Hej Johan, beror på hållbarhetsnivå med. 0,83 % är billigaste.
Vår avgift är alltid densamma, 0,5 % för förvaltningen. Sedan beror det på fonderna som även byts över tid. Nyligen låg t.ex. Opti 9 med normal hållbarhet på 0,82 %, men vi bytte sedan till en något dyrare råvarufond som drog upp det. Men vi kommer under 2021 också att göra ett antal byten som sänker avgifterna (och ökar diversifieringen ytterligare) då vi kunnat förhandla till oss allt större rabatter från fondbolagen samt köpa fler institutionella andelsklasser (som inte finns för oss vanliga dödliga på t.ex. Avanza).
Långsiktigt är målet att vi även ska komma under 0,8 %. Säg ner till 0,75 % och kanske lite lägre. Men någonstans där ser vi ett hårt stopp. Om man inte ska börja tumma på diversifieringen då, men då tror vi att vi skulle göra våra kunder en björntjänst, per ovan.
Men vet du vad! Skicka ett mail till hello@opti.se, hälsa från mig och hänvisa till den här diskussionen, så ser jag till att mina kollegor ger en 50 % rabatt på vår avgift i ett halvår framöver. Då blir avgiften runt 0,65 % inkl allt, beroende på portfölj. Så kan du pröva utan att skon klämmer där
Jag skulle kunna vända på det: Om man tror att USD och EUR är bra strategiska tillgångar att äga, varför väljer man inte att äga mer av dem direkt, snarare än indirekt genom att inte hedga?
Vår bedömning är inte att direktinvesteringar i valutor är bra för en portfölj. Vi håller helt med dig om att det på marginalen faktiskt kan förbättra avkastningen inom tillgångsslaget aktier, av samma anledning som du nämner. Men aktier har en markant högre volatilitet än de flesta obligationer, vilket gör att ohedgade aktier fortsätter att bete sig som aktier i en portfölj.
Obligationer är ett annat djur. Volatiliteten hos valutorna VS svenska kronan gör att valutarisken blir högre än ränterisken. Obligationerna slutar att bete sig som obligationer och fylla den roll de ska i portföljen: Samvariationen med (ohedgade) aktier ökar, så räntorna sänker inte deras risk på samma sätt. Det ökar både risken och sänker den riskjusterade avkastningen i portföljen som helhet.
Detta är anledningen till att vi, och så gott som alla andra (professionella) investerare som vi känner till, väljer att valutasäkra våra globala obligationer. Men att strunta i att valutasäkra är såklart ett enkelt sätt att hålla kostnaderna nere. Och per mitt inlägg innan så är kostnader enkelt att förklara, men valutahedging är svårt, så alltid vinner man några på det
Det här har ett ganska enkelt svar det blir dyrare. men jag har medvetet investerat i fonder i vissa fall bara för att få exponering mot utländsk valuta.
Jag förstår. Men anta att portföljen i övrigt består av en stor andel SEK. Vore det då inte bättre att undvika att valutasäkra för att få en jämnare fördelning av valutor? Anta till exempel att man har 60% i SEK (av någon anledning, kanske man gillar bankkonto och Svenska aktier) och 20% i USD och har 20% långa räntor. I det läget vill man väl egentligen inte valutasäkra dem mot SEK så att man får 80% exponering mot SEK utan man vill väl ha en jämnare fördelning av valutor?
Tack för förklaringen och jag förstår att de flesta proffessionella investerare har lägre andel SEK i sina portföljer eftersom bankkonto inte är ett alternativ för proffessionella investerare, samt att generellt har proffessionella investerare en lägre home bias.
Sedan är min åsikt att långa räntor ska svänga, dock i motsatt riktning mot aktierna man har. Hade jag velat ha något som inte svängde hade jag valt bankkonto som just nu finns tillgängligt till 2.11% effektiv ränta vid 7 års bindningstid.
När jag undersöker hur långa Amerikanska ETFer/fonder har gått vid börskrascher så går de oftast uppåt när börsen kraschar medan en korrelation på 0.1 (som eran PDF beskriver) känns ju sämre än ett vanligt bankkonto som ju är helt riskfritt, 0 i standardavvikelse och har en korrelation på 0 mot alla andra tillgångar. Om ni hade tillgång till bankkonto hade ni valt att använda det då? Om inte, varför?
Bra poäng, jag borde i mitt svar sagt att jag utgår ifrån Optis portföljer. Dessa har vi ju byggt utifrån att enligt forskning och data bygga “optimala” portföljer (mätt i förväntad riskjusterad avkastning över långa tidsperioder). De innehåller (därför) en relativt begränsad del SEK jämfört med exemplet du ger (ca 30 % för Opti 9 just nu, som exempel). Att öka andelen skulle innebära att valutasäkra aktiebenet, något som vi per förra inlägget absolut inte vill .
OM vi nu antar att man har en rätt så ooptimerad portfölj så vore ju snarare det första intressanta steget att börja optimera den. Och då går svaret på valutasäkringsfrågan tillbaka till nej för aktier och ja för globala räntor, för att de ska kunna göra sitt jobb i att jämna ut aktiers risk. Det är såklart en teoretiskt intressant fråga om man bör valutasäkra i väldigt icke-optimerade portföljer eller inte, men betydelsenivån blir ungefär som att måla masten på ett skepp utan segel.
Tack för förklaringen och jag förstår att de flesta proffessionella investerare har lägre andel SEK i sina portföljer eftersom bankkonto inte är ett alternativ för proffessionella investerare, samt att generellt har proffessionella investerare en lägre home bias.
Så lite, bra frågor!
Generellt skulle jag säga att professionella investerare har tillgång till alla verktyg som icke-professionella har – och många fler. Det vill säga Opti och andra institutioner kan göra allt som andra kan, och mycket mer (till exempel därför vi kan få in institutionella fonder och fondandelsklasser i portföljerna, växla och handla till lägre avgifter, andra instrument mm). Vi och andra investerare väljer inte bort bankkonton för att vi inte kan få motsvarande avkastning till motsvarande säkerhet, utan för att vi inte tycker det är en bra investering jämfört med alternativen.
Per ditt exempel så skulle jag påstå att det är väldigt dyrt att låsa upp sina pengar i sju år och bara få drygt två procent i avkastning för det. När vi börjar tala de tidshorisonterna så höjs sannolikheten att nå en viss positiv avkastning i en portfölj med risk markant (lång tidshorisont är bästa säkerheten). En sidonot är ovkså att om du ligger över beloppen för insättningsgarantin så finns det ju också en motpartsrisk för sådana sparkonton.
Om man är villig att ta en viss men fortfarande låg risk, till exempel genom att bygga en superdiversifierad portfölj med någonstans i krokarna 85 – 90 % globala obligationer (valutasäkrade ) från de tre stora kategorierna (nominella och reala statsobligationer samt krediter), 8 – 10 % aktier och 2 – 5 % råvaror så kan man höja sin förväntade avkastning tydligt OCH man slipper låsa upp pengarna.
Om någon mer ser detta och vill göra samma sak så kör på, jag ber min kollega Viktor på supporten att ge alla som skriver de kommande dagarna den rabatten
EDIT: Försökte ta bort detta inlägg men det såg så himla “vad tar han bort nu”-ut, så låter det vara kvar ville egentligen bara klippa in svaret till dig Robert i samma inlägg ovan för att inte göra tråden onödigt lång.
Hej, ja detta syns i appen när man har svarat på frågorna och får ett portföljförslag (då det ändras till och från när vi byter fonder).
Beror nog på definitionen av risk. Generellt håller jag med dig om att volatilitet är ett bra mått, och avgörande för att beräkna viktiga mått som riskjusterad avkastning. I det här fallet tycker jag dock det är mer passande (ur investerarens perspektiv) med att titta på något så enkelt som sannolikheten att man ligger på plus (då vi jämför med en låg risk/låg avkastningsinvestering), och sannolikheten att man fick en avkastning som motsvarade det snitt man uppskattade innan (dvs sannolikhet att man slår den mer säkra placeringen men med lägre förväntad avkastning).
Och båda dessa sannolikheter ökar ju när tiden man är investerad blir längre. Som exempel så ju längre man haft ett sparande desto större är sannolikheten mätt i % att man ligger på plus. Hittar inte källan nu men en favorit är där de tittar på en investering i 100 % (amerikanska) aktier som börjat vid ett slumpmässigt valt tillfälle senaste 50+ åren och sannolikheten att man faktiskt fått positiv avkastning efter 1, 2, 3, n år. Efter ett år är sannolikheten bara drygt 50 %, men siffran går stadigt upp när tidshorisonten ökar.
Sen ökar ju alltid utfallsrymden ökar ju alltid ju längre tiden går – se till exempel spannet på förväntad avkastning som visas i avkastningsgrafen i Opti-appen. (Nördigt men denna kommer inte ur någon arbiträr excel-övning utan att vi gör 40 000 Monte Carlo simuleringar per portfölj och det som visas i appen är två standardavvikelser upp och ner dvs 95 % av alla möjliga utfall.) Men även detta spann kan man krympa med diversifiering.
Får be om ursäkt för att jag kanske totalt spann iväg här, sorry Christian, men förhoppningsvis något intressant i det med
Och här kanske vi sluter cirkeln genom att komma tillbaka till värdet av diversifiering, som i kombination med tid tydligt minskar risken för “riktigt dåliga” utfall genom att både minska utfallsrymden (större sannolikhet att få en avkastning inom ett visst spann) och – kanske ännu viktigare för poängen – även begränsar maximum drawdown tydligt (hur mycket det kan gå ner i ett ultimat dåligt scenario).
Which makes sense: Ju bredare man investerar desto mindre blir sannolikheten att många investeringar går dåligt samtidigt.
Mycket bra svar, dock är jag lite fundersam på statsobligationerna i exemplet ovan. Den Amerikanska statsräntan på 10 år är 1.65%, i Tyskland är den -0.102%, Frankrike 0.302%. Jag ser att ni i eran analys verkar ha räknat utifrån 1970 och då fått fram siffran: 2.6% + riskfri ränta som förväntat avkasnting på statsobligationer vilket i dagens lågränte klimat verkar helt befängt i mina ögon. Vidare läser jag att ni har bland annat USA, Tyskland och Frankrike bland länderna. Hur kan du med 85-90% nominella obligationer komma upp över 2% i avkastning med en sådan ränta när den 10-åriga räntan ligger så lågt i de länder som ni har statsobligationer i?
Hej Jonas H
Skulle du kunna dela med dig av Era siffror (historisk avkastning) för Era modellportföljer (1-9)? Daglig data för så lång historik som möjligt skulle vara av intresse! Tar gärna emot data i Excel.
Stort tack på förhand!
En fundering som kanske bara delvis hör hit…men har undrat varför fondrobotar inte erbjuder än mer diversifierade ”klassiska” portföljer som t.ex. Permanentportföljen eller Golden Butterfly.
Dessa är ju lite komplexa att konstruera själv och jag skulle själv tycka att de kunde dra nytta av exv. valutasäkring beroende på portföljens syfte. Min passiva portfölj med 100% indexaktiefonder kan jag rätt enkelt sätta ihop själv, men skulle nog kunna betala någon för besväret att sätta ihop och administrera min PP i mellanriskhinken.
Är Optis alt. med liknande förväntad avkastning lika bra som en PP om man vill att pengarna ska växa en ”gnutta” mer än inflationen men finnas kvar även om det krisar?
Verkar som du inte behöver göra en engångsinsättning utan kan börja från 0 med enbart ett månadssparande.
Däremot stod det något om att man måste investera mellan 4k och 20k för att portföljen ska innehålla alla fonder som den ska innehålla.
Vad som krävdes för just den portfölj jag valde kunde jag dock inte se. Eller så har jag inte tittat ordentligt
.
