Varje gång man köper en fond tar man på sig risk, en risk att förlora pengar. Risk måste hanteras på något sätt.
Risk kan mätas som bl.a standardavvikelse, beta och sharpekvot. Dessa riskmått är baserade på historiska kursrörelser och kan ge vägledning för somliga. Andra satsar på diversifiering eller har förtroende för vissa förvaltare. Eller också ger man upp alla försök och blir långsiktig och passiv.
För mig är fonder bara ett redskap som jag köper i förhoppning att de ska stiga i värde. Gör de inte det säljer jag. En bra fond är en fond som går upp, en dålig fond är en fond som går ner. Risken hanterar jag själv genom att försöka hålla mig till bra fonder. Jag litar inte på att något eller någon annan ska sköta riskhanteringen åt mig.
För flera år sedan läste jag boken “If it doesn’t go up, don’t buy it”. Lite tramsig och pratig på amerikanskt vis men med ett bra budskap. Jag kan kanske inte rekommendera boken men titeln är värd att tänka kring. Budskapet känns egentligen ganska självklart.
Är jag ensam om att tänka (och agera) i dessa banorna?