Avsnitt 229 - Pris är vad du betalar, värde är vad du får och psykologin styr sambandet därmellan

Då ligger veckans avsnitt ute:

Återigen en fortsättning på Howard Marks bok “The most important thing” och hans “Memos to the Shareholders”.

Några av mina viktigaste take-aways:

Joel Greenblatt:

I always tell my students, ”If you do a good job valuing a stock, I guarantee that the market will agree with you.” I just don’t tell them when. It could be weeks or years. Graham said that the market is a ”weighing machine” over the long term, even if it is often emotional over the short term. In my experience with the stock markets, two or three years is generally enough time for the market to get it ”right”. If you read the newspaper every day, this is often a tougher wait than it sounds.”

Unless you buy at the exact bottom, which is next to impossible, you will be down at some point after you make every investment.”

Följande “sayings” har jag märkt att jag redan börjat ta med mig:

Investment succes doesn’t come form ”buying good things”, but rather from ”buying things well

Well bought is half sold

Sedan blir nog ingen av er förvånad att jag gillade följande citat:

It’s a fundamental premise of the efficient market hypothesis – and it makes perfect sense – that if you buy something for it’s fair value, you can expect a return that is fair given the risk.

But active investors aren’t in it for fair riskadjusted returns; they want superior returns. If you will be satisfied with fair returns, why not invest passively in an index fund and save a lot of trouble.

samt

People should like something less when it’s price rises, but in investing they often like it more. This is uncanny but often true. People are attracted to those investements that have performed well lately. They are also attracted to professional managers who have performed well lately though there is usually not much correlation with that managers future performance.

6 gillningar

Bra avsnitt. Det jag i första hand tar med mig är att det inte räcker med att analysera ett bolag och dess aktie. Jag måste också beakta “investerarkollektivet” och hur detta kan tänkas ändra sin uppfattning i framtiden.

Detta tillämpar jag ibland genom att köpa aktier som investerarkollektivet uppenbarligen inte gillar, men där jag tror att en mer possitiv bild kan bli verklighet i framtiden. Om jag har fel, så var det åtminstone inbakat i priset. Ett villkor för mig är att den negativa uppfattningen inte beror på ett företagsspecifikt problem, utan orsaken bör snarare vara att bolaget har marknaden emot sig. Om någon påpekar att sina Tesla-aktier minsann har gått bättre än mina, så citerar jag gärna Warren Buffet: " It’s only when the tide goes out that you learn who has been swimming naked".

En annan reflektion är att man inte behöver välja investeringsstrategi. Det går alldeles utmärkt att ha indexfonder och några aktier vid sidan av. Kanske Carro inte är så omdömeslös ändå? Varför har ni annars en “lekhink”? :wink:

1 gillning

Ja, det är min stora insikt också. Det har varit väldigt “in my face” det här året. Började med att jag tackade nej till en relativt stor post i Klarna i början av året. Sedan hoppade jag över Flat Capital och Volvo-introduktionerna för några veckor sedan. Sedan ska vi inte prata om Tesla, EQT m.fl… :man_facepalming:

1 gillning

Gäller nog att hitta en balansgång här med. Inte det lättaste heller.

Om ett bolag är undervärderat enligt en konservativ gedigen analys är det inte så ofta som bolaget är uppskattat av investerarkollektivet.
Vice versa: om ett bolag är uppskattat är det sällan man hittar en Margin of Safety.
Tyvärr är ju marknaden inte helt dum :see_no_evil:

Generellt när man värderar ett bolag så är inte marknadens tilltro eller sentiment till bolaget en faktor. Det är definitivt ett verktyg, men jag skulle säga att det är en annan verktygslåda, eller till och med en annan hantverkare. I alla fall om vi pratar klassiska Fundamentala Investerare som Peter Lynch, Warren Buffett, John Templeton, Phil Fisher etc.

Förresten, vallgrav och Margin of Safety är investeringstermer man generellt skiljer på inom värdeinvestering där:

Vallgrav är en bestående konkurrensfördel hos bolaget i fråga

Margin of Safety är så som du förklarade, en inbyggd marginal ifall du har fel i din analys :slight_smile:

Riktigt bra avsnitt! Mest intressanta tyckte jag var diskussionen kring värde vs tillväxt, och hur diffus den skalan kan bli. I många senare studier har forskarna valt att döpa om Growth till “Glamour” när man tittar på värdefaktorn, just för att påvisa att det handlar om prissättningen, inte att bolagen just växer. Gillade även diskussionen kring vilket stil man dras till. “The siren-song of Growth” brukar en del värdeinvesterare prata om, just för att strategin är sjukt inkonsekvent, men det är ofta bland dem där dyraste bolagen man hittar sjuka kursraketer.

3 gillningar

Dunning-Kruger-effekten. När man tror sig vara smartare än alla andra men verkligen inte är det. Snarare tvärtom.

1 gillning

Spontant efter att lyssnat på dagens avsnitt (som jag för övrigt tyckte var väldigt bra) så tänker jag att Jans inställning ibland kan bli en självuppfyllande profetia om man är rädd för att göra fel eller haka på “skönhetstävlingen” utan att man själv ser det uppkomna värdet genom egen analys av just den aktien/fonden vid tidpunkten (då det lägger ett enormt ansvar på den individuella spararen) och därför aktar sig för att investera då man själv är rädd för att köpa till “övervärde” medans den bittra realiteten är att få själva som lekmän kan göra fullständiga analyser (och att det alltid finns de som kan göra dem bättre/mera ingående/etc) och att man då i förlängningen blir något handlingsförlamad i jämförelse med den stora massan som inte kräver lika ingående analyser?

Såklart också psykologi. Men tänker att man riskerar att göra sig själv en otjänst om man ställer mycket högre krav på sig själv medans marknaden i sig agerar efter andra premisser? :slight_smile:

1 gillning

Det är just därför man investerar i indexfonder och får en bättre utveckling en de flesta lekmän som köper enskilda aktier utan att göra en fullgod analys.

2 gillningar

Ett par kommentarer, kommer säkert ha fler när jag sett klart…

The way I see it day traders consider themselves successful if they bought a stock at 10 dollars and sold at 11, bought it back next week at 24 and sold it 25, bought it later at 39 and sold it at 40. If you can’t see the flaw in this you probably should not read the rest of the book.

Jag såg givetvis direkt vad författaren ville få det till, givet att han inte gillade daytrading. Det tog några millisekunder. Faktum är att jag kanske hade slutat läsa där men inte alls av det skälet författaren är ute efter utan för att han lägger fram en halmdocka.

En typisk daytrader gör inte 3 affärer mellan att en kurs går från 10 dollar till 40 utan man mjölkar aktien löpande via många affärer på små rörelser. Och gör man inte det via just den aktien så kan det göras via andra aktier. Det intressanta är alltså vilken total värdeökning daytradern har fått under samma tidsperiod som en icke-daytrader fick via en uppgång mellan 10 och 40 dollar.

Och angående:

De som har ballar av stål kommer att tjäna pengar

Säg att någon gjort “rätt” analys, har “ballar av stål” och efter 3 år har aktien vänt upp och kan ge vinst. Det kallas då “De som har ballar av stål kommer att tjäna pengar”.

Jag ser det precis tvärtom. Det kapitalet man gick in med har inte gjort någon nytta alls under 3 år, hade det legat i ett bättre innehav hade det kunnat öka mycket mer!

Jag tänker inte alls i termer av GAV eller vad skillnaden mellan köp och säljkurs innebär för vinst, man måste även ta med tidsaspekten och vad man får för utväxling av sitt kapital. Jag tänker därför enbart i termer av värdetillväxt:

  1. Vilka innehav har jag idag, vilken värdetillväxt förväntar jag mig närmaste veckorna och månaderna
  2. Kan jag byta till andra innehav som under motsvarande tidsperiod ger mig bättre värdetilväxt? → Byt, helt oavsett om jag går med vinst eller förlust i det gamla innehavet. Gör man en förlust måste man inte ta igen den via samma innehav utan det bör göras i det innehav som har störst förutsättningar att öka värdet från det nya, sämre, läget.

En fråga bara. Varför just globala indexfonder?

Det är alltid globala indexfonder hit och globala indexfonder dit.

Varför inte satsa på mer nischade fonder med låg avgift? Jag tänker på ny teknik-fonder, emerging market och så vidare.

Edit:
Så att alla ska förstå vad jag menar.

Varför hålla på Everton (globala indexfonder) när du kan hålla på Liverpool (ny teknik, emerging markets)?

Everton är ett stabilt lag, har vunnit några få trofeer, alltid i högsta i serien.
Liverpool är överlägset bäst, vunnit ofantligt med trofeer, men också varit lite kassa, om än fortfarande i högsta serien.
Men faktum kvarstår, du får inte se ditt lag vinna Champions League om du håller på Everton.

Funkar också med andra lag.
Juventus vs Torino
Barcelona vs Espanyol
AIK vs Bajen

För att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning… :sweat_smile:

Om man ska vara fyrkantig så finns det ännu inga bevis för att just tekniksektorn skulle erbjuda en högre riskpremie än globalt index på sikt. Det är bara att jämföra TIN Ny Teknik YTD mot OMXSPI för att se det.

Däremot finns det absolut stöd för att man kan/bör krydda med indexfonder för bland annat småbolag, värdebolag och tillväxtmarknader.

Problemet med t.e.x teknikbolag är just priset som avhandlats i avsnittet. Det är ju rätt okontroversiellt att tekniksektorn kommer växa framöver och bli en större del av våra liv. Men kommer de leverera ett tillräckligt högt värde kontra förväntningarna (priset)?

För att de har visat sig ge bäst riskjusterad avkastning över långa tidsperioder.

Därför den historiska datan över lång tid har visat att det ger sämre riskjusterad avkastning.

För att analogin här håller inte. Det är lägre sannolikhet att du får se ditt lag vinna om du håller på motsvarande Liverpool.
För alla lag som kan bli nästa Liverpool presterar i genomsnitt sämre avkastning, det är en kraftig minoritet av alla bolag som blir de stora vinnarna. Där det också visat sig vara nästan omöjligt i praktiken att veta innan vilket av bolagen som blir de stora vinnarna. Därmed förlorar man i genomsnitt på att satsa på det som man tror blir nästa stora vinnare. Att slå index är mycket svårare än det verkar rent statistiskt.

Funderat på detta med ”investerarkollektivet”. Hur ser det egentligen ut, på en global nivå och är humanpsykologi rätt verktyg att använda? Är det inte mer av flockmentalitet och primal rädsla som styr börsrörelserna kring enskilda aktier? :thinking:

1 gillning

Fast en fond med emerging market består ju inte i evinnerlig tid av samma bolag. När den växande marknaden etablerat sig är den inte längre än växande marknad.

På samma sätt som att en som investerar i tillväxtaktier inte fortsätter att köpa ett bolag som avstannat på grund av det fyllt upp kostymen.

1 gillning

Ingen som påstår heller. Men det är fortfarande sämre riskjusterad avkastning över lång tid av koncentrera sig mot dessa grupper hela tiden.

Det är ingen som påstår det heller. Gruppen tillväxtaktier (som hela tiden förändras) presterar över lång tid sämre riskjusterad avkastning är globalt index (som inkluderar en liten del tillväxtaktier).

Nu är det här bara ett exempel. Men Spiltan småbolagsfond jämfört med OMSX30 och DJ world index.

Jag har kollat upp flera fonder. Till och med Robur Rysslandsfond har gått bättre än globalt index.

Men det är en garanti att globalt index över tid kommer ge bättre avkastning än en portfölj med fonder som inriktar sig på ny teknik, emerging markets, småbolag och tillväxtbolag.

Intressant

Det är just att det bara är ett exempel som är problemet. Över lång tid så stämmer det inte, perioden är för kort och du har ett selektionsbias till det som (relativt) nyligen gått bäst.

Forskningen är relativt glasklar. Det finns ingen positiv tillväxtpremie. Det finns en svagt positiv värdepremie (negativ tillväxtpremie).

Sen är småbolag något annat. Det finns en småbolagspremie som också innebär en ökad risk. Samma effekt kan du få med en liten belåning på globalt index och få en större diversifiering (och därmed lägre risk för samma avkastning). Lite förenklat.

OMXS30 är ett smalt och relativt irrelevant index att jämföra med dessutom, jag skulle tro du även använder PI indexet och inte GI (inklusive utdelning). Medans fonden är återinvesterande.

Det finns en uppsjö avsnitt på bloggen om varför marknadsviktat index är det som ger bäst riskjusterad avkastning (ev. med faktortilt, men det är inte så relevant i den övergripande diskussionen).

Ja, det var PI och inte GI. Men även DJ world index var med där. Inte för att det gör jättestor skillnad.

Det talas ju ofta i podden om att vi vanliga småsparare inte kan mäta oss med de stora instituten eftersom de har så oerhört stor insyn.

Men vi kan ju köpa fonder som de stora jättarna och insatta spelarna har satt ihop. Så varför inte göra det?
Varför möta schackspelaren i curling när du kan betta på en annan schackspelare?

Dessutom så anser jag inte riskjusterad avkastning vara viktig förrän man uppnåt FI eller närmar sig densamma. Beroende på hur risktagande man önskar vara.

Även DJ world index är rätt dåligt index att jämföra sig med:

Därför forskningen är glasklar på den fronten. Du betalar mer i ökad avgift för en sådan portfölj än vad den överpresterar index.

Det är en fin tanke, tyvärr stämmer den inte med den datan som är tillgänglig.

Därför att du får betala mer i avgift för att betta på en annan schackspelaren än den schackspelaren du bettar på tjänar åt dig i genomsnitt.

Riskjusterad avkastning är det som ger dig resultat bättre än trisslotter… det är helt okej att köpa trisslotter. Men det är gambling, inte investerande. Det har också negativt väntevärde (i snitt förlorar du mer än du vinner). Precis som koncentrerad aktiv förvaltning.

Du kan gå in med ett par hundra procent belåning om du inte bryr dig om risk. Varför inte liksom?