces of paper and toilet paper if they have.

Actually this is the one we always use at my mother’s house. Most of the families here don’t eat meet regularly and so it’s on such big occasions like Christmas that people work hard to get meat and rice as their meal for the celebrations. Whereas others rush for such meals, my mum prefers eating Matooke(green bananas) while Grace likes much of rice and meat.

När vi här hemma hetsar med julstress och slår nya handelsredkord, så klär man i andra delar av världen julgranen med blommor och toalettpapper om man har råd. Jag blir berörd och det sätter verkligen ens egen närvaro i perspektiv.

Jag tror  inte att det handlar om att vi här hemma ska ha dåligt samvete för att vi har det bättre. Det gör inget gott, varken för oss eller för någon annan. Däremot tycker jag att vi kan bidra till andra som inte har det lika bra ställt efter vår egen bästa förmåga.

Samtidigt är det också en inbjudan till tacksamhet.

Relaterade artiklar

Relaterade etiketter och ämnen

Child Africa, personligt

Kommentera

3 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Ett tips på investering med 2% ränta som har ”goda intentioner” som jag inte sett nämnt här på sidan tidigare (de är dessutom associerade med en av Sveriges trevligaste banker, Ekobanken, som jag tycker du borde titta närmare på!): http://www.oikocredit.se/

    Gravatar ikon för användaren
    Johan
  2. Vit pil

    Något som jag ser som bekymmersamt är alla de som i Sverige inte heller har en möjlighet att ha en gran, inte ens ett hem eller ens nära och kära som bryr sig om deras existens. Vi har fullt med hemlösa i Sverige, vi har fullt med barn som far illa på grund av att deras föräldrar är helt likgiltiga för deras välbefinnande, vi har ungdomar som behandlas som zigenare, tanken är att de bara ska ställa upp på arbetsgivares alla nycker och dessutom med näst intill inget i betalt m m.

    Jag förstår din poäng, Jan. Samtidigt känns det som att vi har så mycket problem i vårat land som inte ens vårt egna välfärdssystem tar hand om av antingen ovilja eller total resursbrist. Hur ser du på detta?

    Vad jag syftar på är att Sverige generellt sett kanske har det bättre ställt än resten av världen, speciellt afrikanska länder. Samtidigt så har vi alla dessa människor som är i nästan likvärdigt stort akut behov av hjälp. Jag var själv en av de många barn under 90-talet som blev kvitt min misshandlande far så jag kan mycket väl sympatisera för alla dessa svenska barn som blir slagna, som ingen vill se. Barn som också behöver faddrar. Kanske rentav någon som kan adoptera de och ge de trygghet. I mitt fall fanns min mor där och kunde ta hand om mig. Annars hade jag troligen varit en av alla de verkligt utstötta, kanske kriminella och neddrogade hemlösa som man ser lite varstans i Sverige idag. Alla dessa utstötta lever inte ”välbärgat”. Snarare motsatsen.

    Åter igen vill jag peka på hur statistik och medelvärden sällan visar helheten utan oftast bara ett fint snitt av realiteten. Ett fint snitt mellan punkt A och B. Det visar dock inte hela sanningen. Sverige har många personer i nöd och fler kommer vi att få när asylinvandringen påbörjas enligt den plan politikerna pekar på. Vi kommer att ha många i nöd i vårat land. Vi har ännu inte hjälpt alla de som redan har fått asyl. Vi har heller inte hjälpt alla de, som jag nämnde ovan, som far illa. Hur ser du på denna framtid?

    Gravatar ikon för användaren
    Mathias
    1. Vit pil

      Ja, jag tycker det som du kastar ljus på är klurigt. Riktigt klurigt. Det är sorgligt att vi inte har kommit längre i vad som ändå av många anses som ett av världens bästa och rikaste länder. Det är ju vanskligt att jämföra en människas umbäranden med en annans, då upplevelsen av det här är minst lika allvarligt för båda.

      Jag tror att det viktigaste inte är att bli cynisk eller uppgiven utan att hjälpa till där man kan. Jag ser att du brinner för frågan på hemmaplan, det är fantastiskt och där kan du säkert göra jättestor skillnad. Jag själv har inte alls de beröringspunkterna, men jag har många nere i t.ex. Uganda och Kenya. Jag tror därför att det är viktigt att hjälpa till där man kan. Kan man sedan hjälpa alla? Sannolikt inte. Men för de man kan engagera sig för så är det stor skillnad. Men jag tror inte att det handlar om antingen eller.

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson