Avsnitt #255 - Pengar är inte lösningen bara en förstärkare | Några genvägar till ett rikare liv

Dagens avsnitt är ett samtal med @MoaD och @Caspian där vi pratar om den emotionella sidan av pengar och rikedom. Vi pratar även om del tips och genvägar som jag upplever är ganska bra att komma ihåg eftersom det kan spara en både tid, pengar, energi och bekymmer i framtiden.

För dig i forumet så kan man säga att avsnittet även är en spegling på var jag har befunnit mig på senare tid. Det är lite “se upp för vad du önskar dig”-varning på 2022 för mig. Förra året gick det mesta som tåget och mitt största problem var att jag hade inte så många stora utmaningar, utan jag sysselsatte mig med att ha många småproblem.

2022 kom och plötsligt fick jag ett par “trafikolyckor” i mitt knä, t.ex. Storskogens spektakulära resa som Stockholmsbörsens sämsta Large Cap-aktie med -70 % och den emotionella påverkan det fick på mig då jag fortfarande har många aktier i bolaget tillsammans med många runt mig som jag känner ett ansvar för.

Det är många saker jag själv tog med mig från dagens avsnitt - framförallt @MoaD:s kommentar om man alltid har möjligheten att ta ett nytt beslut och omvälja när man har trillat av hästen. Man får välja vad man vill göra eller inte göra, om man vill stanna kvar eller inte och så vidare.

För mig blev det väldigt tydligt om att “omvälja” indexfonder. Det är liksom kärleken man är hos, men eftersom den är lite “tråkig” så tror man (jag) att gräset ibland är grönare på andra sidan, men som man alltid inser att det var det inte. :man_facepalming::blush:

Guldkornet från avsnittet egentligen

Slutligen det som jag nog egentligen mest vill ge bort i dagens avsnitt är @MoaD:s tips om:

  • Prao:a mycket mer på det som du vill ha göra eller uppleva i livet, redan idag, vänta inte.

Många av oss - jag inkluderad - kan ibland tänka “när jag har nått X då kommer jag göra Y”. Det vill säga att jag skjuter upp saker, eller placerar saker i framtiden. Det kan vara av bekvämlighet och rädsla - eftersom jag kan projicera “drömmen” på t.ex. min ekonomi.

Jag kan inte göra X nu eftersom jag inte har tillräckligt med pengar.

Ingen kommer nämligen argumentera mot det. Det är ju “sant”. Men tänk om det inte är sant? Moas reflektion från att ha jobbat med många människor som har tillräckligt med pengar för att göra allt, ändå inte gör allt. Det vill säga att det många gånger inte handlar om pengar. Det kan ibland till och med handla om att “går jag inte efter min dröm så har jag den åtminstone kvar”. Se t.ex. trådarna vi har på forumet om att inte ta betalt för det man tycker är kul, för tänk om det då inte blir kul längre.

Men genom att prao:a och testa redan idag, så kan man styra mot ett mer genomarbetat mål redan idag. Om man som vi tar upp i exemplet önskar köpa ett hus på västkusten där man bjuder in folk till. Gör det redan idag i en liten skala. Hyr ett hus på Airbnb, bjud in vännerna och få upplevelsen. Älskar du du den så har du kvalitetssäkrat ditt mål och gillar du inte det så kan du välja ett annat. Win-win.

Ja, det är lite tankar från dagens avsnitt.

Tack som vanligt,
Jan

6 gillningar

Men oj oj oj vad ni övertänker livet, tänker jag. Jag kanske är en av dom där dumma,
som Jan sa, som inte förstår att dom mår dåligt. Jag ska inte börja rota i det i onödan.

stenmark_16

Mera av Carolines tacksamhetstänk:

3 gillningar

“De med en stark hobby är de som klarar sig bäst…” Men EXAKT @MoaD! Har man ingenting att göra blir man deprimerad på kuppen, det gäller varenda pensionär jag träffat, oavsett ålder. Det är då man ringer till “ring P1” och gnäller om felparkerade elsparkcyklar eller skriver insändare om kattbajs i rabatterna. Har man däremot något man vill syssla med tror jag det kan finnas en väldigt smidig övergång från arbetsliv till pension. Att @janbolmeson driver företag som hobby gör ju att han slipper göra den övergången… någonsin.

Snart stundar årets livs-PRAO-period… sju veckors semester utan många måsten. :smiley: Men likförbaskat fylls den av meningsfulla uppgifter och jag vågar nästan lova att den kommer att “sakna” paraplydrinkar helt och hållet.

5 gillningar

Grattis till att du har slutat snus @Caspian !! Starkt jobbat! Passa dig för 5-månaders relapse.har många vänner som trillat dit då. Sist en undran. vill minnas från ett tidigare avsnitt att en av dina behållningar var att kunna spendera gränslöst på fint snus. Vad har du ersatt det med? Har du ersatt det med nåt?

1 gillning

Jag tycker @carolinebolmeson touchade på ett ganska viktigt samtalsämne gällande personlig utveckling, “jag vill bara vara lycklig”. Det blir lätt så när man försöker förbättra sig själv att man mer och mer upplever och ser problemen i världen samt alla människor som bara traskar runt som vanligt utan ett oro för någonting. Precis som problem uppstår när man har “för mycket pengar” där man kan känna missförstådd och inte få utlopp för någon typ av diskussion. Kan samma ämne ske vid personlig utveckling om man saknar människor att diskutera detta med. Aldrig kul att vara den enda som jobbar mot ett visst mål, vem bollar man med då?

sen har jag en liten vänskaplig ryggkniv till @janbolmeson Du sa att du testade att inte jobba några dagar men att du mådde sämre av det och bara ville tillbaka.

Om du skulle fråga valfri heroinist om hen trivs bättre utan heroinet efter 24-72h skulle personen troligtvis säga något i stil med, nej jag mår mycket sämre nu, jag trivs bättre när jag brukar heroin.

Men skulle du fråga hen efter ~4 månader utan heroin skulle personen troligtvis säga att livet känns bättre nu.

Summa summarum, du kanske hade för kort testtid?
Ponera ett scenario där du väljer att inte jobba på några månader eller max låta dig själv jobba 20h i veckan. Hur skulle Jan om 4-8 månader må då?

Tänk om det visar sig att du likt heroinisten egentligen inte trivs lika bra med att bruka din drog (jobb) som du tror?

Vill även förtydliga att detta absolut inte är påhopp eller kritik, enbart en tanke som slog mig. Även om liknelsen mot en heroinist kanske inte är det mest smickrande, men heroin eller arbete, drog som drog. Vi har alla våra laster.

8 gillningar

Jag har en kompis som är expert på missbruksbeteende som brukar säga ungefär samma sak för mig. Mitt missbruk är arbetet och att det på många sätt är svårare än andra droger, eftersom dessa andra droger kan man klara sig utan. Men det är lätt att komma undan med “arbetsmissbruk” (och “matmissbruk”) eftersom det är något de flesta behöver göra.

Så du är förmodligen inte helt långt från sanningen. Men just nu “vågar” jag inte prova för jag autentiskt är oklar och rädd över konsekvenserna. På sätt och vis är jag “fångad” i ett ekorrhjul som alla andra och mycket möjlighet att jag “kletar över det” genom att säga att jag älskar jobba (vilket jag iof autentiskt tror att jag gör). Men som du säger och som @MoaD säger i avsnittet - svårt för mig att som fisken beskriva världen från ett annat perspektiv än vatten eftersom allt jag har upplevt är vatten.

5 gillningar

Jag älskade också att jobba, jag hade 85 arbetsrelaterade timmar i veckan (en vanlig vecka) och jag hade inte ens vett att ta betalt för alla timmarna. Men jag älskade ju jobbet.

Som jag nämnt i tidigare trådar så förändrades mitt perspektiv när jag var “tvungen” att sluta. och efter ett par månader av vad jag skulle kalla för lidande och själssökande efter mening i livet, insåg jag att jag inte alls gillar att jobba. jag har nu när jag börjat jobba igen haft möjligheten att testa tesen för att se om jag älskar jobbet lika mycket igen som jag gjorde innan, det har gått ganska många månader nu och jag har fortfarande inte samma kärlek till jobbet nu som då.

Jag har inget emot att jobba 40h veckor, men jag kommer nog inte vara den som ligger på det dubbla igen.

Den stora frågan är, vad är det du är rädd för? Vad är det värsta som kan hända om du inte är
" Jan Bolmesson -Stolt arbetsnarkoman med 400 debitterbara timmar i månaden" ???

Är det så illa att vara " Jan Bolmesson - förespråkare för 20h veckor och stolt familjefar" ???

7 gillningar

Det är nog lätt att fastna där för alla, i olika typer av livsfrågor/-sysslor/-förhållanden. En sådan banal grej som en semester. Har man sommarstuga måste man utnyttja den i tid och otid, även om man inte har lust. En relation (både kompis och kärleksdito) kan bli lika “toxisk” och detsamma gäller en hobby, typ “-Jag bara måååste spela padel!”.

Att pausa från allt så’nt här är nyttigt. PRAO-tid utan s a s. Jag har varit helt ointresserad av min hemstudio i två månader nu och då har jag ändå hemmakontoret i samma rum. I veckan drog jag igång alltihop och jag insåg hur mycket jag saknat det. Men det krävdes nog de där “vita veckorna” för att inse att jag ville fortsätta. Så ser jag på jobb och vänskap m m också. Ett längre “sommarlov” är ett utmärkt sätt att prova hur det känns utan.

Sådan PRAO innebär ju inte att man måste sluta, men den kan ge tydliga incitament till att gå tillbaka eller att göra mindre förändringar. Det som ni var inne på i podden också. Att välja att gå tillbaka är också ett val. :slight_smile:

2 gillningar

Ouch… :flushed::heart:

Ja, du har helt rätt. Helt ärligt så handlar det förmodligen mest om rädsla.

Vad tänker du @tankespjarn som känner mig väl?

4 gillningar

Den stora frågan är ju om du är rädd för något konkret eller om du är rädd för det “okända”

Du kanske lever enligt det gamla talesättet:
“Better the devil you know than the devil you don’t know”

Du är ju ~40 nu. dvs du har 25 år kvar till pension. Tänk vad fantastiskt om du skulle upptäcka nu med 25 år kvar att du egentligen inte trivs med att arbeta så mycket och tänk vad ledsen du skulle bli om du vid 60 insåg att du inte trivs med att arbeta. Då skulle du gräma dig mycket.

Som jag ser det finns det 3 utfall.

Du inser att du mår bättre av att inte jobba. Så du slutar och hittar något annat som får livet att kännas ännu bättre än det gör nu.

Du inser att du har det nästintill optimalt som det är och fortsätter jobba på som vanligt, men du har haft 4-8 månaders uppehåll och kommer tillbaka helt utvilad och kan kötta på mer än vanligt! #GoJan

Du inser att du kanske skulle kunna skära ner lite på jobbet och hitta något nytt fritidsintresse och lever därefter i ett mellanting, kanske fortfarande jobbar över 40h i veckan. Men nu har du lite mer hobbies på sidan.

Målet med ett sådant test är ju att se vad du mår bäst av, så oberoende av resultat kommer du antingen må bättre eller må likadant, den enda nedsidan är att du eventuellt missar 4-8 månaders jobbande.

Det kanske är så att det du är mest orolig för är vem du är om du inte är arbetsnarkoman-Jan, men det är det som är det fina med experimentet. Du har 4-8 månader på dig att lista ut det.

Du kanske är:
Jan - livsnjutare av rödvin, klassisk musik och 1800 talsklassiker (såsom spelaren, bröderna karamazov med flera)

Jan - gräsmattenörd som vill gräva ned bevattningsslang i trädgården och beställa specialgräsfrön från USA för att få rätt nyans av grön på gräset.

Jan - Hemmafixare med ständiga byggprojekt

Jan - Grillnörd

Jan - surdegsbrödskonnäsör

Jag har testat alla ovanstående och njöt av varenda sekund av alltihopa.

Ett liv väl levt är ett liv fullt av prövade möjligheter.

10 gillningar

Jag associerar till den bok jag håller på att lyssna på just nu: Lev mer, tänk mindre : bli fri från nedstämdhet och depression med metakognitiv terapi av Pia Callesen.
Depression/ nedstämdhet och ångest/oro går väldigt mycket hand i hand, och samma behandling brukar ha effekt på bägge områden, så jag misstänker att det är bra även för ångest att inte grubbla för mycket.

5 gillningar

Nu vet jag inte hur stor del av Jans arbete som är RikaTillsammans och vad som är annat. Men det är väl så, att om Jan pausar arbetet med RikaTillsammans, så är det ju en stor risk att intresset sjunker bland oss Bolmare för varje dag som går. Då kanske det inte finns så mycket RikaTillsammans att komma tillbaka till efter en arbetsavgiftning. :pleading_face:

Det är väl en nackdel med de varumärken som är så tajt kopplade till en person.

1 gillning

Jag tror du känner dig själv väl också Jan, för ja, det är rädsla jag snappar upp.

Har inte lyssnat till avsnittet än, men ska absolut - och lovar återkomma med lite mer specifika tankar då!

Men började leta efter ett blogginlägg jag trodde jag skrivit om när jag insåg att jag verkligen inte vill jobba heltid/9-5, utan att riktigt hitta det jag trodde jag skulle hitta. Något jag fann som känns relevant i tråden var en fråga dock:
Vad händer när vi väljer en annan väg än den vanliga?

Påminns också om min pappa som liksom Jan har som sin största hobby det han också alltid gjort ‘på jobbet’. Trots det hamnade han i något av en kris i samband med att han skulle ‘gå i pension’, vilket, tror jag, handlade om rädslan att inte längre vara betydelsefull för någon. För det är ett grundläggande mänskligt behov, tror jag. Vi behöver alla känna att det vi gör, oavsett vad detta något är, spelar roll, att någon (om så bara katten liksom) faktiskt bryr sig om och behöver oss i någon mån.

(Och icke att oroa er, min pappa jobbar på för fullt, så 77-åring han är… och det lär han göra till död-dagar.)

Finns mycket mer av värde och intresse i tråden, men som sagt, tar en raincheck och kommer tillbaka!
:pray:

2 gillningar

Bolmare :joy: löve it.

Där får man ju göra en urskiljning för vad som är och inte är arbete samt finns det vissa saker som är kritiska och måste göras. ex bokföring, skatteverket lär inte godta “Jag skulle testa mig på lite personlig utveckling i år så jag hade inte tid för bokföringen”.

1 gillning

Fin insikt👍🏻 Jag har gjort samma resa och jobbar numer 1-2dagar i mitt egna bolag.
Det krävs träning under en tid för att kunna njuta av att jobba mindre. Man vill känna sej behövd, Det är ju min dröm, tänk om någon tar min plats osv. Det är svårt att ta itu med den känslan för dom flesta.

Men ack vad skönt när axlarna sjunker ner, och man inser att livet är nu, varje minut och varje sekund.
När tiden finns för dom man verkligen bryr sej om. Numer kan jag stanna på skogspromenaden och lyssna/se på hackspetten en stund, bara för att reflektera en stund.
Grattis till din insikt om vad som är viktigt i livet och att du vågar utmana dej själv med frågan: Lever jag det liv jag vill leva? Den frågan ställer jag mej numer varje år, sedan tar jag bort och lägger till saker om något har ändrats.

Jag tror också att många fastnar i sina tankar. Bara för att man utbildade sej till sitt drömyrke för 20år sedan är det ju faktiskt inte säkert att det är det idag. Man måste våga utmana sej själv.

10 gillningar

Tack, det var väldigt jobbigt först och är stundvis fortfarande jobbigt, det är alltid svårt när ens världsbild rubbas och man måste omdefiniera hela tankegången man har kring sin personlighet, men det leder till mycket utveckling.

Kul att du har gjort samma resa, många av mina vänner tycker jag var och är galen som planerar att inte jobba hela livet. För vad kan vara mer galet än en man som vill ägna sig åt det som gör honom lycklig? …

4 gillningar

Det där skall man bara göra om man äger bolaget. Annars helt normalt. Har kört det där i några år. Dygnat, 97 timmars veckor osv. Det har sitt pris dock. Ofta tar man slut efter en eller ett par allvarliga hälsoeffekter - strokes, alkoholism, kraschade familjer osv. Man härdas år efter år. Till slut tror man att man är så hård att man inte kan dö. Sen smäller det till…

1 gillning

Det där är för mej ett stort NEJ! Dom cheferna som tillåter det borde få sparken direkt enligt mitt tycke! (Har själv varit anställd Chef)
Du kan inte jobba effektivt dessa timmar och blir tillslut en belastning för företaget.
Dock inte arbetstagarnas fel.

Gällande företagare har man mycket jobb och krav givetvis. Men när du har en fullt fungerande organisation som är självgående så jobbar dom flesta ändå på tok för mycket varför då?
Ja, för att känna sej behövda och att det är ens livsverk såklart.
Man är rädd för att det rullar på som vanligt även utan ens närvaro.

1 gillning

Den där träffade mig rakt i fejset. Tanken på att allt jag är (som inte är rent biologiskt och kanske socioekonomiskt osv) faktiskt är ett val jag gör är rätt svindlande för mig.

3 gillningar

På tal om att vi är vad vi väljer att göra. Om du är intresserad av personlig utveckling. Jag skulle rekommendera denna boken:

Det är med råge den hemskaste boken jag läst och jag var inte samma person efter att jag läst den. Den gav mycket perspektiv på huruvida man är vad man låter sig bli och hur man ska kunna se sig själv för att utvecklas på rätt sätt.

3 gillningar