Syftar här på hur många procent av era inkomster som går vart varje månad. Denna fråga är ställd mer utifrån en generell nyfikenhet. Jag kostnadsallokerar själv och vill se huruvida jag ligger i linje med er övriga bloggläsare.
Kostnadsallokering är ju ett högst vanligt koncept för näringsidkare, men jag undrar hur många privatpersoner som aktivt tänker på detta när det kommer till den egna privatekonomin.
Hej Mathias,
Intressant fråga!
Jag skulle säga att det ser ut ungefär enligt följande för min del (använder lyxfällans uppdelning):
Allt är såklart ungefärliga siffror, bor i BRF, har bil, äter mestadels hemlagat (med mycket frukt/grönsaker).
I sparande räknar jag in amortering på bolån.
Jag tror inte jag är speciellt nära "medel" inom kostnadsallokeringen, men vad vet jag :-).
Kul fråga. Just nu har jag det oerhört snett som nybliven husägare med röda månader. Insåg t.ex. att trädgård kräver en hel del verktyg. 
Men om jag tittar på hur det såg ut förra året så var utgiftsfördelningen enligt följande
Mycket spännande. Allokering av resurser överhuvudet taget är spännande, tycker jag. Det är rationellt och det ger en sorts förståelig balans och rimlighet till allt. Ekonomi är ju som bekant ett slutet system. Lite som energiprincipen som säger att energi inte kan förstöras eller skapas på nytt, bara omformas från en form till en annan. Pengar, eller valuta (egentligen), är som energi som kvantifieras via allokeringsprocent (beroende på allokeringens storlek kan man se vad man prioriterar mest och minst). Det finns nästan en poetisk konnotation i det. För egen del allokerar jag 14% på mat respektive 10% på “dyraste produkten” (mitt “lyx” konto). Bara som ett exempel på mina prioriteringar de emellan.
hur tänker du kring “dyraste produkten”? Om du skulle utveckla det resonemanget?
Jan: “dyraste produkten” går helt enkelt ut på att välja att köpa det dyraste i varje produktkategori som jag köper en produkt i (“produkt” är alltså samlingsnamn på en fysisk vara och/eller en tjänst eller en hybrid de emellan).
Exempelvis: skulle jag besöka en restaurang, då kommer jag att ha olika segment att välja emellan på menyn. Vi har förrätter, vi har varmrätter, desserter o s v. Likadant har vi olika dryckeskategorier som dessutom är uppdelade i alkoholrelaterat kontra icke-alkoholrelaterat. I varje segment kommer jag nu att kolla på den “dyraste produkten”. Och har jag likvida medel nog att betala för det, då köper jag det dyraste.
Ett annat exempel: skulle jag vilja boka ett hotellbesök, då kommer jag vid den stunden välja det “dyraste boendet” som erbjuds där och då när jag söker efter priserbjudande. Jag söker inte efter det billigaste överhuvudtaget.
Är detta rationellt och vettigt? Det handlar inte om rationellt beteende (den biten applicerar jag när jag tjänar mina pengar och förvaltar mitt kapital. Under många andra omständigheter också för övrigt). Det handlar om att uppleva något som vanligtvis väljs bort av budgettänket. Jag säger inte att budgettänket är fel. I vissa områden är det smart att tänka i kostnadsmedvetna banor. Exempelvis används inte mitt “matkonto” till att prompt köpa det dyraste jag kan hitta. Där är det bara en fråga om att få volym och näringsriktig mat enligt kostcirkelns alla sju delar. “Dyraste produkten” kontot är där emot till för att leva ut drömmar. Att ge näring åt sin rika sida.
När det kommer till “dyraste produkten”, då är rationalitet eller ej inte en central del av ekvationen överhuvudtaget. Jag har köpt dyr alkohol, jag har bott dyrt på hotell o s v. Detta är till för att fasa ut det som jag tror finns i många av oss - behovet av lyx och flärd. Att inte få leva ut ibland tror jag inte är hälsosamt. Jag tror det kan vara en stor orsak till varför många känner avsmak mot mer bemedlade människor i samhället. De känner att de kan leva gott medan de själva måste slita i skiten. Lyx är något man måste budgetera för, anser jag.
I mitt fall genomförs “dyraste produkten” under strikt hållna formar. När mitt “dyraste produkten” konto är tömt, då är det tömt. Då återgår jag till mitt “normala liv” igen till dess att kontot är fyllt med mer likvida medel att svira runt med.
Viktig att påpeka här är att jag aldrig köper prenumerationsliknande produkter med “dyraste produkten” kontot. Det är engångsutlägg som gäller. Jag avskyr fasta utgifter eftersom de, i min skalle, är “finansiell cancer”. Fasta utgifter skapar onödigt lidande. Dessutom gör de en mer beroende av pengar och i vissa fall ett arbete som man kanske inte alltid gillar. Minskar man på de fasta utgifterna och kör mer och mer med engångsutlägg, då blir livet enklare omedelbart.
Hej!
Har bara säker statistik för senaste 3 månaderna:
Sparandet på 53% är rent privat sparande. Utöver det sparas/placeras det även inom eget AB med varierande sparkvoter.
Mvh
Skägget
Skägget: angående din matallokering. Kanske kan man påstå att du är en skickligare inköpare av mat (vilket är något att vara stolt över)? Hur stor allokering har du vanligtvis för just matkontot? För egen del är matkontot bara till för ren och skär basföda (i e kostcirkeln. Jag brukar dela upp mitt matkonto på de 7 delar som kostcirkeln består av. Det ger mig en näringsriktig föda, vilket är viktigt för mig. Detta kan man se som en form av suballokering).
Angående din sparallokering. Det är en rejäl allokering måste jag påstå. Suveränt.
Jag ser att du och jag ligger relativt lika på allokering till lyxkonsumtion. Själv har jag 10% allokerat till det som jag kallar för “dyraste produkten”.
Vi är två vuxna i hushållet och inga barn. Äter väldigt sällan ute numera. Till vardags matlåda till jobbet. Storhandlar vid extrapriser utan att för den delen jaga dem aktivt. Lagar nästan allt från grunden.
Vid semestrar skulle jag gissa att matallokeringen per vecka är lika stor som en månad på hemmaplan. Så jobbar vi!
Skägget: jag gillar själv att laga mat. Det finns en informell koppling mellan matlagning och allokering av kapital. Allokera för mycket av någon ingrediens och upplevelsen blir mindre optimal. Matlagning sägs vara en konstart, allokering är det likaså. Det finns en teknisk grund till det hela, men hur man blandar ihop smaker, konsistens, färger o s v är i högsta grad en subjektiv aktivitet.
Hej!
Jag budgeterar enligt:
Johan: håller med om ränteförhandlingen. Om utfallet blir bra där kan du flytta mer av allokering från “räntekostnad lån” till “sparande inkl amortering”? Hur tänker du kring bunden och obunden ränta? Med tanke på det låga ränteklimatet syftar jag på?
Tack för din kommentar Mathias. Jag har gått ifrån att blanda tredjedelar av rörligt - kort bundet - långt bundet till att bara köra rörlig ränta. Efterhand som ekonomin blivit mer stabil tål den också eventuella högre räntetoppar. Jag tror inte längre på att köpa försäkringen som bindningstiden kanske kan likställas med så länge man har marginal i ekonomin för ett högre ränteläge.
Skulle uppskatta att det ser ut enligt följande:
Boende 8%
Mat 13% (2 vuxna, 3 barn)
Sparande och amorteringar 50%
Bilar 10%
Resor 6%
Övrigt som kläder etc runt 13%
Bor i villa och har tjänstebil, räknar inte in förmånsvärdet utan tittar endast på disponibel inkomst…
Boende 13% (har en villa och ett sommarhus som ryms här)
bil 5%
mat 10%
Barn 5 %
sparande 33 %
rumle, nöje, lyxkonsumtion 33%
Helt klart imponerande.
Förra året såg det ut såhär:
Boende: 29%
Mat/Dryck: 20%
Transport: 12%
Kläder 3%
Sparande: 4%
Lån: 2%
Övrigt: 29%
Är det nu man blir utskälld i lyxfällan?
Sparar inget då jag tror att det löser sig. Det har löst sig i 42 år och tror att det kommer lösa sig kommande år.
Som yngre sparade jag en period av mitt liv och kom fram till att det var skoj men riktigt meningslöst också.
Har 10 000kr på ett nödkonto. Har haft dom där i 17 år och aldrig behövt använda dom. 
Tror det löser sig.
Boende 28%
Övriga fasta kostnader 3%
Mat 13%
Nöje 10%
Kläder 3%
Resor 6%
Övrigt 12%
Sparande till pengamaskin 25%