Hej! Lite sent på tråden här, lyssnade medan jag diskade ikväll… Härligt avsnitt där ni gräver djupt i er själva, och kloka inspel från Caspian.
Så himla intressant att det är så olika vad vi bygger vår trygghet på. Och kanske lite sorgligt att många svenskar tilltror mycket trygghet till pengar. Jag har nog mer sett pengarna som nåt som kommer och går olika faser i livet. För mig är det alltid RELATIONER som ger trygghet.
Låg utslagen i utmattning för några år sen, ångestattacker på soffan i ett halvår typ. Tre miljoner på kontot då skulle inte ha hjälpt mig det minsta, när jag knappt orkade gå utanför dörren. Inte heller hade jag mått bättre av en större lägenhet eller en Porsche i garaget. Vad som höll mig uppe var ju mina fina vänner och syskon som ringde, hjälpte mig att handla och kom på fika korta stunder. Hela min intellektuella kapacitet som jag mycket byggt livet på var utslagen. Relationer är för mig den enda varaktiga tryggheten och resursen.
(Goda relationer är faktiskt också den enskilt viktigaste faktorn för lång livslängd, mer än att träna och avstå rökning. Läs gärna fina boken Tillsammanseffekten.)
Och apropå upplevelser och pengar: Familjen hade det rätt knapert när jag växte upp, men vad jag minns mest är ju inte de få gånger föräldrarna skrapade ihop till Liseberg. Det är ju när vi var på stranden, eller grillade korv i skogen, eller spelade brädspel på juldagen (görs än). De fina upplevelserna är inte de dyra.
Jag sprang på den engelska ljudboken på tuben idag. Kanske är den postad här, men mina söksuperkrafter hittade den inte, så jag dumpar den här för alla som långpendlar, ska ut och promenera bort julmaten eller nå’t annat effektivt:
Nu har jag förresten lyssnat på hela. Jag gillar inte boken. Det jag gillar är önskan att tänka om och att tänka annorlunda, men den är fortfarande skriven av en amerikan mitt i kapitalistmaskineriet som tjänar rejält med stålar och hans mål är delvis att kratta manegen för sina egna barn och har skrivit en bok om det.
Jag tror det är just den amerikanska livsstilen och sättet att se på ålderdom, pension och död (samt arv och eftermäle) som skiljer sig från mitt sätt ett se på det. Men det är ju också en ögonöppnare, så det var ju nyttigt. Dessutom är det alltid bra att ha tagit sig genom något så att man kan uttala sig definitivt om vad man tycker om helheten.
Jag tycker t ex att “Rich dad - poor dad” ger minst lika mycket livsvisdom och den boken är betydligt bättre skriven. Ja, det var väl bara det… en “book report” helt enkelt.
Hela diskussionen med die with zero har varit en del i mitt skifte av fokus från “att bli rik” till resiliens. Att skapa motståndskraft och trygghet ekonomiskt, fysiskt, psykiskt osv för att redan nu göra det jag vill, med min familj. Jag har lagt tankarna om att först bli rik sen göra roliga saker. Visserligen innebär detta inte att jag idag kan köra en Ford 250, bo i nybyggd villa på 250 kvm och resa till Sydafrika varje år. För det behöver jag väldigt mycket mer pengar än jag har nu. Jag får istället maximera möjligheterna jag har nu och inom greppavstånd.
Detta innebär samtidigt inte att jag avsäger mig möjligheterna att tjäna mycket pengar i framtiden och ha min Ford 250 (gärna på el ), men det får ligga vid sidan av i mitt företagande. Det får inte ta förarsätet i familjens privatekonomiska planering.
), men det får ligga vid sidan av i mitt företagande. Det får inte ta förarsätet i familjens privatekonomiska planering.