#282 - En annorlunda reflektion på 2022 på djupet om livet med Helena @tankespjarn Roth

Dagens avsnitt började som en reflektion på 2022 men “spårade” snabbt ut till att handla om livet och saker som är viktiga på riktigt. Vilket är en av sakerna som jag älskar med @tankespjarn eftersom det går snabbt från att vara ytligt till att vara viktigt.

Det blir således inte din vanliga reflektion på 2022 kring att vi såg en räntehöjning, hade en rotation från tillväxt till värde och så vidare utan vi berör ämnen såsom:

  • 20-20-20-20-princippen i livet (tror det var @WanderlustSaga som skrev om den här i forumet).

  • Liv-död-liv-cykeln om att allt levande finns för att något annat har dött (och att det är naturligt)

  • Vi diskuterar skillnaden på frågor som: “vad vill jag” vs “vad tror jag att andra vill av mig” vs “vad förväntar sig andra?” vs “vad är mitt djupaste begär”

  • Vi följer upp på diskussionen kring status som vi haft här i forumet.

  • Att de problem som vi inte löser skickar vi vidare till våra barn och de kan gå i generationer

och mycket mer. Nästa vecka siktar jag på att vi ska köra ett avsnitt “Så investerar du 2023”, så då blir det inte så mycket “mjuka värden” som det varit på sistone. :slight_smile:

Du som är medlem på Patreon kan som vanligt se det utan reklam via denna länk . Notera att du även då slipper reklamen i forumet. Transkribering får jag återkomma om, har inte riktigt löst det och funderar på om det är värt ansträngningen.

Hoppas att du gillar avsnittet som är lite annorlunda. :heart:

13 gillningar

Jag lyssnade lite på det och är så imponerad av dig @janbolmeson . Du är en av få män som kan prata 80% av podd tiden samtidigt som du sitter med 2 starka kvinliga personligheter :joy::rofl::grin::+1: . Jag spolade fram i podden 5 ggr och varje gång är det du Jan som predikar :grin:

11 gillningar

:joy: Själv ligger jag nog mer på 20/80 tala/lyssna med en stark kvinna. Ren självbevarelsedrift. Tala är silver, tiga är guld. Ger klart färre ogenomtänkta uttalanden som kan hållas emot en :joy::+1:

2 gillningar

Tack för den… Tycker dock att det finns perioder då jag får ganska mycket pushback och är tyst… :joy:

10 gillningar

Det behövs bara att du vet haha :wink::heart_eyes:

1 gillning

Trevligt avsnitt.
(Lite trista kommentarer ovan om ”starka kvinnor”, mm…hade det suttit tre män där så hade nog ingen reflekterad om dynamiken.)

Nåja, ville egentligen bara kommentera att jag känner som ni när ni resonerar om att livet är en resa med ups and downs och när det blir tufft/obekvämt (som ni verkar uppleva 2022) lockar det fram ens rädslor som gör att man oftast retirerar till invanda mönster att hantera dessa om man inte aktivt gör på ett nytt sätt (vilket oftast är jobbigt).
Modigt och klokt av er att belysa rädslorna och osäkerheten offentligt. Ni kommer få mkt input som förhoppningsvis hjälper till.
Life is a series of problems. First you solve one, than another one, than another one … and in the end you die.
:wink:
Lycka till!

10 gillningar

Vad är det så trist om man påtalat att Jan har svårt hålla tyst :thinking: och det är mycket på skoj ? Måste det vara så känsligt om någon skriver att majoriteten av kvinnor är starka och drivande? Är det så känsligt ämne i demokratiska Sverige ? Jag fattar inte vad jag skrev för trist om de 2 st damer som @janbolmeson har sälskap med :thinking: ? Skrev tydligt i min andra kommentar att det är bra att någon annan får prata lite :+1:

11 gillningar

Exakt så tror jag med att det är :smiley:
Men jag har alltid inställningen att allt ordnar sig och oftast till det bättre. :blush:
Inte precis när det gått fel men jag övertygar mig själv om det med tiden.

Alltid kul med olika inriktningar på avsnitten, det breddar ens insikter och ger nya.
Dock förstörs det lite iaf för mig med otaligt många svordomar men de kanske är där för att man ska vakna till.
Tack till er alla tre :pray:t2:

3 gillningar

Det där tillfället när du skjutsade någon från Skanör i din V70 skulle du ju ha vänt till något roligt, inte känt skam. Den du skjutsade hade till 99% en viss bild av dig redan. Om du då tänt en cigarett i bilen och börjat sjunga med till Vikingarnas ”tiotusen röda rosor” på hög volym så hade personen säkerligen blivit lite ställd.

5 gillningar

Jag gillade verkligen avsnittet!

Skön summering av status problemet som att jaga eller fånga egna bubblor. Vad är det som styr egentligen? :grinning: Är det inte ens egen bubbla man jagar så måste man ju undra varför man gör det.

Men… om man ser det utifrån. Hur reagerar 4 åringarna på gården när nån dyker upp med en jättehäftig superhjälte eller leksak?

Hur många 4 åringar måste direkt ha en sån SAMMA kväll ? Exakt alla! :grinning: Det låter ungefär så här när man kommer: “Papapapapapapapapa”…

Hur många 20 åringar måste ha trendiga kläder ? De flesta?

Hur många 40 åringar måste ha en Tesla? Inte direkt alla, men många vill gärna ha en om de kan!

Hur många 65 åringar bryr sig ett smack om någon ny trend? Inte så många… De grejjar nog helst med sina egna bubblor :cowboy_hat_face:

Saker händer längs resans gång. För vissa ändras saker snabbare, ibland tar det längre tid.

Tillägg: Vill bara tillägga att jag fann Lax aspekten / storyn väldigt underhållande :grinning::+1: och dessutom insiktsfull.

8 gillningar

Wow! :heart: Stort tack till er alla tre! Liv-död-liv love it :grinning: Resonerar starkt efter många år i Indien.

@Jacke77 lyssnat nu och ärligt talat har jag nog aldrig hört Jan så tyst som detta avsnittet. Du hade kanske otur när du spolade framåt? :joy:

@janbolmeson enda gången du blev helt tyst och passiv (som jag upplevde det) var delen om döden. Du bad om konkreta exempel på nyttan med att leva med insikten om sin egen dödlighet. Jag tänker

  1. Ekonomiskt för att bestämma kapitalbehovet (som jag haft uppe tidigare). Om jag ska leva för alltid så behöver jag oändligt mycket pengar för framtiden. Inte ens ett kapitalbehov på 1 kr/år år litet nog. Med oändligt antal år framför mig så behöver jag oändligt mycket pengar före jag kan sluta jaga mer pengar. Det tar aldrig slut. Däremot om jag accepterar min egen dödlighet, definierar den på något sett (tex statistiskt eller baserat på släkten) - med säkerhetsmarginal - så kan jag hyfsat bestämma summan pengar som krävs för att ha ett schysst liv efter arbetslivet. Döden sätter ett tak på hur mycket pengar som behövs.

  2. Nuet får ett värde. Om jag ska leva för alltid så kan jag alltid skjuta upp det jag egentligen vill göra till någon av de oändligt många morgondagarna. Om jag accepterar min dödlighet så måste jag vårda nuet, ta vara på dagen, njuta, leva, glädjas. Liv! Carpe diem

  3. Eftermälet får ett värde. Om jag ska leva för alltid så kan jag alltid rätta till mina relationer senare. Jag kan bli en schysst kille en annan dag. Om jag accepterar min dödlighet så är det enklare (för mig) att leva på ett sätt så att mina nära & kära, kollegor och ytliga bekantskaper får en vettig bild av mig och det jag stod/står för. Leva med slutet i sikte (tror det är från 7 habits)

Jag har levt med döden på tröskeln, så att säga, så länge jag kan minnas. Sjukdom, olyckor, nära döden, utdragna dödsförlopp, plötslig död har funnits runt mig alltför mycket. Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag har accepterat döden och skulle faktiskt vara tillfreds om den kom just nu. Ett något kort men bra liv där jag inget ångrar, även om jag hoppas det blir bra mycket längre :slight_smile: Jag har gjort detta själv i mångt och mycket, inte i terapi, men det är kanske en extrem situation jag befunnit mig i med så många som rykts bort för tidigt och i hemska sjukdomar. Jag kunde inte ducka frågan för då hade jag nog inte överlevt. Do or die typ.

Du blev så pass tyst när detta var uppe i avsnittet att jag tror det är något du behöver addressera. En nöt till. Varsågod & sorry! :grimacing::grinning: Men jag tror det är viktigt. Jag vet att din pappa dog när du var liten. Min killgissning är att du inte riktigt gjort upp med det. Jag tror den nöten är än viktigare eller kanske en del av den andra nöten med ”om du får vara med”. Det känns som de hänger ihop. Igen killgissning.

Relativisera sina känslor. Jag är 100% med dig @janbolmeson och håller inte alls med er, @tankespjarn och @carolinebolmeson.

Klart att mina känslor både kan och kanske t.o.m. måste sättas i relation till andras känslor. Mina känslor finns ju inte i ett vakuum. Lika lite som att jag som fysisk person finns i ett vakuum. Känslor formar mig och mina verkliga handlingar och därför påverkar de andra. Ergo, mina känslor finns inte i ett vakuum. Mina känslor har relationer till andras känslor genom de verkliga händelsens mellan oss människor.

Därmed inte sagt att mina känslor inte är viktigast för mig, men det innebär ju inte att jag inte kan/bör/ska relativsätta dem.

Power of the and. Mina känslor är viktigast för mig och jag sätter dem i relation till andras känslor.

Fördelen med att göra det är

  • dels att jag kan inse att andra har det sämre vilket gör att mina känslor inte behöver ta överhanden över mig. De blir hanterbara eftersom andra hanterar värre situationer.
  • dels att inse att andra har det bättre känslomässigt. Då får jag ju något att sträva efter. Att må bättre.

Ett verkligt exempel

Jag tyckte det var fruktansvärt känslosamt att umgås med mina bröder månaderna före deras respektive död (med årtionden emellan). Det var bara en tidsfråga. Men jag måste ju samtidig acceptera att min bror hade det så mycket värre med dödsångest mm. För mig finns bara mina känslor som jag måste jobba med, periodvis trycka ner för att inte bli en belastning för brodern. Jag måste hantera både mina känslor och relationen till min brors känslor för att vi skulle kunna ha det så bra tillsammans i nuet som det bara någonsin gick. Utan de stunderna så hade det blivit ännu värre att hantera känslorna, sorgen, efter döden. Så jag menar att känslor är som allting annat i universum. Inget är utan relation till allt annat.

Jag tyckte också det var extremt jobbigt att sedan komma ut på gatan och se folk stå och skratta, sitta och prata leende över en kopp kaffe, någon som cyklar förbi en bekant och vinkar glatt. Men samtidigt gav det mig hopp om att må bättre, att sträva efter balans igen. Alla de människorna, kanske framförallt de äldre, måste ju varit igenom liknande saker. Och de mår ju uppenbart ganska bra. Så då kan ju jag det också.

Så det var mina reflektioner. Stort tack för avsnittet. Många lärdomar där så det blir nog ett par genomlysningar till :heart::grinning:

35 gillningar

Fick tyvärr avbryta lyssnandet.
Handskas med “döden” just nu och det var svårt att hänga med i diskussionerna samtidigt som jag gjorde annat. Tankarna vandrade iväg och jag “hörde inte” vad som sades.

Får lyssna vidare en annan dag då jag är mer mottaglig.

9 gillningar

Intressant poddavsnitt, blev fundersam under live-terapi sektionen och tänkte @janbolmeson behöver läsa Sluta älta och grubbla av Owe Wadström.

Boken redogör varför människan ältar och hur människan kan hantera sitt ältande. Fick den rekommenderad av min psykolog, som menade på att jag hade en tendens att över analysera min vardag.

Ett annat tips är att kika på detta YouTube klipp: Stoicism: Become Undefeatable - YouTube

@carolinebolmeson älskade när du sa att podden blir en glimt av Alex och Sigge när man pratar Jan mod prata känslor, något som jag anser saknas pratar med en manligt umgänge.

6 gillningar

Jag lyssnade i 17 minuter (eller egentligen mindre än 9 då jag lyssnar på dubbelhastighet) sen gick jag över till att lyssna på Peter Schiff istället, återkommer till podden när nästa avsnitt kommer ut…

8 gillningar

Tyckte mycket om dagens avsnitt och inser att jag troligen också, som Helena kom in på, lever med en ökad uppskattning av fina vardagsögonblick, som lätt gör mig rörd. Kanske har det med min pappas utdragna sjukdomsförlopp och bortgång i unga år att göra, eller kanske mina egna olyckor som satt sina spår. Spår som gör mig mer mottaglig för att se det fina i nuet, men kanske också att jag har en ”katastrofvision” som jag möter och får överkomma nästan dagligen.

Det känns som de två går lite hand i hand, att min högkänslighet inte skulle ge samma avtryck i de fina ögonblicken om inte min inre dialog kring allt som kan gå fel, fanns där.

Jag förstår också att vissa inte är mottagliga att förstå varför snökristaller på murgröna kan röra någon till tårar. Men jag tror ändå många kommer komma till en plats senare i livet när perspektivet ändras och de hittar sin motsvarighet till Helenas snökristaller.

Tack för fint avsnitt!

:snowflake:

14 gillningar

Ett fantastiskt avsnitt!!!

Och en mycket givande och insiktsfull reflektion JFB. Stort tack också för den!

6 gillningar

Peter Schiff är icke att förakta. Han talar ju dessutom rätt ofta om ekonomins död så klart relaterat till dagens avsnitt :joy:

1 gillning

Jag blir alltid fascinerad efter att ha sett ett sånt här avsnitt och läser reflektionerna. Har lyssnat på 30 minuter hittills och det har inte gett mig några direkta nya insikter och jag tror inte jag kommer lyssna klart heller. Jag tycker det är lite roligt med tanke på svaren jag ser i denna tråd.

Men vart vi är i livet och vad som intresserar oss är olika. Det här med att börja gråta över en snöflinga tror jag till viss del har att göra med hur bra man mår. Ju sämre man mår desto lättare är det att ta till sådana känslomässiga uttryck.

Det här med att ni bara har en 5 års period där ni har möjlighet att resa i flera generationer ser jag som en tydlig FOMO för övrigt och tror jag är något man behöver fundera lite kring. Missar man en möjlighet finns andra istället, man bör låta bli att låsa fast sig vid en enskild möjlighet är min åsikt.

5 gillningar

Det kanske är av lycka man gråter. Jag har lärt mig att inte alla människor har samma känsloregister och det är helt ok, vi är alla olika men vi alla känner och upplever saker på olika sätt. För mig, naturen berör mig alltid väldig djupt, fina solnedgångar, dimmiga sommarmorgon, när första snön kommer, när jag går min tidigt skogspromenad och möter någon nyfiken djur eller ibland bara titta rakt igenom fönstret och se det vackra naturen får mig att känna djupt glädje och tacksamhet för den liv jag har.

Vi är alla olika som sagt och det är inte fel om man inte känner allt det här, men jag tycker inte att det betyder att man mår dåligt eller sämre om man får dessa känslouttryck. För mig är det helt tvärtom, ju mer lycklig och tillfredställd jag är desto mer känslor kan jag uppleva. När jag mår dåligt känner jag ingenting.

21 gillningar

För mig är det tvärtom, det är först nu när jag börjat må mindre dåligt som jag uppfattar omgivningen och verkligen kan stanna upp i nuet och se det vackra, fascineras och beröras.
Det ser jag som en tillgång.

17 gillningar