Det var en artikel om detta i Ny Teknik i veckan.
Tydligen ska det inte vara tvång på kontorsnärvaro fem dagar per vecka, utgångspunkten ska vara “Office first”. ledning påstår att de aldrig sagt att det är strikt.
Det är trångt och vi får inte plats med ordentliga skrivbord. Än mindre med några avskärmningar eller tex hyllor heller.
Jag har 2x27 och 2x24 i min privata setup. Bättre än min jobbplats hemma. Vilket är detsamma som på kontoret. Att inte har dubbla skärmar sänker min produktivitet enormt.
1 gillning
Det är ett stort företag med många kontor, så det ser givetvis olika ut i olika lokaler, men generellt skulle jag nog säga att bort som står “rygg mot rygg” verkar ha det i bakkant men inte mellan borden i sidled, på vissa ställen ut mot korridorer är det skärmar, men absolut inte på alla ställen. Så, ett mycket litet fåtal liknar cubicle kontor i USA, men de flesta är rätt öppna…
Jag tror de platser med dessa widescreen skärmar har mindre bord, då de bara har en skärm. Det är nog en rätt stor grej att byta ut alla skrivbord och skärmar för att få in lite smalare bord, inte ens säkert att tex 3-4 bord på bredden som minskas ger utrymme för ett bord till.
Jag tyckte inte den där artikeln stämde så bra med hur det verkligen ser ut. Det är rätt olika tror jag. Vissa chefer har valt att vara pragmatiska och låta sina anställda “köra på” med några dagar hemifrån (vilket är det som gör att det inte blivit total kaos). Andra tror jag har tagit detta som en anledning att få kontroll på sina anställda och att de ska dyka upp varje dag.
Lite tror jag det har att göra med om de närmsta cheferna själva tycker man ska vara på kontoret hela tiden. Om de själva dessutom har nära, inte ett liv där de själva aktivt måste lösa hämta-lämna problematik är inte förståelsen lika hög för de som har lång resa. Några, även de som är 30-40-50 ser fortfarande detta med bruksmentaliet, de har själva kanske gått i scanias gymnasium, är uppväxta i närområdet, har flyttat till Pershagen eller Rönninge. För dem finns inte Stockholm på kartan. Stockholmslöner blir snarare ett skämt. “Varför ska vi ha Stockholmslöner…” eller “Varför flyttar inte folk hit istället för att gnälla på att pendla…”. Om man dessutom tror att Scania/Traton är en förmån att få jobba på, att Södertälje och Tullinge är Sveriges mittpunkt.
Vill man vara kvar ska man söka sig till en avdelning där cheferna (både närmsta och två lager upp) bor i Stockholm och själva har småbarn.
Några har förstått att om Traton ska vara det moderna mjukvarutunga Tech-bolag som man faktiskt pratar om så måste man attrahera folk även från Stockholm, det kan inte göras med en kombination av 90% av medellönen, närvarokrav 5 dagar i veckan, usla parkeringar, lång pendling, kass arbetsmiljö.
1 gillning
Det är ju riktigt illa, vi har åtminstone avskärmning bakom och på sidorna även om det inte såna cubicle som du nämner.
Måste vara jättejobbigt att sitta flera på rad i varsitt möte? Jag tycker det är illa nog med de som är bakom mig (vi har så man sitter 2x3 med ryggarna mot varandra i varje “sektion”).
Det ännu större problemet med att vara intvingad till kontoret är att när man ska ta ett teamsmöte och måste hitta ett ledigt konferensrum eller en telefonkuvös så har man bara laptopens skärm. Hopplöst ineffektivt att försöka ratta nånting då.
Där tror jag du satte huvudet på spiken (eller hur man uttrycker det). Minns själv då det begav sig att välja gymnasium hur Scania industrigymnasium målades upp som framtiden, man skulle till och med få någon form av lön när man gick där och i princip vara garanterad jobb efteråt.
Säkert en jättebra linje överlag, men jag tror också att den kan ha lagt grunden till inställningen till platsarbete
Ta inte detta som någon kritik mot utbildningen; gymnasielinjer som ger jobb efteråt och där man har möjlighet till praktik med lön tycker jag är jättebra, men jag tror att i det här specifika fallet kan det, som du är inne på, bidragit till en avig inställning till hemarbete för de som sedan fick nya utmaningar i form av att arbeta på kontor. Detta i kombination med om man kanske vuxit upp i kommunen. Ser liknande tendenser på andra håll i landet.
1 gillning
Jag har kollegor som brukar ha teamsmöte mitt i det öppna kontorslandskapet. Jag brukar hitta ett koncentrationsarbetsrum och sen parkera mig där. ^^;
1 gillning
Många som gått den långa vägen där kanske föräldrarna också jobbat på Scania och man dessutom kanske inte gått på högskola, eller gjort det som anställd med ledigt, och börjat som arbetare och avancerat till chef/tjänsteman har en stor lojalitet. Likaså om man växt upp i staden så kanske man inte har perspektivet att få vill flytta dit.
Lojalitet och tacksamhet är inte fel, men om man antar att alla andra har samma inställning kan det bli ett problem om de ”lojala” är i chefsposition.
2 gillningar
Jag brukar vara tvungen att ta teamsmöten i landskapet för vi har 6 enskilda kuvöser/arbetsrum att dela på för 80 personer på den här våningen. Några är ockuperade av samma person hela dagen om dom väljer att “ta det som kontor” för dagen. Så det är landskapet eller skita i mina arbetsuppgifter som gäller. Ofta är vi 6 personer som sitter runt varandra och tar olika teamsmöten större delen av dagen.
3 gillningar
Exakt samma för mig, i Sverige på ett av de stora blessed fem i usa.
Det gör förvisso inget eftersom folk pratar högt hela dagen i det öppna landskapet.
Kan du sammanfatta för oss som inte har access till Di?
1 gillning
Den var olåst när jag länkade. Det stod att några har sagt upp sig och att det fortfarande saknas fungerande modell för parkering, om jag minns rätt.