Hittade tre-fyra stycken firmor som delvis erbjuder finansiell rådgivning med timavgift i min stad.
Så de är inte utrotade än, som tur är. 
Men självklart vill företag maximera sina vinster, så vi får hoppas att de som anlitar rådgivning, har värderat kostnaden.
Detta måste vara en viktig faktor/moment 22. För få kunder = för höga avgifter per kund = för få kunder.
Kundbasen är för liten och många potentiella kunder litar för mycket på sin bankkontakt.
Jag tror att om alla med stort kapital som litar på sin bankkontakt och blir ”blåsta” på höga fondavgifter istället hade gått till rådgivarna så hade rådgivarna kunnat ha fler återkommande kunder till lägre priser.
Plus att ovan personer skulle få en bättre rådgivning utefter personens situation utan att missa avkastning på dyra och dåliga fonder.
Tillägg, när jag har köpt dyra tjänster via bolaget så har jag sett det som en engångsinvestering, skulle inte vilja vara bunden till höga löpande avgifter med en procent på kapitalet.
Ja, men problemet är snarare dokumentationskraven och ansvarsbiten. Du behöver göra samma dokumentationsarbete oavsett om du rådger på 100.000 kr som på 10.000.000 kr.
Mest att kundbasen är för liten. Vi glömmer ju ofta bort i forumet att 30% av befolkningen inte har råd med en oförutsedd utgift på 1000 EUR och 50% av alla husägare har mindre än 50.000 kr i finansiella tillgångar.
Och ja, de som har lite mer tenderar ofta lita på banken. Men det är mer ett volymproblem än ett “lita på bankrådgivaren”-problem.
Jo, jag vet att många tänker så (jag gjorde det förr också), men när jag suttit och pratat med Ricard, Per och Henrik med flera så blir det också knökigt i praktiken.
Vilken fråga är det man köper svaret på då?
Det vill säga att det som de flesta köper när de köper en engångsrådgivning är antingen:
Ett specifikt problem; t.ex. “Jag ska sluta spela i NHL, ska flytta hem till Sverige, hjälp mig föra över pengarna”, “Jag är utlandssvensk och vill ha kvar mitt ISK”. Fungerar utmärkt (för övrigt @EvidaPer:s specialområde). Det är ju en konkret engångsfråga som man kan betala för engångsrådgivning.
Har jag gjort rätt? Är ju också en engångsfråga, men allvarligt talat, om man den externa valideringen idag, då lär man behöva den imorgon. Alltså är vi tillbaka på ovan.
Så det blir återigen ett svar när man tänker snabbt och enkelt (system 1) och ett helt annat när man väl börjar dyka ner i nyanserna.
Med det som kommit fram här känner jag inte att jag kan rekommendera någon form av rådgivare alls.
Jag kan tyvärr aldrig få det värt att de ska ta procent.
Kan vara för att jag personligen har svårt att se att de tillför mig något alls, då jag har så bra koll själv. Men visst andra med mindre koll kanske det kunde vara värt för men där tycker jag enkla gratis råd som billig indexfond och lagom buffert räcker så långt att det ändå blir svårt att försvara kostnaden.
Ja, känner man sig trygg i att man har gjort allt rätt så är det så. Jag stod länge där också. Men sedan så insåg jag dumma saker jag gjort (t.ex. har förlorat mycket pengar på onoterade aktier, på att jag har haft fel risk, på att jag överskattat sannolikheten för dåliga börsår för att jag tidigt upplevde två krascher etc).
Den svåra frågan som jag hela tiden brottas med - även efter 30 år är:
Hur vet jag att jag inte lurar mig själv?
Lite enligt Feynman; lura inte dig själv, men kom ihåg att du är den som är enklast att lura. För problemet är att man inte ser det man inte ser. Lite enligt metaforen kring Mount Stupid.
En sak jag t.ex. upplever idag som en “koll” på när folk är tillräckligt duktiga är att man slutar att leta efter saker som bekräftar ens tes, utan börjar leta efter fel som snarare skjuter ner den. Extremt få investerare som jag känner lägger ner lika mycket tid på det som på att bekräfta sin egen tro.
Därav att det tar tid att bli en duktig investerare.