Det där med likviditeten är en knivig fråga tycker jag. Jag har fortfarande lite svårt att helt förstå varför någon som bor i en villa värderad till 20 miljoner fast bara har 5 miljoner på banken skulle kunna ha resefrihet.
Jag har en helt ok aktieportfölj vid det här laget (motsvarande runt 16 mkr i aktieportfölj och 8-9mkr i pensionförsäkringar). Men så länge jag är i uppbyggnadsfasen av min förmögenhet så använder jag ju inte de pengarna.
Däremot har jag tjänat alltifrån 19 000kr per månad till drygt 400k+ per månad och där kan vi tala om stor skillnad i livsstil och frihet. Men en hög lön kan ju ta slut när som helst så den skänker inte trygghet på samma sätt som ett stort kapital. Jag tänker mig att den dag jag har 3 miljoner dollar på min aktiedepå har jag nått FY money och kan börja ta ut svängarna lite.
Den stora skillnaden för mig gentemot nivå 3 är nog insikten i att jag inte “måste” spara längre.
Att sparade pengar nu inte längre betyder “då kan jag låta pengarna avkasta och köpa något dyrare senare” utan snarare “då kan jag låta pengarna avkasta och lämna efter mig en ännu lite större hög pengar när jag dör”. Vilket känns ganska meningslöst.
Och med detta, en successivt förändrad mental inställning där jag kan unna mig på ett annat sätt än tidigare utan att känna att jag borde ha sparat pengarna, att kunna ta större och/eller oväntade utgifter mer med en axelryckning osv.
Så ingen enorm skillnad i mitt spenderade - mest lite mer vardagslyx, bekvämlighet, att köpa den lite dyrare prylen med högre kvalitet osv. Men en större skiftning “invärtes” i förhållande till att faktiskt använda pengarna.
Men detta går lite långsamt också, känns som att det är en fortgående process sen ett par år tillbaka. Old habits die hard, när man har haft sparfokus i över ett decennium.
Mycket tidig nivå 4 som ensamstående. Men tack vare en hög intäkt pga företagande så räcker pengarna till det mesta i vardagen såsom mat, resor, restaurangbesök mm. Det som främst är begränsande är mängden tillgänglig tid och hur livet fungerar i allmänhet med barnen skola och aktiviteter samt behoven som följer av eget företagande (alltid i tjänst). En del saker kan köpas bort (bygg, städ) men det mesta går inte. Det svåraste med att åka till fjällen en vecka är inte att betala för det, utan att hitta en vecka som faktiskt fungerar.
Jag tittar heller inte så mycket på min egen lön utan mera på hur balansräkningen utvecklas över tid och hur mycket pengar jag kan spendera varje månad för att utvecklingen ska vara positiv, samt hur kapitalfördelningen mellan fastighet, värdepapper och bankkonton ska fungera.
Jag har också börjat räkna lite på vad som krävs för att gå i pension tidigare, eller åtminstånde dra ner på arbetandet. Tidigare, när jag var anställd, så fanns det inte på kartan att gå i pension eller dra ner på arbetet tidigare. Nu kanske jag kan gå ner på halvtid när jag är några år över 50, om jag skulle vilja.
Som timdebiterande egenkonsult har jag också börjat räkna all tid som pengar, vilket beskrivs i något avsnitt i podden. Vill barnen åka och shoppa kläder på stan? Bara att räkna på det. 2000 kr i kostnad för kläder och mat på stan, och 3000 kr i förlorad nettointäkt från utebliven arbetstid. Plus att jag måste vara i ett otrevligt köpcenter.
Haha, nej du, där är vi väldigt olika. För egen del skulle det vara något av en mardröm om mina föräldrar när jag var i 30-årsåldern hade sagt: dags att hoppa av arbetslivet, här är en hög med pengar att använda för att vara med era barn 24/7 vilket är meningen med livet. Det hade jag tackat nej till, och är inget jag kommer erbjuda mina egna barn.
Hade fler barnfamiljer haft möjlighet att själva styra sin tid efter sina barns behov, istället för att det är jobbet som styr tiden, är jag övertygad om att skilsmässorna går ner.
Tror inte många, förutom du, hade tyckt det var en mardröm att ha möjlighet att slippa tänka på pengar under några år när barnen är små.
Varför 3 MUSD, 16MSEK låter absolut som FY pengar?
Intressant att du beskriver det så. När jag pratar med vänner och bekanta så sa jag isch samma sak om nivå 2 → 3.
Definitivt en stor skillnad, jag hoppas på att komma dit också så småningom.
Jag gillar hamburgare, jag tycker det är en rolig maträtt och den smakar väldigt gott. Jag tycker man kan göra väldigt stora varianter på hamburgare i allt från sås, typer av ost tilltugg med mera. Jag skulle vilja ha ett hamburgerrestaurang och sälja riktigt riktigt bra hamburgare till löjligt billiga priser så att alla har råd. Hela poängen skulle vara att det är ett trevligt ställe att hänga på med bra burgare. En burgare för 59 sek hade varit perfa!
Att inte behöva tänka på pengar är väl gött, men om man är i den sitsen för att man lever på sina föräldrars pengar är inte lika kul. Jag tror många som jag känner att man vill stå på egna ben från att man börjar vuxenlivet och definitivt vid 30.
Att då tänka sig att man gör valet att jobba, lämna på förskola och ha det lite kämpigt några år, och samtidigt har en förälder som tjatar om att man borde ägna mer tid åt barnen, att den kan sponsra ens leverne om man gör det valet, etc… jo det är mardrömslikt i mina ögon.
Eftersom du har fyra barn kommer de nog lägga sig lite olika på den här skalan. Nån kanske gärna blir försörjd av dina pengar, nån annan vill inte bli det, nån struntar i karriär och någon annan inte, osv. Tror det kommer kunna bli rätt stora utmaningar för dig att hantera detta när dina barn börjar bli vuxna.
Jag har tänkt att de ska stå på egna ben och ta vuxenansvar redan när de slutar gymnasiet. Förhoppningsvis blir det innan de fyller 30 år.
Att ge alla tex 5 miljoner var när de blir föräldrar är inte svårt, då kan de lägga upp sina liv så att de kan optimera dem på sitt eget sätt. Hur man ska göra med den eller de som inte blir föräldrar eller saknar drivkraft får vi resonera kring.
Växer man upp i den misär vi lever i, vi lever på 15k i månaden, så skapar det rejäl drivkraft att ta sig ur fattigdomen. (Obs Ironi) Det jag menar är att låter man sina barn få kämpa i livet så tror jag risken med att de blir bortskämda är minimal.
Hittills har alla bra drivkraft och är snåla ( på ett fint sätt) så jag är stolt över dem. 10 åringen har redan dragit in över 20k i år, helt själv! Mer än en hel månads kostnader för hela familjen.
Venndiagrammet över fatfire och fy pengar är inte 2 komplett överlappande cirklar.
Min kommentar var inte för att jag inte förstod att Personen ville ha fatfire vid 3MUSD utan varför personen anser att man “inte kan ta ut svängarna lite” vid 16msek.
16msek är definitivt fy pengar. Jag har svårt att se någon situation i Sverige där en individ inte skulle kunna säga upp sig från sitt jobb pga “reasons” med 16msek på börsen. För att sedan hitta ett annat jobb. Eller vad anledningen nu kan vara.
Essensen av min fråga kretsade kring varför personen inte ansåg att 16msek inte var fy pengar.
Jag känner spontant att FY pengar är när jag nått mitt FIRE mål som länge varit 3M USD (i aktiedepån). Dvs runt 10k USD per månad innan skatt.
Jag skulle väl iofs redan nu kunna flytta ut i en stuga i skogen och leva snålt resten av livet men målet är mer en övre medelklasstillvaro som bekostas av portföljen.
Ja, jag är inte säker på att det är ett bra sätt att resonera. Men jag gör det ändå, i huvudet. Och åker ändå med barnen och köper kläder.
Barnen har förstått nu iallafall att det går mycket smidigare att få kläder om man berättar vad man vill ha och ger pappa en länk :). Ena barnet är heller inte så förtjust i shopping så vi gör hellre andra saker tillsammans.
Känner samma, vill att mina barn ska ha möjligheter tidigt i livet som jag själv inte hade, till exempel kunna ägna sig fullt ut till sina studier och intressen utan krav på försörjning under de unga vuxenåren. Mer kunna ta jobb som ger dem något (inte bara arbeta för pengar).