Avsnitt #261 - Samla positiva livsupplevelser snarare än pengar på kontot? (då det sannolikt kommer hända iaf.)

Positiva livsupplevelser behöver inte alls vara så märkvärdiga. Det kan vara en jordenrunt resa men kan också vara att välja en annan cykelväg än den vanliga till jobbet. Jag har upptäckt att essensen till en positiv upplevelse är själva förändringen, att bryta rutiner och göra saker på ett annat sätt. Prova, det är uppfriskande!

Människan strävar efter att göra det enkelt och bekvämt för sig och då är det bra med rutiner. Det är ju bra på sitt sätt men inte speciellt stimulerande.

3 gillningar

Ni kanske kommer in på det mer senare, men för mig tog det emot en del när ni började prata om att man bör försöka samla på sig så många erfarenheter man kan och sedan njuta av avkastningen.

Jag kan ganska enkelt föreställa mig en hel del erfarenheter som jag inte tycker är värda att uppleva alls och som dessutom kan vara direkt skadliga för min egen välfärd.

Jag skulle nog därför hellre formulera optimeringsproblemet i termer av “quality life years” eller något åt det hållet. Så i den utsträckning som vi nu vill maximera något så skulle jag hellre säga att det typ handlar om att samla på sig erfarenheter som ökar andelen upplevda kvalitetsår samtidigt som vi undviker erfarenheter som sänker andelen upplevda kvalitetsår, slaget över hela livet.

Hur mycket pengar man har på kontot när man dör blir då ett ganska meningslöst mått eftersom man t.ex. kan ha ackumulerat kapitalet genom att jobba med något som man älskar att göra.

2 gillningar

Jag gillade detta avsnitt. Jag känner igen resonemanget speciellt då jag själv de senaste sex-sju åren har försakat mycket till förmån för sparandet för att jag ska ha det bättre “sen”. Att kunna njuta när och nu och skapa minnen ska man inte underskatta. Dessa minnen behöver inte vara bundet till en bunt pengar, men jag har redan försaktat en hel del tid med sonen, nära och kära när jag jobbade mycket och det är inte så jag vill bli ihågkommen eller så jag vill minnas min tid på jorden. Den tid som är kvar vill jag använda till att skapa härliga minnen både för mig själv och för andra, dock utan att hetsa fram en bucket list på saker som måste bockas av. Jag har däremot en lista med inspirationssaker jag gärna vill göra, tex gå på flera vinprovningar, ta en matlagningskurs, ta en spanskakurs och bo utomlands på vinterhalvåret.

@janbolmeson jag är glad att du åkte iväg till Falsterbo med Freja och att ni skapade minnen tillsammans och att höra hur hon uppskattade 15dollars bilderna/filmen från er tidigare resa och delade den med sina vänner är en bra påminnelse att bara för att det inte är viktigt för en själv, kan det vara betydelsefullt för någon annan som vi bryr oss om. <3

1 gillning

Svågern åkte med 4 åriga dottern till Kolmården för att kunna se alla EXOTISKA djur.

Hemkommen frågade vi någon helg senare vad som varit mest spännande. Svaret?

”-Klappa (bonn)katten på parkeringen och se kossan”

Så kontentan. Det är inte alltid det stora uppenbara äventyret som gör mest intryck :hugs:

19 gillningar

Absolut sant, men ibland så svårt att fatta.

2 gillningar

Men är detta inte det som ni egentligen försöker säga @Daniel_Nilsson och @Pellepennan?

När jag läser era kommentarer så “ser” det ut som att ni invänder, men jag har en känsla av att vi egentligen menar samma sak men pratar lite förbi varandra för att jag kommunicerar på ett sätt (från mitt perspektiv) som inte landar riktigt hos er.

För om jag tittar på följande:

Check. Jag håller 100 % med.

Check till viss del. Pengar upp till en viss nivå ger trygghet. Om jag överdriver för att visa på extremerna. 0 kr på kontot ingen trygghet, 50 000 000 SEK sannolikt har vi passerat punkten där pengarna ger fortsatt mer trygghet. Dvs. min poäng är att det finns ett belopp för optimalt värde / trygghet av pengarna.

Check. Men här gör du antaganget som många (och kanske jag också gör) är att det måste vara “resa”, “kostsam aktivitet” eller en konsumtion. Samt att det är ett externt krav. Om vi kommer från andra hållet - tänk om det är en “önskan” eller en “vilja” att göra / uppleva / åstadkomma något - som dessutom inte kostar resurser - håller du inte med om att det faktiskt har ett värde?

Tycker det här blir lite för snävt för min smak. Ja, lycka och livet handlar mycket om relationer, men det kan även handla om eget självförverkligande skulle jag säga.

Kontentan - jag tror inte vi ligger så långt ifrån varandra som det kan se ut.


Tillägg: Ben Carlson skrev det bra i ett inlägg idag på samma tema:

Spending time with people is more important than spending money. I’ve always been big on buying experiences but the pandemic has cemented the benefits of investing in memories even more.

Sometimes you have to spend money to create memories like going on vacation but it doesn’t have to cost a lot to create quality time.

A lot of my favorite memories come during junk time. Playing cards. Going to the park or beach. Going on bike rides. Playing kickball in the front yard.

Money is not a prerequisite for a good time.

3 gillningar

Nja, bl.a.

Tänk om målet i livet är att maxa mängden positiva livsupplevelser snarare än mängden pengar på kontot? (då det sannolikt händer iaf…)

“Livsplan / Die with zero”-workshop"

Borde inte målet vara att “die with zero” och få full användning / nytta av de pengar man har tjänat / behövt?

Du skriver ju om dessa ganska extrema idéerna om att maxa och att dö utan tillgångar. Och om optimeringsproblem. Jag har har vänt mig mot detta synsätt som jag ser det, hur du ser det är förstås upp till dig. Jag tycker inte alls vi står nära i denna fråga om det nu inte är så att du faktiskt inte menar vad du skrev i trådstarten.

Du verkar gilla att polarisera så att det ska vara antingen eller, att frågan ska bli “binär”. Samla upplevelser snarare än pengar på kontot.

Jag företräder en mer nyanserad syn. Jag kommer att spara pengar och förhoppningsvis få bra upplevelser, det behövs både och. Sen är nog så att de upplevelser jag uppskattar sällan handlar om så mycket pengar så det råder inget motsatsförhållande för mig mellan pengar och upplevelser.

Den där workshopen är i alla fall inget för mig. Det låter som en kommunistisk 10-årsplan som slutar med döden och inget kapital, det är ju fult med kapital enligt kommunismen, utom för partihöjdarna. Lite överdrivet kanske och antagligen inget du menat…

1 gillning

Jag säger så här:

Jag är en ekorre. Mitt livstidsbehov av nötter som inkluderar nötter jag ska ge bort till mina barn är X. Således bör mitt mål i livet att samla på mig nötter för att hamna runt X. Att hamna på X + n*X kommer inte tillföra något större värde i mitt liv eftersom marginalnyttan av varje nöt efter X är minskande - särskilt om man sätter den i relation tid, hälsa och annat.

Med ““Livsplan / Die with zero”-workshop” säger jag:

Låt oss försöka räkna fram vad X är för en själv och sedan lägga en ekonomiska plan som hamnar på t.ex. 1.1 eller 1.25 * X beroende på ens toleransnivå.

För jag tror att många i forumet idag är på väg mot 2X, 3X, 5X eller mer. Under den tiden är det inte osannolikt att de i efterhand kanske hade värderat andra val idag högre än de val som leder fram till 5 X.

Bill Perkins är inne på det i ett resonemang här kring att 5X är inte bättre än 1X - återigen där X är det personliga behovet definierat av en själv:

Most people forget those costs of acquiring more money, so they focus mainly on the gains. So, for example, $2.5 million does buy you a better quality of life than $2 million, all other things being equal—but all other things are usually not equal!

That’s because for every additional day you spend working, you sacrifice an equivalent amount of free time, and during that time your health gradually declines, too. If you wait five years to stop saving, your overall health declines by five years, closing the window on certain experiences altogether. In sum, from my perspective, the years you spend earning that extra $500,000 do not make up for (let alone surpass) the number of experience points you lost by working for more money instead of enjoying those five years of free time.

Det är alltså inte pengar på kontot ELLER livsupplevelser. Det är pengar på kontot som du behöver OCH livsupplevelser. Det är bara pengarna utöver de som man behöver som jag invänder mot. Dvs allt över t.ex. 1.2X :blush:

4 gillningar

Om jag ska försöka illustrera det på genomsnittskurvan över förmögenheten på Avanza.

Där tankespjärn frågan är:

  • Är det verkligen rätt att ha en plan som inkluderar en ökande förmögenhet från 65 och framåt? Vore det inte mer balanserat (med tanke på alla andra resurser) att ha en som är konstant eller minskande?
5 gillningar

Jag förstår hur du och Bill Perkins tänker. Jag tänker annorlunda.

Jag sparar och investerar till stora delar för att jag tycker att det är kul, jag har redan passerat den nivån att jag skulle kunna “gå i pension”/FIRE på en rimlig nivå. Jag kan dock inte sätta någon sådan nivå på X om “livstidsbehov” då jag ser pengarna som trygghet och valfrihet. Ju fler “nötter”, desto bättre, jag vill helt enkelt inte sätta en övre gräns. Jag kan förstå att vissa säger att mer än 30 miljoner behöver jag inte ha etc. För mig känns detta inte relevant. Och ja, jag skulle hellre ha 300 miljoner än 30 miljoner för det ger mig ju ännu mer trygghet och valfrihet.

Jag kan senare i livet välja att skänka bort stora delar till cancerfonden eller någon liknande organisation, om jag vill, eller att mina barn får det som arv. Men jag vill inte idag göra en budget som fastställer X på det sättet du framställer. Jag vill ha maximal trygghet och valfrihet för beslut jag inte vill ta idag utan att ha möjlighet att ta i framtiden. Jag vill ha spontanitet och möjlighet att ta tillfällen i flykten. Så det där resonemanget om 2X, 3X, 5X skulle jag säga inte är relevant för hur jag tänker. Jag vill inte se detta som ett optimeringsproblem heller då jag tror att lycka inte alls handlar om det utan om att uppskatta det man har, oavsett vad det är.

2 gillningar

Då har vi löst att vi tänker olika. :blush: Nyckeln ligger nog i denna formuleringen:

Min tolkning är att du tycker att i n * X så är gäller “ju högre n desto bättre”. Medan jag utgår från att det finns ett optimalt n som balanserar andra faktorer i livet. Dvs. jag delar inte synen på:

mer pengar, dvs större n = är lika med mer trygghet / frihet

Har jag förstått det korrekt då? :blush: (för tydlighetens skull: jag lägger ingen värdering i att ovan är rätt / fel, bra / dåligt utan jag är mest nyfiken att komma till kärnan var vi tycker olika).

2 gillningar

Ja det stämmer nog rätt bra.

Och sen tänker jag att om jag skulle ha “för mycket” pengar på ålderns höst så är det ju bara att skänka bort pengarna då, till välgörenhet eller liknande. Jag behöver inte budgetera för sådant nu. För vissa personer bränner pengarna i fickan (eller på kontot). Pengarna ska rulla. Jag har aldrig haft det behovet. Det skänker mig alltså inte någon uppenbar glädje att bestämma ett belopp jag “behöver” och sen planerat bränna resten i ett försök att maximera upplevelserna. Jag skulle nog mer känna ett slags stress inför att behöva göra så med “överskottet”.

5 gillningar

Inte så mycket för att försöka få dig att ändra åsikt som att belysa för andra som läser tråden.

Nu utgår jag från någon som inte har din @Pellepennan:s syn att “mer pengar = mer trygghet” eftersom har man den synen så blir även “mindre pengar = mindre trygghet” sant, vilket i sin tur leder till ett emotionellt minus att t.ex. ge bort pengar i förtid.

Ja, det här ju den klassiska synen. Nu vet jag inte om du har barn, men t.ex. i mitt fall så blir ju ett arv mindre värt ju senare man ger bort det / får det. Om jag hade fått mitt arv när jag var 35 så skulle det vara mycket mer värt än om jag får det idag eller när jag är 60. Man kan argumentera för att det finns en “nytto”-aspekt när man får pengarna som mottagare.

Samma resonemang går faktiskt att använda på välgörenhet också. En hel del välgörenhet mår bättre att få pengarna idag än imorgon. T.ex. ta kring utbildning, finns mycket dokumentation om värdet kring utbildning och den samhällsavkastning som det skapar. Om man ger senare säger man egentligen att jag skapar en bättre avkastning på egen hand än att ge det till välgörenheten som kan sätta igång en positiv spiral tidigare.

Ett annat perspektiv är ju att det behöver inte konsumeras, pengarna behöver inte bränna i fickan och slösas. I min värld handlar det om vuxna, ansvariga, välavvägda beslut där man maximerar på andra faktorer. T.ex. tidsfönster med barnen, tid i livet då något fungerar utifrån ett hälsoperspektiv m.m.

Tack för en bra diskussion som illusterar olika syn. Värdeskapande! :+1::heart:

7 gillningar

Om man har som plan att optimera sin förmögenhet till 65 års ålder för att sedan låta den dala framstår för mig som att man gör uppoffringar fram till 65 års ålder för att sedan därefter äntligen bli fri och lycklig på riktigt.

Jag gör inga uppoffringar av det slaget utan känner mig fri utifrån mina förutsättningar varje dag. Det betyder inte att jag inte bryr mig om framtiden men om man accepterar varje dag som den är behöver man inte planlägga eller ha önskemål om hur mycket eller lite pengar man har på kontot den sista dagen. För det spelar ingen roll för min egen person.

Jag vill inte leva som i ett Excelark där allt går enligt en förutbestämd plan.

4 gillningar

Men hur vet man hur stor summa detta är, om man inte vet vad som kommer hända i framtiden? Vare sig gällande inkomster eller vad som händer i livet förövrigt. Jag hade aldrig kunnat gissa hur mitt liv skulle se ut idag för 15-20 år sedan.

Jag är dock helt med på tåget gällande att man inte behöver sitta på sitt kapital tills man kastar in handduken helt, utan att det är bättre att skifta detta så fort man inte längre behöver det.

1 gillning

Jag personligen ser inget motsatsförhållande i att ha positiva livsupplevelser genom livet och att ha gott om pengar på kontot.
Det ena utesluter inte det andra.
Det bästa av två världar

3 gillningar

Spännande tråd att vi kan ha så olika syn på det här…

Jag ser det precis tvärtom. :thinking::joy:

Om jag förenklar. Jag behöver X pengar. För att få ihop X pengar så behöver jag jobba Y timmar. I min optimala värld så tänker jag att jag räknar fram X, lägger på 25 % för att vara på den säkra sidan och kommer således fram till att jag behöver jobba 1,25Y fram tills jag är 65.

Min tes - givet t.ex. Avanza-grafen - är att många jobbar mer Y än de behöver eftersom de landar på en multipel av X. Det vill säga att de gör uppoffringar innan de är 65 för att tjäna pengar de inte behöver efter 65 år. Det vill säga att uppoffringen var helt i onödan…

Lite som Perkins säger - “de tar från sitt mindre rika jag idag för att ge till sitt rika jag i framtiden”. Typ tvärtom-Robin Hood… Att göra mindre uppoffringar idag blir då det mer naturliga att flytta pengar från framtiden till idag. Dvs. ta från 85-åringen som har en lägre marginalnytta av pengarna än 45-åringen.

Ja, teoretiskt. Men för de flesta av oss som inte ärvt pengar, är FIRE eller liknande att pengar får vi i utbyte mot tid / energi. Det vill säga att jag påstår att - vi som hänger i detta forumet - inte alla i hela Sverige - skulle nog få mer nytta av att spara mindre, spendera mer och optimera på annat än pengar. Eftersom jag gör antagandet att man hänger inte detta forumet om man inte är ekonomiskt intresserad och då kommer pengarna lite lösa sig själv. Dvs. det kommer vi hantera här utav bara farten, vi får mer värde genom att komplettera med annat än att öva samma muskel som vi redan är starka i.

5 gillningar

Väldigt tänkvärt avsnitt. Det bästa på länge. Spännande att utmanas med att tänka på att man kanske bör spara mindre och konsumera mer - vi som hänger här är nog en grupp som behöver utmanas på det viset. Tack Jan och Carro!

8 gillningar

Jag håller helt med, men jag har gjort den räkneövningen med åtminstone 50 personer och jag upplever inte att den är jättesvår. Det handlar ju om att hantera de olika generella faserna i livet, synka det med alla önskningar man har och standarder man önskar. Sedan blir det ju antaganden om löneutveckling, utgiftsnivå, real avkastning, skatt m.m.

Minpension.se gör ju ett bra jobb för pensionsålder och framåt, där kan man ju ta de siffrorna rakt av. Återigen handlar det inte om en perfekt plan - vi pratar ändå om 20, 30, 40 år framåt i tiden - utan en tillräckligt bra plan som man sedan kan följa och anpassa efter hand.

Min upplevelse är att många är väldigt nöjda med “ha det som jag har det idag + X, Y och Z” där x, y och z tenderar vara väldigt hanterbara. I majoriteten av fall, tid, hus utomlands, någon större resa, gåva till barn etc.

1 gillning

Det beror på vem man är och vilket liv man har, jobba mindre och använda tiden till annat låter bra😃 Men till vad? Det hinner man kanske med ändå. Själv har jag drivit företag i många många år och jobbet har alltid varit prio 1 (familjen ska ju försörjas😉) men ändå har jag hunnit med typ alla djurparker och nöjesfält i hela landet tsm med familjen och vi har rest utomlands någon vecka de flesta åren. Men även spelat dator med barnen och varit med på sporttävlingar och detta har varit fantastisk trevligt.
Det handlar om prioriteringar men hur man än prioriterar så finns det en gnagande känsla av tvivel om man gjort tillräckligt med familjen.
Lätt att få dåligt samvete om man har lätt för att få sånt. Själv slår jag bort den känslan.
För övrigt så var veckans avsnitt en tankeställare. Bra jobbat⭐️

3 gillningar