Många av oss har förmodligen i år funderat på bolåneräntan och tänkt på frågan huruvida man ska amortera eller inte? I dagens avsnitt resonerar vi kring frågan både utifrån ett matematiskt, känslomässigt och livscykelsperspektiv. Vi berör även frågan kring lån och dess vara eller icke-vara.
I boken rikaste mannen i Babylon använder man metaforen att vi som har förmånen att ha pengar, att vi är deras föräldrar som ska ta så väl hand om dem som möjligt. I en strikt matematisk värld handlar det om att låta pengarna gå till jobbet där de får högst “lön” och tjänar mest pengar. Men som vi konstaterat så många gånger tidigare är vi människor känslomässiga varelser som inte alltid vill ha det matematiska svaret.
Frågan:
Ska jag investera eller amortera?
Kommer egentligen ner till två stycken helt korrekta - men diametralt olika svar:
-
Ett matematiskt och nyttomaximerande svar (vad ger mest avkastning?)
-
Ett känslomässigt och välbefinnande-maximerande svar (vad känns bäst?)
Därmed kan båda uppmaningarna “amortera så mycket som möjligt” och “investera så mycket som möjligt” vara helt korrekta. Som tur är är det inte ett binärt val mellan amortera eller investera, utan som så ofta i ekonomi kan vi tack och lova göra både och. Vi kan både välja att sätta av en summa till investerande och en summa till amortering. På engelska kallad “halfsie”, lite av varje. 
Jag ser även denna artikel och avsnitt som starten på en diskussion snarare än “rätt svar” så jag ser fram emot din input i kommentarerna. 
Tack på förhand,
Jan och Caroline
PS. Läs som vanligt villkoren om risk. I investeringsscenariot så finns det inga garantier, man bär är en risk och pengarnas värde kan både öka och minska i värde. I värsta fall kan man förlora allt. Vi pratar fortfarande även om att investera som vanligt brett, globalt, regelbundet, billigt i en fondrobot som LYSA, OPTI eller globala aktieindexfonder. Läs mer här.
Sammanfattning i en Instagram-karusell
Målet för de flesta av oss bör vara ekonomiskt välmående
Jag tycker också att det går i linje med målet som de flesta av oss bör ha i vårt ekonomiska liv - att nå och bibehålla ett ekonomiskt välmående. Den bästa definitionen av det upplever jag att den amerikanska organisationen “Consumer Financial Protection Bureay” definierade 2015. De beskrev det som nedanstående tabell (jag har översatt och omformulerat lite).
| Idag | I framtiden | |
|---|---|---|
| Trygghet | Kontroll över din ekonomi på dags- och månadsbasis. | Förmågan att hantera en ekonomisk chock. |
| Valfrihet | Friheten att göra egna val för att njuta av livet utan begränsning. | Uppnått eller på spår att uppnå de uppsatta ekonomiska målen. |
Det vill säga att det handlar om att ha en trygghet och valfrihet idag men även i framtiden. Jag tycker det applicerar i högsta grad även för den här frågan. Det är lätt att t.ex. göra ett val som känns rätt idag (t.ex. amortera) och samtidigt ge sig själv sämre förutsättningar för framtiden. Så jag anser att det är viktigt att mitt val idag inte suboptimerar imorgon eller vice versa. Att jag siktar på allt imorgon men glömmer bort dagen idag.
När bör man inte investera eller amortera
Jag anser att man först bör amortera på bolånet och överväga investerande när du:
-
Har en buffert som hjälper dig att sova gott om natten (1 - 6 månaders utgifter beroende på livssituation, humankapital och andra omständigheter.
-
Inte har några andra dyrare lån som t.ex. billån, kreditkort eller konsumtionslån.
-
Har tänkt genom hur ditt beslut påverkar din långsiktiga ekonomiska plan så att du inte suboptimerar.
Det matematiska perspektivet
Det som vi lägger mest tid på i avsnittet är att resonera kring det matematiska perspektivet. Min upplevelse är att många missar att när räntorna ökar så ökar (generellt) även den förväntade avkastningen på aktier. Dvs. vi kan inte idag inte jämföra en ränta på 4.5% med en förväntad avkastning på aktier på 7% nominellt eftersom riskpremien också har förflyttats.
I avsnittet pratar vi om att de senaste 10 årens nominell avkastning har varit ca:
- Bankkonto: ca 0 – 2%
- Ränteindexfonder: ca 3 – 6%
- Aktieindexfonder: ca 7 - 9%
Medan nu upplever jag att konsensus idag (sept 2023) ligger runt:
- Bankkonto: ca 2 - 4%
- Ränteindexfonder: ca 4 – 8%
- Aktieindexfonder:
- Stockholmsbörsen 10 - 12% nominellt (8-10% realt, ca 90% slh för 5% real avkastning i snitt per år de kommande 10 åren)
- Amerikanska börsen: 5 - 7% nominellt (ca 20% slh för 5% real avkastning i snitt per år de kommande 10 åren)
Att den amerikanska börsen har en så pass lägre förväntad avkastning är kanske ett ämne för en kommande tråd. Bakgrund till siffrorna ovan är bland @Andre_Granström: sammanställning här för dig på Patreon, men det bygger på skillnaden i CAPE för både svenska och amerikanska börsen och t.ex. Research Affiliates siffror.
Men ovan visar att om vi ligger kvar på ca 4.5 % bolåneränta - som i praktiken bara är ca 3% ränta till följd av ränteavdraget - så finns det fortfarande möjligheter att ha få en förväntad avkastning högre än bolåneräntan. Det vill säga att göra det som bankerna gör - ta pengarna på ett ställe som är billigare, placera dem på ett ställe där man får mer betalt - och behålla mellanskillnaden själv. Dvs. en variant på räntenetto.
Exempel - har 4.000 kr/mån att amortera eller investera?
Med risk att jag har haft otur när jag tänkt, så har jag gjort en Google Sheets-fil där jag har försökt jämföra några olika alternativ. Du kan göra en kopia på filen och bygga vidare på den själv eller sätta in egna siffror.
Men där gör jag ett exempel på ett hushåll som:
- Har ett bolån på 2.000.000 SEK
- Kan välja att investera eller amortera 4.000 SEK/mån
- Har en bolåneränta på 4.5%
- Får en snittavkastning på 8% per år (konservativt antagande anser jag)
Då får vi en graf som ser ut som följer:
Där vi kan dra några slutsatser. De första 5 åren är det i princip ingen skillnad på att amortera eller investera. Dvs. vi har en klassisk ränta-på-ränta-effekt, inget händer i början, men allt häder i slutet. Vi ser att den blå linjen (investera) korsar 0 tidigare än den röda linjen. Det betyder att när ränta-på-ränta har fått jobba och därmed har du fått hjälp att amortera från den avkastning som pengarna tjänar. I det här fallet skiljer det ca 4 år. Dvs. att du har tillräckligt med pengar för att bli skuldfri 4 år tidigare än om du bara amorterat (och återanvänt mellanskillnaden mellan den lägre räntan och initiala räntan för att också amortera). Notera att “minussiffror” i grafen ska tolkas som “skuldfri + pengarna som är minus över”.
Precis som vanligt blir det också stor skillnad på att höja snittavkastningen till t.ex. 10% vilket man skulle kunna argumentera för är rimligt, men som jag hade sett som en bonus snarare än bas-caset.
Här ser vi att en 2% högre avkastning kapar ytterligare ca 4 år på skuldfriheten och vi pratar om skuldfri efter 19 år vid investerande snarare än efter 28 år.
Så jag upplever absolut att det finns ett matematiskt case för att fortsätt investera. Men jag ser fram emot din kommentar om jag har missat något eller du inte håller med. Som jag säger i början av avsnittet, jag ser detta inlägg och avsnitt mer som en konversationsstart än som ett facit.
Det känslomässiga perspektivet
Det känslomässiga perspektivet berör allt det andra som inte är “show me the money”-relaterat. Där kommer vi in på frågor:
Hur viktigt och hur kommer det kännas att vara skuldfri?
Vi har ju ett ganska känt citat som lyder “Den som är satt i skuld är inte fri.” och många i forumet har vittnat om hur skönt det är att inte behöva oroa sig för räntan, att ha betalt av lånet och att det till och med kan vara en moralisk skyldighet att betala av sina lån.
En annan aspekt som jag upplever som den mest relevanta för mig är:
Hur förhåller jag mig mentalt och känslomässigt till mina pengar?
För att ge några förenklade exempel:
-
Jag skulle inte ta 25.000 kr från min portfölj för att åka på semester. Däremot att amortera med pengar från portföljen och sedan ha ett överskott varje månad till följd av amorteringen, de pengarna känns mycket enklare att använda till en resa eller annan konsumtion. Det är ju pengar “över” varje månad snarare än pengar från portföljen. Mental bokföring i 110.
-
Det är en stor skillnad på att amortera och investera utifrån upplevelsen av tid och risk. Att amortera är tryggt och ger med 100% ett säkert utfall i att räntan nästa period minskar. Att investera är att bära en risk där jag inte kan vara säker på utfallet.
-
Det är skillnad på upplevelsen av tid. Det är lätt att titta på graferna ovan där 10 - 20 år kan rationellt förstås. Däremot har vi alla upplevt att 6 månader (t.ex. under 2020) kan upplevas som en evighet.
-
Risken för ånger. Säg att vi kommer fram till att investera är det rationella alternativet - dvs. det som ger mest pengar, gör att jag kan betala av lånet tidigare och har bäst odds. Men tänk om det går emot mig. Det är ju nämligen fortfarande just bara odds, det är ingen garanti och man kan stå där med en sämre situation än om man amorterat. Kommer man då ångra sig?
Jag har säkert missat fler känslomässiga aspekter, men jag påstår nog att var och en av dessa kan “trumfa” det matematiska perspektivet. Vi själva har faktiskt överamorterat i förhållande till vad vi har behövt enligt amorteringskravet av anledningar som just ovan.
Fyra frågor
Till syvende och sist upplever jag att det kommer ner till fyra frågor när man ska bestämma sig:
-
Vilket alternativ ger bäst avkastning på pengarna?
-
Vilken är risken och osäkerheten i mina antaganden och är jag ok med dessa?
-
Hur förhåller jag mig känslomässigt till alternativen:
- Hur viktigt är det för mig att vara skuldfri?
- Hur förhåller jag mig till osäkerheten (läs: ekonomisk stress)?
- Hur förhåller jag mig till tiden?
- etc.
- Hur förhåller sig alternativen till min ekonomiska plan?
- T.ex. Har du vunnit spelet, sluta spela och amortera.
- T.ex. Är du ung, bygg kapital snarare än amortera
- etc.
Överkurs: fler aspekter att ta hänsyn till
Nedan följer ytterligare några aspekter som jag upplever att man bör beakta.
-
Likviditet på äldre dagar - det är svårt att ta lån efter 55 års ålder. Jag kan tycka att det finns en poäng att fundera över om man t.ex. ska låna upp lite pengar för att ha likviditet. Min mor har t.ex. ett obelånat hus på ett par miljoner, jag skulle inte se några problem - utifrån ett matematiskt perspektiv - hade haft ett lån på några hundratusen som hon hade kunnat använda för att göra livet rikare.
-
Att vara i skuld är att vara som alla andra - det finns fördelar med att hålla sig till den stora majoriteten i en del frågor. Eftersom många i Sverige har bolån idag så är det en grupp som politiker ofta beaktar och tar hänsyn till. Vi har t.ex. ränteavdrag och i perioder har vi haft amorteringsfrihet etc. Historiskt har det lönat sig att vara som alla andra.
-
Inflationen äter upp på lånet - Om din inkomstökning är högre än inflationen och räntan minus ränteavdraget är mindre än inflationen så äter inflationen på ditt lån. Dvs. klarar du de ökade kostnaderna i andra ändan så är lån positivt i ett inflationsscenario och sparande straffas. Läs t.ex. denna kommentar av @nestor.
Jag har en helt motsatt åsikt. Min erfarenhet är denna: För cirka 40 år sedan hade jag samma belåning som idag, runt 700 000 kr. Samtidigt har min och min frus inkomster fyrdubblats! Nog sjutton har inflationen betat av mina skulder. Det som var jobbigt på 80-talet är numera lätt som en plätt. Även om räntan skulle fyrdubblas sitter jag säkert. Om jag vill kan jag dessutom lösa lånet, eftersom jag har mer sparande än lån.
Samtidigt har en hyra för motsvarande bostad dragit iväg rejält. Också en viktig aspekt.
Jag ger dig rätt i en sak. Inflationen kommer alltid före löneökningarna, så du kan möjligen få ett par svettiga år. Sedan rullar det bara på. Tro mig!
-
Ha en neutral syn på lån - jag upplever att många blir väldigt emotionella kring lån. Men lån är ett verktyg som varken är bra eller dåligt. Det beror på situationen. Om man utgår från att “bra lån gör dig rikare” och “dåliga lån gör dig fattigare” så har man redan kommit långt. Till och med Riksbanken skrev den 27 januari 2014 i sitt PM “Hushållens skuldsättning” att:
Resultaten visar att det för i stort sett alla hushåll sannolikt är optimalt att belåna sin bostad maximalt (upp till bolånetaket) för att sedan investera den resterande delen av förmögenheten i aktiefonder eller i långa räntefonder.
Hade man följt deras råd sedan dess (och jag har tagit upp deras PM flera gånger historiskt) så har man gjort en väldigt bra affär.
-
Lån i livscykeln - att lite mer avancerat resonemang som vi återkommer till i ett separat avsnitt handlar om att titta på lånens plats i förhållande till var man själv är i livscykeln och ens humankapital. Resonemanget är i korta drag att när man är ung (<55 år) så har man ett högt humankapital som i princip kan jämföras med en räntefond. Dvs. en svensk genomsnittlig 42 åring har ett humankapital på ett par miljoner kronor.
Även om den person har ett lån på säg 500.000 sek och investerar dem i 100% aktier så är det en förhållandevis liten del av den totala förmögenheten som personen uppbär. Det talar för att vi borde ha lån och bära mer risk än vad många gör. Man pratar sällan om det här dock eftersom vi har lån på boendet, men det gör det relevant i detta avseende.
Vad tänker du?
Nu har jag skrivit ganska mycket, nu är jag sugen på att höra vad du tänker eller känner? Skriv gärna en kommentar. 
Vi ses i kommentarerna!
Jan
PS. Jag rekommenderar varmt även läsa tråden:
och framförallt även det andra inlägget som är en wiki där vi tillsammans försöker sammanfatta generella tips, råd och tankar kring lån.
Lyssna, titta eller läs
Avsnittet finns även att läsa på bloggen. Podden finns där poddar finns, eller via denna länk.
Du som är medlem på Patreon kan som vanligt se det utan reklam via denna länk . Du bör även ha fått det som utskick via Patreon , med bildspel, mp3:a och hela paketet. Notera att du även då slipper reklamen i forumet.
Länkar och relaterat
-
Stockholmsbörsen högre förväntad avkastning kommande åren pga dyr dollar och undervärdering
-
Intressant långsiktigt case: Köp Sverige! | Uppdatering sommaren 2023 (endast för dig på Patreon)
-
Vad är värdet ditt humankapital? | Räkna ut nuvärdet på ditt humankapital
-
Riksbanken: “Analysgruppens promemorior om hushållens skuldsättning”
Det känns högst olämpligt och med väldigt intressant timing, men OK!
