Att hantera risk

Varje gång man köper en fond tar man på sig risk, en risk att förlora pengar. Risk måste hanteras på något sätt.

Risk kan mätas som bl.a standardavvikelse, beta och sharpekvot. Dessa riskmått är baserade på historiska kursrörelser och kan ge vägledning för somliga. Andra satsar på diversifiering eller har förtroende för vissa förvaltare. Eller också ger man upp alla försök och blir långsiktig och passiv.

För mig är fonder bara ett redskap som jag köper i förhoppning att de ska stiga i värde. Gör de inte det säljer jag. En bra fond är en fond som går upp, en dålig fond är en fond som går ner. Risken hanterar jag själv genom att försöka hålla mig till bra fonder. Jag litar inte på att något eller någon annan ska sköta riskhanteringen åt mig.

För flera år sedan läste jag boken “If it doesn’t go up, don’t buy it”. Lite tramsig och pratig på amerikanskt vis men med ett bra budskap. Jag kan kanske inte rekommendera boken men titeln är värd att tänka kring. Budskapet känns egentligen ganska självklart.

Är jag ensam om att tänka (och agera) i dessa banorna?

1 gillning

Jag tänker ungefär på samma sätt men med några tillägg:

  • Risken med en viss fond är svår att kvantifiera eftersom den inte bara styrs av fondens egen marknad, förvaltningen etc. utan även av totala börsoron, handelspolitik, valutakurser etc. Det viktiga är hur man hanterar risken över tid. Är man passiv så tickar risken och dess effekt på utan att man kan göra något åt saken. Håller man innehaven under strikt bevakning kan man gå ur eller byta innan effekten blivit för stor, dvs tåla en upplevd högre risk genom att den hanteras aktivt.

  • Risk att förlora pengar är ena sidan av myntet. Risken att få dålig avkastning är en annan sida. Sett över tid är det viktigt att försöka få bra avkastning varje vecka, månad och år via en aktiv strategi. Fondavgifter är då helt irrelevanta i sammanhanget.

1 gillning

Hej, intressant ämne :slightly_smiling_face:
Då undrar jag lite nyfiket på om min nya fond portfölj är ok, eller om den har för hög risk? Standardavvikelsen är 19.47% och sharpekvoten ligger på 1.10 och avkastningen är 86% efter 3 år. I totalt åtta olika aktiefonder. Beta värdet känner jag inte till tyvärr, jag hittar inte det värdet.

Klart man vill ha tilggångsslag som går upp. Förlora pengar är aldrig roligt. Men det ställer ett helt annat krav på en om man ska ha koll på vilka värdepapper som går upp/ned.

En som månadssparar i LF Global Indexnära med en horisont på 30 år kan ju fullständigt skita i utvecklingen de första 20 åren. Sen är vi alla olika och jag pallar helt enkelt inte göra alla analyser då jag vill ha ett liv utanför börsen. :wink:

2 gillningar

Utmaningen är att saker inte bara går upp. Isåfall vore de riskfria och skulle – ironiskt nog omvänt – inte gå upp :slight_smile:. Bear with me:

Förlåt om jag blev för teoretisk här. Min poäng är att det är risken som vi investerare får betalt för – vår avkastning. Risk och avkastning har en supertight relation, och när risken uteblir så brukar även avkastningen göra det (tänk skillnaden mellan statsobligationer och en småbolagsaktie).

Dvs saker som vi förväntar oss kommer gå upp i snitt kommer även gå ner på vägen. Frågan är bara vilken tidshorisont vi bedömer detta på, och hur vi jämnar ut risken med diversifiering.

Mvh,
Jonas, VD Opti

4 gillningar

Instämmer med Jonas-Opti. Årets bästa fond är nästan aldrig samma fond två år i rad. Att satsa på förra årets vinnarfond är därför ingen säkrare metod än vilken annan metod som helst. Även de bästa fonderna går dåligt ibland.

Håller också med om att tidshorisonten som vi tittar på är avgörande. Men det är svårt för den optimala perioden varierar hela tiden. Det är nog viktigt att man håller sig till en och samma period och försöker bygga något därifrån.

Det är viktigt att förenkla så mycket som möjligt (I början tror man ofta tvärtom). En rolig variant som jag sett är att man tittar på 1-årsgrafen på ett avstånd så att man inte kan utläsa storheterna. Börjar grafen längst ner i vänstra hörnet och slutar högst upp i högra hörnet är trenden positiv och vi har identifierat en köpkandidat. Det behöver kanske inte vara mer komplicerat än så?

2 gillningar

Vilken nice catch där =) träden växer inte till månen heller, utan nångång så går det nedför.

Exakt. Det där med “vinnarfonder” är så otroligt förledande, och många missar att det är just dessa fonder som man troligen i framtiden kommer hitta i förlorarfonder-gruppen (skrev ett blogginlägg om detta wayback, “Du vill inte äga ‘årets bästa fond’”).

Anledningen, pga samma underliggande teori som vi snackar här då: Risk/volatilitet har en nära relation med avkastning. Mycket hög historisk avkastning innebär så gott som alltid mycket hög risk. Vilket i sin tur innebär att lika stora negativa svängningar inte vore något konstigt.

Nu ska vi inte spinna iväg helt här men en sak är ju så häftig med detta! :grinning:
Anledningen till att det finns en riskpremie (att man får betalt för risk), och att denna faktiskt är hyfsat stabil även historiskt, det beror ju på oss som investerare och vår psykologi! Vi vill inte riskera våra pengar om vi inte kan få en viss nivå av betalning för det. Så när den möjliga betalningen (ränta, förväntad utdelning) blir för liten så slutar vi investera/låna ut, och motparten behöver då öka sin ränta/värderingsnivån behöver bli mer attraktiv innan vi börjar igen.

Och omvänt, om något alltid går upp så skulle alla vilja låna ut till/investera i det – pengainflödet skulle bli oändligt. Men då behöver ju inte motparten betala den höga räntan/utdelningen, och därmed sjunker den förväntade avkastningen till – you knew it – noll.

Supply and demand i praktiken på finansmarknaderna :slight_smile:

Mvh,
Jonas
VD Opti

4 gillningar

Det du skriver gäller i många fall i ett längre perspektiv. En fond som gått bra senaste tiden fortsätter ofta göra det ett tag till men det är färskvara. Man får utvärdera regelbundet och inte årsvis. Säg en gång i månaden minst, då hinner man agera på förändringar löpande.

Hej Pelle! Behövs inte ett särskilt långt perspektiv vad jag vet, speciellt inte på de “investerartidshorisonter” som vi tänker?

Här är som exempel data för två direkt efterföljande femårsperioder (ut ett annat blogginlägg):

Men även om vi skulle acceptera att något på en kort sikt skulle fortsätta gå i en viss riktning, hur vet man när den riktningen har börjat? Och hur vet man när man ska hoppa av den i tid?

Mig veterligen är det så svårt att veta det/så mycket slump att ytterst få proffsförvaltare systematiskt lyckas tajma det, och även då går det att ifrågasätta den statistiska signifikansen. Bevispunkt? För om folk gjorde det så skulle vi ju se fler aktiva fonder som överavkastade index långsiktigt och stabilt :slight_smile:

//Jonas, VD Opti

1 gillning

Ditt exempel är ju superlångt perspektiv, jag pratar om att utvärdera historiken löpande på 1-3 månader bakåt.

Det vet man givetvis aldrig till 100%. Men man kan anta att om man sett en stabil uppgång säg senaste 3 månaderna, så finns det goda chanser att detta fortsätter någon månad till. Om man hade fel så kan man byta fonden. Prickar man rätt varje gång? Nej, det räcker att man prickar bra i medel så att man sett över flera sådana utvärderingar och ev. byten tjänar på det. Fler och fler tillämpar lyckosamt dessa metoder.

Styrkan man har som småsparare är att man kan hoppa mellan olika fonder och marknader precis när man vill. Professionella förvaltare av fond X är låsta till den marknad fonden har, dess löften om strategi och marknadens regelverk. Därför blir det svårare för en enskild fond att lyckas över tid. Man kan tycka att en fond-i-fond skulle klara det minst lika bra, vet ej varför det inte finns sådana fonder. Men det funkar bra att använda metoden själv överordnat som privatsparare, genom att alltså byta fonder regelbundet vid behov. Det finns ingen bevisbörda här eftersom jag inte hävdar något som behöver bevisas.

Det fanns sånna fond i fond. De las ner för de presterade så dåligt.
Swedbank Robur Momentum och fondkompassen underpresterade index vilket ledde till att de las ner.

Om fem år är lång tid ur ett investerarperspektiv får nog var och en avgöra :slight_smile:. Datan är det viktigare i mitt tycke, att fonder som överpresterat i snitt i fem år har 70 % chans att vara sämst eller mediokra kommande fem år. Ingen munter data direkt.

Jag känner dessvärre inte till någon forskning som stödjer vad du föreslår, iaf inte någon vi sett på Opti. Det du beskriver är ju essentiellt en tro på att man genom aktiv förvaltning kan slå index/skapa överavkastning, i detta fallet genom en strategi som går ut på att ofta byta fonder baserat på kort historisk avkastning och sedan sälja när man upplever att de börjar gå ner.

Den forskning jag sett talar snarare för att:

  • Historisk avkastning inte säger något om framtida sådan (och ju kortare historik desto mer slumpartat blir det)
  • Aktiv förvaltning har väldigt svårt att leverera överavkastning, och att
  • Buy-and-hold brukar slå aktiv handel

Jag vet att jag också sett någon studie med som visade att fonder med fem Morningstar-stjärnor (de som slår sitt index mest) är de mest troliga att framöver börja underavkasta mest, men hittar inte studien nu (är handikappad av ett spädbarn på armen :sweat_smile:)

Håller också med @Nightowl om att fonder/värdepappersbolag har all möjlighet att göra detta (och om något så snarare med bättre förutsättningar än en privatperson t.ex. pga lägre avgifter från mitt perspektiv, är VD för ett värdepappersbolag). Och man ska ha rätt så goda volymer i fonden innan det börjar bli ett problem/kurspåverkade att handla värdepapper med god likviditet om man gör det rätt. Det finns snarare en annan anledning till att fler fonder inte ger sig på detta, och jag tror likt Nightowl att det är att man inte tror på strategin.

Med det sagt, och för att zooma ut – det viktigaste är ATT vi investerar! Enbart genom att vi gör det så kommer vi klara oss bättre än de flesta som inte kommer igång. Och om man tror stenhårt på en strategi och vill följa den, så gör det! Det finns ju också en form av nöje i investeringar för många, och det vill jag inte ta ifrån någon :slight_smile:

Mvh,
Jonas, VD Opti

2 gillningar

Vi vet fortfarande inte exakt vilken strategi de hade och vad som var anledningen till att de gick dåligt. Vilken strategi hade de för fondbyten och hur ofta skedde dessa etc.

En fondförvaltare måste kunna lyckas både när börsen går upp och ner, kanske hade man inte en tillräckligt bra strategi. Så länge vi inte vet mer om detta kan vi inte dra några allmängiltiga slutsatser kring sådana fonder.

En fondförvaltare är också ganska låst i sin förvaltning då det kommer ett ansvar mot de som investerar i fonden. En privat sparare som tillämpar “fond-i-fond” i via egen portfölj och täta byten kan agera mer fritt.

Robur Momentum investerade enligt:

Fonden investerar på de marknader som haft den starkaste och mest positiva trenden under den senaste månaden.

Både fondkompassen och Robur Momentum gick dåligt i både marknadsuppgång och nedgång. Robur Momentum hade en kortvarig uppgång.

Det talar ju för att strategin att hoppa på det som gått bäst senaste månaden är rätt kass. Professionella förvaltare har lägre avgifter/omkostnader i relation till kapitalet de förvaltar. Så snarare borde en strategi som kräver byten vara mer lönsam för proffs än för småsparare. Även proffs kan ha relativt fria tyglar vad de investerar i.

2 gillningar

Du menar en månads historik enbart? De flesta jag vet om som håller på med momentumstrategier tar in längre perioder än så, 3 månader eller en sammanvägning av 1 och 3 månader exempelvis.

Det framgår fortfarande inte hur man gjorde när man investerade. Hur ofta? Vad bytte man, på vilka kriterier?

Mängden möjliga momentumstrategier applicerat på fonder är givetvis oändligt stor. Ändå hävdar du med svepande formuleringar att samtliga strategier är dömda att misslyckas mot indexfonder. Detta har du inte kunnat bevisa på något sätt.

Det spelar ingen roll hur många olika Momentumstrategier det går att koka ihop. Proffsen har försökt, med lägre kostnader än du som småsparare kan få till och misslyckats kapitalt.

De har ju såklart formulerat en så bra stategi de har kunnat. Att tro att man som småsparare kan komma fram till något som är så mycket bättre än vad proffesionella förvaltare lyckats åstakomma är ganska ignorant. Proffsen har ju både mer kunskap och resurser än vad man någonsin kan nå som individ.

Man kan ju tom kalla indexinvestring för en momentumstrategi om man så vill. Eftersom man hela tiden kommer köpa in sig lite mer i det som gått bra och sälja av det som gått dåligt.
Varför skulle en ännu större koncentration än marknadsviktning man får med indexfonder då vara bättre?

2 gillningar

Du själv underkänner ju anekdotisk bevisföring så då underkänner jag även detta i din bevisföring. Hur många har försökt? Hur har de förfarit? Väldigt få verkar ha försökt vad gäller professionella förvaltare, som det verkar. Så bevisvärdet på denna lilla mängd anekdotisk bevisföring är försumbart skulle jag säga.

Nightowl
Du underskattar din egen förmåga. Proffsens problem är att de är just proffs. De är begränsade av storleken på sitt förvaltade kapitalet och de har förhoppningsvis ganska strikta regler att följa.

Sådana begränsningar har inte du och det ger dig en potentiell fördel. Men du måste tro på det och vara villig att utnyttja den.

1 gillning

Generellt sätter de delvis reglerna själva och vi har ju faktiskt ett proffs @Jonas-Opti här i tråden som verkar mena på att proffsen har större möjligheter att lyckas än småspararna.