För ett antal år sedan bestämde jag mig för att aktivt börja jobba mot ekonomiskt oberoende och har sedan dess arbetat målinriktad och med en stor dos av motivation mot just detta. Jag är idag några år förbi 30-sträcket och är ungefär 30% i mål. Om jag fortsätter på nuvarande spår med liknande sparkvot bör målet vara inom räckhåll om cirka 7-10 år givet antagandet att vi får en genomsnittlig börsutveckling under de närmsta åren och att inflationen stabiliseras (varav båda förstås är långt ifrån självklara). Ekonomiskt oberoende enligt min definition innebär tillräckligt med passiva intäkter för att täcka alla grundläggande utgifter vid en hyfsat enkel levnadsstandard (cirka 20 tkr/mån i utgifter).
Jag är akademiker och arbetar sedan ett antal år tillbaka som anställd inom ett väldigt smalt och nischat område inom IT. Jag lyfter idag en skaplig lön på lite drygt 60 tkr/mån och har samtidigt utgifter på cirka 15 tkr/mån. Detta har gjort det möjligt att upprätthålla en hög sparkvot och således gjort FI-målet till en reell möjlighet.
Nu till mitt bekymmer. Till saken hör att jag är långt ifrån tillfreds med min nuvarande yrkesinriktning. De första två åren inom området var riktigt roliga och utvecklande men allteftersom tiden gick blev jag varse om bristerna och baksidorna med det område jag arbetar inom och har med tiden lite “tappat tron” på det jag själv är specialist inom. Därtill känner jag att jag knappt har utvecklats alls under de senaste tre åren och som ett brev på posten har det mentala motståndet växt sig allt starkare för varje dag som gått samtidigt som motivationen fortsatt dala.
I hopp om att få en nytändning har jag vid ett par tillfällen bytt arbetsgivare, dessvärre utan någon bestående förändring på ovan nämnda punkter. Jag har även funderat på att bli egenföretagare och konsulta inom området vilket skulle vara både lärorikt och även förhoppningsvis kunna snabba på resan mot FI. Dessvärre har jag efter lite grävande dragit slutsatsen att området är så pass smalt och antalet konsultuppdrag där ute så pass få att det är högst tveksamt om det skulle vara lönsamt över tid. Samtidigt skulle det kännas olustigt att sälja och förespråka något jag inte riktigt själv tror på fullt ut.
Jag har även funderat på att helt byta inriktning inom IT. Dels för att utvecklas på nytt, dels för att öppna upp för bättre möjligheter att konsulta som egen. Mina yrkeskunskaper är dock i dagsläget begränsat generaliserbara vilket innebär att jag skulle ha svårt att byta inriktning utan att först ägna åtminstone ett till två år vid skolbänken först. Därefter skulle jag förstås behöva spendera åtminstone ett antal år i näringslivet med betydligt lägre inkomst än idag för att få praktisk erfarenhet innan det skulle kännas aktuellt att börja konsulta som egen. Något som förstås skulle rasera planen om ekonomiskt oberoende relativt tidigt i livet, inte minst om familjebildning blir aktuellt här i perioden mellan 30-40. Jag har gjort flertalet försök att vidareutbilda mig på fritiden men kommit till insikten att den mentala energin tyvärr inte riktigt finns där efter arbetsdagen/arbetsveckan även om tiden gör det.
Planen är att vid ekonomisk frihet göra ganska dramatiska ändringar i livet och skifta fokus från att skapa en ekonomisk trygghet till att istället prioritera min nyfikenhet, mina intressen och eventuellt även familjelivet. Jag har därför planer på att eventuellt lämna näringslivet helt för att istället satsa på en karriär inom den akademiska världen samtidigt som jag kan lägga tid på projekt som är av mer hobby/välgörande karaktär och således inte nödvändigtvis lönsamma ur ett strikt ekonomiskt perspektiv. Här skulle man förstås med rätta kunna ifrågasätta varför jag inte gör denna förändring redan nu. Svaret på den frågan är att jag helt enkelt upplever den ekonomiska tryggheten som en förutsättning för att jag ska kunna uppskatta och njuta av denna förändring fullt ut.
Som jag ser det så har jag således ett antal till synes motstridiga mål. Det primära målet är att kunna ägna all min tid till aktiviteter och frågor som jag tycker är viktiga och intressanta men som inte nödvändigtvis är ekonomiskt fördelaktiga. Som trygghetsnarkoman, och för att kunna uppskatta detta fullt ut, vill jag vara ekonomiskt fri och det så snart som möjligt. Samtidigt vill jag på vägen till ekonomisk frihet, dvs. under de kommande 7-10 åren, ha ett arbete som inte dränerar mig på energi och motivation. För att lyckas uppnå detta upplever jag att jag behöver göra förändringar här och nu som skjuter fram målet om ekonomisk frihet rejält vilket i sin tur skjuter fram det långsiktiga och huvudsakliga målet om att helt byta inriktning i livet.
Som kan utläsas ovan är jag minst sagt förvirrad av mina egna tankar och har svårt att avgöra vad som är de mest rationella besluten i min egen situation. Så därför är jag oerhört nyfiken på att höra om det är fler här på forumet som känner igen sig i beskrivningen ovan med motstridiga mål. I så fall, hur har dina tankar och resonemang gått och vilka vägval har du gjort i slutändan?