Idag intervjuar vi Jimmy som gästade oss för ett par år sedan (avsnitt 104) om hur det har gått på hans resa mot ekonomisk frihet. När vi träffade honom 2019 så hade han målet att bli ekonomiskt fri innan han hade fyllt 40 år. Ett mål som han har uppnått.
En sammanfattning av avsnittet
Här kommer några av höjdpunkterna från avsnittet i form av en instagram-karusell. Följ oss gärna på Instagram då vi kör lite nytt där i form av bl.a. shorts och nörderier.
Du som är medlem på Patreon kan som vanligt se det utan reklam via denna länk - du bör även ha fått det som utskick via Patreon, med bildspel, mp3:a och hela paketet. Notera att du även då slipper reklamen i forumet.
Tack för denna veckan!
Jan, Caroline och Jimmy
PS. Jag och @carolinebolmeson gör ett experiment i 3 månader kring sociala medier, för att se om det är något som du, andra och vi själva gillar. Just denna veckan leker vi lite med korta 1-minuters videoklipp i form av youtube-shorts och instagram reels.
Bara 20 minuter in i programmet konstaterar jag att jag lärde mina kids simma. Det kostade tid, tålamod och entré till badet. Men inga 4000 kronor. Simlärarutbildning och pedagogdito gjorde väl sitt till, men jag tänker att primärt är det det s k besväret de flesta köper sig fria ifrån.
Tillägg: Växasäng för 250 spänn - check! När jag hämtade den så frågade säljaren på skoj om vi inte skulle ha två om syskon var på väg. Jo, det skulle vi ju! Jag tror t o m hen prutade ner till 400 för båda.
tillägg 2: Jag börjar maten i samma ände som Jimmy. Man köper billigt, fyller kyl och frys och lagar mat på det som behöver användas.
Nu har jag inte lyssnat än, men våra ungar fick lära sig simma själva efter lite rudimentär undervisning.
Det kostade inte mer än upprepade resor till varmare breddgrader under vinterhalvåret
Givetvis inte gratis, men om alternativet vore att betala 4000kr/barn så kan nog i alla fall en av de resorna avräknas för barnens del.
Intressant avsnitt om ett “livsöde”. Jimmy verkar vara en cool kille som går sin egen väg och är nöjd med det. Och har förmågan att uppskatta det han har, ingen längtan efter det som han inte har. Att nöja sig med lite är en berikande konst, öppnar upp möjligheter och gör en mer osårbar. Att någon tänker utanför boxen är så inspirerande för oss andra.
Annars är FIRE ren matematik där man maximerar pengar in och minimerar pengar ut. Inga konstigheter med det egentligen.
Är halvägs in o måste bara säga att avsnittet är riktigt intressant.
Jag har som honom inga barn och tror vi är många utan barn som märker hur pengarna snabbt staplas upp även med en medelinkomst och speciellt om man är lagd åt det mer minimalistiska/sparsama hållet.
För mig var fire inget jag kämpat för utan en grej som bara blev av med farten iom min livstil.
Jag har dock valt o bo själv i en etta och har mina passiva inkomster från börsen men förstår susningen med att hyra ut rum men inget för mig vill ha mitt egna space
Har ej bestämt mig när jag ska sluta jobba då jag fortfarande trivs med mitt jobb o den rutinen det innebär men har svårt att se mig jobba heltid vid 50 års åldern.
Spännande avsnitt och jag upplever Jimmy som väldigt ödmjuk i sina livsmål. Inga storartade planer men ändå plats i livet för att skapa glädje till sig själv och andra.
Att han provar nya saker och även hjälper till med sin bostadsrättsförening tycker jag är fint. Medan jag lyssnade kom jag själv in i tankarna på att det hade varit kul att jobba med sådant som gör genuin nytta, t.ex. hjälpa människor i samhället (unga, äldre, försummade målgrupper) istället för att som man idag sitter på ett kontor och vissa dagar funderar på vad man egentligen gör för nytta. Men man gör ju det för att det är bra betalt om man är helt ärlig med sig själv. Det hade varit jättespännande att få jobba med något för annat än pengar.
En sak som Jimmy nämnde som jag tyckte att ni lite missade att fånga upp (Caroline gick dock in lite på det spåret) är anekdoten om ryggvärken som han beskrev efter flera månader ifrån jobbet. När jag själv reflekterar så är oftast huvudvärken och stressen i mitt liv där på grund av jobbet; man grubblar över något som hänt eller ska hända på jobbet. Jag kan inte komma på någon gång när jag varit stressad över icke-jobbrelaterade grejer. Det är också något som hade varit skönt att få uppleva. Här är det dock viktigt att man inte tar på sig för mycket och som Jimmy själv säger: så länge det inte är 40 timmar i veckan så är det ganska kul att jobba lite då och då.
Tack för avsnittet, det fick mig att förstärka min vilja att uppnå ekonomisk frihet och att istället för att gå till ett jobb i syfte att tjäna pengar hellre hålla på med sådant som faktiskt gör mig själv och andra lyckligare! En vacker dag är jag förhoppningsvis där…
Skön snubbe ändå, noll bekräftelsebehov då Jan nästan fick dra ur svaren från honom samt extremt chill - en bok i månaden ”var mycket” för honom trots att han är ledig jämt Ingen stress där inte.
Gällande att handla i olika butiker etc så handlar det mycket om livsstilen i övrigt, om man ex. bor i en stad och mest tar sig omkring på cykel så är det inget betungande när man ändå är på väg hem från annat. Väldigt få personer veckohandlar enbart utan kompletteringshandlingar däremellan.
Sedan det där med att handla det som finns som ”veckans erbjudande” etc. så har ofta folk ungefär samma maträtter som roterar… så om det då är erbjudande på något man brukar äta så bunkrar man av det. Inte svårare än så.
Nej, inflationen har inte stökat till så mycket. Priset på drivmedel har gått upp mycket, men jag har ju ingen bil. Och det blev ingen höjning av priset för kollektivtrafiken i Stockholm i år. Elen har ökat lite, men jag fick nyss elstödet, och räknade ut att efter det så är mina elkostnader för den 12-månadersperiod elstödet täcker bara 139 kronor högre än tidigare 12-månadsperiod. Totalt alltså, inte per månad. Och elräkningen betalar jag ju med 3 andra.
Mina matkostnader har jag ju faktiskt lyckats sänka under 2022. Jag har anpassat mig och inte köpt sånt som jag sett blivit mycket dyrare om jag hittat något annat att äta istället som uppfyller mina krav om att vara nyttigt och gott. Och jag har ju ännu inte påverkats av räntan då mitt bolån är bundet till 1,29% i ytterligare 18 månader.
Och ja, jag kan såklart höja hyran. Det är dock något som jag helst inte gör, eftersom mina hyresgäster har det tuffare ekonomiskt än jag. Men alternativet finns ju.
Och som jag sa i intervjun så kan jag också om det krisar minska mina utgifter med 40.000 jämfört med 2022 utan större ansträngning. Och jag kan även jobba mer.
Det är säkert olika för andra människor men jag har över tid kunnat härleda spänningshuvudvärk jag har ibland till jobbstress. Just nu har jag inte någon sådan men under vissa perioder kunde jag ha det dagligen.
Men tyckte om din anekdot eftersom den belyser att vissa saker tar man för givet (även onda saker) tills de varit borta under en längre period.
Något att ta till sig, tycker jag, är att låta livet komma till sig lite mer. Inte styra upp livet i ett excel-ark utan ta det lite som det kommer. Med ett öppet sinne är det lättare att göra tillfälligheter till realiteter. Det kan vara mycket berikande.
Men naturligtvis måste man i botten ha matematiken (ekonomin) i styr, den är ju grunden för allt det andra.
Ingen stress där inte.
