Från spardriv till livskvalitet: Man 33 år i Sthlm, passerade 1M på ISK – vill bryta ett mönster men kämpar med att släppa sargen.
Hej forumet!
Jag vill börja med att rikta ett stort tack till Jan, Caroline och Oliver. Och självklart hela RikaTillsammans-communityt. Jag hittade hit tidigt i min sparresa, vilket jag är enormt tacksam för, och har följt podden och forumet varje vecka sedan dess. Det har varit otroligt stor hjälp ekonomiskt, investerinsmässigt men också gett fina insikter om livets resa. Jag lyckades ta till mig viktiga lärdomar tidigt, gick såklart på några minor på eget bevåg när man skulle vara “smart”. Insåg att någonstans verkar alla komma till samma insikt om vad som långsiktigt fungerar och sa till mig själv “ varför inte ta det till sig direkt och undvika en lång resa av påkostade lärdomar”.
Nu skulle jag vilja bolla en omställning jag har haft i bakhuvudet ett bra tag men också få lite perspektiv på min egen situation av er med erfarenhet av Coast FIRE, livsval och omställningar. Saknar personer i min närhet som har samma intresse för investeringar osv, så det blir lätt att man fastnar i sin egen bubbla.
Kort om mig: Jag är man på 33 år, bor i Stockholm och jobbar idag inom service - mitt “vanliga kneg”. Jag har stort fotointresse och har det dels som passion men även som en sidebusiness.
De senaste åren har varit ganska utmanande. Haft det svårt under en lång tid att hitta en tydlig väg framåt, både i jobb och det sociala delarna av livet. Länge funderat på hur jag själv kan definiera vad ett “lycklig” liv innebär och vad jag själv sätter värde på. Funderar mycket på hur jag kan ta större kontroll över min egen tid.
Har varit nere och vänt i källaren ett par gånger, men har något underliggande driv om att inte låta mig själv “besegras”.
Jag har alltid haft en relativt låg/normal inkomst (runt eller under snittet här i stan för den bransch jag jobbar inom), men har alltid varit medveten och smart med mina pengar.
Att jag hittade till investeringar och börsen gav mig något enormt värdefullt. Det gav mig mål och en syn på just långsiktighet. Ett begrepp jag länge inte riktigt kunde greppa, både ekonomiskt men också långsiktighet i livet generellt. Sparandet blev en motor för att bygga en stabil grund för mig själv. Med en längre period av ett rätt ohändelserikt och isolerad vardag tittade jag på vad jag där och då kunde påverka - en tydlig sak blev just privatekonomi/investeringar. Det blev ett val som jag såg att mitt framtida jag kunde tacka mig själv för någon gång i framtiden.
Nu under sommaren passerade jag en miljon på mitt ISK. När den milstolpen nåddes var det som att en insikt slog mig hårt: Vad är det faktiskt jag sparar emot egentligen?
Var jag står idag och min ekonomiska uppställning - Jag trivs inte med mitt nuvarande jobb längre, eller den situation som uppstått – det är dränerande på energi, ger lite utveckling och framför allt känner jag att jag har tappat kontrollen över min egen tid.
Vid sidan av mitt vanliga jobb har jag ett stort driv kring fotografering. Jag har en del varierande sidoinkomster från det redan idag, men jag inser att jag aldrig har gett det en ärlig chans på grund av att heltidsjobbet slukar mycket av min tid och kraft.
Min ekonomiska bild i grova drag:
-
Bostad: Äger min egen bostad (bostadsrätt), 1:a i innerstan med bra läge.
-
ISK: ~1,1 Mkr (breda indexfonder/ETF:er och utdelare).
-
Sparkonto / Kassa (Borgo & kortkonto): ~700 000 kr.
-
Har låga månadsutgifter och undviker onödig slumpmässig konsumption.
Varför jag sitter på en stor kassa (700k på sparkonto): Jag är helt medveten om att jag sitter på “på tok för mycket cash” på sparkontot i förhållande till vad “regelboken” säger. Från början hade jag ett lägre tak för mitt buffertkonto, men med tiden flyttade jag konstant upp gränsen.
Det berodde dels på en period av jobbosäkerhet, men framför allt på att dessa pengar blev öronmärkta för ett framtida, livsförändrande beslut – oavsett om det skulle handla om ett framtida bostadsbyte eller en drastisk livsomställning. Men i ärlighetens namn fastnade jag i en form av passivitet, så pengarna har bara blivit stående där under en längre tid utan en tydlig plan.
Min portfölj som ett eget “ekosystem” Jag har valt att bygga upp min portfölj på ISK som ett eget litet “ekosystem”, där de olika innehavstyperna fyller tydliga och definierade roller:
-
Tillväxt- och basmotorn (LF Global, Spiltan Global/Aktiefond, Swedbank Robur Tech, Handelsbanken Småbolag, m.fl.): Utgör tyngdpunkten och ska stå för den långsiktiga värdeökningen över tid.
-
Kassaflödesmotorn (Montrose Monthly, JPM Global Equity Premium Income, XACT nordic high dividend low volatility, Franklin European Quality Dividend): Utgör löpande utdelningar och ett månatligt/kvartalsvis kassaflöde. Tanken här är att bygga en passiv självgående del av portföljen som får sköta sig själv när jag går ner i arbetstid. Min tanke är att enbart fylla på den globala kärnan i portföljen genom den fasta månadslönen jag får.
-
Risk- och megatrendskryddor (VanEck Semiconductor, AuAg): Mindre allokeringar för att få exponering mot sektorer jag tror på eller bara som en “lekhink”.
Min tanke är att kontinuerligt låta lönen från mitt vanliga jobb mata tillväxtbasen (t.ex. LF Global), medan kassaflödesmotorn i form av utdelare kan sköta sig självt och en vacker dag i framtiden generera en passiv “minilön”.
Vem jag är och min optimala vision - Innerst inne har jag nog landat i att jag inte strävar efter ett klassiskt karriärsliv. Jag vill leva ett enklare liv där jag har större kontroll och ägandeskap över min egen tid.
I min egna bubbla tenderar kan jag ibland att se saker ganska svart eller vitt:
-
Mer pengar = Bättre ekonomi, men mindre egen tid och energi.
-
Mindre pengar = Stramare ekonomi, mer tid till det som faktiskt betyder något.
Jag inser att det krävs en kompromiss och en uppoffring i någon ände, men min optimala vision för livet ser typ ut såhär:
-
Jobba tillräckligt för att täcka mina fasta utgifter och ha lite guldkant (genom en deltidstjänst på 70–80 %). Under perioder jobba mer, men om man själv kan och vill.
-
Balansera upp inkomsten med min fotoverksamhet på mina egna villkor och skala upp den efter hand. Och förhoppningsvis växer denna inkomstkälla till en nivå där jag kan ägna ännu mer tid åt denna del.
-
Ha tiden och utrymmet för mina privata intressen – framför allt friluftsliv, skapande och att en vacker dag kunna äga en hund.
Jag kan också vara helt ärlig mot mig själv med att FIRE-konceptet inte är realistiskt för mig med min bakgrund och lönenivå – och det är helt okej.
Ett viktigt förtydligande är att jag inte planerar att helt trycka på pausknappen för mitt sparande. Tanken är snarare att dra ner månadssparandet till en mer hållbar och lagom nivå som matchar en 70–80% tjänst + eventuella inkomster från sidoverksamhet. 1,1 miljoner på ISK är min grundplåt, men genom att fortsätta stoppa in en mindre summa varje månad – i kombination med att kapitalet får växa – behåller jag en aktiv framdrift samtidigt som jag frigör tid här och nu.
Mina farhågor och det som skaver Det är här jag skulle vilja ha era tankar och mothugg. Jag kämpar med några invanda beteenden och mentala spärrar:
-
Det inbitna sparbeteendet: Jag har sparat närmare 50 % av min inkomst de senaste åren och har blivit ganska “resurs-protektionistisk”. Det är svårt att ställa om hjärnan från att aggressivt bygga kapital till att faktiskt börja nyttja friheten som pengarna ger.
-
Känslan av osäkerhet: Lägre arbetstid ger en lägre och mindre trygg fast inkomst. Fotointäkterna är en vision att sträva mot, men osäkra i vad de kommer att generera.
-
Rädslan för framtiden: Det finns en underliggande rädsla för att jag skjuter mig själv i foten vid 33år, bromsar min kapitaltillväxt för mycket och kommer att ångra att jag släppte på gasen. Bekvämligheten bråkar med risktagande.
Mina frågor till forumet:
-
Hur har ni andra gjort för att våga skifta fokus från ackumulering till livskvalitet när sparandet varit ens huvudsakliga mål?
-
Är det rimligt att se ett sånt här skifte som ett “experiment” eller en “praktik” på 1–2 år, och hur hanterade ni den mentala rädslan för att sänka sitt manuella nysparande?
-
Hur ser ni på mitt sätt att dela upp portföljen i “tillväxt” vs “kassaflöde/utdelningar” inför en nedväxling? Skapar utdelningsdelen en reell psykologisk trygghet, eller gör jag det krångligare än att bara köra 100 % breda indexfonder?
-
Hur bör jag tänka kring min stora kassa på 700k i det här skiftet? Ska jag se det som min ultimata frihets- och trygghetsbuffert när jag går ner i tid, eller borde jag börja slussa in en del av det på börsen framåt när stegen väl är tagna?
Det sköna med att ha skissat fram den här planen är att den ger en stark känsla av “rörelse” inombords – en känsla av att jag försöker ta över rodret. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det ofta flyger in tankar som ifrågasätter hela grejen och att det är lite dumdristigt. Det skapar ett konstant fram och tillbaka med för/nackdelar när jag omvärderar min trygghetszon.
Vet inte om jag drar en för hastig slutsats om att se över en lägre procentuell tjänstgrad innan jag etablerar en högre inkomst från en sidoverksamhet. Sett utifrån, är det mer logiskt att leva med en hektiskt period fram tills man skalat upp sidoinkomst och i det läget gör ett skifte?
Hur har ni andra hanterat de där tvivelsvackorna när ni ställt om riktningen?