Avsnitt #255 - Pengar är inte lösningen bara en förstärkare | Några genvägar till ett rikare liv

Tack för återkopplingen.
Kan säg att fast det är jag som skrivit det, så hade jag lite samma känsla som du när den där frågan dök upp i min jakt efter ett annat inlägg…

Och du beskriver det väldigt väl, det är ju preciiiiis detta som gör det ground-shaking:

Huvaligen… har beställt den på bibblan, det där var en mening som lockar och avskräcker på en och samma gång. Och som älskare av tankespjärn, så går jag på lockandet just nu.

2 gillningar

Kul!
Det är en fantastiskt bra skriven bok, jag ser ondskan och medmänskligheten som beskrivs i den mycket som ying och yang, det ena bor i det andra och tillsammans uppnår dom någon form av balans.

Om du gillar böcker som får en att verkligen tänka till. Så skulle jag även rekommendera denna boken:

Kortfattat handlar den om människans ärketyper krosskulturellt genom historien samt hur de påverkade oss då som nu och vilken typ av lärdom som finns att dra utifrån dessa gamla historier som är vår samlade kunskap. Kan ärligt talat säga att jag försökt läsa ut den i 3 år nu. Men varje gång får jag så mycket att reflektera över, både i mig själv, hur jag är som människa och hur vårat samhälle fungerar. När jag sedan (6 månader) senare har hunnit smälta allt måste jag börja om för att komma ihåg hur allt hängde ihop. Har kommit ungefär 70% in i boken nu. Räknar med att vara klar om 2-3 år. :stuck_out_tongue:

Svårt o säga att det är den bästa boken jag läst när jag inte läst ut den ännu, så jag säger att det är den bästa boken jag inte har läst! :laughing:

1 gillning

Jag trivs bra med mitt jobb som högstadielärare men jag drömmer ibland om att bli sommelier så i sommar ska jag sommarjobba på restaurang där jag får prova på sommelieryrket. Detta hade jag inte vågat eller trott att jag skulle få göra om det inte varit för RT podden och forumet. Tack!

20 gillningar

Jag tänker att en faktor i tveksamheten att minska sin arbetstid kan, i alla fall om du har eget företag, komma från minnet när din firma startades och det var få kunder som knackade på dörren. En tid senare när det kommer många kunder, kanske till och med än vad du har plats för på en 40-timmarsvecka, är det lätt att tacka ja till lite extrajobb med tankar som “det kan ta slut imorgon, måste jobba när det finns jobb”. Sen pågår det år ut och år in och en myt som du upprätthåller via ditt beteende har skapats. Att vilja släppa jobbet och riskera att gå tillbaka till hundåren skrämmer mer än vad ledighet lockar.

Någon sorts bristtänkande och/eller FOMO med andra ord.

4 gillningar

Absolut är det så! Sedan är det skillnad på företag såklart. Enmansföretagare har ju svårare, att gå ner i tid då det är endast debiterbar timme som ger inkomst oftast. ( om man inte har sparat kapital och har råd att arbeta mindre)

Men om man har anställda samt anställd Platschef/arbetsledare som ansvarar för jobb/ekonomi, planering osv, så blir det ju lite annorlunda.
Då har man ju helt plötsligt andra som drar in pengar åt dej, och då får du en helt annat manöverutrymme.
Allt är ju upp till var och en att bestämma hur man vill ha det.

2 gillningar

Haha, tack för grattis, men det är jag verkligen inte värd!

Slutade i början av förra året, men började igen efter 5 månader! Så nu är jag igång igen, och har ingen direkt plan på att sluta! Tycker fortfarande om snus lite för mycket.

Har också hört att 5-6 månader är en brytpunkt för många, framförallt i efterhand. Intressant och lite märkligt!

1 gillning

Om jag inte missminner mig så är det som så att för att du ska bli av med ett beroende behöver din hjärna bland abnat “bygga nya vägar” där information som utlöser dopamin kan flöda. Detta tar ~3 månader för ett mindre beroemde att fixa och ~6 månader för ett större beroende.

Du hamnar helt enkelt i en brytpunkt där din hjärna nästan är färdig med dessa “vägar” och det resulterar i att du känner en sista våg av cravings.

Jag har dock ingen utbildning inom ämnet, enbart läst på nätet. Så ta det jag säger med en nypa salt.

1 gillning

Man gör det för att det enda som begränsar bolaget är ens egen förmåga. Det finns alltid saker att göra och man har alltid dåligt samvete för att man inte gör nog.

"Livet är för kort för att inte snusa!"

Känslan och tanken på att sluta definitivt kan nog skrämma livet ur den mest inbitne snusaren ganska enkelt. Så jag är en kraftig förespråkare för uppehåll(förutsatt att man vill).
Jag personligen tröttnade tillslut på mitt eget nikotinberoende och insåg att jag inte längre ville vara en slav under detta. Några tips om man vill testa “Uppehållsprincipen”:

  • Bestäm dig
  • Sätt upp en närtidsplan 3-4 veckor för nedtrappning av nikotinintag (exempelvis plåster, tuggummi, mindra antal snus per dag)
  • Meddela närstående och eventuellt arbetsgivare
  • 100 % avhållsamhet från nikotinintag efter nedtrappningen, men bli vän med att ha det i din närhet(dofta ur polarens dosa typ…)
  • Bestäm datum för när du ska börja igen(förslagsvis 3-5 år fram i tiden)
  • När datumet för återupptagande av snusandet inträffar så gör du helt enkelt en utvärdering. Om du ska börja eller om du vill sätta ett nytt startdatum längre fram i tiden?

Även om du följer ovanstående steg så kommer självfallet både ditt undermedvetna och medvetna jag spela dig ett spratt. Listar nedan några exempel på tankar och rädslor som är vanligt förekommande:

“Är livet verkligen värt att leva utan snus?”
“Behöver jag verkligen kliva ur sängen idag”
“Va fan ska jag göra med alla insparade stålar?”
“Inget snus till morgonkaffet…kan lika gärna skita i allt”?
“Vilken arbetsgivare kommer nu vilja anställa mig?”
“Öl utan snus! Inte en chans!”
“Kommer jag vara attraktiv för det motsatta könet utan en prilla under läppan?”

Varning!
Då summan av alla laster är konstant, ersätt för satan inte den fantastiska lasten snus med något skadligt(ex. överdriven konsumtion godis/läsk, rökning, heroin, aktier/kryptor osv.)

/Snusälskaren @Stryd (snusfri sedan 8 år)

*Allt ovan är skrivet med en stor portion(snus) sarkasm och hoppas ingen tar illa vid sig.

9 gillningar

Ok. Nu har jag lyssnat på avsnittet @janbolmeson och bortsett från att jag virrar på huvudet åt dig (varje gång, oavsett vilket avsnitt jag hör dig säga det i, så ock här!) när du gör ner dig själv genom att hävda hur du ‘inte tycker om personlig utveckling’ och än värre talar i ÄR/NU om sådant som jag antingen inte uppfattar som sant längre eller som sådant jag vet att du är i begrepp att förändra, och ÄR/NU bara gör det svårare att genomföra förändring.

(Tänk på skillnaden på att säga Jag ska bli den bästa pappan/maken jag kan bli eller Jag är den bästa pappan/maken jag kan vara! - vilken av de sätten att säga typ samma sak, ger mest energi framåt? Vilket sätt ger en kick i häcken att agera?)

Så… klappa dig på axeln för att du vågat testa, och då kan återgå till din äkta kärlek indexfonder som du ju i sanning väljer på nytt helhjärtat. :wink:

Ja, den e bra den. Mitt sätt att säga det där är ‘Testa, tro inte (att jag kan/inte kan)’.

Word på ovanstående, som kopplar starkt till:

för så är det. Eftersom vi är flockdjur så är drivkraften för en överväldigande majoritet just att få göra nytta, vara behövda, spela roll. Det går att ‘tänka om’ på många sätt där dock, och din ‘Carro är bara tillsammans med mig för jag tjänar ju ändå bra med stålar’ är väl ett ypperligt ställe att testa att tänka om. Du spelar roll på så många mer sätt, än enkom baserat på din förmåga att dra in cash liksom.

Briljant @angaudlinn - precis så!
Och poängen med meningsfulla uppgifter är ju att det är upp till mig vad jag lägger för mening på saker och ting!

Sen kommer detta, där jag klipper ut ett antal bra saker från inlägg ovan i tråden:

Jag har inte jobbat heltid på ‘ett och samma uppdrag’ på många år, och vill det inte. Men, typ påsken 2016 (tror jag) klev jag in i ett projekt på heltid under fem veckor för att knyta ihop säcken. Helt plötsligt var det iväg på kontoret varje dag, hela dagarna, telefonsamtal och att-göra-listor, möten och dokument, beslut och frågeställningar… det där som jag excellerat på och älskat. Och valt bort. Och efter fem veckor, när jag hade möjlighet att för första gången cykla hem innan lunch och satt där och lunchade i min ensamhet så slog det mig Som jag saknat mig själv!. Jag var så tacksam för denna stunden med bara mig och jag blev varse att jag precis gjort en typ av prao i mitt gamla liv, som gav mig vatten på min kvarn att jag verkligen inte vill leva mitt liv så. FAST jag fortfarande excellerade, och löste uppgiften med den äran, till allas förnöjsamhet. Utom min. Fast jag kan betyder det inte att jag ska. Viktig distinktion!

Det där är ju vad mitt snack på Polynomdagen 2021 handlade om:
Vad kan du ta bort från ditt liv som gör det rikare?
Och mitt svar är just måstena.

Ja.
Allt är ett val. Tom att inte välja är ett val.

Mmm. Grubbel i form av ältande, inte misnt ältande som bottnar i oro/ångest/rädsla, kan ställa till med mycket. Blir mer och mer uppmärksam på att mitt grubbel sällan är grundat i oro/ångest/rädsla. Osäkerhet, absolut, och emellanåt inslag av de där tre, men inte som främsta bränsle liksom. Det är jag tacksam för. Så fast jag definitivt tänker och nog tänker för mycket, så hade det nog varit bra mycket värre att vara mig om jag varit oro/ångestbenägnare än jag är.

NU kommer tankarna. Lång tråd. MÅNGA tankar. :wink:

Så vackert beskrivet - och jag känner SÅ igen det @Fredrik_77! Blir så himla glad att läsa detta.
Jag kan snatta och titta på ett blad, eller barken på ett träd, molnen på himlen, månen, eller grodorna som sjunger sin kärlekssång i dammarna på Bulltofta. Ljuvligt!

Där har du en mycket viktig ritual - värd att ta efter!

ExAkt!
Man tror att valen man gjort är för-evigt-val. Men de är de ju bara fram till dess att valen inte längre gagnar dig och du gör ett nytt.

Som den terapi jag går i just nu. Det är som att springa ett maratonlopp varje måndagmorgon, tufft som tusan och så vansinnigt välgörande samtidigt. Lite som hård massage - ont som f*n men gud så skönt!

Nope. Det där ska man inte göra. Punkt. Spelar ingen roll om man är ägare eller ej.
Tid är en kass faktor att kasta in ‘mer av’ för den ÄR ändlig.
Här ett blogginlägg av Seth Godin som var som en käftsmäll när jag fick den i min inkorg för 12 år sedan:

Har aldrig glömt det, och vet inte hur många gånger jag refererat till det!

Hämtade den på bibblan idag!

Haha - den där är på min att-läsa-lista, men behöver nog läsa klart The Master and his Emissary av Iain McGilchrist innan jag ger mig i kast med ännu en sån riktig tungviktare.

Oh vilken fin knorr :point_up: utgör på detta mitt ohemult (ett favoritord, alltid lika löjligt lycklig när jag lyckas passa in det i en mening!) långa svar på en intressant tråd. Tack alla för inspel!

10 gillningar

För mig var det helt klart värt det. Pensionär vid 42. Ångrar mig inte. Men alla är vi olika…

Nä, det är ju trams. Skall man sparka sig själv då? Att folk sliter ihjäl sig beror (delvis) på att vi har så hög skatt på arbete. I uppstartsfasen så får man hugga i. Sina anställda kan man inte ställa dessa krav på givetvis - vilket jag ju påpekade - att jobba sådär hårt skall man inte göra om man inte äger bolaget.

Du kan äga ett bolag utan att jobba dej i fördärvet, så du har fel.
Jag påstår att det är väldigt ineffektivt utnyttjande av din tid och resurser om du jobbar mer än heltid även som företagare. (Givet att det finns perioder med mycket jobb)
Det är heller inte på något vis ”tufft” i mina ögon att slita ut sej.

Fast bara om det är medvetet, vill jag nog påstå. Det funkar inte med en axelryckning för att slippa ta ställning.

1 gillning

Jag umgås en hel del med andra företagare och känner nog bara en som tagit det relativt lugnt och jobbat ganska vanliga tider. Han har gått från nio anställda till två, snart en på ett par decennier. Övriga som fortfarande är yrkesverksamma jobbar som svin.

Jag kan bara komma på en handfull grejer man skulle kunna skala upp hyfsat enkelt; pornografi, dropshipping eller mjukvara. Detta förutsatt att man har en känsla för vad som går hem och träffar rätt.

Du verkar ha hittat en affärsidé som går att kapitalisera på utan en massa hårt jobb - grattis till dig. Berätta gärna mer!

1 gillning

Hemligheten är ju att göra sej överflödig, och låta andra jobba åt dej. (Anställda, Underkonsulter, samarbeten osv) Jag har också jobbat hårt, men försökt att jobba smart. Det är ju när företaget väl är färdigbyggt som det går att ta det lite lugnare.
Är man bara driven av pengar, så förstår jag logiken i att hamna i för mycket jobb/många timmar. (Har man verkligen rätt timdebitering om man MÅSTE jobba 10-15h per dag?)
Ensam är inte stark, utan man kan ju ta hjälp. Det kostar givetvis pengar, men det går att driva företag utan att offra hälsa och familj/vänner.

2 gillningar

Ja, vad är det du gör då?

Bygg&Anläggning.

Nice!

Har ännu inte hittat en enda annan person som läst boken, så det är inte det lättaste att hitta någon att diskutera innehållet med. Men det är ändå en väldigt läsvärd bok.

Är du grävmaskinist?