Och jag tar det verkligen som att du säger det i allra största välmening-jag är oerhört tacksam för dina (och alla andras) råd i denna tråden. Det är oerhört värdefullt för mig 
Absolut att vi skulle behöva komma att amortera. Nu bara höftar jag med lite siffror för att det ska bli mer lättöverskådligt: men låt säga att vi har som mål att i framtiden ha skrapat ihop 5 mille som “rumlepengar” och vi vill inte använda dem till annat än att ha skoj med eller sätta guldkant på tillvaron. Vid 60 års ålder sitter de säkert på ett konto, då vi har växlat över från aktier till trygga räntebärande konton eftersom vi har uppnått det sparkapital vi var ute efter och inte känner att vi behöver mer. Vi har ett lån på huset på 3 mille, och vi är inte intresserade av att ha högre, eftersom det är en nivå vi vet att vi klarar att betala med de löpande inkomsterna (som jag vet kommer vara högre då, men vi kan låtsas att jag är 60 år nu för att slippa ta hänsyn till inflation och allt annat) som vi har. Låt säga att bankerna har en magisk gräns (den är ju dock inte så tydlig i verkligheten, men jag måste sätta en imaginär gräns eftersom jag inte vet vad den riktiga gränsen är när de börjar dra öronen åt sig för att låna ut till pensionärer/äldre) att de inte lånar ut mer pengar när man är 61 år gammal. Låt säga att vi då har ett övervärde i huset, att huset är värt 6 mille. Men så helt plötsligt börjar det dyka upp en massa dyrbara reparationer. Taket måste bytas, värmesystemet måste bytas mm-you name it. Då vill vi inte behöva ta från våra 7-8 mille “rumlepengar”, och krympa vårt “guldkantskonto”. Min tanke var då att passa på att låna upp ytterligare 2 mille på villan och sätta de på ett separat huskonto innan vi fyllt 61. Jag vet att vi hade kunnat låna upp de pengarna redan tidigare och använt som hävstång i våra investeringar-men det gick över gränsen vad vi var beredda att riskera.
Låt säga att jag nu har 2 mille på ett separat huskonto. Om jag använder skandiabanken som mall så skulle vi få låna till 3% ränta om vi belånar till 85% av husets värde. Högsta räntan på sparkonto just nu (med svensk insättningsgaranti) är 2,9%, en differens på 0,1%. Men vi räknar på en diff på 0,5% (jag har följt differenserna länge och sett att det aldrig blir mer än så, det finns alltid något sparkonto som ger nästan samma som boräntan). Tillsammans med amorteringen så blir det 2,5% av det belånade beloppet på 2 mille.
2,5% av 2m = 50 000 kr om året, varav 10k är räntekostnader och resten är amortering. 10k blir som en premie för att alltid ha pengar tillgängligt för de kostnader som vi inte vill använda nöjespengarna till. 10k om året som vi aldrig får tillbaka kommer då egentligen vara småpengar för oss. (men om vi hade investerat de, och vi hade förlorat dem-då hade det inte varit småpotatis längre).
50k skulle räcka i 40 år innan de 2 miljonerna “ätits upp”, och då är vi 100 år gamla och troligtvis inte intresserade av att bo kvar i hus ändå (om vi ens lever). Men eftersom vi amorterat så finns det ett nytt övervärde i huset, så det är ju inte som att det är 2 mille som gått till spillo. Det blir släktingar som ärver helt enkelt.
Om vi då måste byta tak eller värmesystem eller vad det nu kan vara-då kan vi använda det där huskontot (vilket gör att om vi behöver använda det kontot så är det inte längre 40 år som gäller längre innan pengarna är slut, och det kommer bli högre räntekostnader eftersom mellanskillnaden inte längre blir 0,5% när just det sparkontot minskar. Men det är ändock bättre än att behöva nalla kännbara belopp av “levnadspengarna”). Men om vi inte lånar de där 2 miljonerna så kommer vi behöva ta av “rumlepengarna” när ett tak ska bytas, och det kommer finnas ett övervärde i huset som inte kan utnyttjas till just sånt (vet flera som blivit nekade lån av banken pga ålder och i bankens tycke för låg pension). Men jag vill inte låna de där 2 miljonerna redan nu, eftersom jag skulle aldrig investera så mycket ändå (det är alldeles för mycket hävstång och risk i mitt tycke, i förhållande till framtida prognosticerade inkomster)-och för mycket att förlora om det går åt helvete. De summorna jag “laborerat” med tidigare är ändå sånt som vi kan avvara om skiten träffar fläkten. Nu höjer jag risken när vi går in på börsen (indexfonder), men det är en kalkylerad risk där vi “endast” kan förlora våra framtida rumlepengar, men där vi ändå har råd att behålla nuvarande levnadsstandard.
Nu har jag iaf löst ut det som fanns på Lysa, och det extra buffertkontot (vi har fortfarande ca 280 kr kvar på ett annat buffertkonto, lite mer än ett års utgifter), och skickat in 500k på ett bräde på börsen:
50% DnB global indeks
35% Storebrand Europa A SEK
15% Länsförsäkringar Sverige index.
Ville inte ha så mycket i globala indexfonder, så vi viktade ner USA med en europafond istället. Vi kommer fylla på med månadsinbetalningar efterhand, och känna efter hur det går med studierna och sen ta ett välavvägt beslut när det gäller att använda bostaden som hävstång (vilket det lutar 99% åt att göra, men vi vill bara vänta lite till och låta beslutet landa) 