Tack snälla @tankespjarn för ett avsnitt som gav mig lite tankespjärn
Kände igen mig oerhört i din beskrivning av hur du behandlat dig själv. Också gjort slut med min duktiga flicka och jobbar rätt hårt med att hitta mig själv efter det. Att bara vara “good enough” är ju liksom inte så kul.
Kommer nog att behöva lyssna om ett par gånger.
Och tackar för boktips!!
Va?!?! Höll på att trilla av soffan. Jag gillar mjuka avsnitt?!? DET var ett tankespjärn som heter duga. Nu får jag allt ta ett relationssnack med mig själv
Sorry! Jag hade bara fått för mig det. Tror att du - eller kanske var det @JBL - skrev det i någon tråd att man kunde typ ta lite mer filosofiskt avsnitt då och då. Så jag bara hittade på att du gillade det. Men uppenbarligen är jag ute och reser. Eller så ville universum att du skulle lyssna på Helena.
Jag inbillar mig att jag tagit itu med många hangups jag haft. Brukar f ö skämta om att jag gjort det
på arbetstid. Nåt ska man ha för att man jobbar med ”mjuka värden”.
Så det kliar lite under skinnet med finn dig själv och terapeutgruppavsnitt då det ligger så nära yrkesrollen och framförallt utbildningstiden, men det är säkert ett nyttigt tankespjärn i sig.
Alltså - det ger mig ofantligt mycket ska du veta, så jag tackar för att tillfället och säger high five på att vi äntligen fått till det - vi har ju snackat om detta i typ… 2 år? 3 kanske t.o.m.?
Har 17 minuter kvar att lyssna på själv och nog finns det lite guldkorn allt för den som vill vaska lite!
Ja. Visst är det så - att hitta balans kräver en ständig rörelse, något som jag var en bra bit över 40 innan jag förstod. Balans i livet i olika faser kan se olika ut, eller SER olika ut, men likväl tror jag att det är få som mår så himla bra på att gå till endera extrem.
Haha…
Vad säger det om mina föräldrar då eftersom jag går just barfota allt oftare - högst frivilligt!
Det gläder mig att höra!
Och jo.
Nog är vi många ’recovering Duktig Flicka’ allt.
Oh!
Låt mig veta vad du tänker om/när du börjar läsa! Om du inte vill haka på min bokcirkel vill säga - tjoa om så!
Såja, det var den nattsömnen Tänkte att ett “soft” RT pod avsnitt skulle kunna passa bra att somna in till. Yeah, right
Jättebra avsnitt med så många tänkvärda saker. Så många tankar att inte ens jag, som andra betraktar som väldigt strukturerad, ens känner att jag kan sammanfatta mina tankar
Sen är det tydligt att ni är tre i studion som alla gått/går i terapi. Inget fel med det, men det blir lite som att starta från olika ställen i ett lopp, till viss del åtminstone.
Själv är jag helt självlärd i att förstå mig själv. Dels påtvingat genom tragedier inom familjen. Tragedier har en tendens att jorda en till vad som är viktigt, och vem man är i grunden. Dels genom att utsätta mig för helt andra kulturer genom många år utomlands. Om man inte delar modersmål, kultur, religion eller ens hur man beter sig i relationer, så lär man sig oerhört mycket i de mötena dagligen, inte minst om sig själv.
Några lösryckta kommentarer så här på nattkröken
Jag håller med Helena att egot spelar en viktig roll. I min värld att driva en framåt, vilket ju också är nödvändigt i livet. Men egot får inte ta över som ni säger.
Hur känner jag på mig att jag har fel och bara argumenterar för sakens skull? Jag känner hur kinderna hettar och är illröda. Om jag har rätt är jag rätt cool. Går på fortsättningsutbildning i egen regi att hantera det bättre och bättre
En viktig egenskap tycker jag är prestigelöshet. Kan man lägga prestigen åt sidan (till egots förtret) och fokusera på “att det blir rätt” istället för att få rätt, och fokusera på vad som egentligen är viktigt, så brukar saker och ting gå bra. Big picture!
Orkester analogin är intressant. Jag har hittills mer tänkt på det som att vår märkliga hjärna inser saker ibland långt före vi intellektuellt / rationellt har aktivt tänkt ut det. Hjärnan är ju så mycket mer än vår aktiva tankeförmåga. Därför tycker jag det är fine att man tillåter sig att agera på intuition, att hela hjärnan får vara med liksom. Men det blir lite roliga att tänka på det som en orkester
Jag skulle vilja tacka @tankespjarn för ett fint avsnitt med enormt stor igenkänningsfaktor. Den självbild och de “coping mechanisms” vi släpar runt på är ju sällan resultatet av gedigen självanalys, utan oftare resultatet av faktorer utom min kontroll (genetik, uppfostran, könsroller etc).
I mitt eget fall tog det ca 40 år (och minst 2 vändor i terapi) att inse att jag gjorde våld på mig själv genom att leva upp till min självbild (intelligent/rationell, självtillräcklig, högpresterande och resultatinriktad) och ytterligare något år att faktiskt börja göra en förändring (börja lyssna inåt och inte leva helt i intellektet).
Jag tycker fortfarande om känslan av att “veta”, “kunna” och “klara av” men har insett att jag faktiskt mår bra av att erkänna “det där kan jag ingenting om”, “om det ska göras behöver jag hjälp” eller “jag har ingen lust att göra det”.
Åh, jag väntar ivrigt på transkriberingen eftersom jag inte orkar lyssna på avsnitten. Har tyvärr inte tålamodet vilket säger en del om mig som person, så jag tänker att det här avsnittet är precis vad jag behöver
Ja, så är det ju.
OCH, även vi tre startar ju, eller ÄR ju på olika platser.
Jag ser det där lite som en grid, utan “bakom/framför” i tanken, utan mer som om det är en 3D-grid i rymden utan gravitation som “berättar” vad som är upp/ned osv. Vi är alla på olika platser i den där gridden och jag får ut olika saker av att hänga med människor som antingen huserar ganska nära mig, eller längre ifrån mig.
Most definitely.
Jag kan lugnt säga att jag började ‘självlärd’ med ett antal flyttar och skilsmässor (inte mina egna utan föräldrars) i bagaget som barn och tonåring, men när jag blev lämnad själv gravid i nionde månaden så tog jag itu med mig själv hyfsat bra själv… till dess att min förstfödda var 3-4 år gammal. DÅ insåg jag att jag behövde hjälp, och fann då en riktigt skicklig terapeut som hjälpte mig storligen.
Oh ja!
Jag har inte bott utomlands direkt, men bror min har bott i Thailand/USA/England sedan 90, och vi har snackat mycket om det där. Och mina år som konsult i mitt så kallade Indien-projekt var som personlig utveckling i kubik vill jag tillstå! Helt fantastiskt - och en vattendelare bland inblandade konsulter. Inte alla som orkade, och det du pekar på här är nog det som var den avgörande faktorn ärligt talat.
Heja dig!
OH JA!
Och OJ vad prestige ställer till det - på alla plan!
Men så har vi ju en kultur som absurt nog också gjort det till en ful grej att medge att man gjort fel elelr tabbat sig…
Inte minst med tanke på att hjärnan skulle slå sig helt slätt utan input från HELA kroppen. Vågar inte garantera att siffran är rätt, men TYP 80% av all (neuron)trafik går TILL hjärnan, och MYCKET av det går ju inte heller ens inom hjärnan utan direkt mellan olika delar i kroppen. Fascinerande system det där!
Tack för kul återkoppling!
Tack själv - och härligt att det resonerar i/med dig!
Haha - läser detta och förstår varför du skrev :
Heja dig!
Fundamentalism är fällan/faran tror jag - så att spela på alla instrumenten är en god idé, snarare än fastna i ETT sätt att vara/agera!
Se där - du läser dem alltså?
Själv lyssnar jag på poddar när jag gör något annat, som cyklar, promenerar, diskar, lagar mat, trädgårdsarbetar etc. Så klarar jag av det.
Ser fram emot att se vad du tänker när du får läst det!
Själv tyckte jag det var roligt att lyssna på det och som en av mina vänner brukar säga när han lyssnar på mina podavsnitt så kände jag emellanåt att jag ville hoppa in och säga/tillägga något mer vilket är ett gott betyg.
Ha ha japp, fem år i Indien har en tendens att forma en rätt rejältt. De som inte klarar Indien är i min erfarenhet typiskt de som ser sig som ”tysta starka” och håller känslor inombords. Inte ovanligt slutar det i allt ifrån depressioner till hjärtproblem. Oerhört bra land and identifiera sina grundvärderingar
Hm.
Intressant!
Min spontana känsla under min tid i Indien-projektet var att de som inte var intresserade/öppna för att utveckla sin relation till begreppet tålamod ganska snabbt gav sig av… För OJ vad det kan vara påfrestande för ens tålamod alltså - OCH, därmed för mig, oerhört givande. OJ vad jag växte som människa i samband med det projektet!
Tack för engagerat, inspirerande samtal med många klokskaper.
Några reflektioner:
Ja, relationen med mig själv är så viktig, för att inte säga avgörande, för relationen med och till andra människor. Precis som @tankespjarn och @carolinebolmeson är jag en tillnyktrad duktig flicka med två utbrändheter i bagaget. Inte minst tack vare samtalen med @tankespjarn som coach och vän har jag rört mig till en plats där jag är (någorlunda) trygg i att i mitt egenvärde definieras av att jag är. Det rinner upp i en inre källa och är inte en yttre dusch med osäkert vattentillflöde och -temperatur. Helenas fråga “Varför slår du så hårt på dig själv” har kommit allt glesare med åren, och ja, jag har kommit en bra bit i att vara varsam och visa omtanke med mig själv. Det här gör att jag kan ha ett helt annat fokus på de människor jag möter, då jag inte lägger massa energi på att fundera över hur de uppfattar mig, eller hur jag kan bli lika bra som dem (en känsla som tidigare ofta drabbade mig i relation till just @tankespjarn. Nu ser och uppskattar jag våra egna individuella styrkor på ett helt annat sätt.)
En del i min resa mot en internt definierad självkänsla den senaste tiden har varit @MSbgh entré i mitt liv, bland annat med hans tydlighet från starten i vår relation med ansvarsfördelningen för våra behov och önskemål: han tar ansvar för att identifiera och kommunicera sina och jag tar ansvar för mina. Så enkelt, så svårt, så välgörande!
Jag gillar också analogin med orkestern, @janbolmeson! Instämmer att egot definitivt har en plats i den. Den tolkning av egot som något som ska utsläckas eller lämnas bakom oss som vuxit fram hos författare som Deepak Chopra, Eckhart Tolle m fl, med inspiration av österländskt tänkande skaver hos mig. Jag tror på att låta alla delar av den jag är få plats - i rätt tid, i rätt sammanhang, i rätt balans och rätt storlek. När det gagnar mig och världen typ. När ni pratade om detta gick tankarna till terapiskolan Internal Family Systems, som jag snavat över på nätet och tycker verkar intressant - nyfiken på om någon här har någon erfarenhet av den.
Så till svaren på frågorna:
Kommer inte att plocka bort, men ska inte lägga till nytt uppdrag i mitt sidobolag nu när ett stort snart är avrapporterat. Det där med att jobba heltid som anställd - vilket är självvalt - och tro att jag ska ha energi över till extra 20% i mitt bolag har inte varit bra. Även om det genererat ett ekonomiskt utrymme.
Här och nu: njuta och vara tillfreds med nivån av rikedom - i alla dess former och varianter - jag har just nu. För jag säger som Helena: jag lever ett oerhört rikt liv!
Vara observant på när jämförelseglasögonen åker på.
Börjar fundera på vad misslyckas innebär… och bestämmer mig för att svära i kyrkan och säga att jag skulle köpa fler miljonvinster på Triss
Vilket bra och tankeväckande avsnitt.
Jag har genom åren valt och tvingats välja bort en massa saker för att inte gå sönder såpass att jag idag ibland kan fundera på om jag skippar vissa saker för att jag fortfarande behöver det eller om jag bara blivit lat
Jag har skalat av mycket och nu har en del av de tidigare svåra sakerna (barn med diagnoser) börjat kräva mindre av mig och jag har kunnat jobba mer med mig själv.
Jag jobbar aktivt med att välja till saker som får mig att må bra
Utemiddagar med barnen, husvagnsnätter med särbon.
Jag har sagt ifrån på jobbet och sluppit en, för mig, väldigt jobbig situation.
Så jag jobbar hela tiden med de här frågorna men skulle vilja göra ännu mer.
Tack @janbolmeson, @carolinebolmeson och @tankespjarn för ett riktigt givande och tänkvärt avsnitt. Jag uppskattar dom här filosofiska och självutvecklande avsnitten väldigt mycket. Till och med mer än ekonomiavsnitten
Måste passa på att tacka för boktipsen, mitt bibliotek av självutvecklingsböcker har verkligen ökat sen jag började lyssna på rikatillsammans
Jag har inte så mycket att komma med mer än att jag ville säga tack!
Det hänger ihop i min värld Men jag ser det som två olika kompetenser/förmågor - att hantera sina känslor och att ha tålamod. Som jag ser det:
Hanterar känslor och redan tålmodig eller jobbar på det = Växer som individ och lyckas i Indien
Hanterar känslor men dåligt tålamod som inte jobbas på = Överlever frustrerad
Inte hanterar känslor men tålmodig eller jobbar på det = Lämnar i förtid
Inte hanterar känslor och dåligt tålamod som inte jobbas på = Crash and burn
Korttidsbesökare, ett par månader, hamnar nästan aldrig i 4an, utan tar sin Mats ur skolan tidigare. Lättare att backa ur för de som känner att de måste. Vi har haft ett par mångåriga “tours” dit, och tyvärr är det en del som hamnar i 4an bland de med längre kontrakt. Det kan ge långsiktiga konsekvenser på fysiskt och/eller psykisk hälsa. Den tyste starke mannen hamnar lättast i 4an i min erfarenhet. En del företag hade åtminstone förr som policy att man måste lämna landet 2-4 gånger per år på R&R för att andas och återfå energin.
Sen har det väl blivit lättare ju mer landet utvecklas och ju fler indier som har erfarenhet av oss konstiga svenskar. För så är det ju, vi är i minoritet både globalt och framförallt där på plats. Så det är bara att köpa läget att vi är konstiga, vilket faktiskt stämmer i ett internationellt perspektiv
Oavsett kategori så hamnar man ibland under natthimmeln vrålandes ut sin ilska och frustration till Universum, Moder India eller vem som nu vill lyssna. Kossorna på gatan kanske? Det är helt normalt och bra för hälsan, oavsett kategori ovan!
Det låter väl lite negativt, men samtidigt gav oss Indien så oerhört mycket positivt. Vänner för livet. Magiska upplevelser. En tro på framtiden, tro det eller ej. Eller som de sa i filmen The Best Exotic Marigold Hotel, “Everything will be alright in the end. If it is not, then it is not the end.”
detta och förstår varför du skrev 
:
