Förmånen att ha långt hår, äta kött och annat som vi tar för givet…

Samtidigt i en annan del av världen klär man julgranen i toaletpapper, om man har råd...

Jag anser att om man har fötts i Sverige, med alla de förmåner vi har här, så är det vår skyldighet att ge tillbaka och hjälpa andra på de bästa sätt vi kan. Det är därför vi sponsrar och har sponsrat flera fadderbarn sedan flera år tillbaka. För ett par dagar sedan fick jag ett mejl som verkligen berörde mig.

Eftersom vi i Sverige har det ganska gott ställt har det alltid varit viktigt för mig med perspektiv. Att verkligen se att människor på andra ställen i världen inte alls är lika priviligerade eller har haft samma tur som jag själv. Rädda Barnens kampanj för några år sedan om ”Livets lotteri” berörde mig mycket. Det gjorde mig ödmjuk och verkligen tacksam.

När Freja föddes var det viktigt för mig att hon också skulle få samma perspektiv. Därför valde vi att sponsra ett till fadderbarn som är i hennes egen ålder. På det sättet kan de följas åt och det blir naturligt för oss att prata om det. Eftersom vi har valt en väldigt liten organisation gör det också att vi kan verkligen ha kontakt med barnet och dess förmyndare.

För ett par dagar sedan fick jag ett mejl där det bland annat stod följande:

Grace herself is very happy and I have told her that I am going to make her hair again because she loves her tall hair as it’s not a common practice for African children to have long hair.

Jag måste erkänna att jag aldrig har tänkt på att det är en förmån att ha långt hår. Men när han skrev det så slog det mig; det stämmer – jag har aldrig sett ett afrikanskt litet barn med långt hår.

Ännu mer tydligt blev det ikväll, så här i jultider, när jag fick ett mejl där det stod bl.a.:

[…] Every household go to the bush and cut a citrus tree to act as a Christmas tree for those who cannot afford to buy one. Then it is decorated with flowers and pieces of paper and toilet paper if they have.

Actually this is the one we always use at my mother’s house. Most of the families here don’t eat meet regularly and so it’s on such big occasions like Christmas that people work hard to get meat and rice as their meal for the celebrations. Whereas others rush for such meals, my mum prefers eating Matooke(green bananas) while Grace likes much of rice and meat.

När vi här hemma hetsar med julstress och slår nya handelsredkord, så klär man i andra delar av världen julgranen med blommor och toalettpapper om man har råd. Jag blir berörd och det sätter verkligen ens egen närvaro i perspektiv.

Jag tror  inte att det handlar om att vi här hemma ska ha dåligt samvete för att vi har det bättre. Det gör inget gott, varken för oss eller för någon annan. Däremot tycker jag att vi kan bidra till andra som inte har det lika bra ställt efter vår egen bästa förmåga.

Samtidigt är det också en inbjudan till tacksamhet.

Relaterade artiklar

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök