Du, jag kom på en sak; kan du inte lägga undan pengarna till dina egna barn? För din mamma känns det säkert minst lika bra att ge till barnbarnen. Och du slipper skulden.
Dina barn kanske genuint kommer behöva pengarna om något årtionde? Antingen sparar man dem i deras namn, men rekommendationen brukar väl vara att du som förälder har pengarna i ditt namn tills de fyllt 18 eller behöver pengarna.
Jag har fått en del på det viset av en förälder som själv inte ville ha sitt arv. Och det kommer “hoppa över” från mig också och hamna hos mina barn. Men det är klart; de kan ju lika gärna vara hos din mamma sålänge då.
Du har 100% rätt. Det lätt att glömma att jag måste ”våga” säga ja för att någon ska få möjligheten att vara generös. Detta är något jag verkligen behöver öva på!
Tack för tips! En tanke är att jag har dessa pengar om livet tar en vändning och jag/mamma verkligen behöver dem. Händer inte detta, eller att det finns en del kvar, kan de tillfalla mina barn.
Sen fick jag barn, och i samma situation så hade jag högst troligt också blivit besviken ifall mina barn sagt nej. I ert fall så verkar din mamma ha det bra ställt - och ur en förälders perspektiv - så är ens barn tveklöst den bästa investeringen! Mao take it.
Ta emot kapitalet, lägg in det på ett nytt konto och döp det till exempel till “Mammas pengar/Arv”, så har du det klart och så mentalt bokför du att pengarna inte existerar.
Kommer de då konstiga kommentarer över vad du spenderar “deras” pengar på så kan du lugnt visa kontot där precis allt är intakt.. eller ifall hon ångrar sig så kan du ge tillbaka eller om hon inte vill ha nåt så ger du åt egna barn sedan.
Stor fördel är också att du har färdigt budgeterat vad du ska spendera på hennes gamla dar, läkarbesök, hälsokontroller osv osv utan större tanke, de är trotsallt inte dina pengar
Du kan ju ta ut 1% förvaltningsavgift dock men gör du det så måst du ju självklart också börja skicka kvartalsrapporter varje kvartal över innehavet och läget på marknaden åt henne.
Det här med kärleksspråk tycker jag är väldigt intressant när jag började fatta det. Min mamma har just inga pengar alls, mycket mycket låg pension och sjukpensionär tidigt. Ändå är gåvor otroligt viktigt för henne och hon blir på riktigt ledsen när jag inte tar emot eller när jag inte tycker hon får ge barnen (hennes barnbarn) dyrare presenter för hon behöver pengarna själv. Jag och syskonen löser det numera genom att låta henne bjuda på det hon kan och så ger vi igen med tjänster som att fixa i huset etc.
Jag har vänner som är likadan och som envisas med att skänka massor av kläder tex, jag som mer än gärna betalar för mig försöker smyga in nån swish men det blir bara fel. Och tänker jag efter så är jag likadan, vill jag ge bort/bjuda så vill jag ju det!
Jaa, tänker mer och mer på detta. Jag vet också att anledningen att hon arbetat hårt, sparat, investerat är ju hennes barn och barnbarn. Om Jag sedan säger nej blir det kanske lite meningslöst…
Tycker detta är viktigt, Har själv varit dålig att ta emot då jag inte behövde hjälp men har insett att när någon bjuder en på allt ifrån en lunch till en resa så är det oftast inte för dom tycker synd om dig utan för att dom vill.
Jag har det numera so mregel att alltid ta emot och tacka.
Ta pengarna och boka in en resa med mor din för lite kvalitetstid.
Tack för inspel!
