Jag har nog aldrig tänkt på att vårt redan belånade boende egentligen är en hävstång. Men det är det ju. Gränsen går vid att inte kunna betala lånet med enbart en inkomst. Vi ser det som en boendekostnad där det likaväl hade kunnat vara en utgift för en hyresbostad. Om något händer någon av oss så ska den andra klara sig. När man närmar sig pension så gör det inget att maxbelåna sig-då är de pengarna ändå tänkta att sitta på ett räntekonto, och kan täcka ränteutgifterna för lånet. Skillnaden är ju att pengarna finns tillgängliga om man skulle vilja/behöva använda dem. Det är ju inte säkert man får låna när man är pensionär, även om man har ett kapital på banken. Då vill man inte behöva använda det ihopsparade “levaloppan-kapitalet” för att bekosta ett nytt tak. Då är det bättre att ta kapital av det frigjorda huskapitalet, och betala bara räntan för den delen du behöver använda med hjälp av levaloppan-kapitalet. Det är som att låna av sig själv, men banken får räntan.