Finns det någon poäng att vara sämre än index under en nergång?

Jag noterar att det finns en hel del sparare som gör sitt yttersta för att minimera risk och mäter sin framgång i hur lite volatilitet som de har i portföljen. Nu har jag inte upplevt finanskrisen 2008 och IT-kraschen 2001 på när håll men jag blir ändå konfunderad när man exempelvis presterar sämre än index under Corona-året i fjol men tycker det är en stor framgång för ens portfölj gick ner mindre under raset för ett år sedan.

Jag missar säkert något här och vill gärna förstå varför man väljer en strategi som ger lägre avkastning än index om man är långsiktig och inte beroende av sin portfölj för löpande utgifter.

Den enda kraschen jag upplevt på nära håll är förra årets Corona och personligen så hade jag allt för mycket pengar i tillväxt-aktier och visst gick de ner…men jag gjorde absolut ingenting. Jag följde börsen lite mer passivt och levde vidare mitt liv precis som vanligt då jag har jobb, lön och ett sparkonto.

Men jag har full respekt för att jag kanske reagerat annorlunda om jag varit med under 2008 och 2001 och det är nog därför jag vill förstå om jag bör ha en otroligt defensiv portfölj a la Allvädersportföljen, RT eller Golden butterfly under en kommande längre börsnedgång?

Sedan Corona-kraschen har jag sålt av en del tillväxt(efter uppgången) och placerat i investmentbolag, indexfonder, Lysa 60/40 och husköp men kan inte riktigt släppa tanken att det kan finnas en poäng med en ännu mer riskspridd portfölj när väl nedgången kommer.

1 gillning

Allt annat lika så är ju lägre volatilitet alltid bättre, dumt med en onödigt skakig resa till målet.

Jag tänker att man ska prioritera så här:

  1. Nå avkastningsmålet.
  2. Nå avkastningsmålet med så låg volatilitet som möjligt.

Men jag håller med, så länge man aldrig säljer under resans gång så borde volatilitet vara helt irrelevant?

1 gillning

Nu är det givetvis enkelt med facit i hand men kan inte riktigt komma ifrån när man kollar på index-utvecklingen senaste 20-30 åren så måste man ha rejält med otur i när man investerar om man inte får långsiktigt bra avkastning på index-fonder. Så varför gå säkrare liksom?

Den enda anledning som jag kan komma fram till är att man mår fruktansvärt och gör impulsiva och dåliga beslut under en dramatisk nedgång eller en längre lågkonjunktur. Men om man inte “behöver” pengarna löpande så kan man kanske anta att 2-3 år på minus är vad det maximalt kan bli. Och sedan vänder det oftast tvärt uppåt om man kollar på historisk index-data. Så har man en sparhorisont på 5-10 år så finns det ingen anledning till mer riskspridning än indexfonder, investmentbolag, Lysa 60/40 och sparkonto.

Men som sagt, jag har inte varit med 2008 och 2001.

Jag mäter inte framgång i volatilitet men tycker att stor volatilitet ökar risken. Man kan ju aldrig veta om kursen stannar på en botten. Gör den det är man ju rökt. Det är risken.

Jag har också en prioriteringslista. Jag tänker kalenderårsvis och vill inte ha några negativa sådana. Det är prio ett.

Prio två är att få bättre utveckling än Avanza Zero. För mig är det ett grovt genomsnitt av svenska börsen och ett reelt placeringsalternativ. Man kan välja andra index men det spelar inte så stor roll. Det handlar inte om tiondelarna utan om den stora bilden.

Så nä, jag ser ingen poäng med att vara sämre än index någonsin.

Det är väl just det, du hade inte behov av de pengarna mtp lön, möjlighet att behålla jobb, buffert, och gissar på inte heller något snart planerat inköp av ex hus. Har man råd att gå utan pengarna en period (som kan vara längre en coronakraschen) är det ingen big deal att ha mycket pengar i aktiefonder. Men om man inte har råd med det (antingen reellt eller emotionellt) så är det ju vettigt att minimera risken.

1 gillning