40-talisterna köpte hus på 60- & 70-talet och inföationen åt upp deras lån och pumpade upp tillgångsvärderingen åt dem.
Jag funderar på om lån på bostaden till de låga räntor som gäller idag är vår tids chans att bygga förmögenhet?
Det förutsätter dock, tyvärr, att man har låneutrymme under ammorteringsgränsen för att vara riktigt förmånligt.
Detta gör att man kan ha en rejäl hävstång utan risken för margin-calls, speciellt viktigt om tillväxten krymper i framtiden pga miljökris, oljebrist eller något annat.
Är jag ute och cyklar här eller?
EDIT: måste förtydliga att de pengar man lånar upp på bostaden ska investeras och förhoppningsvis generera avkastning under en längre tid.
Jag har tänkt i de banorna och min slutsats är att så länge du har råd med lånet +3% i ränta, även om du blir av med pengarna du ”lånat” så funkar det.
Ja, var generation skulle jag säga får en “orättvis fördel” och vår kommer med största sannolikhet vara det låga räntorna. Kan man hantera risken - precis som våra föräldrar fick hantera risken med inflation - så är det absolut matematiskt (inte alltid emotionellt) lönsamt.
Ja jo, ur ett perspektiv där man köper för att bo så instämmer jag men jag tycker det blir klurigt med att köpa bostad för att maxa pengar.
Nackdelen är även att om man samlat på sig en del kapital så är det svårt att få till hävstång. En bostad på 12m kräver bara 1,8m i insats men för att det ska vara 4,5 ggr ens årsinkomst så krävs ca 190k i månadslön. (Några banker har jag för mig låter en låna mer än 4,5 ggr årsinkomsten)
Tänker mig situationen att köpa en bostad för +12m, låta den stiga med marknaden, och sedan några år senare sälja av och flytta till mindre
Köpa en 12m bostad känns dessutom risky business med om den klarar av att stiga lika mycket procentuellt i värde som de för ca 5m. Bostadsrättsföreningar är inte glada för att spekulera och att köpa en villa för att hyra ut medans man väntar på värdeökning är ett helt annat meck.
Jag tror du tänker dig ett annat upplägg än det jag tänker.
Min tanke är att man kanske köpt för rätt länge sedan eller fått/ärvt hus och nu sitter med låneutrymme som inte utnyttjats. Då kan man potentiellt låna rätt mycket pengar och fortfarande vara under amorteringsgränsen, sedan investerar man dessa lånade pengar tillsammans med sitt tidigare sparkapital.
Det är ju som sagt inte alla som har detta förmånliga läge men för dem som har det så tror jag det är värt risken att ta det lånet
Samtidigt är det inte många miljoner man kan använda för att tex investera. Realistiskt snitt gissning är väl ca 1-2m?
4,7% avkastning på 1m (6% börsökning minus 1,3 ränta på bolån) ger efter 10 år 583k intjänad avkastning på kapitalet.
Visst, det är alltid extrapengar men på 10 år så låter det inte lika häftigt. Klart en bonus men jag personligen tycker inte det låter SÅ fördelaktigt.
Det beror väl lite på hur stort kapital man sparat ihop utan det lånade kapitalet?
Sedan har väl rätt många, skulle gissa de flesta, som har investeringar också huslån vilket betyder att de i princip redan gör detta fast kanske i mindre skala.
Nu hänger jag inte med. Det är väl inte värst relevant. Om du vill utöka ditt lån pga värdeökningen i bostaden så kvittar det i stor del hur stor kontantinsats du hade när du köpte. Att köpa något för mer än minimala kontantinsatsen i efterhand och öka lånedelen är inget en viss generation har some övertag över den andra, det är lika för alla.
Ser inte alls poängen med det här. Det är inget övertag. Alla kan göra det
Om man annars skulle lyckats spara 100000kr så är ju de 583000kr du räknade ut att man kan tjäna en väsentlig skillnad.
Inte som jag tänker mig det.
Alla har inte 1-2 miljoner i outnyttjat amorteringsfritt låneutrymme på sin bostad som man kan välja att ta ut och investera istället. Det är den situationen jag pratar om.
Absolut, om man inte har sparat en enda krona och sedan ärver en bostad som dessutom ökar i värde så är det relativt mycket. Bara att få ett arv överhuvudtaget ska man känna sig lyckligt lottad med. Sen tycker jag ändå inte att det är unikt för en viss generation att få ett arv som kan realiseras till pengar på något vis.
Det var ju det jag skrev om tyckte bara du var otydlig i ditt senaste meddelande och det blev ännu otydligare eftersom jag skrev om det i meddelandet innan dig.
Men jo, det är upp till var och en om 583k på 10 år är mycket. Allt går att relativisera
Jag tycker helt enkelt inte att det du nämner är unikt för någon generation. Alla generationer brukar ärva. Alla har ett lågt ränteläge. Investeringar kan gå upp eller ner och det är inte unikt för en viss generation (typ).
Som sidonotis så är ett månadspar på 3500 kr, 6% avkastning, i 10 år 562k.
Jag vill tro att de flesta av oss är upplärda att låna är dåligt eller att man inte är lärd något alls om privatekonomi
Och med allt sagt så är fortfarande ett arv såklart något att vara glad över och känna sig lyckligt lottad med såklart! Jag menade enbart att poängtera att det vi pratade om inte är låst till en viss generation utan enbart handlar om att låna upp en lågt belånad bostad.
Varför måste det vara under amorteringsgränsen för detta syfte?
Är väll bara att belåna till max. Amorteringen i sig förändrar väll inget? Använd delar av lånet för att amortera.
På det hela taget har du ändå billig hävstång? Eller vad missar jag?
tyckte bara du var otydlig i ditt senaste meddelande och det blev ännu otydligare eftersom jag skrev om det i meddelandet innan dig.
