FIRE på riktigt - bjud in Oskar Lindberg

Bjud in Oskar Lindberg som Kan FIRE. Han och hans familj lever enligt FIRE. Han och hans fru har skrivit två böcker i ämnet,
Det blir inte trovärdigt när ni pratar om något som ni inte förstår och dessutom tycker illa om. Annars är era avsnitt trevliga och roliga. Man längtar ju efter Söndagarna

8 gillningar

Tack för tipset, ska kolla det. :+1:

Kom på att du gärna får skriva vad det var du inte uppskattade - eller vad du tänker Oskar kan bidra med? Blir ju lite nyfiken eftersom jag hela tiden upplever mig lite som ur synk med FIRE-rörelsen när jag egentligen är där / känner många som är där etc. :flushed:

Vad är det som jag missar?

4 gillningar

Får gå emot trådstartaren, jag har inte upplevt att ni inte förstått FIRE än mindre ogillar idén. Tycker ni förklarar vägen dit på ett sunt sätt.

På temat, om ni planerar ett FIRE-avsnitt hade i alla fall jag önskat att ni tar upp hur man gör när man nått sitt FIRE-mål?

Hur bör balanseringen vara? Ska jag alltid ha ett års utgifter på sparkonto och sälja av fonder regelbundet? Månadsvis? Vad händer om det går upp eller ner? Alltid säljorder på 4 % av innehavet den 1a januari varje år?

…och hur kan jag räkna med pensionen i det hela, om jag vill bli FIRE vid 45, börja ta ut tjänstepension vid 55, och allmän pension vid 65?

Många långa frågor som ni kanske delvis besvarat redan, jag ska hålla utkik om frågestund kommer men kom och tänka på dem här så passade på…

11 gillningar

Ja! Det var f ö tubletande efter bl a Oskar som ledde mig till rikatillsammans. Och det är något jag skrev att jag sökte mer av i podden, en syn på att “rika tillsammans” kan betyda mer än “kapital tillsammans”. Men jag tror han skulle vara tålmodig nog och pedagogisk nog att möta Jans betonghårda aversion mot rörelsen. :slight_smile:

Med det sagt gillade jag gårdagens avsnitt för att Caspian styrde upp det när vi fick metaforerna kring träning (och för att Caroline satte ord på min frustration kring språkmissbruket, men det är en annan diskussion. :sweat_smile: ) som jag tyckte hittade hem bättre.

Ser man bara FIRE som en panikväg att skaffa Dra-åt-helvete-kapital har man missuppfattat det. Ser man det som ett sätt att “köpa tillbaka” tid man normalt säljer tänker man mer rätt imho.

Barista-FIRE är nog snarare det normala. Man måste inte säsongsjobba, men många tar gig, jobbar deltid i nå’t roligare men möjligen sämre betalt, med mindre stress osv. Jag minns för några avsnitt sedan då Caroline pratade om frustrationen som uppstod om hon inte fick skriva lite varje dag. Det där är ju en drivkraft som är lika stark som en företagande drivkraft kan vara, eller en “gymmande” drivkraft för den delen. Jag tror skapande och delande av detta kan vara minst lika starkt som att på annat sätt bidraga till omvärlden. Det är ju knappast så att världen egentligen inte har “nog” med konst, film och musik (eller prylar till förbannelse för den delen) för att det ska räcka till alla kommande generationer innan apokalypsen… :slight_smile:

3 gillningar

:+1: Det där är riktigt bra sagt. Man shortar arbetet :slight_smile:

FIRE är ett spektrum–det behöver inte nödvändigtvis vara 100% på stranden med parasoll-drink, det kan helt enkelt vara lite mer av det.

2 gillningar

Ni missar ingenting. Ni gör ett jättebra jobb :muscle: Däremot upplever jag detta som det vanliga scenariot att folk är inte bra på att förstå någon som inte värdesätter samma saker i livet.

Det stora gapet är i att det finns ett stort läger av FIRE-supportrar (och människor rent allmänt) som tror att man automatiskt blir lyckligare av att jobba mindre eller att man inte kan vara lycklig i sitt vanliga jobb. Dvs för dessa är det ENDA svaret att byta jobb eller jobba mindre. Dessa personerna blir stötta om man inte håller med dem att “jobba mindre” eller “jobba med annat” är vägen till lycka. Jag upplever även att det finns de som tror man är en arbetsnarkoman bara för att man tycker om sitt jobb.

Jag tycker ni gör ett bra jobb som tar upp att “flykt” aldrig är svaret. FIRE av rätt anledning är såklart…av rätt anledning. Många tänker tyvär ganska kortsiktigt så det tåls att påminna om det.

1 gillning

Jag har också önskat Oskar Lindberg tidigare. Han var gäst i Framgångspodden, och blev där ett av de mest lyssnade avsnitten om jag förstått saken rätt.

5 gillningar

Oavsett vad resultatet av samtalet blir så tror jag du kommer att tycka att Oskar är en mycket givande samtalspartner i podden. Det finns så många högljudda amerikaner därute som baserar FIRE-pratet på amerikanska förhållanden kring drömmar, pension, sjukvårdsbuffert etc och det är lätt att det är dessa som får styra agendan.

Oskar är en av få i Sverige som tagit FIRE och gjort en folkhems-IKEA-lagom-tacofredag-version av det utan att syssla med dumpstring, hyra ut klädkammaren till kinesiska utbytesstudenter eller att äta sig mätt vid provsmakningsdisken på Ica.

3 gillningar

Hej men Oskar och hans familj lever inte på 40000 - 60000 kr per månad. Dom lever på vad som är en normal knegarlön. Det är otroligt intressant deras resonemang kring om dom verkligen ska köpa en ny pryl , hitta en begangnad, eller avstå. Alltså de handlar också hur man lever som FIRE.

2 gillningar

Inget personligt emot någonting om FIRE eller Oskar L men det de pratar om är enbart medveten konsumption.

Rikatillsammans har ganska många avsnitt om pengarpsykologi som tar upp just detta som jag kan rekomendera dig att läsa då de tar upp just detta ämne. Sen om man väljer att ENDAST applicera det tänket när man gått i FIRE är en annan femma :slight_smile:

1 gillning

Det du missar är att du inte har erfarenhet av att lönearbeta. Att någon annan styr över din tid, att inte få dom semesterveckorna du vill, inte kunna styra över mängden arbete som skall göras. Helt enkelt längtan till att vara fri från detta, det handlar inte om att ogill sitt jobb utan att ogilla att lönearbeta och alla nackdelar med det. FIRE löser det, sedan är det upp till en själva att göra något meningsfullt.

16 gillningar

Bra sammanfattat!

Jag gillar mitt jobb, mina arbetskamrater, merparten av arbetsuppgifterna etc. Jag gillar däremot inte att vakna en morgon och veta att jag har ett möte 9.30, förväntas äta lunch ihop med arbetskamraterna vid 12.30, behöver få vissa svar innan en deadline vid 14 för att hinna klart innan 15.30 och sedan ha ett undervisningspass 16-18, åtminstone inte när jag inte själv kan välja mellan detta eller att avstå.

Mötet kan vara givande eller nödvändigt. Lunchen är oftast trevlig, men jag ses som ett ufo om jag avstår eller äter ensam vid 14 istället, deadline är bra, men trist när andra påverkar mitt arbetsflöde och undervisningspasset beror på mycket på ämnet och dagsformen på tonåringarna jag jobbar med.

När jag ser mig omkring hemma där under morgonsysslorna finns det vissa dagar så mycket annat som lockar mig. Jag vill skapa musik i hemstudion, läsa en bra bok, skriva, lyssna på musik, ta en promenad, umgås med mina föräldrar (båda runt 75) eller börja rita (igen). Inget av detta gör jobbet tråkigt, men jobbet tar massor av den tid jag kunde lagt på detta istället.

För mig är FIRE-tankarna en väg att få loss den där tiden. Inte för att ge fingret till en chef som brukar vara bra, eller för att jag hatar det jag jobbar med, för det gör jag inte heller. Jag strävar definitivt mest mot något och inte från något.

Bonus: Eftersom jag följer en del kring FIRE på youtube har min algoritm numera börjar föreslå klipp om minimalism, ekologisk hållbarhet och självförverkligande. Jag tror inte det är en tillfällighet.

Få flyr, men många söker.

7 gillningar

Sant. Jag inser att det här är en av mina blindspots. Tack för feedbacken. Även om jag ska villigt erkänna att det alltid är lite jobbigt med feedback initialt. :slightly_smiling_face:

10 gillningar

Att du inte ser några alternativ mer än FIRE låter som flykt i mina öron.

Det finns jobb där du kan få allt det där som du pratar om.

Folk tror att det jobbet de har idag är det ENDA som de någonsin kan ha och det är fel i resonemang.

Det är en av dina “blind spots” men jag är ju en lönearbetare och delar i viss mån din syn om FIRE även om jag inte ser det riktigt så bäcksvart som du får det att låta i senaste avsnittet. Samtidigt till ditt försvar har du ju tidigare haft en gäst som är för FIRE även om han inte ännu hade uppnått det.

Själv har jag ju valt vägen att arbeta 80%, vilket jag antar är mest likt en “barrista-fire” även om min säsong jag är ledig är varje onsdag. Men jag kan till viss mån hålla med trådskaparen om att det blir lite “obalans” i diskussionen när du är så väldigt negativ till RE delen i FIRE. Du skulle behövt någon motpol som är väldigt positiv till RE-delen för att få till en mera balanserad diskussion tror jag.

2 gillningar

Jo, det finns andra alternativ såklart. Jag hade förmodligen valt dessa om jag inte trivts där jag är idag. Det finns en tid när det var jobbigt och då sökte jag aktivt annat.

Men vägen till en annan inkomst kan ju gå olika vägar. Dels “lillasystermodellen” som Jan brukar förespråka, men även via hobby, “prao” etc. Att gå ner i tid kunde vara en modell, men jag är osäker på om det fungerar i min bransch där det är väldigt flytande tider och mycket förtroendetid redan. Att byta bransch är ett annat sätt, men det första man gör då är inte att be om nedtrappning osv.

Jag är inte ens säker på att det blir FIRE för min del. Jag inriktar mig mer mot det som en målbild för att det hjälper mig att ha fokus på sparande och det rimmar dessutom bra med mina tankar om hållbarhet och minimalism som en väg till en mer lycklig och välmående mänsklighet.

Vi är ju alla olika i hur vi fungerar inuti skallen. Det visar ju senaste poddavsnittet också med all önskvärd tydlighet. Man måste inte bli varekn aktivistisk förespråkare eller rabiat motståndare. Det är inte för alla. Man kan vilja fundera i de banorna som ett sätt att väga tankar för och emot.

Det är därför jag gillat det jag hört av Oskar också. Han är inte en 20-plussare som tror att om han bara plöjer mer 200% arbetstid på ett kontorsslavsjobb så blir han lycklig vid 31 års ålder och ska dricka drinkar på en solstol på Teneriffa resten av livet.

:+1::+1::+1: Precis så ser jag det också!

Under sommaren har jag valt att gå ner till 50% (och min uppdragsgivare var snäll att gå med på det). Detta är nog det bästa som hänt på länge. Jag mer än gillar mitt uppdrag men det spelar ingen roll efter som det finns en massa måsten.

Efter lunch så väljer jag exakt vad jag vill lägga min tid på utan att behöva ta igen tiden för arbetet:

  • ska jag ta mitt träningspass nu eller senare?
  • ska jag leka lite med iOS-utveckling (jobbar inte med det)
  • ska jag spelar gitarr
  • eller ska jag bara chilla och läsa en bok ett tag innan jag drar till maxi för att handla innan alla andra kommer dit

Jag vet inte, men @K.et du får gärna berätta vilket jobb jag kan göra det på heltid och få betalt medans jag spelar gitarr (ingen betalar mig för det, jag är usel)

1 gillning

Angaudlinn jag håller med dig också - tycker att det är förenklat att kalla din känsla av att det är svårt att få tiden att räcka till för flykt. Självklart ska man designa sitt liv efter sina önskemål och preferenser men det blir ju ingen konstruktiv diskussion om alla som inte lever exakt det liv man drömmer om är fega, flyktingar eller annat negativt. Om inte annat så krävs det ju tid och arbete för att öht veta vilket liv man vill leva och vägen dit går ju via ett antal steg. Jag tycker också att FIRE-konceptet har gett mig intressanta perspektiv även om jag inte håller med om allt som skrivs inom ramen för det (precis som med alla lösa grupptillhörigheter man tillhör, som t.ex. “män”, “rikatillsammans-läsare” etc)

Vore det inte bättre om alla jobbade heltid och bidrog istället för att leva sparsamt och spela gitarr?