Hej @Rimma ,
Bra beskrivet.
Jag tänkte mer i linje med denna analys: https://global.morningstar.com/sv/marknader/vad-hogre-inflation-betyder-for-korrelationen-mellan-aktier-och-obligationer
PS. Även intressant att se hur mycket utvecklingen skiljer mellan dessa tre typer av räntefonder under och efter 2022, men knappast alls under åren innan:
Ja, historiskt har korrelationen mellan aktier och obligationer ökat under perioder med hög inflation. I en artikel av Vanguard finns följande bild som också illustrerar just detta:
Gällande val av räntefond eller räntefonder så tycker jag att @janbolmeson beskrev det bra ovan. Man får försöka välja utifrån hur man kan förvänta sig att räntefonden kommer att bete sig under olika situationer. Första inlägget i tråden innehåller mycket matnyttigt om detta.
Jag har funderat på räntor för min buffert och det är säkert en dum tanke. Min tanke är då exempelportföljen med stabilitet + avkastning. Dock har den 50% vilket då kanske är för högt för buffert, men säg om man har 30% och resten de räntefonder som rekommenderas.
Anledningen är att jag betalar 30% av vinsten på ett räntekonto, men är en bra bit från 300k (buffert inkluderat) där skattegränsen går.
Min tanke är att det inte kommer variera så stort att det påverkar eventuella utgifter, men jag får samlat det med resten av mitt sparande hos Avanza.
Kom gjerne med input och säkerligen kommentarer om vart jag tänker fel
Intressant avsnitt i Captors kvartalsbrev.
Tänkvärt
Grundläggande finansiell teori är tydlig: matcha tillgångars duration med åtagandets eller sparhorisontens duration. Om en investerare har en 20-årig horisont är det ekonomiskt rationellt att bära ränterisk över 20 år. Det är inte rationellt att agera som om kapitalet ska användas nästa kvartal. Att hålla kort duration i en lång sparhorisont är i praktiken en form av felmatchning – en risk i sig. Ironiskt nog kan alltså den “försiktiga” ränteallokeringen innebära högre långsiktig risk.
Ping @janbolmeson
