Om syftet med ränteallokeringen är “stabilitet”, så är det klokt att matcha duration och sparhorisont eftersom man då garanterar att i slutändan ha fått den yield-to-maturity som gällde när man köpte fonden, även om marknadsräntorna höjs under tiden och värdet på innehavet tillfälligt går ned.
På samma sätt som att du är garanterad att få tillbaka nominellt värde + kupongränta på en enskild obligation, så kan man resonera att detta gäller vid varje givet tillfälle för räntefonder som inte rullar sina innehav. För räntefonder som rullar innehav för att upprätthålla ett durationsmål (ex. ETF:er med extra lång duration) blir matematiken mer komplicerad.