Avsnitt #253 | Ditt personliga humankapital | Förmodligen din mest förbisedda tillgång - del 4 i Just. Keep. Buying-serien

Här kommer veckans avsnitt som handlar om vårt personliga humankapital. Över tid kanske det visar sig vara ett av de viktigare vi har gjort med er hjälp. Humankapital är ju något som vi alla har, men jag tror få av oss - i alla fall inte jag - tänker på det strukturerat och ännu färre av oss tar aktivt hänsyn till det i vår investeringsstrategi. Något som professor Paolo Sodini på Handelshögskolan i Stockholm kommenterar med:

Att INTE ta hänsyn till humankapitalet när man gör sin strategi är ett misstag.

Det galna är att jag intervjuade honom redan för tre år sedan(!) och skrev redan då att jag fick insikten. Men den har fallit bort och först i veckan kom den tillbaka som en blixt från klar himmel.

Det som föll på plats för mig denna gången är att man faktiskt kan kvantifiera och räkna på humankapitalet. Ett exempel från artikeln är när vi räknar på Anna från förra avsnittet och kan visa hur hennes humankapital minskar över tid:

humankapital-anna-rikatillsammans-pension

och hur naturligt det blir med resonemanget:

Din ekonomiska livsuppgift är att omvandla ditt humankapital till finansiellt kapital

Något som sker helt naturligt genom t.ex. pensionssparandet i Sveriger:

humankapital-pensionskapital-25-45

Drar man ut resonemanget i tangentens riktning så kommer man till väldigt många spännande tankspjärn:

  • Om humankapitalet är värdet på alla mina framtida löneinkomster till följd av min kompetens, kunskap, erfarenheter m.m. så kan man ju se det som en tillgång som med låg risk kommer får ett antal framtida kassaflöden.

  • Har man en tillgång med många framtida kassaflöden så kan man räkna på det utifrån en diskonterad nuvärdesmodell eftersom det inte är helt olikt en obligation (typ räntefond).

  • Det i sin tur leder till - om en genomsnittlig svensk har ett humankapital på 10 Mkr som man kan se som en lågrisk obligation - då betyder det ju att man borde ta hänsyn till det i sin investeringsstrategi.

  • Om man har ett högt sparande som 25-åring om 100 000 SEK så kan man ju i princip ta vilken (relevant) risk som helst med dessa 100 000 SEK eftersom de bara utgör 1 % av det totala kapitalet.

Se t.ex. denna illustration av medianförmögenheten på Avanza i förhållande till värdet på humankapitalet för en genomsnittlig svensk:

Humankapitalet i förhållande till medianförmögenheten i olika åldrar hos Avanza

Det finansiella kapitalet är i princip irrelevant innan 50 års ålder. Det i sin tur leder till frågor och tankar:

  • Man kan dessutom börja titta på hur man kan hedga denna stora obligation - vilka försäkringar bör man teckna för att vara säker på att man får de framtida kassaflödena?

  • Man kan även börja fundera på hur man vill bibehålla, underhålla och utveckla den här obligationen så att den håller eller ökar sitt värde.

Ja, det finns sjukt många tankespjärn som man kan dra från det här avsnittet. I flera av de andra trådarna:

har vi varit inne på saker som @Pareto skriver:

man kan även som @AimHigher diskutera vad ens mål med humankapitalet är. Jag anser t.ex. inte att målet är att man ska maxa humankapitalet utan hitta sin balans för ett rikare liv.

Ja, som ni märker det känns som att jag efter 252 avsnitt på bloggen plötsligt har öppnat Pandoras ask - fast på ett bra sätt. :exploding_head:

8 gillningar

Jag har bara lyssnat i 20 min, men jag vill bara upplysa om att appen Faceapp är lite kontroversiell då den är utvecklad i Ryssland.

Citat från artikeln:

“Well, the FBI just responded. And they told me any app or product developed in Russia like FaceApp is a potential counterintelligence threat.”

Jag tror att appen Agingbooth är ett bättre alternativ då den till synes är utvecklad i Frankrike.

6 gillningar

Väldigt intressant avsnitt som alltid! Jag är 29 år och räknade lite snabbt ut mitt humankapital utifrån nyckeltalen: (netto inkomst*12)*36. Jag fick då en tanke om att jag kanske borde riskskjustera. Tanken uppstod utifrån Jans påstående om att en svensk riskskjustering i ung ålder är 50% belåning vilket för många kommer naturligt genom bostadsköp.

Mina kapital är enligt följande:
Buffert: 40k (ca 5% av kapital)
Lysa 100% aktier: 250k (ca 25% av kapital)
Lysa 60/40 aktier/ränta: 650k (ca 65% av kapital)
Lån: 0kr (har inga lån)

Human kapital: 13.000.000

Frågeställning:
Utifrån rent ekonomiskt perspektiv vore det bästa jag kan göra för att riskskjustera vara att ta delar av 60/40 portföljen för en kontantinsats och fråga om ett bostadslån som motsvarar ca 900k och således belåna mig så 50% av mitt kapital är lån. Anledningen till bostadslån är då det är det lånet jag vet kan lånas i den utsträckningen. Genom att låna utnyttjar jag mitt humankapital.

Kan någon bekräfta att jag tänker rätt i frågan :blush:

2 gillningar

Väldigt intressant tankegång!

Sätter verkligen fokus på det tänk vi haft vad som händer och hur man måste tänka när man investerar som 50+are. Den där lågrisk obligationen har ju löpt ut till rätt stor del :slight_smile:

Tänker också att fallet i humankapital inte är helt linjärt. Just runt 50 blir man typiskt mindre attraktiv på arbetsmarknaden vilket ökar risken i obligationen, kanske.

Blir spännande lyssning :grinning::+1:

1 gillning

Lyssnat idag.
Och gjorde humankapitaluträkningen häromdagen när du la upp den tråden @janbolmeson.

Slutsats för mig är att jag har svårt att enkom se humankapitalet som en siffra/en summa pengar liksom. Kanske för att jag definitivt fransat ut i kanten senaste tio åren på ett sätt som gör att mitt finansiella humankapital definitivt minskat, eller… åtminstone blivit mer ‘ryckigt’ liksom.
Men om jag tittar på det som JAG instinktivt tänker när jag tänker humankapital så e jag bra mycket rikare idag än när jag vek av på den smala vägen för tio år sen.

Och jag kan definitivt säga att jag investerat saftigt i mig själv under dessa tio år, skulle tro jag lätt klockar in på en halv mille där, vilket kanske skulle innebära att man kan se det som att jag verkligen inte nyttjar mitt humankapital då jag inte valt att omvandla det i hög månadsinkomst/lön direkt.

Så frågan är om jag bara snurrar vändor runt mig själv för att inte behöva stå öga mot öga mot till synes ‘dåliga finansiella beslut’?!

Kanske det kanske… Hm. Något att leka vidare med!

(Haha - nu vet ni hur det låter i skallen på Fröken @tankespjarn allt som oftast - står sällan utan tankespjärn om man säger så. :rofl: )

1 gillning

Är det inte så att du trillar i maximerings-fällan @tankespjarn:

Högre humankapital är bättre än lägre?

Nu känner jag ju dig och du ligger väl ovanför din ribba för vad du “behöver” i ditt liv. Således finns det ingen anledning att maximera ditt humankapital - som hade varit jättelätt för dig att göra. Det är ju bara ta jobb på Sweco eller någon nischad ingenjörfirma, eller hur?

Tricket är att titta på hur Paolo Sodini definierar humankapitalet:

Human capital represents the stock of individual attributes—such as skills, personality, education, and health—embodied in the ability to earn labor income. It can be defined as the present discounted value of the flows of disposable labor income that an individual expects to earn over the remaining lifetime

utifrån ett strikt finansiellt perspektiv i definitionen finns inget utrymme för “ett rikare liv” - vilket jag ändå tror är målet för de flesta av oss i forumet.

I förlängningen är det ett ekonomiskt (läs: managerings / hushållnings) perspektiv som kommer ge ett rikt liv där jag ska balansera och ställa in min “inställning” mellan:

  • Finansiellt kapital
  • Humankapital
  • Socialt kapital
  • Emotionell rikedom

etc. Så det är ju självklart så att man kan (och kanske till och med bör) växla - som i ditt fall - human- och finansiellt kapital mot emotionell rikedom i livet.

1 gillning

Tycker att termen humankapital är lite kapad här faktiskt. Den definieras på klassiskt sätt och matchar sedan ungefär den som företag använder och som reduceras till “corporate bullshit” + “fuck it”. Men den definitionen är ju bra och funkar även på individnivå.

Bättre använda termen “prognos för framtida livsinkomst” i så fall om det är det man egentligen vill veta och räkna ut då den klassiska definitionen av humankapital inte är något som kan räknas ut i kronor för en individ utan handlar mer om förmågor. Förmågorna går förstås att utveckla via utbildning och erfarenhet etc. i olika former men fortfarande går det inte att värdera detta i kronor på individnivå. Skulle aldrig kalla detta för “corporate bullshit” utan något som faktiskt är viktigt för individen att utveckla, annars kan man inte räkna med att kronorna ramlar in i framtiden.

1 gillning

Fantastiskt bra avsnitt, har funderat på detta själv ett tag. Tror jag får ta och utvärdera huruvida jag ska öka min belåning eller inte. Har helt klart fått en rejäl funderare.

Får även säga att jag tyckte längden på avsnittet var optimal. Känner ofta att man vill veta mer när ni slutar. Men denna gången var det långt, informativt och väldigt bra! Fortsätt gärna med denna längden :slight_smile:

3 gillningar

Tack för omnämnandet!

Jag ser att skaffa och uppfostra barn som den största långsiktiga investeringen en människa kan göra i livet.
Det krävs åratal av finansiellt, socialt och humant kapital för att lyckas.

Samtidigt är förväntad avkastning hög och ganska riskfri.

Dessutom ges regelbundna utdelningar i form av ljusa stunder!

10 gillningar

Vad härligt med ett långt avsnitt, det räcker nästan till två cykelpendlingar till jobbet. Och genom att cykla så ökar jag statistiskt sett mitt humankapital genom att leva längre.

3 gillningar

Lyssnar nu… Min första invändning är att man inte automatiskt ser en 30-åring som rikare än en 65-åring med samma tillgångsmängd. 65-åringen vet faktiskt att hen fått uppleva sin 65-årsdag. Det vet fasen inte 30-åringen.

Allt är inte ekonomi utan även hälsa och upplevelse av vad livet ger. Är 30-åringen olycklig men kompetent så vet jag ändå inte om jag håller med.

65-åringen har som bonus nästan säkert hunnit äta mer glass också. :wink:

#tankespjärn #motvalls #glöminteglassenjan

5 gillningar

Jag fyller på med en grej till nu när jag lyssnar vidare. Jag är säker på att det finns många branscher där en 63-åring kan komma in och styra upp en process med erfarenhet och därmed generera mer än en “färsk” 25-åring.

Dvs, modellen är förenklad. Jag håller med om vikten av att se kunskap som ett värde, men att göra om den till siffror enligt en enkel modell tror jag inte på.

3 gillningar

Jag tror att det handlar om vad man vill uppnå. I mitt fall är ju målet att kvantifiera det i siffror utifrån ett totalt finansiellt perspektiv. Inte så mycket värdera vem som är anställningsbar, har bäst utbildning eller av arbetsmarknaden eftertraktad kompetens. Modellen är ju en projektion av verkligheten och inte 100 % modell tänker jag.

Jo, jag förstod det. Det var mer den där förenklingen om att med två år kvar är värdet nära noll. Många idag erbjuds ju förlängning pga specialkompetens. Det var mer den aspekten jag tyckte gjorde att det haltade.

Hela grejen att vi har olika typer av finansiellt omsättningsbara tillgångar under livet är jag helt med på. :slight_smile: En mycket intressant vinkel på det hela för övrigt.

1 gillning

Jag tror att detta var det som @carolinebolmeson var och fiskade efter i hjärnan också. Likt ränta på ränta effekten ger störst bidrag på slutet (när kapitalbasen är som störst) så kan man se det som en ränta på ränta effekt av erfarenheten (åtminstone i ett kunskapssamhälle) där 30+ årig erfarenhet kan vara värd väldigt mycket värd.

2 gillningar