Att premissen ovan inte stämmer inses lätt om man betänker en enkel Robinson Kruse-ekonomi.
Robinson kan välja att plocka en kokosnöt extra varje dag så att han får en buffert av kokosnötter att äta om han skulle vricka foten en dag. Eller för att investera tid i att konstruera en kokosnötplockarpinne som gör det lättare och snabbare att plocka dem fortsättningsvis. Ingen annan påverkas av Robinsons högre välstånd i och med detta.
Om Fredag anländer till ön, kan de börja samarbeta eller byta varor med varandra. Fredag får kokosnötter, Robinson får fisk. Båda är rikare och ingen har utnyttjat någon annan.
Det finns nog inte ett enkelt enda svar på frågan utan varför folk väljer att spara och vill bli förmögna är nog högst individuellt. I mitt fall var det definitivt inte ängslan, men över tid har motivet skiftat lite.
Som tjugoåring ska jag erkänna att det handlade en hel del om barnsliga saker som prestige och status. Drömde om att ha en Lambo.
Som fyrtiofemåring handlar det mer om trygghet, FU-kapital, framtida arv till barnen, frihet och liknande. Även kul att följa sina investeringar och allokera osv. Förmögenheten blir ett intresse i sig själv.
Om du verkligen tror på detta, varför sparar och investerar du? Du har i andra trådar skrivit att du vill satsa på att bli daytrader för att du är så bra på att slå index.
Har du kommit till nya insikter?
Försöker själv förstå, men det är inte lätt att hänga med.
Det är typiskt marxistiska tankegångar när man är övertygad att ekonomi är ett nollsummespel. Dock är det inte bra för en konsumtionsdriven ekonomi om alla håller hårt i pengarna.
Det beror iofs kanske på hur brett man kollar. Får man med alla externaliteter så närmar det sig kanske nollsummespel, för då tar man in alla aspekter. På något sätt är vi ju ändå i ett slutet universum
Källa= en intervjstudie av n=1 personer dvs jag själv:
Jag vill bygga förmögenhet för att så snart som möjligt kunna få 100% (eller så när som möjligt) bestämma vad jag lägger varje timme på och inte behöva sälja min tid till arbetsgivare. Hur mycket jag vill umgås med andra människor och hur mycket jag vill sitta ensam och läsa eller tänka eller lyssna på musik är en annan sak
På sitt sätt försöker det vara ett noll summa spel.
Som exempel
Oh nej. Fler svenskar med jobb har mer pengar och antalet fattiga och arbetslösa har ökat, inklusive 1 miljon invandrare medräknat.
HÖJ SKATTTEN PÅ ISK.
Så fort den vanliga svenska arbetaren (även ny svenska) börjar tjänar mer än arbetslönen. Så börjar det gnällas på folk som investera. Och allt som inte skattas 30% ska det gnällas på
Alltså, din källhänvisning är under all kritik, det skulle vara bättre om du inte ens hänvisade till något.
Du skulle lika gärna ha kunnat skriva “enligt någon” eller “enligt internet” , det är ungefär lika intetsägande när du väljer att hänvisa till en plattform med flera miljarder användare utan att specificera vilken av dem som sagt det.
Det är osannolikt att någon som är alltför paralyserad av ängslighet och sina känslor ska kunna bygga en förmögenhet eller nå FIRE.
Men det stämmer att det både kan handla om vad man vill till och vad man vill bort från.
Men att spara kontrollerat och målinriktat i årtionden för att forma sitt liv som man vill är väl inte direkt att fly, i de flesta fall skulle jag säga att det är motsatsen.
Om jag hade lidit skeppsbrott och levt ensam på en öde ö och sedan äntligen fick träffa en annan människa… inte sjutton skulle jag börja med nån himla byteshandel, jag skulle bli överlycklig och bjuda på mat!
(Jag förstår att du tar ett fånigt exempel för att förklara, men såna exempel tenderar att tappa bort att människor också gör saker utanför den organiserade ekonomin, helt enkelt av kärlek till varandra. Läs förresten gärna “Who cooked Adam Smiths dinner”.)
Så är det förstås. Men här hade vi någon som fått för sig, i princip, att om någon får det bättre så måste någon annan få det sämre. Då kan man behöva skala av alla lager för att visa att grundpremissen är fel.
Tack för boktips, intressant att Adam Smith fick middag av mammi varje dag.
Är inte det enkla svaret på trådfrågan bara att förmögenhet byggs av den som förbereder sig för framtiden, precis som man borde i alla anseenden.
Implikationen om flykt från ( vad ) är för mig lite luddig. Ett vardagligt genomsnittligt liv? Tvång att jobba för att betala sina räkningar? Modernt liv kan ju klassas som en organiserad flykt från naturens krav för vår överlevnad. Att bygga upp en förmögenhet, eller en hög med pengar av något slag, är bara en individualistisk version av vad samhällen gör - bygger upp en förmögenhet för att förenkla livet nu och framöver.
Min fråga till ts är vad det realistiska alternativet är? Vi tränar kroppen för att vara mer kapabel i framtiden. Hela varelsen vi är finns för att bli bättre på nödvändiga uppgifter i omgivningen genom adaptioner. Det är ju lite hela grejen med fortplantningen också, åtminstone när selektion har någon makt över processen, men även det trycket från naturen har mänskligheten försummat genom innovation.
Med det sagt… öh, klart man sparar lite pengar till en regnig dag. Den som spar… osv.
Är det inte sak samma? Den organiserade ekonomin började med den typen av frivillig hjälpsamhet. Fast i praktiken, när det stod mycket på spel ville man ha något tillbaka; byteshandel. Och för att slippa frakta otympliga volymer bytte man mot snäckor eller ädelmetall man sedan kunde frakta och byta enklare. Då går handel snabbare, blir mer komplex och mentalt jobbig, så man uppfinner noggrannare bokföringsmetoder som också lagstiftas för att kunna beskatta handel.
(Hemarbete och gratis hjälp är bara en form av svårkontrollerat skattefiffel?)
@Trashman Ur perspektivet ovan är det svårt att se hur en förmögenhet handlar om “flykt”. Snarare överdriven hjälpsamhet.
Nej, det är det inte. Marxismen förnekar inte att att ekonomin kan växa. Den analyserar och problematiserar bland annat hur värde skapas i produktionen, fördelning mellan arbete och kapital samt maktrelationer.
