Bra podd som belyste ett ämne som är lite osvenskt att snacka om. Där man fick med både de praktiska och känslomässiga. Absolut att man ska konsumera medvetet & nära sin kompass. Dock tyckte jag man missa biten med att göra det ekologiskthållbart. Vi har trots allt bara en jord att förhålla oss till.
4 gillningar
Väldigt kul ämne och modigt att ta upp detta ändå lite nischade perspektiv! Kände mig i målgruppen och såg fram emot att lyssna. Lämnade dock avsnittet med lite blandade känslor.
Klokt om att behöva skapa nya ramar och rutiner. Jag har själv som exempel börjat upprätta ett slags årshjul för mig själv för att skapa mer struktur i ett liv utan heltidsarbete. Sätta regler för sitt spenderande, också väldigt hjälpsamt.
Fint också att avsnittet kom från en tydlig plats av medkänsla.
Däremot blev jag förvånad och direkt avtänd av delarna kring att spendera. Ska jag köpa hus på Bali, i Frankrike, LA eller alla tre? Hela premissen i resonemanget verkade gå ut på att man ska hitta saker att spendera mer pengar på för att man kan. Och kusligare blev det när diskussionen kom in på att det skulle vara empatiskt att spendera pengar på sig själv för typ ”det hjälper ju inte andra om jag snålar”… Ni menade säkert väl här men jag tycker budskapet blev snurrigt och kanske lite tondövt. Lyssnat om på dessa delar i ett försök att tolka snällare.
Vad jag saknade i diskussionen om de mentala delarna är perspektivet och upplevelsen som många som blir förmögna har: Att man istället vänder tankarna mot vad som skapar glädje och tillfredsställelse i livet bortom pengar. Nu när jag har allt, vad blir viktigt då (och nej det går inte att köpa). Vad är min mening i livet nu och den tomhet och ibland livskris som de tankarna kan skapa.
Sammanfattningsvis kändes den första delen hjälpsam och den andra delen mer som värderingar som i alla fall jag till stor del inte delar eller känner igen mig i. Ett annat sätt att formulera det är att avsnittet hela tiden återkom till ämnet ”pengar” på ett sätt som jag uppfattade som lite ytligt. De djupare frågorna som denna priviligierade situation skapar bottnade ni aldrig riktigt i.
Vill inte vara ett surkart utan tycker att ni tog ett modigt grepp på ett känsligt ämne. Det uppskattar jag verkligen! 
PS: Kortpodden om pension var fantastisk! Kanske det bästa innehåll som finns i Sverige på ämnet idag, och på 15 minuter! 
Det kommer göra många rikare och jag har delat det vidare flitigt!
13 gillningar
Dikten som Jan refererar till går så här:
Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, ‘Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?’ Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won’t feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It’s not just in some of us; it’s in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.
Jag tolkar denna som att vi alla förtjänar att ta plats i livet med våra drivkrafter, styrkor och förmågor och att vi genom att göra det även hjälper andra.
6 gillningar
Tack @alternativtliv för att din kommentar. Några tankar.
Ja, om det är det som gör personens liv rikare och hen har råd, då är det väl ändå fullt rimligt?
(Man kan vända på det också - som jag tycker är en spännande utforskning - om man INTE tycker att det är okej att man ska få ha hus på Bali, i Frankrike, i LA och New York om det är viktigt, varför inte då? Eller en båt, bil, flygplan för X miljoner eller något annat. Vad triggar det hos mig själv? Att det är överflödigt? Att det är onödigt? Att så gör man inte? Varför triggas jag själv av det? Superspännande fråga tänker jag eftersom det hjälper en själv att identifiera sin kompass)
För jag personligen kan tycka att det är lika rimligt att göra som att en annan person som inte vill spendera utan vill investera, investerar sina pengar. Eller någon som vill ge bort sina pengar kan göra det.
Jag ångrar att jag inte var tydligare om att det handlar INTE om att spendera för spenderandets skull - utan att det handlar om att göra medvetna val i linje med sina egna värderingar, sin egen livskompass, intention och så vidare.
Problemet i dessa diskussioner blir ofta att man står i sin egen uppsättning “inställningar” och sedan dömer man bort andras för att de inte matchar. Men det är ju helt okej, poängen är att hitta just sin egen.
(OCH ja, jag upplever att det är många som jag kommer i kontakt med som absolut skulle få ett rikare liv att att använda mer av sina pengar än de göra. Som t.ex. ett par jag pratade med som tjänade typ 1 MUSD om året och hade 80-90% sparkvot och knappt unnade sig barnvakt för att få egentid. Klart som tusan att de ska spendera mer.)
Ja, det här är väl också fullt rimligt att resonemanget “att jag inte använder de resurser jag har för att någon annan har mindre” är väl ganska dumt?
För att överdriva, bara för att det finns fattiga barn i Bangladesh, ska man då inte gå på restaurang och käka en middag, eller resa på all-inclusive till Grekland?
Jag upplever att en hel del personer som jag pratar med har mycket t.ex. skam kring att använda sina pengar av anledningar som ovan. Min poäng blir då återigen, använd dina pengar i linje med det som är viktigt för dig. Är det resor? Res. Är det köra sportbil på bana? Kör sportbil på bana. Är det investera i startups? Investera i startups.
Men många sitter och dömer av saker som “bra/dåligt”, “rätt/fel”, “sant/falskt” eller att vissa saker är mer korrekta och accepterade att göra än andra.
Jag kan ju själv uppleva att i forumet är det “accepterat” att investera och spara men det är inte okej att “spendera”. Varför är det så? Jo, för att vi har hittat på att spara är bättre än spendera, att mer pengar är bättre än mindre, etc. Men i grunden handlar det ju bara om att det matchar bättre med våra värderingar.
Absolut. Jag tror även att vi många gånger kan vara överens om att de sakerna inte ens handlar om pengar. Det är ju halva poängen jag försöker göra på RikaTillsammans - spela pengaspelet ett tag för att inse att det inte handlar om pengarna och att du kan ta genväg. Som jag skrev t.ex. till Vesuvio innan.
Men jag upplever att jag har många avsnitt på det temat redan.
Du får gärna säga något mer om vilka frågor det är? För jag tänker att de djupare livsfrågorna egentligen handlar inte om pengar och därmed gjorde jag inte heller någon ansats att ta med dem i ett avsnitt som skulle handla om just pengar… 
(och pratar JÄTTEgärna om dem i ett annat avsnitt, eller om du kan tänka dig ställa upp 
)
8 gillningar
Ja, framförallt att inte hålla sig själv tillbaka i något område - oavsett om det handlar om att prata om ekonomi, berätta för någon att man tycker om dem, att inte gå efter sin potential eller något annat.
För mig är ju det här i mångt och mycket motsatsen till skam-konversationen.
1 gillning
Ja men det är väl någonstans här nyansen finns och där jag som lyssnare kanske hörde något annat än vad du och Moa tänkte er på grund av de exempel ni gav. Jag kan ändå absolut uppfatta din andemening! Du sa det ju faktiskt också i avsnittet och du har sagt det många gånger förr, att det handlar om medvetna val och egna värderingar. Vi som lyssnat på dig länge vet att det är viktigt för dig och jag håller med dig 100% om just det.
Moa sa ju något mycket snarlikt i avsnittet som triggade mig. Jag tror att vi är helt överens om det enkla svaret: Det är okej med restaurangen!! 
Men såklart att den typen av formuleringar riskerar att uppfattas som tondöva, politiska och sakna problematisering i en större kontext. Då tycker jag dikten du refererade till är mer nyanserad och bättre att söka stöd i än det ganska råa argumentet ”någon annan har det alltid värre”. Jag tycker såklart inte heller att man ska begränsa sig själv för att man känner skam! Jag tolkar det som att skam-frågan kanske är större än vad jag förstått och kanske därför har jag lite svårt att relatera fullt ut där.
Jag försöker formulera vad som landade fel hos mig och det är inte helt lätt… Men kombinationen av exempel, formuleringar och fokuset på att spendera får blir det korta svaret i brist på bättre. Jag får konstatera att den värderingen och upplevelsen ligger hos mig som betraktare och att ert resonemang inte nödvändigtvis var tokigt.
Jag kan göra ett försök! Ni berörde vissa av dessa:
- Som jag nämnde ovan, känslan av tomhet och att hitta meningen när man inte längre strävar efter pengar. Här hade det varit jätteintressant med resonemang och insikter om varför folk som redan har massor ofta fortsätter att vilja tjäna mer pengar. Vad kan man lära sig från det?
- Stora skiften i livet, jätteintressant att höra mer om. Det berörde ni kort när ni pratade om ramar.
- Kopplingen lycka och pengar. Varför är tre hus och en segelbåt för 16 personer de givna exemplen? Kanske för att många faktiskt försöker ta den vägen till lycka när pengar finns… Varför är det så? För att livet känns tomt? För att andra gör det? Bara för att man kan drömma upp ett hus på Bali och ett privatjet, är det den bästa vägen framåt? Den frågan skulle nog varenda psykolog sätta en varningsflagga på om inte patienten själv ser ett enda problem där. Här tyckte jag att ni hade ett fint och bra exempel med ”man måste inte börja gilla franska viner”.
- Hur rika människor engagerar sig (eller inte engagerar sig) i olika typer av välgörenhet och hur de ser på sin roll i samhället vore intressant att höra mer om.
Begär inte på något sätt dessa svar av dig och Moa, men det är områden jag gärna skulle vilja lära mig mer om Jag känner inte till Moas bakgrund men kanske hade det perfekta samtalet för mig varit mellan dig, Moa och en psykolog!
Igen, jättebra att ni gör denna typ av avsnitt.
Edit: Jag känner alltid lite medlidande med dig @janbolmeson när du så öppet, oreserverat och modigt ger dig in på svåra ämnen och sedan behöver hantera en lååång och engagerad diskussion i forumet. Varje gång. Det är modigt!
Försöker ha som filosofi att jag ska tillföra energi. I dagens inlägg kände jag att jag nog inte gjorde det utan mer problematiserade ett avsnitt som i grunden innehöll mycket bra.
7 gillningar
Det jag undrar är varför spendera för spenderandets skull är provocerande och tondövt?
Det borde inte va mer så än att sapara för sparandets skull om man redan har kapitalet man behöver. Om det inte är så att man själv är tondöv för annat än sin egen melodi.
Om man har mer pengar än man kommer behöva och inte vet var pengar skulle förbättra ens liv. Kan det inte va en bra idé att prova sig fram? Köpa saker, testa hobbies och resmål bara för att man kan. Kanske hittar man nästa passion i livet, nya vänskaper, nya menigar med livet och mål att sträva mot.
Dessutom är alla pengar man spenderar inkomster till andra så pengarna kommer alltid till nytta någonstans iallafall.
Fundera på varför spendera för spenderandets skull känns fel och tondövt för dig.
Mäniskor här har väldigt lätt för att kalla det som inte stämmer med deras egen ekonomiska kompass för tondövt. Gäller både spenderare, sparare, indexfantaster och enskilda aktieinvesterare. Kanske borde alla va öppnare för en bredare musiksmak.
Förtydligar mig! Jag använde ordet tondövt kring vissa formuleringar och sammanhang i avsnittet, inte kring själva spenderandet som sådant.
Jo det låter fantastiskt! Jag tror det är jättebra att kunna göra precis så som du beskriver. 
Jag tror det finns en annan form av spenderande också, som inte är ett lika medvetet utforskande, utan som handlar om en vag lockelse, status, ersättning för något annat etc som inte kommer ge samma positiva effekter som du beskriver. Och får man för sig att göra vissa mer extrema sådana köp så tror jag bara att man ska ta sig en funderare. Vad exakt tillför det tredje huset utomlands? Vad är det i mitt liv som gör att jag vill köpa bort varje liten obekvämlighet i livet? Gör det mig lyckligare? Det finns inget rätt eller fel här men jag tror konsumtion ändå bör mana till eftertanke.
2 gillningar
Det bör absolut mana till eftertanke. Men problemet här är väl som sagts i flera avsnitt. Att man kan inte tänka sig fram till allt. ibland behöver man gör abara för att göra och sen tänka efteråtom det blev bra.
Och eftersom jag ägnat mycket tid åt felsökning: När man tänkt tillräckligt länge och provat allt man kan tänka att det borde va. Om det inte hjälpte, så blir man tvungen att testa det man inte tror.
Ibland finns det ingen annan väg än trail and error. Och om mer pengar på kontot inte hjälper så kanske det är mer spenderande på random saker som behövs för att se vad som ger effekt.
Det är fortfarande tydligt att detta resonemang skaver väldigt hos många här som envist är motståndare till allt spenderande som inte är direkt klarlagt vad det gör för nytta.
Tack, det värmer jättemycket och jag uppskattar dina tankar - både i denna och andra trådar. Därav att jag också försöker skriva och utveckla tankarna. 
Får jag ifrågasätta denna?
Jag tänker så här att svaren är så klart flera. Men om jag ska spontant generalisera:
-
För vissa handlar det inte alls om pengarna, utan pengar är en effekt av något som de gör och har gjort under en lång tid. Dvs. att pengarna är en bieffekt och inte drivkraft. Ofta är det här tydligt för t.ex. företagare.
-
För andra handlar det om “relationen till pengar” där man t.ex. värderar pengar som trygghet eller något annat mått där “mer är bättre” och det blir aldrig tillräckligt. Man försöker lösa ett problem som inte finns på ett sätt som inte går.
-
För det tredje kan det även handla om att passa in i normen och inte sticka ut.
-
Det är inte helt ovanligt med att stället man tjänar pengar på skapar sammanhang och mening.
-
Det kan vara att man inte värderar inkomst av kapital som inkomst av tjänst
-
Eller någon helt annan anledning.
Det jag ofta frågar mig själv och andra - nu även i nästa veckas avsnitt med Caroline som vill göra ett ganska stort skifte i livet är: “Är beslutet rent?” Är jag medveten om min inre medvetna/omedvetna drivkraft som vill få mig att fatta beslutet?
Min upplevelse är att väldigt många - inkl. jag själv i perioder - inte fattar rena beslut. Snarare har vi någon omedveten rädsla som driver oss i en riktning. Inom FIRE-communityn är det ju t.ex. supervanligt med “One-more-year”-syndrome, här i forumet ser jag det i att många sparar mer än man behöver etc.
Ja, det kan vi återkomma till. 
Tänker spontant att det handlar lite om skifte mellan nivåerna som vi inte riktigt tog upp i avsnittet:
Samt att landa i dem för sig själv.
Om jag ska spekulera så är min poäng här att man måste prova. Jag tror inte det går att lista ut huruvida man gillar det där huset på Bali, segelbåten eller vad än nu må vara i livet för en själv.
Det är därför jag och @MoaD brukar tjatar om att “prova mer”, “prao:a mer”. Vi kom ju även in på samma tema häromveckan med Charlie i detta kortavsnitt:
Jag själv har provat MASSOR av saker som jag konstaterat “inte var grejen”. Allt från att ha hyrt båt på semester, kört sportbil på bana, tagit grönt kort, tagit jägarexamen, gjort överlevnadskurs, gått skumma personlig utvecklingkurser etc. Jag känner fortfarande inte att jag landat, men hade jag inte prövat så hade jag inte vetat.
Så min personliga åsikt är ju när t.ex. hus på Bali kommer upp (som det har gjort någon gång i samtal, likaså båten då jag har en kompis som vill ha en Swan100(?)) så brukar jag säga: börja med hyra båten, huset eller vad det nu än må vara så att du listar ut om det är grejen för dig. Ibland är det och ibland är det inte.
Varför då? 
Kan inte folk få prova och göra misstag? Tänk om det autentiskt är grejen med Bali? Har en kompis som 25-år gammal gjorde sig FIRE och flyttade till Thailand och bor där sedan dess. För honom var det ju 100% rätt.
Jag bara menar, bara för att det inte är rätt för mig, så kan det ju vara rätt för någon annan.
Absolut. Men det är väldigt, väldigt olika också. Jag har en kompis som bidrar mycket till lokalförening, andra sponsrar forskning och vissa gör inget alls. Men det är också en sådan sak som jag tror passar vissa som handen i handsken och för andra skaver det. Har faktiskt inget exempel där någon gör det heltid. Moa kanske har.
Tack, uppskattar det.
Mest för att jag är nyfiken. Varför är det okej med restuarangen men inte ett hus på Bali? Är det mer okej med Jensens Böfhaus för 1000 kr för två personer än Alkemisten för 46.000 kr för två personer? (Ja, det kostar faktiskt 23 tkr per person) Var går gränsen för när det är okej och inte? Vem bestämmer den?
Ja, absolut. Men är inte det som du argumenterar för det som jag och @MoaD i andra avsnitt kallat för fejkmål? Dvs. att man tror att man vill ha något för att omgivningen har det och man tror att man själv också behöver det.
Min Tesla är ju delvis ett exempel på det. Det var ju svaret till "En sådan som jag borde ha en … ". Det vill säga att man köper något som egentligen inte helt går i linje med ens värderingar, drivkrafter, mål, standarder, intentioner etc.
Det är ju då “tomhet” ofta inträffar och upplevs.
Men jag tänker på det ungefär som att om jag skulle få en uppgift att köpa ihop en vinkällare och jag inte kan något om viner, så kommer det ju inte heller bli bra. Det kräver träning, erfarenhet och att man testar sig fram.
Samma sak är ju “lycka” och “pengar”. Om man aldrig har tränat på att använda pengar för att köpa lycka, då är man ju inte särskilt duktig på det. Det är därifrån jag också tror att många myter om lycka och pengar kommer. Att folk köper skit som de tror att ska göra dem lyckliga, men som inte gör det. Därav tomhet, därav varningsflaggor och saker som att “pengar gör inte en lycklig”.
Jag tror inte på det, jag tror att det är en färdighet som allt annat. Och ja, det kräver att man gör en del dumma köp och felbeslut. Men det ingår liksom i processen tänker jag. Upplever även att jag har ett visst stöd för det i t.ex. studien från Harvard jag refererade till ovan:
De är inne på samma linje (exemplet med vinkällaren tror jag är från dem).
Haha, har inte tänkt på det så. Men ja, det är ju egentligen ett “större slöseri” eftersom det ofta blir ett slöseri på resursen tid som vi sällan får tillbaka. Det andra är ju ofta “bara” pengar.
Jag tror att problemet är ofta att vi pratar om saker som ligger väldigt “nära” en säjlv på en djup nivå kring vad som är “sant” och “inte sant” för en själv. Dvs. vi är på värderingsnivå vilket inte är helt olikt att diskutera politik, livsåskådning och liknande.
Därför jag tjatar om att man först behöver lära känna sig själv - rent praktiskt genom t.ex. det Moa och jag kallar för livskompassen - därefter kan man använda sina pengar i linje med det.
Vilket jag egentligen tror är att vi säger exakt samma sak, stående bara på tre olika ställen.
Du försöker förenkla en problematik som har flera nyanser till att ha ett enkelt svar.
När du själv säger att dina känslor handlar om skam, så tänker du att för att det gällde dig så måste det därför 100% handla om skam för alla andra?
Suck.
Det har jag väl inte sagt?
Jag har sagt och vidhåller att jag tror att det i fler fall än det tillskrivs handlar om skam eftersom många av oss inte har urskiljt den känslan från andra. Dessutom anser jag att skam är en lurig känsla som lätt går att förklä med en annan känsla då skam ofta ligger längre ned på skalan.
Sedan upplever jag också att man rationaliserar det utifrån något säkerhetsperspektiv, men jag upplever att även det ofta hamnar i kategorin lura sig själv. Eftersom bortom någon slags grundläggande skydd så ökar priset i förhållande till nyttan extremt snabbt.
Kan det bero på andra saker också? Självklart. Men jag tycker att de sakerna är svårare att urskilja 100 kommentarer in i denna tråden och de andra trådarna upplever jag mig inte mycket klokare. Så du får gärna hjälpa till, då jag tycker att frågan är genuint intressant.
När pengar inte längre är ett problem handlar det ofta om att skapa begränsningar genom att välja bort. Det är rätt läskigt för många och rädslan att välja fel eller missa något bra blir ofta stor.
1 gillning
Märker här i tråden att vi inte definierade vad “komma ut ut miljonärs/ miljardärs garderoben” kan vara. Jag tänker främst att det handlar om att man:
- Slutar att hålla skam och skuld närmast hjärtat och accepterar för sig själv/ komma ut för sig själv som miljonär/ miljardär. Att inte så att säga “betala med hårt arbete/ att må dåligt” för att själv kunna acceptera den egna ekonomiska statusen.
- Att man har skapar klara riktlinjer för sig själv vad gäller både hantverket ekonomi och förhållningsättet till ekonomi och pengar och tydligt, när så krävs, kommunicerar detta till omgivningen.
- Att man gör det man har sagt att man skall göra med sin ekonomi
- Att man vågar använda sin ekonomi i linje med vad man vill bidra med/ åstadkomma i livet/ uppleva i livet och inte spelar spel som man vet blir accepterade av omgivningen
- Att man har en klar bild av sina integritets gränser kring ekonomi. (Vem man berättar vad för)
- Har insett att man inte har redovisnings skyldighet inför någon (förutom skatteverket ) vad man gör eller inte gör med sin ekonomi och hur det påverkar livsstilen.
9 gillningar
Snyggt, där har du tre avsnitt i ett enda inlägg! 
Självklart…
Det är helt okej med huset på Bali. Men ju dyrare sak du tror du behöver, desto mer uppmärksam skulle jag vara på dina drivkrafter. Du är inne på det själv med fakemål och rena beslut. Räknar man antalet hus och båtar för över miljarden så misstänker jag att det är något vi nyrika behöver träna mer på…
Härmed ger jag alltså skriftlig tillåtelse till alla att göra misstag och köpa obegränsat antal hus utomlands 
Nej, men det här är ju inte alls detta min upplevelse handlade om. Jag vet mycket väl att folk kan hitta riktigt dyra saker att lägga pengar på, det i sig har jag ingen synpunkt på.
Vi är helt överens om principerna du lyfter fram i avsnittet och här i tråden, vi har nog bara lite olika syn på var emfasen bör ligga i problembeskrivningen och exakt hur den där dikten ska tolkas och praktiseras. Hela delen om att spendera har (för mig) en underton av att det är positivt att spendera mera och att folk överlag är dåliga på det. Varför man inte ska vara rädd för att använda sina pengar och att man förtjänar det (skam och svältande barn) och att man är skyldig sig själv och världen det. Den emfasen var för mig personligen inte den rätta, men fick med mig mycket bra från avsnittet ändå.
1 gillning
Den här utmaningen är så vanlig! Upplevelsen är att pengarna plötsligt skapar en distans till dem man tidigare “hörde ihop med”. En lösning som jag vet har funkat för många är att skapa en policy för sig själv att när man umgås med släkt, vänner och familj som har en annan ekonomisk situation än en själv välja samma. Samma standard på hotellrum/ kampingstuga, liknande klädsel eller standard på husbil ect. sedan kan man göra andra resor, upplevelser där man kan välja fritt. Då antingen med invigda familjemedlemmar som är öppna för att bli uppgraderade, tillsammans med andra par/ familjer som kan och vill välja lika eller på tu man hand.
Du behöver inte identifiera dig med dem. Du behöver inte ens leva ett liv som är rimligt i andra människors ögon. Hitta din egen Rika Ahu och hur han/ hon vill leva.
Just personer med värderingen att leva ekologiskt hållbart upplever, i min erfarenhet, mer skam när de får mycket pengar. Som om det innebar att de nu måste skaffa ett eget privatjet och susa runt jorden. Faktum är ju att de kan använda sin ekonomi till att stödja just ekologiskt hållbara verksamheter och projekt eller starta ett eget ekologiskt jordbruk ect. (Använda pengarna att skapa mer av det de verkligen värdesätter)
Det som gett mina klienter lycka på riktigt det senaste året är bland annat:
Att ta ett blåställsjobb
Börja sjunga i kyrkokören igen
Provbo i Portugal i 6 månader
Våga bli förälder
Säga upp sig från sitt lönearbete
Dedikera en dag i veckan åt den lokala skolan
Sälja företaget som funnits i familjen i generationer
Det är ju inte direkt flashiga och glammiga beslut och upplevelser men det som var viktigt för just dem.
Tack för bra frågor som du vill höra mer om @alternativtliv
7 gillningar
Har ni någon insyn/exempel på hur människor väljer att investera, när pengar inte är ett problem?
Stay rich tänker jag är logiskt, för stenrika människor men vad vet jag.
1 gillning
Förvånansvärt mycket @Lysa faktiskt. 
Sedan en hel del indexfonder och en hel del onoterat relaterat till det man gjorde innan FI. De flesta jag träffar är företagare. Skog är inte heller ovanligt via arv.
Teorin ändras sällan för mängden pengar. 
sedan blir det så klart sned population eftersom de som tar kontakt med mig ofta har hängt i forumet ett tag.
3 gillningar
Nej, jag förstår att i teorin är det liknande, men jag menar, insättningagarantin är väl på 1 Mkr? Hur sprider de sitt kapital för att känna sig säkra? Hur är synen på ISK vs Aktie&fondkonto, för någon med 100 miljoner på börsen?
Hur är synen på fondernas avgifter, när man har 100 miljoner i en global indexfond? Är det vanligt med annorlunda strategier, som utdelningsportfölj exempelvis, där det ger ett stadigt flöde varje månad?
Hurpass mycket guld, fastigheter, skog, mark och andra fysiska tillgångar investeras det i?
Vad tycker de stenrika om krypto?
Det finns massor av frågor och säkert lika många svar, men det vore spännande att få höra lite mer.
3 gillningar